Kategorier
Natur

Tiggeri

Att kunna köpa tiggeritillstånd och få lov att tigga som fallet i Eskilstuna känns oerhört medeltida och legaliserar tiggeriet som ett yrke vilket ju det inte är. Tiggeri är den yttersta desperata handlingen för att överleva och nu gör man det till en legitim handling. Det är förnedrande, cyniskt och ologiskt. Man vill ju få bort tiggarna från gatorna men nu vill man ha dom där, så bra, nu kan vi till och med få pengar av tiggarna. Istället för att bli av med dom kommer de för alltid sitta där. Det vore en bra protesthandling om alla Eskilstunabor, som har lite pengar över, skaffar sig tiggeritillstånd, speciellt fattigpensionärerna och ställer sig i varje gathörn och utanför varje affär och tigger. Befolkning i övrigt skulle bli vansinnig. Det var ju tiggeriförbud de egentligen var ute efter. Men det kräver också ett stort ansvar från samhällets sida, inte bara ett krav på en avgift.

En människa som tigger måste tas om hand. De kan sälja småsaker som stickade vantar, luvor och halsdukar, vävda korgar och små snickerier. De kan hjälpa till med äppelplockning och bärplockning, klippa gräsmattor och häckar. Ett arbete som samhället kunde ge dom på en gång är att plocka allt skräp utmed vägarna. Utrusta dom med handskar och skyddande synliga kläder och ge dom en bra peng för varje fylld säck med skräp. Istället för tiggeritillstånd borde man införa ett temporärt tillstånd för diversearbete. Tyvärr kan det skapa en underklass i samhället men vi har redan en underklass av kringflackande romer. Varför inte se till att de kan arbeta precis som bärplockande thailändare eller byggnadsarbetare från Polen och gatuläggare från Balkan. Det finns säkert så mycket yrkesskicklighet bland romerna att de kan söka jobb och börja försörja sig som alla andra bara de blir av med stigmatiseringen som tiggare. Eskilstuna vill stämpla dom som tiggare, skriva det på deras pannor och så får de vara. Nu ska SD få igenom det i Norrköping och vi närmar oss allt mer den skrämmande mellankrigstiden i Tyskland.

Lämna ett svar