Författare: info@davey.se

Thanjavur eller Tanjore är en tempelplats i Tamil Nadu-regionen i södra Indien. Thanjavur var huvudstad för den store Chola kungen Rajaraja I som beställde platsens magnifika tempel, Brihadishvara, i början av 1000-talet e.Kr. Många andra tempel och helgedomar har lagts till under århundradena vilket gör Thanjavur till en av de viktigaste och mest besökta historiska platserna i Indien . Thanjavur är listat av UNESCO som ett världsarv.
Templet är tillägnat den hinduiska guden Shiva. Den når en höjd av 63 meter och är den högsta tempelbyggnaden i Indien. Hela det rektangulära komplexet mäter cirka 140 x 75 meter och är omgivet av en mur med invändiga nischer. Inom muren finns olika sekundära helgedomar och två efter varandra monumentala portar (gopuras).
Brihadishvara-templet i två våningar är byggt på en hög plattform. Granittornet (vimana), som reser sig i tretton avtagande nivåer över den heliga garbhagriha (inre helgedomen), toppas av en kupolstruktur som vilar på ett enda 7,7 m kvadratiskt granitblock som väger cirka 80 ton. Byggnaden har en veranda på framsidan (mandapa) med 36 kolumner, och det finns ytterligare två ingångar vid basen av tornet på varje sida. Alla tre entréerna är dekorerade med skyddsfigurskulpturer, vissa i dubbel naturlig storlek, och nås av en rikt utskuren monumental trappa. Räckena till trappan utgörs av elefanter eller lejon som stegrar sig över elefanter. Hundratals nischer på exteriören är dekorerade med skulpturer av gudomliga figurer – särskilt Shiva, Devi och lejonhuvuden (kirttimukha).
Templet anlades på en exakt plan av 16 x 16 rutor, en design inom Dravida-arkitekturen i södra Indien. Interiören innehåller den typiska passagen för tillbedjare att utföra en cirkumambulation, i detta fall på två nivåer. Garbhagriha (altaret) innehåller en 4 meter hög Shiva lingam (fallos). Shiva skildras också som Nataraja (Dansens Herre) som var Cholas klangud.

Fritt från World history encyclopedia

Konarak Soltemplet är tillägnat den hinduiska solguden Surya som för fram en gigantisk stenvagn med 12 par hjul. Det är en av de få soltempel som byggts i Indien. Den ligger nordost om staden Puri vid kusten i delstaten Orissa. Den byggdes c. 1250 e.Kr. av kung Narasimhadeva I av den östra Ganga-dynastin (800-talet e.Kr. – 1400-talet e.Kr.). Templet förklarades av UNESCO som världsarv 1984. Även om många delar nu ligger i ruiner, fortsätter tempelkomplexet att dra inte bara turister utan även hinduiska pilgrimer. Konarak står som ett klassiskt exempel på hinduisk tempelarkitektur, komplett med en kolossal struktur, skulpturer och konstverk med otaliga teman.
Konarak-templet, byggt helt i sten, är i form av en kolossal vagn med överdådigt utsmyckade hjul, dragen av sju rikt utstyrda, galopperande hästar. Hjulen står ut som reliefer mot sidorna av ”vagnen”. Uppfattningen hos hinduerna om Surya är att han vanligtvis finns på en vagn dragen av sju hästar. De tolv par hjulen representerar årets tolv månader.
Altaret inklusive den magnifika shikharan (tornet) har gått förlorad med tiden. Man påstår att den sanka marken inte tålde tyngden eller att bygget aldrig fullföljdes. Kvar står utanför sanktuariet en nisch med solguden själv styrande sin vagn. Idag återstår jaganamohana (entréhallen innan sanktuariet) med den terrasserade fyrkantiga formen på taket och nata mandapa (danssal) på grund av de många skulpturerna av dansare och musiker på dess väggar och pelare. Danssalen tak är förlorat, kvar står de imponerande pelarna.
Varje tänkbart utrymme har täckts av skulpturer och reliefer med en näst intill oändlig variation av teman. Figurer som ägnar sig åt sång och dans, aktiviteter relaterade till kama (sanskrit: ”önskningar och sensuell njutning”), skildringar av mytiska varelser, fåglar och djur, förutom blom- och geometriska motiv. Stenarna skulpterades efter att de satts på plats.
Danssalens tre trappor i olika riktningar vaktas av djur. Nedanför östra trappan ses stegrande lejon över hukande elefanter. De var täckta med gips och rödmålade och den ursprungliga färgen är fläckvis fortfarande synlig. Man får anta att alla skulpturer och reliefer var gipsade och bemålade.
En av de bevarade skulpturerna visar en krigare som står bredvid en av hästarna. Krigarens huvud är borta liksom svärdet (sabeln) i handen, medan en koger full av pilar ses knuten till sadeln. Hästen ses krossa en figur under sina hovar, medan en annan ligger under hans kropp.

Fritt ur World history encyclopedia

Merparten av templen byggdes under dynastin Chandelas då kung Dhanga regerade 950-1002 e.K. Tempelbyggandet påbörjades långt tidigare under Gupta perioden 3-400-talet och upphörde runt 1200 då det övergavs och delvis föll i glömska. Det är mirakulöst att så många av templen överlevde de muslimska härskarna under 1200-talet som konsekvent förstörde alla hinduiska tempel med mänskliga avbilder. Templen följer den tidens strikta föreskrifter för tempelarkitektur. En tredjedel av templen är dedicerade till Shiva. En kombinerad lingam/yoni skulptur representerar Shiva i det innersta heliga centrala altaret ”garbhagriha” rakt under det högsta tornet ”shikharan” och som oftast invändigt har en möjlighet till circumambulation. Templet har därtill efter entrétrappan en förhall och en samlingssal ”mandapa” där danser framfördes. De övriga templen på området dedicerades till guden Vishnu och Jainistiska heliga gurus. C:a 85 tempel byggdes innan de till stor del övergavs. De har en öst-västlig riktning med ingången åt öst. Arkitekturen återspeglar kosmos med det heliga berget Merut eller Kailash i centrum. Friserna i ögonhöjd oftast på tempelplinten skildrar det vardagliga livet i alla former för att i allt högre lager skildra de högre stånden, tempellivet, kungarna, krigarna. Vidare högre upp finns gudarna och gudinnorna. Både på det lägre som högre planet finns erotiska scener och samlag i avancerade ställningar med inspiration från Kamasutra, den indiska skriften för sexuellt umgänge, men det vardagliga livet dominerar. Djurmotiven är hästar, elefanter, lejon och mytologiska djur som drakar med olika huvuden av fåglar, lejon och elefanter. Hela templet är en bild av Himalaya eller världsberget och arkitekturdetaljerna är helt abstrakta i toppen. Danserskorna, kvinnorna och de älskande paren avbildas med den typisk slingrande kroppsformen ”tribhanga”. Vridna, bredhöftade och högbröstade nymfer visar sina konturer och juvelförsedda kroppar. De kallas ”apsaror” och sminkar sig, tvättar håret, spelar spel, dansar och klär sig. Tempelprostitution var vanligt i dessa tempel liksom de som var dedicerade till solguden Surya. (Se Konarak) Bredvid de himmelska nymferna finns skyddsgudar och extravagant sammankopplade älsklingspar.

Khajuraho är listat som ett UNESCO världsarv