Kategorier
Arkitektur Ladakh Landskap Människor

Ladakh 1980

Tsemo gompa i Leh

Ladakh nådde vi med buss från Srinagar i Kashmir via Kargil där vi övernattade under den två dagar långa bussresan. Området hade öppnats för turism 1975. Vägen var dålig och färden över Zoji La passet var hårresande. Bussen färdades 14 tim varje dag med stop för te och lunch. I Kargil övernattade vi i ett av de få hotell som fanns. Från Kargil ner till Indusdalen var vägen bättre och vi kunde njuta av vidunderliga utsikter över Himalaya, speciellt från det högsta passet på över 4000 m. Därifrån slingrade sig vägen nedåt till Indusdalen och vi kände oss i Ladakh vid åsynen av klostret Lamayuru. Mitt i den 3500 m höga breda platta dalen bildad av floden Indus meandringar var det nödvädigt för indierna att bygga ett flygfält under kriget med Pakistan 1947-49. Bortom Nobra valley inte långt från Ladakh går eldupphörlinjen från 1949 då Indien förlorade stora delar av norra Kashmir till Pakistan. Under 60-talet kapade kineserna åt sig en stor del av de östra provinserna vilket skapade gränskonflikter och krig. Indierna insåg behovet av att öppna området för utveckling, turism och civilisationen för att säkra de känsliga områdena. Vistelsen i Ladakh 1980 gjorde ett outplånligt intryck på mig och formade mycket av min bildvärld sedan dess. Jag gjorde en resa dit 2015 och då var det mesta förändrat. Bilderna nedan visar en svunnen tid. Numera kan man till vardags inte se kvinnor och män i höga hattar med utsvängda brätten. Den kultiverade dalen har översållats av hotell och restauranger. Lejonkungens palats hade renoverats och öppnats som museum. De flesta turister tar flyget från Delhi till Leh. (Se Indienresan 2015)

Ladakh fick en stark prägel av tibetanbuddismen under 8-900-talet då de flesta kloster byggdes. Zanskar, Lahaul och Spiti har historiskt dominerats av Ladakh och är fortfarande buddistiskt. Nuvarande Dalailama har flitigt besökt klostren i områdena som populärt kallas för lilla Tibet. Klostren renoveras och är aktiva.

Om inget annat anges är samtliga bilder från Leh, omgivande dalen och landskapet.

Lejonkungens palats i LehRastställe mellan Srinagar-LehBussen Srinagar-LehLikir gompaLikir gompaLikir gompaLikir gompaLikir gompa

© Davey Hammarsten

Kategorier
Arkitektur Indien Natur

Tanjore

Thanjavur eller Tanjore är en tempelplats i Tamil Nadu-regionen i södra Indien. Thanjavur var huvudstad för den store Chola kungen Rajaraja I som beställde platsens magnifika tempel, Brihadishvara, i början av 1000-talet e.Kr. Många andra tempel och helgedomar har lagts till under århundradena vilket gör Thanjavur till en av de viktigaste och mest besökta historiska platserna i Indien . Thanjavur är listat av UNESCO som ett världsarv.
Templet är tillägnat den hinduiska guden Shiva. Den når en höjd av 63 meter och är den högsta tempelbyggnaden i Indien. Hela det rektangulära komplexet mäter cirka 140 x 75 meter och är omgivet av en mur med invändiga nischer. Inom muren finns olika sekundära helgedomar och två efter varandra monumentala portar (gopuras).
Brihadishvara-templet i två våningar är byggt på en hög plattform. Granittornet (vimana), som reser sig i tretton avtagande nivåer över den heliga garbhagriha (inre helgedomen), toppas av en kupolstruktur som vilar på ett enda 7,7 m kvadratiskt granitblock som väger cirka 80 ton. Byggnaden har en veranda på framsidan (mandapa) med 36 kolumner, och det finns ytterligare två ingångar vid basen av tornet på varje sida. Alla tre entréerna är dekorerade med skyddsfigurskulpturer, vissa i dubbel naturlig storlek, och nås av en rikt utskuren monumental trappa. Räckena till trappan utgörs av elefanter eller lejon som stegrar sig över elefanter. Hundratals nischer på exteriören är dekorerade med skulpturer av gudomliga figurer – särskilt Shiva, Devi och lejonhuvuden (kirttimukha).
Templet anlades på en exakt plan av 16 x 16 rutor, en design inom Dravida-arkitekturen i södra Indien. Interiören innehåller den typiska passagen för tillbedjare att utföra en cirkumambulation, i detta fall på två nivåer. Garbhagriha (altaret) innehåller en 4 meter hög Shiva lingam (fallos). Shiva skildras också som Nataraja (Dansens Herre) som var Cholas klangud.

Fritt från World history encyclopedia

P1055852P1055841P1055864P1055840P1055848P1055843P1055845P1055846P1055847P1055849P1055850P1055851P1055859P1055863P1055844P1055853P1055854P1055855P1055857P1055860P1055862P1055865P1055866P1055868P1055869
Kategorier
Arkitektur Indien Natur

Konarak

Konarak Soltemplet är tillägnat den hinduiska solguden Surya som för fram en gigantisk stenvagn med 12 par hjul. Det är en av de få soltempel som byggts i Indien. Den ligger nordost om staden Puri vid kusten i delstaten Orissa. Den byggdes c. 1250 e.Kr. av kung Narasimhadeva I av den östra Ganga-dynastin (800-talet e.Kr. – 1400-talet e.Kr.). Templet förklarades av UNESCO som världsarv 1984. Även om många delar nu ligger i ruiner, fortsätter tempelkomplexet att dra inte bara turister utan även hinduiska pilgrimer. Konarak står som ett klassiskt exempel på hinduisk tempelarkitektur, komplett med en kolossal struktur, skulpturer och konstverk med otaliga teman.
Konarak-templet, byggt helt i sten, är i form av en kolossal vagn med överdådigt utsmyckade hjul, dragen av sju rikt utstyrda, galopperande hästar. Hjulen står ut som reliefer mot sidorna av ”vagnen”. Uppfattningen hos hinduerna om Surya är att han vanligtvis finns på en vagn dragen av sju hästar. De tolv par hjulen representerar årets tolv månader.
Altaret inklusive den magnifika shikharan (tornet) har gått förlorad med tiden. Man påstår att den sanka marken inte tålde tyngden eller att bygget aldrig fullföljdes. Kvar står utanför sanktuariet en nisch med solguden själv styrande sin vagn. Idag återstår jaganamohana (entréhallen innan sanktuariet) med den terrasserade fyrkantiga formen på taket och nata mandapa (danssal) på grund av de många skulpturerna av dansare och musiker på dess väggar och pelare. Danssalen tak är förlorat, kvar står de imponerande pelarna.
Varje tänkbart utrymme har täckts av skulpturer och reliefer med en näst intill oändlig variation av teman. Figurer som ägnar sig åt sång och dans, aktiviteter relaterade till kama (sanskrit: ”önskningar och sensuell njutning”), skildringar av mytiska varelser, fåglar och djur, förutom blom- och geometriska motiv. Stenarna skulpterades efter att de satts på plats.
Danssalens tre trappor i olika riktningar vaktas av djur. Nedanför östra trappan ses stegrande lejon över hukande elefanter. De var täckta med gips och rödmålade och den ursprungliga färgen är fläckvis fortfarande synlig. Man får anta att alla skulpturer och reliefer var gipsade och bemålade.
En av de bevarade skulpturerna visar en krigare som står bredvid en av hästarna. Krigarens huvud är borta liksom svärdet (sabeln) i handen, medan en koger full av pilar ses knuten till sadeln. Hästen ses krossa en figur under sina hovar, medan en annan ligger under hans kropp.

Fritt ur World history encyclopedia

P1055825P1055827P1055835P1055828P1055829P1055830P1055831P1055832P1055833P1055834P1055836P1055837P1055838P1055839
Kategorier
Arkitektur Indien Natur

Khajuraho

Merparten av templen byggdes under dynastin Chandelas då kung Dhanga regerade 950-1002 e.K. Tempelbyggandet påbörjades långt tidigare under Gupta perioden 3-400-talet och upphörde runt 1200 då det övergavs och delvis föll i glömska. Det är mirakulöst att så många av templen överlevde de muslimska härskarna under 1200-talet som konsekvent förstörde alla hinduiska tempel med mänskliga avbilder. Templen följer den tidens strikta föreskrifter för tempelarkitektur. En tredjedel av templen är dedicerade till Shiva. En kombinerad lingam/yoni skulptur representerar Shiva i det innersta heliga centrala altaret ”garbhagriha” rakt under det högsta tornet ”shikharan” och som oftast invändigt har en möjlighet till circumambulation. Templet har därtill efter entrétrappan en förhall och en samlingssal ”mandapa” där danser framfördes. De övriga templen på området dedicerades till guden Vishnu och Jainistiska heliga gurus. C:a 85 tempel byggdes innan de till stor del övergavs. De har en öst-västlig riktning med ingången åt öst. Arkitekturen återspeglar kosmos med det heliga berget Merut eller Kailash i centrum. Friserna i ögonhöjd oftast på tempelplinten skildrar det vardagliga livet i alla former för att i allt högre lager skildra de högre stånden, tempellivet, kungarna, krigarna. Vidare högre upp finns gudarna och gudinnorna. Både på det lägre som högre planet finns erotiska scener och samlag i avancerade ställningar med inspiration från Kamasutra, den indiska skriften för sexuellt umgänge, men det vardagliga livet dominerar. Djurmotiven är hästar, elefanter, lejon och mytologiska djur som drakar med olika huvuden av fåglar, lejon och elefanter. Hela templet är en bild av Himalaya eller världsberget och arkitekturdetaljerna är helt abstrakta i toppen. Danserskorna, kvinnorna och de älskande paren avbildas med den typisk slingrande kroppsformen ”tribhanga”. Vridna, bredhöftade och högbröstade nymfer visar sina konturer och juvelförsedda kroppar. De kallas ”apsaror” och sminkar sig, tvättar håret, spelar spel, dansar och klär sig. Tempelprostitution var vanligt i dessa tempel liksom de som var dedicerade till solguden Surya. (Se Konarak) Bredvid de himmelska nymferna finns skyddsgudar och extravagant sammankopplade älsklingspar.

Khajuraho är listat som ett UNESCO världsarv

P1055776P1055797P1055796P1055798P1055801P1055802P1055803P1055804P1055805P1055806P1055807P1055808P1055809P1055810P1055811P1055812P1055813P1055814P1055816P1055817P1055819P1055820P1055821P1055822P1055823P1055770P1055771P1055772P1055773P1055774P1055775P1055778P1055779P1055780P1055781P1055782P1055784P1055785P1055786P1055787P1055788P1055789P1055790P1055791P1055792P1055793P1055794
Kategorier
Natur

Skyddad: Trädgården

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att se det, ange ditt lösenord nedan:

Kategorier
Göteborg

Klippan

Teckningar 2016-2018

  Det är lite magiskt att närma sig Klippans kulturreservat genom tunneln under Oscarsleden från Majorna till fruktträdgården bredvid mangårdsbyggnaden till Älvsborgs Kungsladugård. Trädgården där alla fritt får plocka äpplen, päron och plommon under hösten. Det magiska förhöjs av installationen ”Tunnel Tales” som är en ljudinstallation från 2013 av Roberto Paci Dalò . Fortfarande ljuder en meditativ zeninspirerad musik, en välbehövlig kontrast till motorledens bullrande trafik innan de vackra byggnaderna och den grönskande trädgården uppenbarar sig på andra sidan. Hit vandrade jag oftast vid vackert väder och tecknade husen och gatorna med skolhuset och sjömagasinet och framför allt ångbåtsbryggan med Klippans bruksbåtsförening. En båtplats där kan man bara få med en gammal bruksbåt, helst i trä men också ombyggda gamla pråmar får plats. Ångbåten Eduard Melin, en gammal bogserbåt från 1881 byggdes om till passagerarfartyg och är nu ett nostalgiskt kafé. Ångbåten är i starkt behov av renovering. Avslutningsvis sitter man en stund på bryggan i kvällssolen och blickar ut mot havet och Vinga inramat av Älvsborgsbron.

Klippan15Klippan14Klippan13Klippan12Klippan11Klippan10Klippan09Klippan08Klippan07Klippan06Klippan05Klippan04Klippan03Klippan02Klippan01
Kategorier
Göteborg

Göteborgska bilder



2000-2015

  Titeln Göteborgska bilder alluderar på ett sätt till min lilla bok med Romerska bilder, ett inbundet häfte med teckningar gjorda i Rom runt årsskiftet 1984-85. (Se reseskildring Romerska bilder)
  Jag bodde på Surbrunnsgatan 2 vid Rosenlundverket i Göteborg 2001-2015. Det blev många vandringar gjorda vid varmt och soligt väder runt de centrala delarna, vallgraven och hamnen tillsammans med skissblocket. Vyerna är framför allt betingade av kunna sitta bekvämt vid en kajkant eller bänk. Vyn från favoritställen blev tecknade många gånger. På samma sätt som i Rom blev det alltid ett förnöjsamt tecknande utan ambitioner om exakt avbildning, mera av impression.
  Följ med på en vandring med början vid Rosenlundskanalen, upp mot Magasinsgatan, Västra hamngatan, Basargatan, Kungstorget, Kungportsbron, Bältesspännarplatsen, Trädgårdsföreningen med utsikt över kanalen, en liten utflykt till Stampkyrkogården, ner till Lilla bommen, Packhuskajen, Packhusplatsen, ett litet besök på Vinga, tillbaka på Stenpiren (den gamla), Södra hamngatan och slutligen Lutantugatan innan vi kommer tillbaka på Surbrunnsgatan.
  Jag hoppas kunna återkomma med fler stadsvandringar.

Stora Badhusgatan Rosenlund
Stora Badhusgatan ”Kinesiska Muren”
Rosenlundskanalen Rio
Vallgraven Alléparken
Magasinsgatan
Magasinsgatan
Västra Hamngatan
Västra Hamngatan
Lilla Korsgatan vid Grönsakstorget
Basargatan med Basarbron
Kungstorget
Kungstorget
Kungstorget Basargatan
Kungsportsbron
Kungsportsbron
Kungsportsbron
Kungsportsbron
Kungsportsbron
Kungsportsplatsen med bron
Stora teatern med kafé
Bältespännarplatsen
Bältespännarplatsen
Bältespännarplatsen
Bältespännarplatsen
Trädgårdsföreningen med Grindstugan
Trädgårdsföreningen mot judiska synagogan
Stampkyrkogården
Stampkyrkogården
Brogyllet vid Kämpebron
Västra Hamngatan Kämpebron
Packhuskajen med kanalbåtarna
Packhuskajen med kanalbåtarna
Segelbåt Packhuskajen
Utsikt från Packhuskajen mot norra Älvstranden
Utflykt till Vinga
Klippor på Vinga
Packhusplatsen
Packhusplatsen
Packhusplatsen
Packhusplatsen
Packhusplatsen
Stenpiren med segelskeppet Götheborg
Stenpiren med segelskeppet Götheborg
Från Stenpiren med segelbåt vid Skeppsbrokajen
Södrahamngatan vid Fisketorget
Lutantugatan, tvärgata till Kungsgatan
Kategorier
Himalaya Natur

Himalaya

Postmonsun

Fotografier från en resa till Badrinath, en av Ganges heliga källor och en stor pilgrimsort. Resan till Badrinath blev äventyrlig. Regntiden var över men väglaget var livsfarligt. Det fanns mängder av ras utmed vägen, demolerade bilar och oändliga väntetider medan en bulldozer skulle rensa vägen. Man brukar säga att en död i floden Ganges under en Yatra (pilgrimsresa) till dess källor är extra meriterande och ger omedelbar tillträde i nirvana. Jag blev inte lugnad av dessa utsagor. Den moderna kulturen har gjort pilgrimerna lata och den ursprungliga Char Dum Yatra, pilgrimsresan till alla de fyra heliga källorna, görs numera bekvämt med jeep eller buss. Ett fåtal gör det gående som det ursprungligen är tänkt. Himalaya har gröna barrskogar i dom södra sluttningarna och topparna når upp till 3000 m. Längre innåt massivet blir det brantare, mer dramatiskt, bergen skjuter upp till 7-8000 m där evig snö och tundra råder. I postmonsunen fick jag se topparna glimtvis lysa genom molnen. Molnen rullade genom dalarna och uppför sluttningarna i ett ständigt skådespel.

Davey Hammarsten

Klicka på bilden nedan för en bildserie

Kategorier
Arkitektur Tibet

Tsogyal Latso

The birthplace of Yeshe Tsogyal is known as Tsogyal Latso. Some twelve hundred years later, it is a place of pilgrimage and a source of blessings. Today, a monastic community of 15 resident nuns continues in Yeshe Tsogyal’s footsteps, preserving the lineage and legacy of enlightened feminine wisdom. For pilgrims, Tsogyal Latso is a treasure trove of relics, sacred geology, and the history of Buddhist saints.

Yeshe Tsogyal, whose name means Victorious Ocean of Wisdom, was the chief disciple and consort of Guru Padmasambhava, the Indian master who firmly established Vajrayana Buddhism in 8th century Tibet. She is renowned for gathering and preserving the immeasurable teachings of the historical Buddha, Shakyamuni, and Padmasambhava through hidden treasures sealed for future generations in the minds of chosen disciples and in mountains and rocks. Said to have lived to the age of 211, she worked ceaselessly to benefit beings. The most celebrated heroine in Tibet’s history, Yeshe Tsogyal’s life story is a profound teaching and an account of a fully enlightened female Buddha. 

Födelseplatsen för Yeshe Tsogyal är känd som Tsogyal Latso. I cirka tolvhundra har den varit en berikande källa för otaliga pilgrimer. Idag finns där ett kloster med 15 nunnor som lever i Yeshe Tsogyals fotspår och framhåller hennes upplysthet och kvinnliga vishet. För pilgrimer till Tsogyal Latso är det en skatt av reliker, geologi mättad av mystik och buddhistiska helgons historia.

Yeshe Tsogyal betyder Visdomens Segrande Ocean och hon var huvudlärjunge och gemål till Guru Padmasambhava, den indiske mästaren som grundmurade Vajrayana-buddhismen i Tibet under 800-talet. Hon är känd för att ha samlat och bevarat de omfattande lärorna från den historiska Buddha, Shakyamuni och Padmasambhava. Dessa skatter förseglades för framtida generationer i utvalda lärjungars sinnen och i berg och klippor. Hon sägs ha levt till 211 års ålder och arbetade oavbrutet för att gynna alla varelser. Hon är den mest hyllade hjältinnan i Tibets historia. Berättelsen om Yeshe Tsogyals ger eftervärlden djupgående lärdom om en upplyst kvinnas liv.

Tsogyal Latso

Tsogyel La-tsoPrayer wheels around the pond.Prayer wheels around the pond 2The Chapel at Tsogyel La-tsoVirudhaka, guardian of the southDetail VirudhakaDetail Virudhaka 2Protective Deity 2Details 2Details 1Protective Deity 1Detail Protective deityPadmasambhava, Aka Guru RinpocheKaliChapel Altar 2Chapel Altar 1Prayer wheelEnlightmentMonk dwellingsRepairments

Kategorier
Arkitektur Himalaya Natur

Nepal 1980

Kathmandu

Jag besökte Nepal 1980 för första gången. Kathmandu var som att stiga ner i medeltiden. Landet hade öppnats för turism under 50-talet. Under hippivågen 60- och 70-tal kom en massa lycksökare. Bergsvandringarna hade kommit igång men det var ingen hysteri. När jag var där år 2000 var det rena klondikestämmningen och vulgärturism. 1980 var visserligen parlamentarismen införd men Nepal var ett kungarike med stor makt hos kungen och hinduismen en stadsreligion, proselytism förbjuden. Bönderna körde in sin skörd till torgen där säden rensades från agnar. Överallt de vackert snickrade pagodtemplen och bostadshusen men också djup fattigdom. I bilderna finns knappt några turister. Motorfordon saknas, kanske för att vissa av de gamla kvarteren var avstängda för det. Jag vandrade mycket i kvarteren kring Durbar Square i Kathmandu, Patan och Bhaktapur. Landet genomgick en revolution under 2000-talet. Krig med maoisterna, kungen avskaffades, religionsfrihet infördes. Det är sorgligt att tänka sig att ett flertal av de gamla byggnaderna raserades under jordbävningen 2015. Katastrofen var dock ännu större på landsbygden med raserade hem och förlusten av människoliv. Bilderna från 1980 är en svunnen tid. Jag skulle nog inte känna igen Kathmandu nu. 

Kathmandu Durbar Square (klicka för en bildserie)