Kategorier
Arkitektur Italien Natur

Sicilien våren 2012

Cefalù

Cefalù lär ha anlagds av grekerna under antiken och befolkningen runt om i landsbyggden talade grekiska långt in på medeltiden. Staden var i början en befästning på den stora klippan mot havet. Normanderna förvandlade den under 1100-talet till en utmärkt hamnstad. De började bygga den stora katedralen i normandisk stil eller siciliansk romansk stil, som numera är på Unesco världsarvslista. Se nedan. Befästningarna och bostäderna på klippan är det inte mycket kvar av men är ett populärt utflyktsmål för turister. Cefalù är pittoreskt, lockar tusentals turister varje dag under högsäsong.


Piazza del Duomo

Vi bodde på ett hotell vid kusten mellan Cefalù och Palermo. Nästan varje dag tog vi bussen till Cefalù för att teckna och fotografera. En dag ägnade vi åt Palermo, en dag till katedralen i Monreale och en dag till Etna och byn Taormina på östkusten.

001002003003b003c004005006007008009010011012013014015016017018019020021022023024025026027028029030031032033034035

Cefalù

——————————————————————

0102030405070809101112131415161718192022232425262728

Palermo

Palermo grundades 734 f.Kr. av fenicierna som Sus (”blomma”). Palermo blev en besittning till Kartago. Två grekiska kolonier etablerades, gemensamt kända som Panormos; karthagerna använde detta namn på sina mynt efter 500-talet f.Kr. Som Panormus blev staden en del av den romerska republiken och imperiet i över tusen år. Från 831 till 1072 var staden under arabiskt styre i Emiratet Sicilien när staden för första gången blev Siciliens huvudstad. Under denna tid var staden känd som Balarm. Efter den normandiska erövringen blev Palermo huvudstad i ett nytt kungarike, kungariket Sicilien, som varade från 1130 till 1816. (Wikipedia)

——————————————————————

001002005004003b003006007008008b012009010011013014015016

Monreale

Monreale är ett av de främsta exemplen på normandisk arkitektur, det påbörjades 1174 av Vilhelm II av Sicilien. År 1182 upphöjdes kyrkan, tillägnad Jungfru Marias födelse, av påven Lucius III till en storstadskatedral som säte för stiftet Monreale.
Sedan 2015 har det varit en del av det arabisk-normandiska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale som finns med på UNESCO:s världsarvslista.
Kyrkan är ett nationellt monument i Italien och en av de största attraktionerna på Sicilien. Dess storlek är 102 meter lång och 40 meter bred.
Enligt en legend somnade Vilhelm II av Sicilien under ett johannesbrödträd när han jagade i skogen nära Monreale. Den heliga jungfrun visade sig för honom i drömmen och föreslog honom att bygga en kyrka här. Efter att man tagit bort trädet hittades en skatt bland dess rötter, vars guldmynt användes för att finansiera bygget. Det är mer troligt att kyrkan var en del av en plan för omfattande konstruktioner i konkurrens med dåvarande biskopen av Palermo, Walter Ophamil, som hade beställt den stora katedralen i Palermo. Byggandet av Monreale, som påbörjades 1172, godkändes av påven Alexander III den 30 december 1174. Arbetet, inklusive ett annekterat kloster, färdigställdes först 1267 och kyrkan invigdes i närvaro av påven Clemens IV. År 1178 grundade påven Lucius III ärkestiftet Monreale och klosterkyrkan upphöjdes till katedral. Ärkebiskoparna fick av kungarna av Sicilien ett brett spektrum av privilegier och landområden på hela den italienska halvön.
1270 begravdes Ludvig IX, Frankrikes kung, bror till kung Karl I av Neapel, här.
1547-1569 lades en portik till på den norra sidan, designad av Giovanni Domenico Gagini och Fazio Gagini, i renässansstil, täckt av ett korsvalv och med elva runda bågar som stöds av korintiska kolonner. 1559 tillkom det mesta av den inre trottoaren. (Wikipedia)

——————————————————————

001002003004005006007008009010011012013b014a014b015016017018019020021022023024025

Duomo Cefalù

Cefalù-katedralen (italienska: Duomo di Cefalù) är en romersk-katolsk basilika. Det är en av nio strukturer som ingår i UNESCO:s världsarvslista känd som arabisk-normanska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale.
Katedralen uppfördes mellan 1131 och 1240 i normandisk arkitektonisk stil, varvid ön Sicilien hade erövrats av normanderna 1091. Enligt traditionen uppfördes byggnaden efter ett löfte till den Helige Frälsaren av kungen av Sicilien, Roger II, efter att han undkommit en storm och landat på stadens strand. Byggnaden har en fästningsliknande karaktär och, sett på avstånd, dominerar den den omgivande medeltida stadens silhuett. Den utgör ett kraftfullt bevis på den normandiska närvaron.
Katedralen byggdes i ett område med historiska anor, vilket närvaron av en romersk väg och paleokristen mosaik ger vittnesmål om. Konstruktionen påbörjades 1131, absidmosaikerna påbörjades 1145, och sarkofagerna som Roger II gav till sin hustrus grav sattes på plats samma år. Efter 1172 led kyrkan en period av nedgång. År 1215 flyttade Fredrik II av Hohenstaufen de två sarkofagerna till katedralen i Palermo. Byggandet av katedralen återupptogs strax efter och fasaden färdigställdes 1240. Katedralen invigdes 1267 av Rodolphe de Chevriêres, biskop av Albano.
År 1472 lades en portik, av Ambrogio da Como, till mellan fasadens två torn. (Wikipedia)

——————————————————————

010203040506070809101112131415161718192021222324252627282930313233343536

Utflykt till Campofelice

Campofelice di Roccella heter kommunen där vårat hotell låg men byn var belägen ett litet stycke innåt land. Vi vandrade i den varma solen på landsortvägar förbi citronlundar och mullbärsträd för att komma till det lilla samhället. Strandremsan mot havet dominerades av hotell, övergivna industrilokaler och halvfärdiga turistanläggningar.

——————————————————————

DSC_6689DSC_6690DSC_6691DSC_6692DSC_6694DSC_6760DSC_6776DSC_6777DSC_6791DSC_6801DSC_6802DSC_6803DSC_6807DSC_6809DSC_6810DSC_6812DSC_6813DSC_6814DSC_6820DSC_6823DSC_6833DSC_6839DSC_6843DSC_6855IMG_0916IMG_0924IMG_0926IMG_0928IMG_0929IMG_0931IMG_0934IMG_0935IMG_0936IMG_0957IMG_0959IMG_0962IMG_0963IMG_0973IMG_0975IMG_0976Italien 1 000Italien 1 003Italien 1 004Italien 1 006

La Rocca Cefalù

La Rocca di Cefalù är en kalkstenshäll som är cirka 270 meter hög. På grund av dess geologiska särdrag och rika flora och fauna, erkänns den som skyddat naturområde av Europeiska unionen som en plats av gemensamt intresse. Dessutom betyder Rocca di Cefalùs historiska och arkeologiska värde att den är skyddad som kultur- och miljöarv i provinsen Palermo.

Platsen har troligen varit ockuperad sedan den förhistoriska eran när människor använde grottor som bostäder. Därefter var berget troligen alltid en del av stadens befästnings- och försvarssystem. En av byggnaderna på plats, Dianatemplet, tros ha anor från 8-900-talet f.Kr.!
Sjöfarthandel och strider har förekommit under långa tider. Det är väletablerat att normanderna hade kontroll under 11-1200-talen. Under denna tid stärktes framför allt Castello di Cefalù. Mycket av det vi ser idag av Castello di Cefalù är tack vare normanderna. Man tror dock att ursprunget till Castello di Cefalù går tillbaka till den bysantinska och hellenistisk-romerska perioden.
Det finns också en berömd berättelse som förbinder Rocca di Cefalù och den grekiska myten om Dafnis. Som legenden säger, lurades den sicilianske herden Dafnis (som man trodde uppfann herdepoesin) att bedra sin älskade Echemeide. På grund av detta förblindade Echemeides mor (Juno) honom. Daphnis tog så småningom livet av sig genom att hoppa från en klippa. Av medlidande förvandlade Dafnis far Hermes honom till en klippa, där Dafnis själ skulle förbli vid liv i klippan vid Cefalù.

——————————————————————

001002004006007008009010011012015016018020021022023024025026027030031

Etna

Etna är Europas högsta aktiva vulkan vid Siciliens östra kust. Vulkanen reser sig cirka 3 357 m ö.h. Etna hade sitt kraftigaste kända utbrott 1669 och har även under 1900-talet haft stora utbrott, bland annat 1971. Under vintern är Etnas vulkankägla oftast snötäckt. Vulkanen är ofta i ett åtminstone milt eruptionstillstånd, men det brukar gå ett par år mellan de utbrott då Etna spottar lava ner för berget. Emellanåt kommer det jättelika rökringar fram ur vulkanen. Lavan gör att sluttningarna nedanför vulkanberget är mycket bördiga och lämpar sig väl för till exempel vinodlingar.

——————————————————————

01020304050607080910

Taormina

Taorminas historia börjar innan det antika Grekland etablerade sin första koloni på Sicilien 734 fvt. Efter det västromerska imperiets fall fortsatte Taormina att rankas som en av de viktigaste städerna på ön. Genom Siciliens historia styrdes Taormina av på varandra följande utländska monarker. Efter det italienska enandet började Taormina attrahera välbärgade turister från norra Europa, och det blev känt som en välkomnande tillflyktsort för homosexuella män och artister.

Den antika teatern i Taormina är byggd till största delen av tegel och är därför troligen av romersk datum, även om planen och arrangemanget är i överensstämmelse med de grekiska, snarare än romerska teatrar; varifrån det antas att den nuvarande strukturen byggdes om på grunden av en äldre teater från den grekiska perioden. Med en diameter på 109 meter (efter en expansion på 200-talet) är denna teater den näst största i sitt slag på Sicilien (efter den i Syrakusa); den används ofta för opera- och teaterföreställningar och för konserter. Större delen av de ursprungliga sätena har försvunnit, men muren som omgav hela grottan är bevarad och prosceniet med scenens bakvägg och dess bihang, av vilka endast spår finns kvar på de flesta antika teatrar, finns här bevarade i en ovanligt hög originalitet. Från de fragment av arkitektoniska dekorationer som fortfarande finns kvar har det fastställts att dessa var av den korintiska traditionen och rikt ornamenterade. Vissa delar av ett tempel är också synliga, omvandlat till den mindre kyrkan San Pancrazio.(Wikipedia)

Kategorier
Arkitektur Italien Natur

Arezzo & Assisi 1986

Resan till Arezzo & Assisi

Utsikt från Piazza Madonna del Conforto, Arezzo

Det var våren 1986 som jag löste en tågbiljett tur och retur till Florens i Italien. Mitt mål var att studera fresker av Piero della Francesca och Giotto di Bondone. Jag hade gått en kurs i konsten att måla alfresco, stucco lustro och scrafitti. Längtan var stor till Italien. Jag hade haft den inspirerande hantverksmästaren Domenico Inganni från Italien som lärare. Giotto var min stora favorit som målare med sina enkla klara former och milda färger. Jag beundrade också Piero della Francesca för sin eleganta linjeföring, lek med former och starka kolorit. Och så var det dessa gamla italienska städer som bevarats och rustats upp. Arkitekturen, gatorna och gränderna, loggiorna, piazzorna med fontänen i mitten och italienarna som levde sitt liv mitt i turistströmmen. Jag bodde tre veckor i Assisi, en vecka i Arezzo men övernattade bara i Florens där jag tidigare varit på besök vid min vistelse i Rom 1984/85…..

Jag fotograferade enbart i svart/vitt med en liten bälgkamera. Gjorde tuschteckningar med laveringar. Tecknade med blyerts och bläckpenna. Det blev inte många akvareller. Umbrien om våren är skönt för akvarellstudier. Kullarna och bergen insvepta i moln, diset över slätterna, glittret på stenarna efter ett regn.

Morgonstund i parken bakom Piazza Grande

Bodde på ett kallt hotellrum i Arezzo, jag visste inte att Italien kunde vara så kallt i mars. Morgonstunden i solen var underbart värmande. Tuschet flödade. Jag kände mig mitt i Italien, vilket jag också var. Otaliga antikstånd hade radat upp sig i Loggia Vasari vid Piazza Grande. Tecknade det märkliga Palazzo Comunale med det lilla tornet ovanför det stora tornet. Francesco Patrarcas hus avbildades i många schatteringar, alla gamla gränder och gångar….

Morgonstund i parken bakom Piazza Grande

Arezzo är belägen vid floden Castro, i en fruktbar dal som omsluts av höga berg. Staden har många praktbyggnader från 13:e och 14:e århundradena samt från renässansen. Många av kyrkorna är berömda för sina fresker och skulpturer. Som Basilica San Francesco med den berömda fresksviten ”Legenden om korset” av Piero della Francesca. Vid Piazza grande ligger stadens präktiga köpmansloggier. I staden finns även en romersk amfiteater, och från renässansen flera residens, Casa del Petrarca och Casa Vasari. Arezzo hette under antiken Arretium och var näst Perusia den främsta bland etruskernas 12 städer. Det var berömt för sin vapentillverkning och de vackra röda omålade lerkärlen, ”Vasa Arretina”. Francesco Petrarca föddes och levde här under 1300-talet, en av de stora italienska lyrikerna och historieskrivarna.

Loggia i Arezzo

Färden gick vidare till Assisi där den helige Francesco hade bott och verkat. Staden helt i gråvit kalksten, både gator, hus och väggar. I en kort gränd var han där inmurad som en relief, den helige Franciskus, predikande för vargen och fåglarna i träden.

San Fransisco predikar

Jag bodde på ett hotell mitt emot fontänen på Piazza del Comune. Från fönstret kunde jag studera italienarna under dygnets alla timmar. Vandrade runt i staden bland turisterna och suvenirbodarna. Det fanns massor av armborst i alla storlekar, färgglada keramikskålar och tryffellikör.

Assisi ligger utmed sluttningen till ett berg i anslutning till Apenninerna mitt i Italien. Här levde och verkade den helige Fransiscus under 1200-talet, grundaren av  Franciskanorden. Där verkade även Sankta Klara (Chiara d’Offreducci), grundaren av Sankta Klaras orden. Romerska kvarlämningar finns som Minervatemplet vid Piazza del Comune, som numera är ombyggd till kyrka, samt en amfiteater. Från höjden Rocca Minore kunde man se ut över staden och upp mot Rocca Maggiore med borgen och de starka befästningsmurarna. Basilikan San Francesco d’Assisi med den övre och undre kyrkan och Franciskanerklostret började byggas 1228 efter Fransiskus helgonförklaring, och avslutades år 1253. Den nedre kyrkan har fresker av de senmedeltida konstnärerna Cimabue och Giotto.

Usikt från Rocca Minore Assisi

Träffade en ung amerikansk operasångerska på hotellet som hade en tysk pianist som ackompanjerade henne. Hon studerade i München och han var från Augsburg. Det var en trevlig bekantskap och jag gjorde en kort visit hos dem i Tyskland på hemvägen. Underbart vackert sjöng hon i den stora San Fransesco kyrkan med Giottos målningar på väggarna runt omkring.

San Fransiskokyrkan i Assisi

En liten stund blev det i Firenze på hemvägen. Studerade fresker i Santa Maria Novella. Bodde en natt på ett billigt hotell mitt i staden. Samtalade länge med en italienska på stationen i väntan på tåget till München. Det var på en staplande engelska men hon var trevlig, mycket trevlig. Träffade den vackra operasångerskan i en park i München där vi tog en kaffe. Jag reste med lokaltåget ut till Augsburg som anlades av kejsar Augustus en gång i tiden. Övernattade hos den tyske pianisten och besökte stadsmuseet med en modell över det gamla Augsburg. Där fanns mycket en historisk koppling till Assisi. Romerska lämningar med en medeltida stadskärna.

Fotografier

Teckningar

Kategorier
Arkitektur Italien Natur

Italien 2019

Italienresa 5-13 nov 2019

Torg i Alberobello

Landsändan Puglia eller klacken i den italienska stöveln är inte det första målet man tänker på när en Italienresa kommer på tal. Städer som Bari, Brindisi, Lecce och Taranto klingar ändå välbekant och vi bestämde oss för en vecka i området kanske speciellt efter vi sett bilder från Alberobello med sina säregna husbyggnader och Ostuni med de charmfulla gränderna. Gator, torg och hus i de äldre stadsdelarna är helt byggda i den vackra ljusa kalkstenen. Vi stationerade oss i Bari dit flyget gick bekvämt från Göteborg med byte i München. Från Bari gjorde vi utflykter till Alberobello, Polignano a Mare och Ostuni. En vecka ger inte utrymme till så mycket mer.

Bari

Hamnstaden Bari vid Adriatiska havet grundades redan under antiken. Inte så konstigt med tanke på närheten till det grekiska fastlandet. Turistsäsongen är över vilket märks på många stängda kaféer och restauranger i den gamla staden som är lugn och stilla. San Nicolas är stadens skyddshelgon och hans reliker bevaras i den gamla kyrkan från 1100-talet helt byggd i vacker vit sandsten. Mystiska fabeldjur återfinns på väggarna, under pelare och på kapitäl. Gamla staden har vackert stenlagda ringlande gator, här och där med strävbågar mellan husen, så typiskt för alla gamla historiska stadskärnor i Italien. Men folk lever och bor här, driver små restauranger, hänger sin tvätt utanför balkongerna, samlas i kyrkorna och de pratar en gammal dialekt som förstås på vissa håll av grekiska fiskare. Det är en helt annan hektisk storstadspuls i det nyanlagda Bari från 1800-talet som brer ut sig kilometervis  i ett rätvinkligt rutnät.

Alberobello

Söder om Bari ligger staden Alberobello med sina säregna bostäder helt byggda av skiffrad kalksten och block av kalksten, de så kallade trulli. Ursprungligen rensade man åkrarna på sten, byggde stengärdsgårdar och hus för djur och foder. Genom att också bo där undvek man den skatt som togs ut för bosättningar under 1600-talet. Byggnadsstilen blev tradition för det fanns gott om kalksten. Stenblock formar först en cirkulär dom-formad topp som är självbärande utan bindemedel ungefär som en igloo. Ovanpå detta lägger man ”takpannor” av platta kalkstenar för att göra det vattentätt. Flera domer kan bilda hela lägenheter med öppningar av stenbågar välvda mellan rummen. Stenhuggarmästarna formade en egen topp på husen som en signatur. Fortfarande försöker man upprätthålla den fina hantverkstraditioner med byggstilen och de används ännu som bostäder. Hela området i Alberobello är kulturminnesbevarat

Ostuni

Ostuni är en av Italiens många medeltida befästa städer på höjder och kullar. Den gamla stadskärnan är full av gångar, portaler och trappor runt om ett berg med katedralen högst upp. Därifrån har man god utsikt mot det Adriatiska havet några kilometer bort och slättens olivodlingar. Ostuni är känt för sin fina olivolja och vin. Alla vitvaskade hus gör att Ostuni ibland kallas för ”Den vita staden” Stadens befolkning blir genom turismen tre gånger så stor under sommaren. Nu i november får gatumusikern inte många slantar i sin kopp och gränderna befolkas mest av katter och duvor.

Polignano a Mare

Förorterna fladdrar förbi under den korta tågresan till Polignano a Mare söder om Bari. Havet skymtade som ett streck mellan träden och husen med olivlundar och vingårdar om vartannat. Det är söndag och alla är på väg till marknaden i Polignano a Mare för att fynda, strosa i gränderna och njuta av havet. Staden förenar sig med klipporna vid havet där grottor karvats ut av vågorna genom årtusenden. Turistströmmen är en stilla fläkt mot vad som sker under sommaren. Den långa marinan med gångstråk är fri från försäljare och caféer. Kulturhuset, Museo Pino Pascali, ett modernt museum ligger öde liksom den lilla sandstranden i viken nedanför borgen. 

Fotografier

Basilica San NicolaBasilica San NicolaBasilica San NicolaKryptan Basilica San NicolaKapitäl i kryptanBasilica San NicolaSan NicolaBasilica San NicolaBasilica San NicolaBasilica Cattedrale di San Sabino

Bari

19181716151413121110090807060504030201

Alberobello

Santa Maria AssuntaPalazzo VescovileSanta Maria AssuntaDSC_1234DSC_1235DSC_1237DSC_1238DSC_1239DSC_1240DSC_1241DSC_1245DSC_1247DSC_1250DSC_1252

Ostuni

1408010203040506070911121310

Polignano a Mare

Kategorier
Arkitektur Italien

Romerska bilder

Teckningar från en vistelse i Rom vintern 1984/85

»… framför honom uppenbarade sig den eviga staden i en underbar, strålande rundblick. Den ofantliga anhopningen av hus, kyrkor och höjder framträdde klart i den sjunkande solens starka ljus. I grupper och vart för sig, det ena bakom det andra, urskildes husen, taken, statyerna, de luftiga terrasserna och loggiorna. Här och där trängde de ihop sig i en oredig massa och pressade upp kampanilernas lätta torn eller kupolernas nyckfullt broderade lanterniner. Där glimtade ett palats fram i mörk sil­huett, där höjde sig Pantheons platta kupol, och där borta lyste toppen av Antoninska kolonnen, med sitt kapitäl och aposteln Paulus staty. Längre till höger reste sig Capitolium med sina byggnader, sina hästar och statyer, och ännu mera högerut höjde sig Colosseums vida rundel majestätiskt och allvarligt över den skimrande trängseln av hus och tak. Och ånyo lekfulla gyttringar av byggnader, terrasser och kupoler dränkta i återskenet från den bländande solen. Över hela det glittrande havet av byggnadsverk tonade i fjärran den mörka massan av järnekarnas gröna kronor i Ludovisis och Medicis parker, dominerade av en orubblig grupp romerska pinjer, som på lätta stammar lyfte sina kupolliknande huvor högt i luften. Och sedan – bortom denna tavla i hela dess bredd, höjde sig blånande de soldisiga bergen, lätta som luften, genomvävda av ljusets återglans. Varken i ord eller med pensel var det möjligt att återge den underbara harmonin eller sammansättningen av alla de olika planen i denna tavla. Luften var så ren och så genomskinlig, att den minsta linje även i de avlägsnaste bygg­naderna framstod klart, och allt tycktes vara så nära, att man kunde röra vid det med handen. Det finaste arkitektoniska ornament, utsmyckningen i varje taklist, allt lyste i en ofattlig renhet … Solen sjönk och närmade sig jorden. Ännu rödare och varmare blev dess sken över husmassorna, staden blev ännu mer levande och kom ännu närmare, pinjernas kronor svartnade ännu mer, ännu blåare och mer genomsiktiga blev bergen, ännu mer lysande, ännu klarare och mer himmelskt blev luftens ljus som beredde sig att slockna – Gud, vilken syn!»


Nikolaj Gogol 1809-52

Gianicolo från Villa Lante

Vinter i Rom 1984/85. Varmt i solen. Från en lätt kylig morgon steg värmen allteftersom dagen led. Det gick utmärkt att ströva omkring bland ruinerna, minnesmärkena och den fantastiska arkitekturen med skissblocket i handen, sätta sig ner på en murkant och förnöjsamt teckna ljuset och formen.
Vintern ger det vackraste ljuset över Rom och kullarna, solen ligger lågt och ger relief.
Jag bodde på Svenska Institutet, studerade italienska teckningar i deras gedigna bibliotek, besökte de flesta gallerier och kyrkor av konsthistoriskt värde.
Och så satt jag och tecknade. Det fanns ingen systematik eller plan att skildra speciella företeelser, bara se, känna, uppfatta och teckna ner. Därför blev teckningarna utan kommentarer och platsangivelser.
Vyerna och minnesmärkena är igenkännliga. De jag kunnat namnge genom foton från böcker och nätet har exaktheten men med en lekfull skildring utan att bli anekdotiska.
Teckningen flödade där efter 7 år på konstskola, borta var all teori, kvar fanns inspirationen från Canaletto, Rembrandt, Tiepolo, G B Mola och Morandi. Deras sätt att teckna är sammanflätade. Där fanns något av att skildra det skira ljuset över taken, parkerna och ruinlandskapen.
En god vän var nere och hälsade på en vecka. Det sammanföll med den värsta köldknäppen under mannaminne, minus tjugo grader i Firenze, fåren dog, grönsaker förstördes och det snöade i Rom. Piazza Popolo var täckt av några centimeter blöt, halvt genomskinlig snö. Kylan försvann i solen och allt smälte bort under dagen. Några fina dagar blev det ändå för min vän och vi njöt av solen, pastan, vinet och espresson.
Bland teckningarna finns de italienska drömmarna, bilder som uppstår i fantasin, en frukt av det myckna tecknandet. En dröm skildrades två gånger. Såg jag det i verkligheten? De två versionerna är så lika att jag frestas att tro det men jag har aldrig hittat förebilden i verkligheten.
Dessa teckningar från Rom upptäcktes många år efter vistelsen på min vind. Jag visste att de fanns men funderade aldrig över deras värde. Som ett resultat av intrycken blev det många grafiska blad efter vistelsen men teckningarna glömdes bort och arkiverades. Genom att göra denna skissbok hoppas jag de inte glöms bort och kan vara till glädje för andra.
Det finns så många goda författare som skildrat Rom genom tiderna. Den eviga staden som lockat alla slags konstnärer. I denna skissbok har jag tagit mig friheten att citera rader och avsnitt från Resenär i Rom av H. V. Morton och Romerska bilder med text av Torsten Steinby och teckningar av Henrik Tikkanen. Romerska bilder från 1952 har inspirerat mig till denna utgivelse. I Henrik Tikkanens tecknigar från Rom känner jag en själsfrände, många vyer vi tecknade är de samma och då upptäckte jag boken på ett antikvariat långt efter det att jag varit i Rom.

Davey Hammarsten

Piazza Popolo från Monte Pinchio, Peterskyrkan till vänster i fjärran
Ponte Mazzini med Peterskyrkan i bakgrunden
Ponte Vittorio Emanuele II, Chiesa Dell´Annunziatina, Chiesa San Pietro

Från en punkt på Capitolium strax bakom senatorspalatset har man en av de mest storslagna utsikterna över Rom. Nedanför ens fötter utbreder sig Forum från Septimius Severus’ till Titus’ triumfbåge med Colosseum i bakgrunden. Forum ligger med sina ruiner som om det hade splittrats av en fullträff från ett bombplan. Turisterna som snokar omkring bland ruinerna med kartor i händerna påminner om skattsökare. En nutida turist på Roms Forum kan tyvärr inte hänge sig åt samma romantiska funde­ringar som besökarna förr i världen. De var övertygade om att utveck­lingen skulle gå framåt och världen bli bättre och bättre och de kunde kosta på sig lyxen att meditera och moralisera över en gången tid. Det kan inte nutidsmänniskan. I stället för att bli romantiskt stämd bland Forums ruiner fylls hon av vemod och förtvivlan.
Då jag stod på Capitolium och såg ut över staden nedanför mina fötter tänkte jag på det Rom där Caesar hade gått och Cicero talat, Plinius d. y. hade tråkat ut sina vänner under sina litterära frukostar och Horatius hade strövat omkring med Maecenas, det Rom där Claudius hade försökt spela krigare efter invasionen i Britannien, där Nero varken spelade eller sjöng och där Vespasianus hade satt en efterlängtad sund och sträng prä­gel på inrikespolitiken.

Resenär i Rom av H.V. Morton

Utsikt från Capitolium mot Tibern och Monte Aventino
Forum Romanum
Forum Romanum och Palatino

Palatinen

Den mest lockande utsiktsplatsen var den mot Palatinen, de överväxta
ruinerna, lager på lager av lämningar, ständigt fascinerande. Detta vidsträckta område med palats, gårdar, gångar och bågar och så pinjerna och cypresserna. För mig blev det intensiva drömmar, hemlighetsfulla rum, mystiska sammanhang. På något sätt sammanfattade det allt vad jag mest kände för Rom.

Davey Hammarsten

Palatinen från Capitolium
Palatinen
Palatinen mot Casina Farnese på toppen
Kejsarpalatset från Circus Massimo
Palatinen
Kejsarpalatset från Circus Massimo
Palatinen från Circus Massimo mot Casina Farnese på toppen
Palatinen från Capitolium
Palatinen, sydöstra delen
Palatinen, Kejsarpalatset

Tiberön

Det är ingen tillfällighet, att just Tiberön har bevarat en doft av det gamla Rom, staden från tiden före den stora flodregleringen. Här be­finner man sig närmast -det strömmande vattnet, och här är det enda stället där några åldriga hus ännu får sänka sina fundament nästan direkt i floden. Grevinnan Matildas sträva medeltidstorn vakar ännu över till­farten vid brofästet, och på den soliga lilla piazzan framför San Bartolomeo all’Isola överröstas stadens ljud alltjämt av strömmens brus. Under tjugofyra århundraden har Tiberön tjänat läkeguden Aesculapius och aposteln Bartolomeus fick sin kyrka byggd på grundvalarna av hans forna tempel. De gamla traditionerna förvaltas fortfarande av det ruggiga israelitiska lasarettet invid kyrkan, men framför allt av Benefatebrödernas jättelika sjukhus, som fyller halva ön och tyvärr har förstört mycket av den genuina stämningen. Det var här den berömde broder Orsenigo, denne tandläkekonstens Herkules, verkade i slutet av förra århundradet. Utom fotografier med namnteckning från Leo XIII, Garibaldi , Adelina Patti och andra namnkunniga patienter kunde han som bevis för sina framgångar visa upp flera säckar fyllda med tänder, vilka han dragit ur trasiga munnar i Ghettot och Trastevere. Undra på att Pius IX mottog Orsenigo i speciell audiens för att beklaga, att han inte själv kunde anlita Benefatebrödern eftersom han redan hade tappat alla sina tänder.

Tiberön till vänster och Ponte Fabricio
Tiberön, södra delen
Hus på Tiberön
Tibern
Från Ponte Carvour: San Rocco all´Augusteo, San Ambrose och San Girolamo dei Croati

Stadsmuren

…Ett minnesmärke som imponerade starkt på mig, men som man hör föga talas om är Roms stadsmur. Den omsluter nästan helt och hållet staden och genombryts av omkring femton portar, som alltjämt används dagligen. Jag gick vid olika tillfällen runt hela muren. Den vackraste sträckningen ligger i söder mellan Porta San Giovanni och Porta San Paolo. Det är ett storartat vackert parti där man ser det mäktiga försvarsverket med dess stupgluggar sträcka sig långt bort med framskju­tande torn och bastioner. När muren byggdes på 270-talet var den förmod­ligen det ståtligaste befästningsverket i sitt slag i hela romerska riket. Kejsar Aurelianus lät uppföra den då det första mullrande dånet av de annalkande barbarhorderna nådde Rom, och den är alla stadsmurars fader, I Europa blev man snart tvungen att kopiera den, och några århundraden senare uppfördes en liknande mur i Konstantinopel. Trots att Aurelianus stadsmur har byggts om eller fått förfalla och på sina ställen ligger i ruiner, tyckte jag att den med sina massiva portar var ett av Roms ädlaste monument…

från Resenär i Rom av H.V. Morton

Porta San Paulo
Muren vid Porta San Paulo
Muren vid Porta San Paulo
Porten vid Aurelianusmuren
Stadsmuren
Stadsmuren

Piazzan

…Romaren ägnar sina barer ett stort sakkunnigt intresse. Uppstår en ny bar, vilket det förstås gör varje dag eftersom en stor del av Roms bofasta befolkning ägnar sig åt denna lönsamma hantering, så samlas konnässö­rerna omedelbart som gamar kring åteln. Just nu är den nya baren vid Piazza di Sant’Eustachio i ropet. Folk lär faktiskt åka genom halva Rom för att få sin espresso vid dess mondäna disk.
Från de centrala kvarteren med deras folkliv av tämligen ordinärt europeiskt snitt är vägen inte lång till mera genuina upplevelser.
Piazza Navona till exempel en varm vårkväll, då luften är genomskinlig av det berömda romerska ljuset och tornsvalorna i svärmar pilar över hustaken med sina små lyckliga skrin. Då samlas det romerska småfolket här. Hundratals ungar vimlar på den väldiga piazzan, och piprökande gubbar står med händerna på ryggen i trygga grupper och diskuterar dagens händelser. De slätkammade kvinnorna i sina enkla svarta bom­ullsklänningar sitter på travertinbänkarna med sin stickning eller bara med händerna i knät och följer med barnens glada lekar.
De representerar det andra stora stadiet i den romerska kvinnligheten. Koketteriets tid är förbi, och den betydelsefulla materfamilias-perioden har börjat, älskarinnan har blivit mor. Med den roll kvinnligheten spelar här, betyder det att hon intar den centrala platsen i familjen, hon utgör den fasta punkten och den sammanhållande kraften. I den släktkära sö­dern betyder denna uppgift mycket, ja praktiskt taget allt. Det är den som skänker henne en avundsvärd säkerhet i tillvaron och en oefterliknelig lugn värdighet…

Romerska Bilder av Torsten Steinby

Piazza Navona
Piazza Popolo

Trastevere

…I Trastevere talar man en annan dialekt än i det övriga Rom, här sjunger man gladare, visslar gällare och uträttar sina behov mera ogenerat än annorstädes. Här kastar man också, utan föregående varnings­rop, sin avgnagda kålstock ut genom fönstret, därmed åt detta bevarande en urgammal funktion som civilisationen håller på att beröva det. I de för­virrade och ruckliga kvarteren mellan Santa Maria och Ponte Sisto möter man den brokigaste blandning av småhantverkare, dagdrivare och tjuvgömmare. Det är även den enda del av Rom där främlingen som ger sig längst in i de slingrande gränderna, kan få höra glåpord från de halv­vuxna pojkarna, vilka leker rövare på gatorna.
Det är dock ingenting att fästa sig vid, eftersom det bara skall betraktas som ett uttryck för Trasteveres egenheter. I grund och botten är den mesta befolkningen här lika vänlig och tillmötesgående som annorstädes i Rom…

Romerska Bilder av Torsten Steinby

Via Appia & Campagna

…Via Appia har varken banaliserats eller fördärvats av gatularm. Det vore visserligen en överdrift att säga att man inte skulle bli förvånad om man där plötsligt fick se marscherande romerska legioner lastade med byte från Asien, men mycket av den gamla stämningen finns kvar. Här utbreder sig den romerska Campagna, som under romarrikets tid var ofruktbart land men sedan försumpades och blev illa beryktad för sina malariaträsk. Här ser man ensliga gravar och marmorfragment, och här skymtar i fjärran Roms kupoler….

Resenär i Rom av H.V. Morton

Omkring Kapitolium & Palatinen

Santa Maria in Campitelli från Teatro Marcello
S. Nicola in Carcere, Via del Teatro di Marcello
Teatro di Marcello
Santa Maria in Campitelli från Teatro Marcello
Chiesa di San Bonaventura al Palatino

Roms kullar

Collegio Sant´Anselmo
Monte Pincio
Monte Pincio
Monte Pincio
Monte Pincio
Monte Avertino

Utsikter

Utsikt från Capitolium mot Teatro Marcello
Utsikt från MonteAvertino mot Vittorio Emanuale II
Utsikt från Gianicolo
Utsikt från Monte Pinchio
Bakgrund: Basilica of SS. Ambrose Charles on the Corso
Förgrund: All Saints’ Anglican Church
Vy från Gianicolo

Gator & gränder

Via Monte Savello
Corso

Kyrkor & Skulpturer

San Rocco vid Augustus Mausoleum
Basilica Santi Giovanni e Paulo
Santa Maria in Campitelli
Neptunus Piazza Navona
San Carlo al Corso. Augustus mausoleum till vänster
Änglar på Ponte Vittorio Emanuele II
Änglar på Ponte Vittorio Emanuele II

Tädgårdar och parker

Villa Borghese
Villa Borghese
Villa Borghese
Villa Borghese Nord

Italienska drömmar

Följande teckningar kan inte identifieras med verkliga platser men har inspirerats av dom och är ett resultat av allt tecknande i Italien. De är gjorda i efterhand vid hemkomsten.

Palatinen Etsning
Ponte Etsning
Toscana
Palatinen
Palatinen
Ruin Litografi
Staden

Teckningar av Davey Hammarsten

Udrag från texter av

Nikolaj Gogol
H.V. Morton ur Resenär i Rom
Torsten Steinby ur Romerska Bilder

Giancolo