Kategori: Italien

Cefalù

Cefalù lär ha anlagds av grekerna under antiken och befolkningen runt om i landsbyggden talade grekiska långt in på medeltiden. Staden var i början en befästning på den stora klippan mot havet. Normanderna förvandlade den under 1100-talet till en utmärkt hamnstad. De började bygga den stora katedralen i normandisk stil eller siciliansk romansk stil, som numera är på Unesco världsarvslista. Se nedan. Befästningarna och bostäderna på klippan är det inte mycket kvar av men är ett populärt utflyktsmål för turister. Cefalù är pittoreskt, lockar tusentals turister varje dag under högsäsong.

Vi bodde på ett hotell vid kusten mellan Cefalù och Palermo. Nästan varje dag tog vi bussen till Cefalù för att teckna och fotografera. En dag ägnade vi åt Palermo, en dag till katedralen i Monreale och en dag till Etna och byn Taormina på östkusten.

Cefalù

——————————————————————

Palermo

Palermo grundades 734 f.Kr. av fenicierna som Sus (”blomma”). Palermo blev en besittning till Kartago. Två grekiska kolonier etablerades, gemensamt kända som Panormos; karthagerna använde detta namn på sina mynt efter 500-talet f.Kr. Som Panormus blev staden en del av den romerska republiken och imperiet i över tusen år. Från 831 till 1072 var staden under arabiskt styre i Emiratet Sicilien när staden för första gången blev Siciliens huvudstad. Under denna tid var staden känd som Balarm. Efter den normandiska erövringen blev Palermo huvudstad i ett nytt kungarike, kungariket Sicilien, som varade från 1130 till 1816. (Wikipedia)

——————————————————————

Monreale

Monreale är ett av de främsta exemplen på normandisk arkitektur, det påbörjades 1174 av Vilhelm II av Sicilien. År 1182 upphöjdes kyrkan, tillägnad Jungfru Marias födelse, av påven Lucius III till en storstadskatedral som säte för stiftet Monreale.
Sedan 2015 har det varit en del av det arabisk-normandiska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale som finns med på UNESCO:s världsarvslista.
Kyrkan är ett nationellt monument i Italien och en av de största attraktionerna på Sicilien. Dess storlek är 102 meter lång och 40 meter bred.
Enligt en legend somnade Vilhelm II av Sicilien under ett johannesbrödträd när han jagade i skogen nära Monreale. Den heliga jungfrun visade sig för honom i drömmen och föreslog honom att bygga en kyrka här. Efter att man tagit bort trädet hittades en skatt bland dess rötter, vars guldmynt användes för att finansiera bygget. Det är mer troligt att kyrkan var en del av en plan för omfattande konstruktioner i konkurrens med dåvarande biskopen av Palermo, Walter Ophamil, som hade beställt den stora katedralen i Palermo. Byggandet av Monreale, som påbörjades 1172, godkändes av påven Alexander III den 30 december 1174. Arbetet, inklusive ett annekterat kloster, färdigställdes först 1267 och kyrkan invigdes i närvaro av påven Clemens IV. År 1178 grundade påven Lucius III ärkestiftet Monreale och klosterkyrkan upphöjdes till katedral. Ärkebiskoparna fick av kungarna av Sicilien ett brett spektrum av privilegier och landområden på hela den italienska halvön.
1270 begravdes Ludvig IX, Frankrikes kung, bror till kung Karl I av Neapel, här.
1547-1569 lades en portik till på den norra sidan, designad av Giovanni Domenico Gagini och Fazio Gagini, i renässansstil, täckt av ett korsvalv och med elva runda bågar som stöds av korintiska kolonner. 1559 tillkom det mesta av den inre trottoaren. (Wikipedia)

——————————————————————

Duomo Cefalù

Cefalù-katedralen (italienska: Duomo di Cefalù) är en romersk-katolsk basilika. Det är en av nio strukturer som ingår i UNESCO:s världsarvslista känd som arabisk-normanska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale.
Katedralen uppfördes mellan 1131 och 1240 i normandisk arkitektonisk stil, varvid ön Sicilien hade erövrats av normanderna 1091. Enligt traditionen uppfördes byggnaden efter ett löfte till den Helige Frälsaren av kungen av Sicilien, Roger II, efter att han undkommit en storm och landat på stadens strand. Byggnaden har en fästningsliknande karaktär och, sett på avstånd, dominerar den den omgivande medeltida stadens silhuett. Den utgör ett kraftfullt bevis på den normandiska närvaron.
Katedralen byggdes i ett område med historiska anor, vilket närvaron av en romersk väg och paleokristen mosaik ger vittnesmål om. Konstruktionen påbörjades 1131, absidmosaikerna påbörjades 1145, och sarkofagerna som Roger II gav till sin hustrus grav sattes på plats samma år. Efter 1172 led kyrkan en period av nedgång. År 1215 flyttade Fredrik II av Hohenstaufen de två sarkofagerna till katedralen i Palermo. Byggandet av katedralen återupptogs strax efter och fasaden färdigställdes 1240. Katedralen invigdes 1267 av Rodolphe de Chevriêres, biskop av Albano.
År 1472 lades en portik, av Ambrogio da Como, till mellan fasadens två torn. (Wikipedia)

——————————————————————

Utflykt till Campofelice

Campofelice di Roccella heter kommunen där vårat hotell låg men byn var belägen ett litet stycke innåt land. Vi vandrade i den varma solen på landsortvägar förbi citronlundar och mullbärsträd för att komma till det lilla samhället. Strandremsan mot havet dominerades av hotell, övergivna industrilokaler och halvfärdiga turistanläggningar.

——————————————————————

La Rocca Cefalù

La Rocca di Cefalù är en kalkstenshäll som är cirka 270 meter hög. På grund av dess geologiska särdrag och rika flora och fauna, erkänns den som skyddat naturområde av Europeiska unionen som en plats av gemensamt intresse. Dessutom betyder Rocca di Cefalùs historiska och arkeologiska värde att den är skyddad som kultur- och miljöarv i provinsen Palermo.

Platsen har troligen varit ockuperad sedan den förhistoriska eran när människor använde grottor som bostäder. Därefter var berget troligen alltid en del av stadens befästnings- och försvarssystem. En av byggnaderna på plats, Dianatemplet, tros ha anor från 8-900-talet f.Kr.!
Sjöfarthandel och strider har förekommit under långa tider. Det är väletablerat att normanderna hade kontroll under 11-1200-talen. Under denna tid stärktes framför allt Castello di Cefalù. Mycket av det vi ser idag av Castello di Cefalù är tack vare normanderna. Man tror dock att ursprunget till Castello di Cefalù går tillbaka till den bysantinska och hellenistisk-romerska perioden.
Det finns också en berömd berättelse som förbinder Rocca di Cefalù och den grekiska myten om Dafnis. Som legenden säger, lurades den sicilianske herden Dafnis (som man trodde uppfann herdepoesin) att bedra sin älskade Echemeide. På grund av detta förblindade Echemeides mor (Juno) honom. Daphnis tog så småningom livet av sig genom att hoppa från en klippa. Av medlidande förvandlade Dafnis far Hermes honom till en klippa, där Dafnis själ skulle förbli vid liv i klippan vid Cefalù.

——————————————————————

Etna

Etna är Europas högsta aktiva vulkan vid Siciliens östra kust. Vulkanen reser sig cirka 3 357 m ö.h. Etna hade sitt kraftigaste kända utbrott 1669 och har även under 1900-talet haft stora utbrott, bland annat 1971. Under vintern är Etnas vulkankägla oftast snötäckt. Vulkanen är ofta i ett åtminstone milt eruptionstillstånd, men det brukar gå ett par år mellan de utbrott då Etna spottar lava ner för berget. Emellanåt kommer det jättelika rökringar fram ur vulkanen. Lavan gör att sluttningarna nedanför vulkanberget är mycket bördiga och lämpar sig väl för till exempel vinodlingar.

——————————————————————

Taormina

Taorminas historia börjar innan det antika Grekland etablerade sin första koloni på Sicilien 734 fvt. Efter det västromerska imperiets fall fortsatte Taormina att rankas som en av de viktigaste städerna på ön. Genom Siciliens historia styrdes Taormina av på varandra följande utländska monarker. Efter det italienska enandet började Taormina attrahera välbärgade turister från norra Europa, och det blev känt som en välkomnande tillflyktsort för homosexuella män och artister.

Den antika teatern i Taormina är byggd till största delen av tegel och är därför troligen av romersk datum, även om planen och arrangemanget är i överensstämmelse med de grekiska, snarare än romerska teatrar; varifrån det antas att den nuvarande strukturen byggdes om på grunden av en äldre teater från den grekiska perioden. Med en diameter på 109 meter (efter en expansion på 200-talet) är denna teater den näst största i sitt slag på Sicilien (efter den i Syrakusa); den används ofta för opera- och teaterföreställningar och för konserter. Större delen av de ursprungliga sätena har försvunnit, men muren som omgav hela grottan är bevarad och prosceniet med scenens bakvägg och dess bihang, av vilka endast spår finns kvar på de flesta antika teatrar, finns här bevarade i en ovanligt hög originalitet. Från de fragment av arkitektoniska dekorationer som fortfarande finns kvar har det fastställts att dessa var av den korintiska traditionen och rikt ornamenterade. Vissa delar av ett tempel är också synliga, omvandlat till den mindre kyrkan San Pancrazio.(Wikipedia)

Resan till Arezzo & Assisi

Det var våren 1986 som jag löste en tågbiljett tur och retur till Florens i Italien. Mitt mål var att studera fresker av Piero della Francesca och Giotto di Bondone. Jag hade gått en kurs i konsten att måla alfresco, stucco lustro och scrafitti. Längtan var stor till Italien. Jag hade haft den inspirerande hantverksmästaren Domenico Inganni från Italien som lärare. Giotto var min stora favorit som målare med sina enkla klara former och milda färger. Jag beundrade också Piero della Francesca för sin eleganta linjeföring, lek med former och starka kolorit. Och så var det dessa gamla italienska städer som bevarats och rustats upp. Arkitekturen, gatorna och gränderna, loggiorna, piazzorna med fontänen i mitten och italienarna som levde sitt liv mitt i turistströmmen. Jag bodde tre veckor i Assisi, en vecka i Arezzo men övernattade bara i Florens där jag tidigare varit på besök vid min vistelse i Rom 1984/85…..

Jag fotograferade enbart i svart/vitt med en liten bälgkamera. Gjorde tuschteckningar med laveringar. Tecknade med blyerts och bläckpenna. Det blev inte många akvareller. Umbrien om våren är skönt för akvarellstudier. Kullarna och bergen insvepta i moln, diset över slätterna, glittret på stenarna efter ett regn.

Bodde på ett kallt hotellrum i Arezzo, jag visste inte att Italien kunde vara så kallt i mars. Morgonstunden i solen var underbart värmande. Tuschet flödade. Jag kände mig mitt i Italien, vilket jag också var. Otaliga antikstånd hade radat upp sig i Loggia Vasari vid Piazza Grande. Tecknade det märkliga Palazzo Comunale med det lilla tornet ovanför det stora tornet. Francesco Patrarcas hus avbildades i många schatteringar, alla gamla gränder och gångar….

Arezzo är belägen vid floden Castro, i en fruktbar dal som omsluts av höga berg. Staden har många praktbyggnader från 13:e och 14:e århundradena samt från renässansen. Många av kyrkorna är berömda för sina fresker och skulpturer. Som Basilica San Francesco med den berömda fresksviten ”Legenden om korset” av Piero della Francesca. Vid Piazza grande ligger stadens präktiga köpmansloggier. I staden finns även en romersk amfiteater, och från renässansen flera residens, Casa del Petrarca och Casa Vasari. Arezzo hette under antiken Arretium och var näst Perusia den främsta bland etruskernas 12 städer. Det var berömt för sin vapentillverkning och de vackra röda omålade lerkärlen, ”Vasa Arretina”. Francesco Petrarca föddes och levde här under 1300-talet, en av de stora italienska lyrikerna och historieskrivarna.

Färden gick vidare till Assisi där den helige Francesco hade bott och verkat. Staden helt i gråvit kalksten, både gator, hus och väggar. I en kort gränd var han där inmurad som en relief, den helige Franciskus, predikande för vargen och fåglarna i träden.

Jag bodde på ett hotell mitt emot fontänen på Piazza del Comune. Från fönstret kunde jag studera italienarna under dygnets alla timmar. Vandrade runt i staden bland turisterna och suvenirbodarna. Det fanns massor av armborst i alla storlekar, färgglada keramikskålar och tryffellikör.

Assisi ligger utmed sluttningen till ett berg i anslutning till Apenninerna mitt i Italien. Här levde och verkade den helige Fransiscus under 1200-talet, grundaren av  Franciskanorden. Där verkade även Sankta Klara (Chiara d’Offreducci), grundaren av Sankta Klaras orden. Romerska kvarlämningar finns som Minervatemplet vid Piazza del Comune, som numera är ombyggd till kyrka, samt en amfiteater. Från höjden Rocca Minore kunde man se ut över staden och upp mot Rocca Maggiore med borgen och de starka befästningsmurarna. Basilikan San Francesco d’Assisi med den övre och undre kyrkan och Franciskanerklostret började byggas 1228 efter Fransiskus helgonförklaring, och avslutades år 1253. Den nedre kyrkan har fresker av de senmedeltida konstnärerna Cimabue och Giotto.

Träffade en ung amerikansk operasångerska på hotellet som hade en tysk pianist som ackompanjerade henne. Hon studerade i München och han var från Augsburg. Det var en trevlig bekantskap och jag gjorde en kort visit hos dem i Tyskland på hemvägen. Underbart vackert sjöng hon i den stora San Fransesco kyrkan med Giottos målningar på väggarna runt omkring.

En liten stund blev det i Firenze på hemvägen. Studerade fresker i Santa Maria Novella. Bodde en natt på ett billigt hotell mitt i staden. Samtalade länge med en italienska på stationen i väntan på tåget till München. Det var på en staplande engelska men hon var trevlig, mycket trevlig. Träffade den vackra operasångerskan i en park i München där vi tog en kaffe. Jag reste med lokaltåget ut till Augsburg som anlades av kejsar Augustus en gång i tiden. Övernattade hos den tyske pianisten och besökte stadsmuseet med en modell över det gamla Augsburg. Där fanns mycket en historisk koppling till Assisi. Romerska lämningar med en medeltida stadskärna.

Fotografier

Teckningar

Italienresa 5-13 nov 2019

Landsändan Puglia eller klacken i den italienska stöveln är inte det första målet man tänker på när en Italienresa kommer på tal. Städer som Bari, Brindisi, Lecce och Taranto klingar ändå välbekant och vi bestämde oss för en vecka i området kanske speciellt efter vi sett bilder från Alberobello med sina säregna husbyggnader och Ostuni med de charmfulla gränderna. Gator, torg och hus i de äldre stadsdelarna är helt byggda i den vackra ljusa kalkstenen. Vi stationerade oss i Bari dit flyget gick bekvämt från Göteborg med byte i München. Från Bari gjorde vi utflykter till Alberobello, Polignano a Mare och Ostuni. En vecka ger inte utrymme till så mycket mer.

Bari

Hamnstaden Bari vid Adriatiska havet grundades redan under antiken. Inte så konstigt med tanke på närheten till det grekiska fastlandet. Turistsäsongen är över vilket märks på många stängda kaféer och restauranger i den gamla staden som är lugn och stilla. San Nicolas är stadens skyddshelgon och hans reliker bevaras i den gamla kyrkan från 1100-talet helt byggd i vacker vit sandsten. Mystiska fabeldjur återfinns på väggarna, under pelare och på kapitäl. Gamla staden har vackert stenlagda ringlande gator, här och där med strävbågar mellan husen, så typiskt för alla gamla historiska stadskärnor i Italien. Men folk lever och bor här, driver små restauranger, hänger sin tvätt utanför balkongerna, samlas i kyrkorna och de pratar en gammal dialekt som förstås på vissa håll av grekiska fiskare. Det är en helt annan hektisk storstadspuls i det nyanlagda Bari från 1800-talet som brer ut sig kilometervis  i ett rätvinkligt rutnät.

Alberobello

Söder om Bari ligger staden Alberobello med sina säregna bostäder helt byggda av skiffrad kalksten och block av kalksten, de så kallade trulli. Ursprungligen rensade man åkrarna på sten, byggde stengärdsgårdar och hus för djur och foder. Genom att också bo där undvek man den skatt som togs ut för bosättningar under 1600-talet. Byggnadsstilen blev tradition för det fanns gott om kalksten. Stenblock formar först en cirkulär dom-formad topp som är självbärande utan bindemedel ungefär som en igloo. Ovanpå detta lägger man ”takpannor” av platta kalkstenar för att göra det vattentätt. Flera domer kan bilda hela lägenheter med öppningar av stenbågar välvda mellan rummen. Stenhuggarmästarna formade en egen topp på husen som en signatur. Fortfarande försöker man upprätthålla den fina hantverkstraditioner med byggstilen och de används ännu som bostäder. Hela området i Alberobello är kulturminnesbevarat

Ostuni

Ostuni är en av Italiens många medeltida befästa städer på höjder och kullar. Den gamla stadskärnan är full av gångar, portaler och trappor runt om ett berg med katedralen högst upp. Därifrån har man god utsikt mot det Adriatiska havet några kilometer bort och slättens olivodlingar. Ostuni är känt för sin fina olivolja och vin. Alla vitvaskade hus gör att Ostuni ibland kallas för ”Den vita staden” Stadens befolkning blir genom turismen tre gånger så stor under sommaren. Nu i november får gatumusikern inte många slantar i sin kopp och gränderna befolkas mest av katter och duvor.

Polignano a Mare

Förorterna fladdrar förbi under den korta tågresan till Polignano a Mare söder om Bari. Havet skymtade som ett streck mellan träden och husen med olivlundar och vingårdar om vartannat. Det är söndag och alla är på väg till marknaden i Polignano a Mare för att fynda, strosa i gränderna och njuta av havet. Staden förenar sig med klipporna vid havet där grottor karvats ut av vågorna genom årtusenden. Turistströmmen är en stilla fläkt mot vad som sker under sommaren. Den långa marinan med gångstråk är fri från försäljare och caféer. Kulturhuset, Museo Pino Pascali, ett modernt museum ligger öde liksom den lilla sandstranden i viken nedanför borgen. 

Fotografier

Bari

Alberobello

Ostuni

Polignano a Mare