En vecka i Barcelona
17-24 mars 2017
Resan gick bekvämt med direktflyg från Landvetter. Ett tåg från flygplatsen tog oss till centrum av Barcelona.
I Buba House på Carrer d´Aragó fick vi ett rum som vette mot en sexfilig enkelriktad gata som löpte genom hela centrala Barcelona. Ena stunden kunde det var helt tyst, man hörde fåglarna kvittra blandat med sorlet från människorna, i nästa stund brakade helvetet löst då trafiken ett kvarter bort fick grönt ljus. Det gick inte att sova till det bullret och efter en sömlös natt bad vi om ett annat rum längre in i huset.
I mitten av 1800-talet planlades de centrala delarna av Barcelona. Ringmuren kring den gamla staden revs och stadsplanen utanför fick identiska kvadratiska kvarter. Varje gatukorsning fick avfasade kanter vilket ger fyra triangulära ytor som kunde fyllas med uteserveringar, pakerinsplatser och sopcontainrar. Så ser det moderna Barcelona ut, oändliga rader med kvadratiska kvarter, varje gathörn har stoppljus, en fruktansvärd trafik som dock är disiplinerad, inga tutor hörs och det är säkert att promenera om man har grön gubbe.
Att vandra i Barcelona blev en arkitekturspaning och skönast var att att vandra i den gamla staden som legat innanför stadsmuren. De bilfria ringlande trånga gatorna bröts med jämna mellanrum av med förtjusande trädkantade torg ockuperade av kaféserveringar och restauranger.
La Rambla kryllar av folk som i en myrstack på jakt efter gourmémat och modekläder. Det tätnar utanför en annan av Barcelonas sevärdheter, den jättelika saluhallen Boqueria. Saluhallen Santa Caterina är vackert ombyggd med en vågigt färgrikt tak. Den största av dem alla, Mercat del Born innesluter numera en arkeologisk utgrävning av det antika Barcelona och den vackraste av dem alla, Mercat de Sant Antoni är under renovering.
Antoni Gaudi hus ser så charmfulla ut på fotografier men ger ett lätt vulgärt intryck på nära håll. En klumpig arkitektur som dock har fantasifulla detaljer och sköna rum, som grottor. Borta är den sirliga jugenstilen som den ändå vilar på. Groteskt fabulerande är la Sagrada Familia som man inte kunnat hålla stilren i det hundråriga bygget som ännu inte är klart långt efter Gaudis bortgång. Ett bygge av fantasy och science fiction tycks det med rymdraketer till torn, robotliknande varelser och ett gotiskt skräckkabinett. Invändigt ett färsprakande universum. När centraltornet är klart lyfter den mot kosmos med de aliens som tvingat människosläktet att bygga det. Varför har den monumentala tjurfäktningsarenan stora torn som håller uppe gigantiska ägg? Må den inte kläcka några aliens vid befruktning från den cigarrliknande skyskrapan Torre Agbar några kvarter bort?
Barcelona har naturligtvis sina arabiska kvarter där nästan alla skyltar har kufiska bokstäver och stadens alla små mataffärer har nästan helt övertagits av indier och pakistanier.
En utflykt till Montserrat kostade vi på oss och ångrade det inte. Högt uppe i bergen omgärdat av dramatiska klippformationer låg klostret som numera är en turistattraktion utan like. Bergbana, linbana och motorväg leder dit upp och har förtagit platsens ursprungliga tysta serenitet, kanske till munkarnas förskräckelse men nu blir det klirr i kassan då alla ska se den svarta madonnan, jungfrun av Montserrat. Eremiter i traktens grottor utövade Jungfru Maria-dyrkan som blev en stor vallfartsort när beneditinmunkarna anlade ett kloster år 888.
Bergsformationerna inspirerade kanske Gaudi till att skapa sin grottliknande bulliga tunga arkitektur.
Att sitta på en restaurang vid sidan av de fina torgen och gågatorna med en tapas och smutta på en sangria var den stora behållningen av Barcelonaresan.
© Davey Hammarsten