Det är en kylig morgon. Solen stiger precis över grantopparna, dimmorna lättar, markerna och växterna dryper av fukt. Spindelnäten syns då i motljuset, varje spindeltråd är ett pärlband av vattendroppar. Tråden försvinner, är nära på omöjlig att se, där vattnet har dunstat. Spindlarna sover kanske, fångsten kommer senare när näten knappt syns och lurar bytet. Vissa spindlar verkar kasta bort geometri och symmetri för en spännande irrationell byggstil.
