Bostadsområdet Myrstuguberget i Masmo är särpräglat och udda. Den smälter in i terrängen, klättrar uppför berget, håller sig nära naturen. Husen har spännande former och det finns inte ett hus som liknar ett annat. Det finns en lekfull variation i hustaken, balkongernas och fönstrens placering, tegelstenens mönsterbildning. Typiskt för arkitekten Ralph Erskine som ritade det. Det är så långt man kan komma från trötta upprepningar och likformighet. Området har stor variation från mindre radhus med karaktär av skogskojor under tallarna till flervåningshus som bildar en mur mot Botkyrkaleden med balkonger mot söder och väster. Från Myrstuguberget ser man tvärs över Albysjön till bostadsområdet i Fittja med sina tråkiga hyreskaserner.
Myrstuguberget innehåller bostadsrätter och HSB köpte upp området i ett tidigt skede och ville klämma in så många lägenheter som möjligt vilket gjorde att en del av Erskines planer och material ändrades för att göra det mer ekonomiskt. Trots detta är det ett klassiskt stycke modern arkitektur. Vart tog Erskines livfulla arkitektur vägen? Varför ser man inte mer av denna lekfulla variation inom svensk arkitektur? Det går att bygga modernt, snyggt och tilltalande för ögat. En mänsklig miljö nära naturen utan monotona upprepningar. Rationellt byggande blir billigare men i längden förlorar man i social oro och utsatthet, psykiska sjukdomar och kriminalitet. Lyckligtvis bygger man inte längre som under miljonprogrammet. Många gamla miljonprogramsområden har också med tiden fått en stabilare och tryggare karaktär men de flesta utgör problemområden med social utslagning och kriminalitet. Arkitektur enbart har inte en avgörande betydelse, inte bara strikta planlösningar, hög boendestandard och bra infrastruktur. Områden ska också ha utrymme för medskapande från de boendes sida vilket skapar tillhörighet och identitet.
Myrstuguberget är fixt och färdig arkitektur från början. Där kan jag infoga en viss kritik. Området hade inte en enda närbutik, kafé eller bageri. Fanns där samlingssalar, utrymmen för hobbyrum och verkstäder, föreningslokaler? Myrstuguberget är för litet för att vara en stadsdel med köpcenter, bibliotek och kulturhus. Jag kunde inte se en kyrka eller en moské. Så trots den fina utformningen kan området få problem. Nu finns infrastrukturen på nära håll, tunnelbana och köpcenter 15 min gångväg bort. Närhet till vatten där det ligger ett gammalt tvätteri som nu är Hagalunds tvätterimuseum som ordnar bykdagar med kafé och underhållning. På andra sidan Botkyrkaleden breder ett enormt fritidsområde ut sig omkring sjön Gömmaren med skog och vandringsleder.
Ett bostadsområde som också blivit en stadsdel och kanske även blir en stad är Skarpnäck. En början till en småstad men också helt arkitektoniskt fix och färdig, uppritad från grunden med raka gator, hus i enhetlig stil. Allt är designat, gator, torg, parker, kyrkan, bibliotek och kulturhus. Husen är varierade, storlekar skiftar, linjerna särpräglade. Hur kommer människans egen kreativitet och skapelse till uttryck i de färdiga byggnaderna, de färdiga strukturerna. Kan ett interaktivt socialt liv frodas? Där finns en blandning av hyresrätter och bostadsrätter. Det handlar mest om skillnader i hur den egna lyan betalas och förändras. Området har god infrastruktur. I utkanterna finns stora koloniområden. Närhet till stora naturområden och sjöar. Stort utbud av affärer och tjänster, föreningslokaler och aktiviteter. Områden finns för mindre industrier och företag. T-banestation mitt i centrum och motorleden Tyresövägen strax utanför ger goda kommunikationer.
Skarpnäck närmar sig ett av de ideal jag haft om bostadsområden i närheten av storstaden. Här finns möjlighet till utveckling av en egen identitet hos befolkningen.
Vi har inte sett den idealiska bosättarformen. Där människor är med från början och bestämmer över form och samhällsservice. Det är alltid staden, samhället, banker och politiker som bestämmer, formar det som vi måste acceptera. Var finns den humana, empatiska hållningen. Naturligvis är arkitekter bra på att skapa trevliga, ljusa och funktionella bostäder med fina mått och bra material men de får inte utrymme för sina kunskaper då politiska planlösningar, ekonomiska krafter och konflikter sätter käppar i hjulet. Det är mest i den egna bostaden och hus ritade åt andra rika människor som arkitekten får fritt spelrum.
Folket i samarbete med arkitekter ska forma framtidens stad och dess bostäder. Husen och lägenheternas inre form måste varieras och ges en individuell prägel. Det yttre kommer då att spegla det inre med en varierande fasad. Lägenheter måste därför vara flexibla och kunna anpassas efter hyresgästen eller bostadsägarens önskemål. Områdets infrastruktur är avgörande för tvivseln. Rekreationsområde, natur, lekparker, vatten, skog och möjlighet till odling i kolonilotter. Utrymmen för hobbyrum, verkstäder, ateljeér, samlingssalar, affärer och kaféer. Ett större område skall ha bibliotek, kulturhus, idrottsanläggningar och skolor.