Cefalù
Cefalù lär ha anlagds av grekerna under antiken och befolkningen runt om i landsbyggden talade grekiska långt in på medeltiden. Staden var i början en befästning på den stora klippan mot havet. Normanderna förvandlade den under 1100-talet till en utmärkt hamnstad. De började bygga den stora katedralen i normandisk stil eller siciliansk romansk stil, som numera är på Unesco världsarvslista. Se nedan. Befästningarna och bostäderna på klippan är det inte mycket kvar av men är ett populärt utflyktsmål för turister. Cefalù är pittoreskt, lockar tusentals turister varje dag under högsäsong.
Piazza del Duomo
Vi bodde på ett hotell vid kusten mellan Cefalù och Palermo. Nästan varje dag tog vi bussen till Cefalù för att teckna och fotografera. En dag ägnade vi åt Palermo, en dag till katedralen i Monreale och en dag till Etna och byn Taormina på östkusten.
Palermo
Palermo grundades 734 f.Kr. av fenicierna som Sus (”blomma”). Palermo blev en besittning till Kartago. Två grekiska kolonier etablerades, gemensamt kända som Panormos; karthagerna använde detta namn på sina mynt efter 500-talet f.Kr. Som Panormus blev staden en del av den romerska republiken och imperiet i över tusen år. Från 831 till 1072 var staden under arabiskt styre i Emiratet Sicilien när staden för första gången blev Siciliens huvudstad. Under denna tid var staden känd som Balarm. Efter den normandiska erövringen blev Palermo huvudstad i ett nytt kungarike, kungariket Sicilien, som varade från 1130 till 1816. (Wikipedia)
Monreale
Monreale är ett av de främsta exemplen på normandisk arkitektur, det påbörjades 1174 av Vilhelm II av Sicilien. År 1182 upphöjdes kyrkan, tillägnad Jungfru Marias födelse, av påven Lucius III till en storstadskatedral som säte för stiftet Monreale.
Sedan 2015 har det varit en del av det arabisk-normandiska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale som finns med på UNESCO:s världsarvslista.
Kyrkan är ett nationellt monument i Italien och en av de största attraktionerna på Sicilien. Dess storlek är 102 meter lång och 40 meter bred.
Enligt en legend somnade Vilhelm II av Sicilien under ett johannesbrödträd när han jagade i skogen nära Monreale. Den heliga jungfrun visade sig för honom i drömmen och föreslog honom att bygga en kyrka här. Efter att man tagit bort trädet hittades en skatt bland dess rötter, vars guldmynt användes för att finansiera bygget. Det är mer troligt att kyrkan var en del av en plan för omfattande konstruktioner i konkurrens med dåvarande biskopen av Palermo, Walter Ophamil, som hade beställt den stora katedralen i Palermo. Byggandet av Monreale, som påbörjades 1172, godkändes av påven Alexander III den 30 december 1174. Arbetet, inklusive ett annekterat kloster, färdigställdes först 1267 och kyrkan invigdes i närvaro av påven Clemens IV. År 1178 grundade påven Lucius III ärkestiftet Monreale och klosterkyrkan upphöjdes till katedral. Ärkebiskoparna fick av kungarna av Sicilien ett brett spektrum av privilegier och landområden på hela den italienska halvön.
1270 begravdes Ludvig IX, Frankrikes kung, bror till kung Karl I av Neapel, här.
1547-1569 lades en portik till på den norra sidan, designad av Giovanni Domenico Gagini och Fazio Gagini, i renässansstil, täckt av ett korsvalv och med elva runda bågar som stöds av korintiska kolonner. 1559 tillkom det mesta av den inre trottoaren. (Wikipedia)
Duomo Cefalù
Cefalù-katedralen (italienska: Duomo di Cefalù) är en romersk-katolsk basilika. Det är en av nio strukturer som ingår i UNESCO:s världsarvslista känd som arabisk-normanska Palermo och katedralkyrkorna i Cefalù och Monreale.
Katedralen uppfördes mellan 1131 och 1240 i normandisk arkitektonisk stil, varvid ön Sicilien hade erövrats av normanderna 1091. Enligt traditionen uppfördes byggnaden efter ett löfte till den Helige Frälsaren av kungen av Sicilien, Roger II, efter att han undkommit en storm och landat på stadens strand. Byggnaden har en fästningsliknande karaktär och, sett på avstånd, dominerar den den omgivande medeltida stadens silhuett. Den utgör ett kraftfullt bevis på den normandiska närvaron.
Katedralen byggdes i ett område med historiska anor, vilket närvaron av en romersk väg och paleokristen mosaik ger vittnesmål om. Konstruktionen påbörjades 1131, absidmosaikerna påbörjades 1145, och sarkofagerna som Roger II gav till sin hustrus grav sattes på plats samma år. Efter 1172 led kyrkan en period av nedgång. År 1215 flyttade Fredrik II av Hohenstaufen de två sarkofagerna till katedralen i Palermo. Byggandet av katedralen återupptogs strax efter och fasaden färdigställdes 1240. Katedralen invigdes 1267 av Rodolphe de Chevriêres, biskop av Albano.
År 1472 lades en portik, av Ambrogio da Como, till mellan fasadens två torn. (Wikipedia)
Utflykt till Campofelice
Campofelice di Roccella heter kommunen där vårat hotell låg men byn var belägen ett litet stycke innåt land. Vi vandrade i den varma solen på landsortvägar förbi citronlundar och mullbärsträd för att komma till det lilla samhället. Strandremsan mot havet dominerades av hotell, övergivna industrilokaler och halvfärdiga turistanläggningar.
La Rocca Cefalù
La Rocca di Cefalù är en kalkstenshäll som är cirka 270 meter hög. För dess geologiska särdrag och rika flora och fauna skyddas naturområdet av Europeiska unionen som en plats av allmänt intresse. Dessutom har Rocca di Cefalùs historiska och arkeologiska värde medfört att den skyddas som kultur- och miljöarv i provinsen Palermo.
Platsen har troligen varit ockuperad sedan den förhistoriska eran när människor använde grottor som bostäder. Därefter var berget troligen alltid en del av stadens befästnings- och försvarssystem. En av byggnaderna på plats, Dianatemplet, tros ha anor från 8-900-talet f.Kr.!
Sjöfarthandel och strider har förekommit under långa tider. Det är väletablerat att normanderna hade kontroll under 11-1200-talen. Under denna tid stärktes framför allt Castello di Cefalù. Mycket av det vi ser idag av Castello di Cefalù är tack vare normanderna. Man tror dock att ursprunget till Castello di Cefalù går tillbaka till den bysantinska och hellenistisk-romerska perioden.
Det finns också en berömd berättelse som förbinder Rocca di Cefalù och den grekiska myten om Dafnis. Som legenden säger, lurades den sicilianske herden Dafnis (som man trodde uppfann herdepoesin) att bedra sin älskade Echemeide. På grund av detta förblindade Echemeides mor (Juno) honom. Daphnis tog så småningom livet av sig genom att hoppa från en klippa. Av medlidande förvandlade Dafnis far (Hermes) honom till en klippa, där Dafnis själ skulle förbli vid liv i klippan vid Cefalù.
Etna
Etna är Europas högsta aktiva vulkan vid Siciliens östra kust. Vulkanen reser sig cirka 3 357 m ö.h. Etna hade sitt kraftigaste kända utbrott 1669 och har även under 1900-talet haft stora utbrott, bland annat 1971. Under vintern är Etnas vulkankägla oftast snötäckt. Vulkanen är ofta i ett åtminstone milt eruptionstillstånd, men det brukar gå ett par år mellan de utbrott då Etna spottar lava ner för berget. Emellanåt kommer det jättelika rökringar fram ur vulkanen. Lavan gör att sluttningarna nedanför vulkanberget är mycket bördiga och lämpar sig väl för till exempel vinodlingar.
Taormina
Taorminas historia börjar innan det antika Grekland etablerade sin första koloni på Sicilien 734 fvt. Efter det västromerska imperiets fall fortsatte Taormina att rankas som en av de viktigaste städerna på ön. Genom Siciliens historia styrdes Taormina av på varandra följande utländska monarker. Efter det italienska enandet började Taormina attrahera välbärgade turister från norra Europa, och det blev känt som en välkomnande tillflyktsort för homosexuella män och artister.
Den antika teatern i Taormina är byggd till största delen av tegel och är därför troligen av romersk datum, även om planen och arrangemanget är i överensstämmelse med de grekiska, snarare än romerska teatrar; varifrån det antas att den nuvarande strukturen byggdes om på grunden av en äldre teater från den grekiska perioden. Med en diameter på 109 meter (efter en expansion på 200-talet) är denna teater den näst största i sitt slag på Sicilien (efter den i Syrakusa); den används ofta för opera- och teaterföreställningar och för konserter. Större delen av de ursprungliga sätena har försvunnit, men muren som omgav hela grottan är bevarad och prosceniet med scenens bakvägg och dess bihang, av vilka endast spår finns kvar på de flesta antika teatrar, finns här bevarade i en ovanligt hög originalitet. Från de fragment av arkitektoniska dekorationer som fortfarande finns kvar har det fastställts att dessa var av den korintiska traditionen och rikt ornamenterade. Vissa delar av ett tempel är också synliga, omvandlat till den mindre kyrkan San Pancrazio.(Wikipedia)