Det är slutet av 80-talet. Jag hade min lilla Mac Plus med 20Mb hårddisk, 1Mb RAM och en Imagewriter, en matrisskrivare som ritade bilder punkt för punkt. I programvaran ingick HyperCard som var ett fritt programmerbart och formbart multimedieprogram, databas och register. En föregångare till senare tiders webbläsare men utan internet. Som tecknare hamnade jag snabbt bland de programmerbara ritverktygen som gick att styra efter matematiska uträkningar och slumpmässiga val. Genom att låta ritverktygen göra upprepningar inom vissa fastställda gränser med mindre loopar inne i större loopar och hela tiden efter slumpmässiga sifferval inom vissa intervall så ritades hela sidor upp. Jag ville helst nå det naturliga tecknandets karaktär ungefär som man snabbt fyller en sida med rastermönster efter en tunn tuschpenna. Varje sida skulle kunna skrivas ut ett oändligt antal gånger och alla skulle vara olika men uttrycka samma känsla, rörelse och ljusfall (se 3 ex av ”Vajande trädtoppar” nedan). Ett antal motiv framkom på detta sätt. Fascinerad kunde jag följa bildens uppbyggnad på skärmen. Tecknarens abstrakta linjer var det jag eftersträvade. Här nedan följer några av programmen. Det var förflyttningar i riktningarna x,y med slumpmässigt angivna utgångspunkter och tilläggen dx,dy som upprepades. Genom att låta programmet välja +/- slumpmässigt kunde resultatet ibland bli ”egensinnigt” och oförutsägbart. Speciellt blev ”Risiga tuvor” mycket märkligt. Jag råkade radera programmet för just denna bild och lyckades aldrig återskapa det. Dessa teckningar fick något av ”slumpens intelligens” över sig. Så här långt senare kan jag fortfarande tycka mig se skönheter i bilderna som ljus, skuggor och former som sätter fantasin i rörelse. Jag gillade inte den utstuderade datagrafiken, den tråkiga, oändligt sofistikerade och naturalistiska renderingen. Vem vill ha en artificiellt ritad gran eller ormbunk i oändliga formvarianter? Jag hade inte tillräckligt med programmeringskunskaper för att gå vidare i studierna och mycket annat kom mellan. Jag undrar ibland när jag sätter pennan till papperet vad som styr mig från den ena punkten till den andra, vilka slumpmässiga och medvetna val det finns och till sist, vad är det medvetna valet…?
Tre varianter på Vajande trädtoppar
Fyra varianter på Kalinga
18 varianter på TransHimalaya
Övriga motiv
Exempel på programmeringskod
Här nedan finns exempel på programkoden i Hypertalk som genererar bilderna med slumpmässiga variationer. Bildernas namn föregår koden. Alla element i koden är ej presenterade. En del anropade funktioner( ) finns ej med. Hypertalk är högnivåspråk som påminner om pascal. Självaste uppritningen av bilden återfinns i kommandot ”drag from x,y to dx,dy” dvs ”rita bilden från kordinaten x,y till kordinaten dx,dy”
Stjärnmönster
Fjärilen fladdrar över ängen
gräset böljar
löven prasslar i vinden
vattnet höjer och sänker sig i små och stora vågor
molnen formas och omformas
myran över stenen irrar
eldslågor dansar
brasan knastrar
mönstret som barken bildar på trädet
lövens matta på marken om hösten
Det finns en formel som styr urvalet
repetitioner och begränsningar
enkla sifferkombinationer som ständigt ger
en ny bild av mönstret
mystiska och associationsrika
som en del av naturen
sedd genom det arv vi bär
Med ritblocket i handen
och en avslutad teckning
funderar jag över
varför just det här strecket
drogs till den där punkten
Det finns nog en
stor komplicerad formel
eller enkel sådan
för allt
men för oss outgrundlig
och det stora bruset
från stjärnorna.
Davey Hammarsten