19 – 26 november 2023
Dag 1
Santa Ursula, Coral La Quinta Park Suites
Underbar morgon med vy över havet, palmer, lummiga trädgårdar, det blå havet breder ut sig mot den diffusa horisonten, en sval behaglig vind, små fåglar kvittrar intensivt i buskarna. Åt väster och söder reser sig vulkanen Teide med en spetsig topp, Spaniens högsta punkt sägs det vara på 3718 m. På en platå 2390 m.ö.h ligger ett stort område med astronomiska instrument. Torrt väder, klar luft och mycket soltimmar gör läget fördelaktigt. Den norra delen där vårt lägenhetshotell ligger är paradisiskt med branta klippor mot havet, terrasser och bosättningar. I bakgrunden kan dock anas ett sus från den hårt trafikerade motorleden men närliggande aktiviteter överröstar, ständigt ett återkommande dovt koko, ett läte från de lokala ringduvorna plus ett tjattrande från ett flertal andra fågelarter. Det är en hårt exploaterad ö för turism. Ekonomin skulle kollapsa om turisterna försvann på grund av energikris eller förbud mot fossil energi. Södra ön har mängder av vindkrafverk och solenergianläggningar. Ön skulle kunna bli en föregångare till fossilfri omställning, en grön ö med ekoturism. Hur turisterna skulle transporteras till och från ön fossilfritt är ett problem att lösa.
Nu vill man bara vila, njuta och låta tiden gå, vill ner till havets vågor och klipporna.
En promenad utmed kusten, vi kom inte längre än där vägen visade den branta kusten långt bort mot sydvästra och nordöstra sidan av Teneriffa. Ett exotiskt växtliv uppenbarades för oss utmed vägen, otaliga varianter av palmer, kaktusar, blommor, mest hibiskus, fikusar, drakträd, eukalyptus, mm.
Drakträdet är endemiskt, producerar en rödaktig hartsliknande sav som ansågs undergörande men har ingen medicinsk användning. Den har praktisk användning som fernissa för trä och infärgning av marmor.
Dag 2
En tur till Poerto de La Cruz. Stadskärnan bjöd på mängder av restauranger, kaféer och butiker. Huvudtorget, Placa des Charco hade fantastiska träd av en mäktig fikus (Malay Banyan) vars stammar växte som kraftiga djuriska lemmar, de visade sig vara mycket vanliga i städernas torg och parker. Hamnen och gränderna visade upp en del traditionella hus med träbalkonger och vitvaskade väggar. Fortifikationen mot havet var byggd helt i den svarta lavastenen. Alla gamla hus är byggda i samma sten men väggarna är putsade i olika ljusa färger. Efter lite letande hittade vi en restaurang där vi beställde en skaldjurstallrik för två personer. Musslorna var godast.
Poerta de La Cruz
En stor behållning är bussresorna med vyer över intressanta byggnader och växtliv.
Dag 3
Resan till basilikan Candelaria på sydkusten. Först en buss till huvudstaden Santa Cruz där vi bytte till en buss mot Candelaria vid havet som är en tätbefolkad förort till Santa Cruz. Fint att kyrkan var öppen utan inträdesavgift. Kyrkan är en stor katolsk pilgrimsplats för dyrkan av Kanarieöarnas skyddshelgon, Jungfrun av Candelaria. Målningarna på väggarna hade samma uttryck som arbetarmålningar av Albin Amelin. Pelare och valvbågar var murade med grå sten. Torget utanför har en rad bronsskulpturer i rad efter varandra framför staketet som vetter mot havet. De föreställde 9 av kungarna på Teneriffa innan spanjorerna lyckades besegra urinvånarna på 1500-talet. Spanjorerna led ett nederlag vid de förste försöken att besegra dem. Urinvånarna kom från Afrika och deras härkomst är okänd. De levde länge i stenåldern innan kontakterna över havet utvecklade dem.
Här fick vi äntligen kontakt med havet och stranden, den svarta sandstranden som är så typiskt för vulkanöar.
I Santa Cruz på tillbakavägen tittade vi på konserthuset som har en “tagg” i armerad betong över hela byggnaden, som stjärten på en skorpion. Den syns tydligt lång väg nere vid hamnen och påminner om operahuset i Sydney men når inte upp till samma arkitektoniska nivå. De välvda taken över konsertsalen är belagda med en vit fin mosaik av krossat kakel som vid närmare granskning har krackelerat och missfärgats på många ställen. Tyvärr kom vi inte in i salen men programmet var livligt med många konserter av klassisk musik som ges av den lokala symfoniorkestern.
Kyrkan “Iglesia de Nuestra Señora de la Concepción” (Vår Befruktade Frus Kyrka) Har ett ståtligt torn och invändigt kan man se pelare och valv där vulkanstenen träder fram. Vackra takmålningar och takstolar i mörkt trä.
Stads- eller universitetsbiblioteket med tillhörande kulturcenter för teater- och bildkonst var helt nybyggt i rå betong på utsidan, något bunkerliknande men skenet bedrog. Invändigt en mycket stilig byggnad, högt i tak vid läsesalarna med lampor hängande ner som vattendroppar på ett snöre. Oregelbundna hål i betongväggen släppte in dagsljus liksom högt satta fönster. Invändigt alltså elegant och säreget. Det var en stor arkitekturupplevelse.
Dag 4
Vi tog bussen till San Cristobal de La Laguna. Det är Teneriffas äldsta stad och första huvudstad. Dess gamla kvarter har satts upp på UNESCO världsarvslista. Stadsplanen blev stilbildande för spanjorernas städer i Sydamerika. Föredömligt består den av långa gator i öst-västlig riktning så att middags solen kastar en skugga över hela gatan. Där var det skönt att vandra och studera de vackra husen i olika putsade färger på fasaderna, de karaktäristiska balkongerna i mörkt trä högst upp och de resliga träportarna och stora snickrade fönstren med glas på utsidan och träluckor på insidan, lite avigt men vackert. Fina proportioner på husen som avslutades upptill med en fris av takpannor i tre rader ovanför varandra, den översta raden fortsatta sedan i takbeläggning. Där fanns enkla boningshus där fasaderna gick i olika färger men också palats med fantastiska innergårdar där en fontän spelade i mitten, loftgångar med mörka träräcken, mängder av planteringar, krukväxter och ett golv med olika stenbeläggningar.
Kyrkorna tog betalt vid ingången så vi nöjde oss med att titta på utsidan som var tillräckligt sevärd. Utsidan stördes dock av julförberedelser med marknadsjippo, karuseller för barnen och scenuppsättningar för olika shower och musiktillställningar. Överallt uppsättningar av juldekorationer i form av ljusslingor, vilket störde gatubilden.
Vi avslutade med att äta en traditionell rätt med getkött och potatis på en restaurang. Köttet var fint kryddat.
Resan tillbaka sent på eftermiddagen blev i rusningstid och färden gick trögt men sen var det totalstopp. En olycka hade hänt på motorvägen, polisbilar och ambulanser fick släppas fram och vi blev stående i minst två timmar. Trafiken är helt vansinnig, en strid ström av fordon hela tiden. Som en blodomlopp går motorvägarna runt hela ön där bilarna susar förbi varje sekund. Olyckor ger blodproppar.
Dag 5
Resan till Marca en liten by uppe i bergen på västra sidan. Bussen gick först till byn Buenavista de Notre. Vägen gick delvis genom tätt bebyggda områden men det blev glesare allt längre västerut. Här såg man Teneriffas andra huvudnäring vid sidan om turismen, bananer, mängder bananodlingar. Vid den pittoreska lilla fiskebyn Garachico var vi helt nere vid havet och vägen slingrade utmed hamnen där många restauranger etablerat sig. En stor skyddad småbåtshamn var full av privata segelfartyg och motorbåtar. Så mycket yrkesfiske förekom inte, det märktes på det helt förfallna hamnskjulet och nedlagda bryggor. Garachico var en gång i tiden en viktig exporthamn. Vackert i vitt lyste byarna utmed havet. I Buenavista åt vi lite mat i den lokala krogen och bytte buss till Marca långt uppe i bergen där vägens hårnålskurvorna var så snäva att man bara körde med minibussar.
Utsikterna var fantastiska över de branta bergen mot havet med återkommande raviner och bergstoppar skapade av vulkanism. På en utskjutande klippa med utsikt mot havet låg byn Marca vackert beläget och turisterna flockas. Vi gick omkring, fotograferade och tecknade i två timmar. Den enda bussen tillbaka till Buenavista fick vi inte missa och många andra turister var angelägna att följa med. De flesta turister kom annars i privata bilar eller chartrade bussar.
I Buenavista tog vi första bussen tillbaka till Santa Ursula och hotellet. Natten hann falla och det var rusningstid, oändliga köer bildades, hela Teneriffa känns som en enda jättestad, inga helt lugna tider, bara hårresande trångt och hetsigt eller mindre trångt.
Dag 6
Lugn dag då vi vandrade runt i området kring hotellet. Kusten är väldigt brant och någon närkontakt fick vi inte med havet.
I en träddunge mellan bostadshusen och motorvägen hade en tupp och höna etablerat sig och fått tre kycklingar, hade de rymt från hönsgården? Uppenbart fanns det gott om föda, välnärda som de var.
Efter mycket vandrande i Sankta Ursula i jakt på en bra restaurang hittade vi slutligen en bredvid hotellet och fick en god måltid.
Nu är det en natts vila kvar innan hemresan.