Khajuraho ”upptäcktes” under början av 1800-talet av kolonialmakten England. Det väldiga medeltida tempelkomplexet saknar motstycke i Indien. Merparten av templen byggdes under dynastin Chandelas då kung Dhanga regerade 950-1002 e.K. Tempelbyggandet påbörjades långt tidigare under Gupta perioden 3-400-talet och upphörde runt 1200 då det övergavs och delvis föll i glömska. Det är mirakulöst att så många av templen överlevde de muslimska härskarna under 1200-talet som konsekvent förstörde alla hinduiska tempel med mänskliga avbilder. Templen följer den tidens strikta föreskrifter för tempelarkitektur. En tredjedel av templen är dedicerade till Shiva. En kombinerad lingam/yoni skulptur representerar Shiva i det innersta heliga centrala altaret ”garbhagriha” rakt under det högsta tornet ”shikharan” och som oftast invändigt har en möjlighet till circumambulation. Templen har därtill efter entrétrappan en förhall och en samlingssal ”mandapa” där danser framfördes. De övriga templen på området dedicerades till guden Vishnu och Jainistiska heliga gurus. C:a 85 tempel byggdes innan de till stor del övergavs. De har en öst-västlig riktning med ingången från öst. Arkitekturen återspeglar kosmos med det heliga berget Merut eller Kailash i centrum. Friserna i ögonhöjd, oftast på tempelplinten, skildrar det vardagliga livet i alla former för att i allt högre lager skildra de högre stånden, tempellivet, kungarna, krigarna. Vidare högre upp finns gudarna och gudinnorna. Både på det lägre som högre planet finns erotiska scener och samlag i avancerade ställningar med inspiration från Kamasutra, den indiska skriften för sexuellt umgänge, men det vardagliga livet dominerar. Djurmotiven är hästar, elefanter, lejon och mytologiska djur som drakar med olika huvuden av fåglar, lejon och elefanter. Hela templet är en bild av Himalaya eller världsberget och arkitekturdetaljerna är helt abstrakta i toppen. Danserskorna, kvinnorna och de älskande paren avbildas med den typisk slingrande kroppsformen ”tribhanga”. Vridna, bredhöftade och högbröstade nymfer visar sina konturer och juvelförsedda kroppar. De kallas ”apsaror” och sminkar sig, tvättar håret, spelar spel, dansar och klär sig. Tempelprostitution var vanligt i dessa tempel liksom de som var dedicerade till solguden Surya. (Se Konarak) Bredvid de himmelska nymferna finns skyddsgudar och extravagant sammankopplade älsklingspar.
Khajuraho är listat som ett UNESCO världsarv
© Davey Hammarsten