Tankar vid ett fönster

En dagbok

2006 – 2016

2006-07-20

Cyklister och fotgängare passerar utmed älven i en strid ström under den tidiga morgonen. De flesta på väg till arbeten och skolor, till bussen, spårvagnen eller färjan vid Rosenlund.

Vad är människan strävan och vart går den? Styrd är hon av tankens impulser, kroppens behov och begär. Gör hon detta så inträffar kanske just det där. 

Här sitter jag med ett bultande hjärta, blodet flyter i ådrorna. Möten, samtal och syner kommer och går. Var går mina tankar och vart vill jag föra mina steg och var vill jag sprida min närvaro? Vilka har behov av närvaro när ingen hör av sig, när omgivningen tystnar? Vad som spritts ut kommer tillbaka, önskat eller oönskat.

Striden och kampen börjar alltid här inne, det är där freden och friden ska bre ut sig. De nödvändiga stegen till försoning med omgivningen.

Vill uppleva havet, se båtarna, känna vinden, bruset och vågornas skalp, själens ro och flykt.

2006-07-21

Gråmulen dag, varmt i luften efter nattens åskregn. Skön musik strömmar från radion. Teckningarna från vistelsen i Rom 1984/85 ligger framför mig. Jag letar efter bra texter, försöker hitta namn på platser som tecknades. Några böcker från antikvariatet är till stor nytta.

Stilla i morgonstund. Människor flanerar förbi där ute där de ska hän för att nå sina mål, delmål, med förhoppningar och önskemål.

2006-07-23

De romerska teckningarna igen. Identifiera platser, studera fotografier och texter. Läser en bok om Rom från 1958 där flanören, tänkaren och berättaren H.V. Morton  beskriver och sammanlänkar intryck av platser med historia. Kanske ska jag citera från den i samlingen av teckningar.

Dagen var mulen, kom inte iväg till Vinga som planerat. Passade på att flanera lite på stan. Känner mig isolerad, vet knappt vem jag är. Människor skapar varandra i relationen, därav beroendet, därav ansvaret, därav skulden. Ingen är utan skuld men samtidigt inte utan behov av omtanke, förståelse och förlåtelse.

Blicka utåt för att se ditt inre, den inre rörelsens motsvarighet. Lyssna på omgivningen men lyssna även på ditt inre innan det når ut. Barnet uttrycker tankarna i ord när de lärt sig formulera dem, innan det fick vi tolka kroppens språk. När tolkar vi den hos de vuxna? Den finns där och kan läsas med ökad känslighet, ett slags hänsyn. Mycket sker i det undermedvetna.

Verkligheten där ute, verkligheten här inne. Vad som är orsak och verkan är ett filosofiskt område. Tron finns där på en verklighet, finns tron på en personlighet? Vi möter personligheter som sätter sin prägel på oss i ord, tankar, närvaro, beröring. Naturen påverkar oss med sin närvaro. Vi personifierar  vinden, vattnet, trädet och stenen. De tycks förkroppsliga olika väsen, för fram budskap.

Solen strilar fram mellan tunna skyar, temperaturen stiger lätt. Det är tid för en promenad.

2006-07-28

Sitter ensamhet vid mitt fönster mot älven och en molnbeslöjad himmel. Står jag ut med ensamheten? Den är bekväm utan spänning och stimulans. Kasta dig in i ett spännande projekt! Detta stilla liv i väntan på impulsen och meningen leder ingen vart. Vad driver en människa och vad finner hon för mening? Den stilla samvaron och kontemplationen är en utgångspunkt. Vi kommer inte någonstans utan att reflektera, att se, reagera och skapa.

Kärleken till en kvinna utan något gensvar? Vad gömmer sig bakom åtrå och kärlek? Speglar de känslor, en bekräftelse på känslor? Varför väcker en speciell kvinna alla dessa känslor? Det är en illusion. Kreativitet är vägen ut, ett arbete för att nå realiteter

2006-07-29

Stilla inför dagen som kommer. Känner smärta och skuld men också spirande förnyelse och glädje. Barnets vidöppna ögon, frågor och drömmar. Svaren vi ger lämnar spår av osäkerhet, föder nya frågor. Plantans renhet, de stora bladen, stora i förhållande till stammen, Bladen blir fler och fler hos avocadon i fönstret. Erfarenhet och växt. Trädets stora mångfasetterade yta, erfarenhetsfält, kontaktnät, sprider styrka till stammen.

Allt förvandlas, minnen av det förflutna med  känslighet för allt nytt som kommer. Öppet sinne – skåda det som inte kan ses.

2006-07-30

En vecka kvar på semestern. Det värdefulla i stillhet, att sitta och titta ut över hamnen. Var människa är universums centrum varifrån allt radierar och interfererar med andra centra. Innerst inne oron som driver, slumpen eller meningen, tillfälligheten eller uträkningen. Vi har inte full kontroll och det kommer vi aldrig att få. Glädje när livet stämmer, sorg och meningslöshet när inget stöder det.

Omfamna utan baktanke, öppenhet kan medföra uppdrag och insats.

Vägarna är nya varje dag, nya korsningar med valmöjligheter. Leder det oss rätt? Det finns tid för reparation om det gått fel. Ibland har det gått för långt.

2006-07-31

Det inre genomlyses av tanken, tankens klarhet är medvetenheten om tankens förlopp och sökandes dess ursprung. Varför kom denna tanke nu och vad leder till nästa? Min egen tanke och kreativitet är en lust att leva vidare. Mycket kan ändra min uppfattning, självbilden är inte alltid klar, mysterier består, ursprung eller orsak till verkan spåras inte lätt, söker ett svar, tillfälliga lösningar, sanningar modifieras, det pågår en reningsprocess.

Regnet idag renar luften. Temperaturen runt behagliga 22, sandaler och kortärmat ger svalka.

Jag bestämmer mig för goda vanor, meditera på morgonen, sätta människan i centrum, vänner bildar ett område för omtanke. Vart leder våra tankar mer än till andra människors öden? Vad motiverar våra aktiviteter mer än kommunikationen med andra människor? Vad vi än gör finns en tanke om förmedling av tanken. Talande, nedskrivande och tecknande av den, spår av liv i omgivningen. Vi människor liknar varandra eftersom vi skapar varandra, mer eller mindre genom årtusenden. Där i ensamheten plockar varje människa upp en unik del och fogar den till väven om det finns kommunikation och ett språk som förstås.

Mänskligheten är en styrka i sig, den behöver ingen frälsargestalt men väl ett föredöme. Kristus fungerar bättre som föredöme än som frälsargestalt. Det första är en uppmaning till rannsakan, det andra är en fälla för myter, extas, lättsinne och exklusivitet. Människan behöver finna sin identitet, glädjas över att vara den kropp av kött och blod hon är med bärande ben, aktiva muskler, blodet som livnär, nerver som förmedlar tankar. Hela livet är ett sökande efter identitet och i döden, mullen och evigheten finner vi den.

Jag bekänner mig inte till någon politisk och filosofisk skola eller religiös riktning, men är intresserad av politik, filosofi och religion. Rättesnören finns i den kristna traditionen och livets lärdomar. Härifrån frågar jag mig vad som är rätt och fel och vad jag bör göra för min nästa. Jag lever inte upp till mina ideal, skadar mig själv och andra, försummar min tid och försummar människor. Kunde varje människa ställa allt till rätta skulle hon säkert också vilja förändras, men det är där kampen börjar, viljan att förändras och därigenom rätta till. Förändringen är där när insikten om den finns, då behövs inte mycket till vilja.

2006-08-01

Sommaren slutar med augusti, den sista värmeböljan och mognande frukter. September bär med sig smak av hösten. Det milda men klara ljuset ute, pastellfärgat över älven, bomullsmoln upphängda i koboltblått.

Vad kommer att hända? Vet inte. Behöver ett försvar men också en beredvillighet.

Underliga drömmar i natt, där fanns svarta afrikaner, barn i nöd och fattigdom. Kom jag dit för att hjälpa? På något sätt ville jag undvika en katastrof men kände mig hjälplös, skulden vilade på mig och just inställningen.

Vi söker verkligheten, det ständigt undflyende i det tunna skalet mellan yttre och inre skeende. Den enda historia jag känner är min egen och min ärlighet i att upprepa det jag sett och hört. I gensvaret till min berättelse bekräftas det − sanningen och verkligheten jag upplevde som slutat att vara verklighet och blivit historia. Spänningen i livet finns där i det ständigt upplevda och ständigt återberättade. Kanske vi just där förändrar historien. Vi är alla historierevisionister på gott och ont, i smått som stort, vetenskapligt korrekt, egoistiskt, eller empatiskt.

Nöden i världen är uppenbar, nöden i min närhet måste jag lära mig att se, det svåra att ta första steget till en lösning.

2006-08-05

En strålande dag för bad, sol och utflykter. Sköna kvinnor i solen vandrar utmed kajen. Längtan och lust.

Hur upplever man andras barn. Finns krav och förpliktelser, att vara en förebild eller ta ansvar? Kärleken och ansvaret följer hand i hand. Den begynnande språkliga inlärningen, fylld av lust och lek, erfarenheten formar orden som ger ett inre begrepp som kan uttryckas på många sätt. Kärleken till människorna ligger mycket i våra gemensamma grundliga erfarenheter av tillblivelse och växt, den första medvetenheten, därefter personlighetens utveckling, den fantastiska kommunikationen där mycket går snett i människornas liv. Kan man se bakom fasaderna och upptäcka grunderna så finns respekten, förståelsen och kärleken där.

Överge aldrig barnen, deras trygghet är mänsklighetens trygghet.

2006-08-12

Läser en dikt på morgonen för ro och stillhet. Det finns för många förpliktelser. Göra det väsentliga, finn livets flöde. Musiken, ett fundament för livet, berör på djupet, kräver uppmärksamhet, skapar ro.

Från denna punkt till nästa, hur, varför undrar jag? Vi går eller tänker från det ena till det andra. Intellektet ställer samman många valmöjligheter, vi väljer en väg att följa, vilken? Livet liknar också ett schackspel men vad är målet och vad vill vi vinna? Vill vi spela så länge det varar, är inte spelet målet eller är det segern? Vad är segerns udd? Om ingen ville segra, är då spelet över?

Vi är i varat, existensen här i nuet med alla dess valmöjligheter. Jag bestämmer ett mål, vill jag uppnå detta och vad är dess yttersta mening? Tillfredsställelse, berömmelse? Jag tror mera på förvärvade uttrycksmöjligheter. Lyckan i att använda redskapen, se saker fungera, underlätta arbetet, hjälpa en individ, stödja en grupp.

Skriva något varje dag utan tanke på alltför kloka tankar. Klokheten kommer i stunder av överblick, en gåva från livet. En innerlig önskan att behålla blickfånget..

Smärtsamt uppvaknande, övertygande insikt, sammanhang klarnar. Mina egna behov, mitt eget livsrums utbredning på bekostnad av andras. Här hemma breder jag ut mig, i andra sammanhang bör jag bereda rum för andra. En uppgift att fylla i dess rum av gemenskap, lyssna och lära. Att alltid vara, aldrig undfly. Vi kan inte undfly det som är här och nu och gör sig påmint.

Förtröstan, att tiden framför ger tröst och läkning.

Livet påminner oss. Väljer vi att leva så går det lättare framöver, väljer vi något annat får vi svårigheter att hitta tillbaka till livet, då blir livet en börda, inte en nyfiken fråga, en gåta att förundras över.

2006-08-19

Vi har det där som inga ord, bilder och text kan förmedla. Kan begreppen spegla verkligheten och ge bestående intryck? Vi kan ta till oss begrepp, vagt uppfatta deras mening men är de en levande del i oss? Inom oss finns så mycket mer än begreppet.

Tiden för samman delarna till helheten.

Det teatern förmedlar kan inte återges i ord eller bilder. Det finns en levande teater där ute mitt i människors ström av varande.

Gråmulen dag, ett stilla duggregn, mänskliga röster hörs därute, ej tydliga, de känner vår gemensamma luft och jord.

Min medvetenhet stämmer med andras men jag minns andra delar, tillfogar delarna till det historiska lapptäcket. Måste minnas min historia och andras minnen av sin historia om andras minnen…vem talar om sanningen?

För mycket filosofi kan fjärma mig från mänskligheten, dess ström av upplevelser.

2006-08-22

Tidigt uppe för att klarheten i tanken var där. Det ordlösa medvetandet ger plats för tankar.

Hinner jag med allt som ska göras? Vad prioriterar jag, hur får jag överblick? Mina värderingar styr min prioritet. Det finns uppgifter, överenskommelser och tidsplaner. Ibland ligger allt där och väntar att bli klart, att förverkligas och fullföljas om dess nödvändighet uppenbaras i en utvecklingskedja.

Trycket mot kroppen och själen, sinnena. Vänta där tills det ger dig en lycklig känsla av varande. I ditt eget befinnande upplever du människan, hon där ute som också upplever, varande i dig.

Hörde filosofer på radio tala om ekonomi och människans välbefinnande, hennes lycka. Styrs vårt ekonomiska tänkande av omtanken för människans lycka? Omedvetet eller som en ledstjärna. Skulle inte mycket förändras om det var så. Människan blir lycklig endast till en viss gräns av materiell välfärd. Däröver kommer begär och besvär, bekymmer och inre tomhet. 

Långvarig arbetslöshet isolerar människor från samhällskroppen, de känner sig som parasiter. Det finns en viss procent arbetslöshet i övergången till nya arbeten, byte av arbeten, studier, sabbatsår. Många klarar sin arbetslöshet med att sysselsätta sig, kulturellt, politiskt eller med andra aktiviteter. Många går under i den sociala isoleringen. 

2006-08-24

Morgonens alla ljud där ute. Sitter för att finna något, det som svarar här inne. En inre känsla av intet. Här bakom verklighetens skal finns det eviga minnet, historien. Den kommer i stilla förtröstan. Kan ej mana fram den, väntar tills den kommer. Varje ögonblick framkallar den del som behövs, tron på att livet fungerar. Det jag gjort kommer tillbaka i sinom tid, det jag tänkt dyker upp vid läglighet.

Synen av ljuset över älven, speglingar i vägens vatten.

2006-08-27

Söndag morgon och silvergrå himmel. Fiskmåsarna lyfter i svärmar från älven, spanar efter mat i kölvattnen där färjan till Danmark löper ut. Hör ljudet av skatorna utanför fönstret. Några grader kallare nu, snart är hösten här. Luften klarnar.

Leva för att livet finns. I stillhet uppleva det oändligt stora, allt mina sinnen upplever, världsalltet. Tankens möjligheter bortom alla gränser. Medvetenheten om livets puls ständigt i mitt inre. Hur ofta stillar vi oss så att vår puls kan göra sig hörd. Detta liv som är vårt absoluta hem, varifrån alla tankar radierar. Släpp in världen, det sköna jorden, människorna, orden och handlingarna.

Orden, kommunikationens enklare uttryck, talet och skriften. Destu svårare gestaltning är handlingen, moralen och tjänandet. Det skrivs och talas för mycket, för döva öron. Ta någon i hand.

Jag återskapar och upptäcker mig själv varje morgon, förundras över denna gestalt av kött och blod, lemmar och känslor.

Ge dig inte kast med mänsklig gemenskap och ansvar utan lidelse och lust. Inget gott kommer av uppfyllda förpliktelser. Se de kreativa möjligheterna.

2006-08-29

Borta vid randen av mitt seende, halvt upplyst av solen, det gyllene håret, det magra allvarliga ansiktet, den bestämda blicken. Armarna i kors liksom benen, en rädsla eller besvikelse? Fingrar nervöst på mobilen, stirrar på en bestämd punkt neråt lite åt vänster. Hon stiger på bussen, det är den sista sommardagen, den första höstdagen. Vemodigt, att möta kylan men också förklaring, renhet, rymd och kall doft.

2006-08-31

Tomhet inom mig. En känsla av tomhet, finns hjärtat där? Finns livet där , den virvlande dansen? Vänta och se, vänta och känn. Livet ligger inte fördolt, livet är verkligheten omkring oss, ett medvetande om tingen, att vara och finnas till glädje, sorg och smärta.

Intighetens smärta, varats olidlighet, att inte se från nuet och framåt. Här och nu lever jag, det som varit är en del i mig som sakta dör bort, det som kommer är möjligheterna.

2006-09-02

Småkylig morgon. Det har regnat under natten, pölen ligger kvar vid vägkanten, speglande skyarna.

Att finnas till, utan att önska och vilja. Vi vill att livet känns, att livet berör. Viljan att påverka, behovet att låta sig påverkas. I ett sunt förhållande låter man sig påverkas och påverkar andra utan att vilja.

Jag är ett stycke vibrerande liv, tagande – givande, inandning – utandning, ätande – träckande, drickande – pissande, hörande – talande, beröring – empati, tecknar det jag ser.

2006-09-03

Regntunga moln drar fram mellan bomullstussar, det blåser friskt, krusningar på vattenytan. Hösten är nära, det dröjer bara några dagar. Än kan det som gårdagen finnas en sista känsla av sommaren med värme, lättklädda människor, en kaffe i solen – en kylig fläkt då solen går i moln påminner om vad som är på väg.

En strid ström av människor, turister i flertal, turistbåten gör turer i kanalen, surret av främmande språk.

2006-09-04

Regnet kommer som grå genomskinliga slöjor över älven, en kraftig skur.

Sitter och betraktar, låter tanken i stillhet. Vinden kraftig, blåser fram klarblåa fläckar. 

Människor drar förbi, några återkommer, som hon där med den svarta cykeln, ganska exakt 20 min över 9. Hon har alltid bytt kläder dag för dag, vet inte om jag sett henne i samma kläder, alltid välklädd, ung attraktiv, jeansen smiter tätt om baken, ett litet stelt och osäkert ansikte. Trycket på kontoret? Visa upp sig för att det ger förmåner. Någon manlig eller kvinnlig  chef som uppskattar henne?

Andra byter skepnad och tider, men hur kan jag veta det?

Gråter över vad som inte blivit, finns möjligheter kvar?

Sitter och tänker med hela kroppen. Inre orden rör sig ljudlöst. Ångesten stiger då kroppen inte följer hjärnan och tanken. Våra djup inom och bakåt i tiden. Detta bakåt i tiden som vi projicerar i verkligheten men som just nu endast finns i bakhuvudet. Verklig historia är en total upplevelse av min egen historia med inlevelsen i andra historier, följande utvecklingar, även att glömma sig själv.

Ansiktet avslöjar åldern, ingen kosmetika kan dölja den, ålderns spår.

2006-09-07

Lätthet och motstånd, hjärtats tunga slag. Ser en bild av mig själv men vet inte om dess äkthet. I gemenskapen formas denna sanning om mig själv, att uppleva sig själv i andras minne, upplyftande, nedsättande.

Min kritik av andra bottnar i mina egna felsteg och tillkortakommanden.

2006-09-08

Rörelse och ljud tränger på, upplevelser som ger upplevelser. Medvetenheten om ansvar, ansvaret ett tecken på tanke om annat. Ta ansvaret – handlingen som fullgör det som annars inte var ansvar. Livsnödvändiga gärningar och skuldbelagda gärningar. Ansvaret blir livsnödvändigt eftersom det ger mig uppehälle. Skulden ett ej fullföljt ansvar.

Människor tittar in genom fönstret, jag måste fixa gardinerna. 

2006-09-10

Både inifrån och utifrån kommer upprinnelsen till tankar. Finns styrka i de inre tankarna? En livserfarenhet av tankar med tomma mellanrum.  

Den fysiska närvarons nödvändighet.

2006-09-15 

Sitter mitt i verkligheten, talar, tänker, skriver, älskar. Drömmarna i natt förde mig bort, jag lossnade som om det vore verklighet och aldrig skulle återkomma. En annan slags verklighet men så öppnade jag ögonen och såg att jag låg på sängen, var detta verkligheten eller fortsatte drömmen? Om ett tillstånd fortsätter utan avbrott kan man räkna med en ny verklighet, som den eviga sömnen, döden.

Vi kan inte ha kontrollen. Att kontrollera är att äga. Att styra något rätt är ett arbete och ansvar.

2006-09-16

Nattens extatiska behov av sex, skrika av lust och behov. Det finns ingen som svarar så skriken blir högre, inga svar,  jag har bara kvar mitt bultande hjärta och längtan. Så får det vara tills det svarar.

Morgonen svarar med sitt stilla ljus, små händelser av värme, kyla, dofter och ljud. Sitter tyst och orörlig, meditation med öppna ögon och sinnen. Tillslutenheten tror jag inte på. Friden infinner sig men också mitt kött och blod och förklararande insikt. Det smärtsamma som får komma till ytan och försvinna ut över fjärden och älven, för tillfället. Varför finns det inre trycket för att göra något, den inre existensens behov av bekräftelse? Omgivningens rytm med min egen rytm, hitta tillbaka. Närhet och styrka i den stilla stunden.

Dessa världsförbättrare! En bättre värld ska vi skapa tillsammans, en bättre framtid i gemenskap.

Politiken handlar bara om att vara oense. Om man var överens och kommit fram till rätt handlande behövdes inte valet av politiska partier, endast valet av dugliga personer. Rätten framför osämjan. Men så är jag inte mycket till politiker. Det finns så många motstridiga viljor. 

2006-09-28 

Betraktar morgonen som alla andra morgnar, där kommer hon igen med sin cykel och parkerar en bit bort framför fönstret. Förtjusande former, får en intensiv sexuell lust till henne, ser ju bara baksidan men den är upphetsande. Så där har jag känt två morgnar efter nattens sextankar,  onanering och längtan. Lusten sitter kvar, försvagas lite med åren. Behoven finns att tränga in fysiskt, möta någon på alla plan, känslan och tanken. 

2006-09-29

Natten med dålig sömn, delvis illamående. Kanske beror det på energibrist. Det behövs energi för att sova.

Vaknar till alla rörelser utanför, människor drar förbi, några är punktliga, andra återkommer inom ett visst tidsintervall, väntar på bussen, springer till färjan.

Lätta moln i fjärran, måleriskt upplysta av morgonsolen. Höstkylan börjar komma, de med bara ärmar är borta.

Måste skrika ibland, dra ihop magen, göra häftiga andningar, säga något högt, beroendet av den fysiska responsen, det får inte bara sitta i huvudet.

Tomheten kommer…skulle egentligen inte kunna komma, den bara är där, plötsligt. En avsaknad av något snarare än icke-varat.

Vila i mig själv, åtminstone inte känna oron som en smärta utan som ett liv. Livet är oroligt och föder alltid en följd av tankar, handlingar och smärtor.

Hur ska jag hinna med utställningen,  städa och flytta, montera skivor, montera bilder, sätta upp bilder, fixa öl och vin

Skönt att sitta ner efter en dags arbete. Skulle behöva mer tid vid planering, igångsättande av projekt, koll på verkstaden och koll på servicen och underhållet. Men nu lämnar jag det.

2006-10-01

Oktoberljuset står lågt redan från 8-tiden några dagar förbi höstdagjämningen. Underbara moln, en akvarell i koboltblått, mild ockra och grått, grått från terra och ultramarin, den finaste grå jag känner. Det vackraste blir aldrig dokumenterat. Våra finaste upplevelser går inte att beskriva. Att gå in i något, beskriva upplevelsen, bearbeta den. Den som förstår är den som upplevt. För den utomstående finns en aning och längtan.

Älska livets stilla flöde, inte bara dess forsar och brus. Den stillsamma aningen om något stort bakom tingen.

”Jag möter dig ofta på besök hos furstar och då du spelade i ädlingarnas palats. Våren försvinner…långt borta på floden finner jag dig ensam under fallande blomblad”

Kinesiskt poem av Tu Fu

Nuet ett fragment av det upplevda. Djupet finns i historien.

2006-10-07

Ropa från djupet för du lever, någon kanske hör dig, ge det tillbaka, sjung det upplevda. Fick du aldrig ropa på vännen, skratta åt livet, höra svaren? Barnet inom oss måste få utlopp.

Jag var rätt stillsam. Sitter fortfarande i min stillsamhet. Upplever och tecknar. Naturskådare, känner inombords rörelser från det upplevda. Den bästa dikten är den aningslösa. Efteråt ser jag att den blev bra, det går ej att säga i skapandets stund av smärta och ljuvlighet. Det speglar sig där i handens rörelser över ytan.

Känna behovet och göra det. Uppleva resultatet.

Livserfarenheter, allt kan räknas, även tomheten, meningslösheten och ofruktsamheten. Det största äventyret finns i det kommande.

Toner från Händels konserti grossi, livskänslan, bilderna, de verkliga, utanför – innanför,  svindlande vackert, vackert så det svider. Jag finns till.

Ingen kom på besök idag. Känner mig som en socialt isolerad person. Några få bryr sig, resten har inget intresse. Jag ska inte bry mig. För mig är det stort, betydelsefullt. Jag njuter av tecknarens resultat.

2006-10-08

Det blåser friskt ute. Det regnade och blixtrade i natt. Höll mig vaken stundvis. Somnade för tidigt igår och vaknade mitt i natten. Tankarna far omkring. Ligger i ensamhet, ingen i närheten, overklighetskänslan kommer smygande. Jag måste prata högt för mig själv, ibland skrika. Påminna om att jag lever och finns till. Det finns ett eko men ingen svarar. Kommer jag bli galen?

Känslobehovet, det surrande livet i skallen, suset i örat, blodets pumpande, könets behov, närvarokänsla, smak och lukt, upplevelse av ljus och form, röster och ljud. Jag vill leva och känna. Vi är känslomänniskor. Utan känslan är allt meningslöst, smärta och hunger, mättnad och trötthet, allt ger en mening, existens åt livet. Att vara.

2006-10-09

Framför mig morgondagens arbete, bakom mig dagens. Vad uträttade jag idag.? Hur kommer jag ihåg vad som skett under den sista månaden. Vad händer med mitt arbete?

Lugnet det enda att lita på, lugnet inom mig, hjärtats ständiga puls och tankens ständiga arbete. Där börjar det och dit behöver jag alltid återkomma för att klara livets alla besvärligheter. Att sitta med ett stöd i sig själv, att ständigt vara sin egen rådgivare, att sköta sin kropp och sin hälsa. Att hitta hemmet inombords. Livet formas omkring mig. Det är något fysiskt tvingande inom mig i tanken, ansvaret och medvetandet. Våra liv är en väv av trådar som binds samman.

Försummelser, glömska, oförmåga att hitta lösningar.

2006-10-10

Jag vaknar och är bara kåt, vill bara knulla.

2006-10-11

Trötthet i ögonen men kroppsligt vaken. Ljuvlig frukost, ansikten och kroppar drar förbi fönstret. Grått över älven, en liten ljusning vid horisonten. Försöker hålla ryggen rak. Känner inte ryggproblemen lika akut numera. Flexar magen, sträcker på ryggen, skjuter fram bröstet och håller huvudet högt. Försöker få bort slappheten. Ställningen är viktig för tankearbetet.

Tänker jag rätt eller fel? Tänker jag som andra eller självständigt?

Att jag tänker är kanske viktigare än att tankarna är så ovanliga. Alla människors tankar är unika och speciella. Vi har olika innehåll till samma begrepp, därav spänningen med språket. Varje ord har ett eget personligt innehåll. Ensamheten är total i fråga om dess innersta känsla och form. Fragmentariskt förmedlar vi dessa former och känslor i den kommunikation som är möjlig. Kärleken uppstår till det unika och ovanliga vid upplevelsen av andra. Min egen sfär griper in i andra sfärer och påverkar mig och dem på ett sätt jag inte vet hur.

Öppna ögon, äventyren väntar. Vad mitt inre och yttre har i beredskap kan jag inte ana. Jag står i dess mitt, mitt i livets flöde, med dess överraskningar.

Låt känslan vara kvar, låt inte språket analysera det. Bara upplev, även mitt i arbetet, ansvaret och kommunikationen.

Kände mig trött idag, kan inte pejla det som händer. Gör allt med  känsla och inlevelse, känn efter, från djupet, gör det som är rätt.

Den djupare naturkänslan, min egen natur och det som rör sig i min närhet. Närvarokänslan, den eviga påminnelsen om att det finns annat som behöver uppmärksamhet. En behaglig påminnelse, något att ge sig hän åt.

Känslan blir kultur.

2006-10-12 

Solen ligger lågt klockan åtta på morgonen. Damarksfärjan lämnar kajen punktligt kvart över. Intensivt upplyst i vitt, längre bort den röda kranbocken vid Eriksberg. Blir det varmt eller kallt? Solen kan fortfarande värma men höstkylan sveper in. Samma personer som springer förbi mitt fönster tycks varje dag vara sena till älvens färjor vid Rosenlund.

Möter dagens alla uppgifter. Skriver ner alla uppgifter och tar det lugnt. Gör allt eftersom, komihåg komihåglistan.

2006-10-13

Som ett barn vaknar jag upp efter en god natts vila. Vaknar av livet utanför fönstret och dörren. Bilar och bussar, prasslet av stegen utanför, rösterna, utropen, sopbilens skramlande och dunkande. Radion pratar nyheterna, radion är det bästa sättet att ta del av nyheter, hela världen ligger där ute. En välsmakande frukost och perspektivet ut mot älven med alla båtar som kommer och går. Dimman skymmer andra sidan, solen bryter in och ger ett gult skimmer.

Stannar kvar på jorden för att lära känna människor, ge dem den tid som behövs. Från djupet hörs ropet: varför? Frågan blir aldrig besvarad, livet flödar.

2006-10-14

Lördagsmorgonen har lidit sent, vaknar, stillar mig framför skrivandet. Ser en vacker dag utanför. Människotrafiken är så liten nu. Vardagar är verkligen hektiska. Man hittar en och annan flanör som tycks sakna mål för sin vandring. Helgens vila har börjat. Att gå en promenad i solen och se utåt. 

När får jag tid med konsten, när får jag tid med studierna, när kommer jag att kunna göra det jag alltid älskar att göra. Möjligheter, följsamhet och nyfikenhet. Tretton år till pensionen.

Hela sommaren och fram till närmaste dagarna har varit en kristid. Är det en omdaningens tid, identitetskris, 50-årskris? Brist på verklighetskontakt med det yttre och inre. Finner mig nu i mera balans men nya kriser kan uppstå. Äventyren lockar mig och en tillit till de krafter som finns i mig. Måste alltid ställa kravet på verklighet och känsla. Mina svårigheter med det innehållslösa språket, jag hör men ser och känner inget, utom då jag hör det en gång till och översätter det. Språket smattrar på i en obegriplig ström. Är det mina hörselproblem som spökar?

Underbart att träffa henne igen och språka om konsten. Jag vill vara den öppna, belevade och charmfulla men klarar det bara ryckvis. Glömt hennes namn, pinsamt. Kanske finns det papper någonstans.

2006-10-15 10:43

Lugnet en söndagsmorgon, många arbetar inte söndagar eller går i skola och det mesta av trafiken här gäller arbete och skola. Det är vid fint väder omkring 12 som alla söndagsflanerare kommer ner till vattnet. Och vädret verkar lovande, lite moln på himlen börjar tunnas ut.

Tankar och drömmar, drömmar som tankar. Delvis kan vi styra innehållet i drömmen men de är oftast okontrollerbara. I behagliga drömmar finns en skenbar vilja och valmöjlighet, man vill stanna kvar. Vid obehagliga drömmar vaknar man snart upp och tvingar sig själv att tänka på verkligheten. Det obehagliga återkommer så fort man blundar. Med öppna ögon samtalar jag med taket och omgivningen tills verkligheten trängt undan obehaget.

2006-10-18

Att uppleva att man finns till säger vi. Det gör vi varje dag mer eller mindre. Graden av livsnärvaro, verklighetsnärvaro till skillnad mot drömtillstånd och overklighet. Allt finns på denna jord så hur verklig kan verkligheten bli. Hur osant och sant är livet? Sanningen som kunskap, äkta kunskap, en sann upplevelse? Vad är äkta kunskap? Kunskap på alla plan, känslomässiga, sinnliga, mänskliga, upplevda, rörliga bilder, former, drömmar, har vi inte alltid det?

Sträcker mig på morgonen, försöker känna hela min varelse från tårna till hjässan. Vad rör sig där? Vilka rörelser är sanna? Kunskap om tillvaron innebär kunskap om mig själv. Hur kunskapen finns i mig eller hur den hamnade där är en existensiell filosofisk fråga. Efter mycket kännande, betraktande och lyssnande sitter kunskapen där först när jag praktiserar och förmedlar den. 

2006-10-21 

Ensamhetens tankar, att vara i sig själv, fyller mig inte med ångerst men människor behövs att spegla sig i, annars går man och irrar utan mål.

Morgonens lätthet efter en natts sömn och vila. Blytunga skyar, strilande regn, hösten här i sin fulla prakt.

Resan, det inre och yttre äventyret, att se det framför ögonen, att ständigt hålla ögonen öppna, att uppmärksamma. Ögat ser bara en bråkdel av det kroppen ser i sitt inre. Känner, måste känna och lida. Längtan och begäret, behovet och illusionen. Om kvinnan jag längtar efter inte längtar efter mig då finns bara längtan efter illusionen. Jag försöker inte göra mig illusioner, låt känslan uppstå där i ögonblicket, i den omedelbara närheten, i den  verkliga kontakten, i det ögonblicket som är. Se fram emot det äventyret.

Jag ser livet där ute, möjligheterna, inte gårdagens misslyckanden. Spänningen i att möta naturen, människorna, dofterna, vinden, fukten och kylan inpå huden, höra sorlet och prasslet av folk, se gåendets olika natur och stilar, klädernas språk och kroppsliga gester. 

Tunga skyar men lätta sinnen.

2006-10-23

Formen i livet, livets form, formade av livet?

2006-10-25

Dagen bräcks? Är det bristande eller brytande? Brytningen från natt till dag, mörkret brister och ljuset förjagar natten. De översta molntussarna rodnar.

Människan vill känna något, inte bara skåda. Vill känna att man finns, uppleva och bli sedd. Ge uppmärksamhet, helande beröring, inte healing, inga astrala krafter. 

2006-10-26

Höstregn, dofter av multnad löv och fuktig jord. Plockade upp en kastanj och kände dess lena yta, fördjupningar och knölar. Hårt packat liv som behöver dö för att leva, först måste den hamna i god jord, överleva en vinter, växa i god värme och skyddad tillvaro.

Känna tyngden av sig själv, motståndets välbehövliga insikt, något  att bearbeta. 

2006-10-27

Motståndets estetik, Peter Weiss skrev om det. Det handlar inte om stenkastningar, barrikader och självmordsbomber. Det enda vi kan sätta emot destruktionen, förstelningen och förkvävningen är att först övervinna det inom oss. Kraften finns inom oss. Börja i det lilla. 

2006-10-28

Förnyelse och förvandling. Vissa celler i hjärnbarken dör inte för att vi ska ha minnet kvar av platser för vår orientering. Kanske en kvarleva från nomadtiden. Att hitta tillbaka och känna igen. Våra celler byts ut med 7-10 års mellanrum, benens celler dör när de växt ut, men benmärgen lever ständigt, som saven bakom stammens bark, ständigt producerande livets blod.

2006-10-29

Att återuppleva sitt förflutna. Texter kan föra upp det förflutna till nästan påtaglighet. Fantasin ger liv åt texten, handlingen förs vidare. Ett ord eller en mening kan fylla ett sinne till brädden av minnen och känslor.

Solen strålar mitt i hösten. En stilla sång, gott att känna vibrationerna. Höstens klarhet, de flammande träden. Fångar det flyktiga i tillvaron som moln och solnedgångar i kamerans sensorer. Lägger det till minnesförrådet. Tid, plats, riktning och avgränsning, fotografiets dokumentära storheter. Vi poängterar så lätt tidpunkten, konstbilden ska vara tidlös. Det kan hända idag, återupplevelsen av bilden präglat av den verkliga omgivningen. Konstens livsnödvändighet för känslan av rum och tid i vår närhet.

Hösten som metafor för livet. Gamlingar blir färgstarka, originalet strålar. Det skrumpnar och faller ner, i det yttersta murknar och blir till mylla.

2006-10-30

Det blåser och är mulet, inte så bistert kallt som i går. Man avgränsar trottoaren, varför?

2006-11-01

Gatan ska grävas upp så trottoaren skyddas. Några lappade cyklar står fortfarande låsta i den del som ska grävas upp. Grävskoporna har dragit fram precis till stolparna, man ger ägaren en chans till att hämta cykeln.

Den första vinterdagen infaller lämpligen 1:a november, ett lätt snöfall som ligger kvar på skyltar och vägdelare, temperaturen under noll och frisk vind kyler extra. Vinterkläder har tagits på och en hukande sluten gång gör sig märkbar. Snart ska jag själv ut i kylan. Gillar inte vintern i Göteborg. Den är iskall.

2006-11-03  

Vackert men kallt. Trött efter en natt med lite sömn. Ligger och sjunger, pratar för mig själv, en besvärjelse mot ensamheten och overklighetskänslan av att vara utan kontakt. Kommer in i ett halvt dröm- och vakettillstånd tills klockan ringer.

Livet är igång där ute och förberedelserna här inne. Att blicka ut och inse att detta är vad vi har, inget annat. Nuet är det maximalt värdefulla, ge det maximal uppmärksamhet. Känn närvaro, det jag känner när jag pratar och sjunger. Vi kan bara vara nöjda. Inget kan bli så bra som det är nu. Det är i minnets mönster vi lägger värderingar, då hade vi det bra , då var vi lyckliga , då var allt bekymmerslöst och i fantasin hoppas vi på lyckan och begärelsen driver oss. Det där är fåfängt. Visst lider människor, visst hungrar de, visst finns depression, där finns det alltid något som kan bli bättre och lyckligare. Jag pratar om de som är mätta, har utbildning och arbete. Man är sig själv närmast. Känner bara sin egen lycka och olycka.

2006-11-05

Att vaket se och tänka. Inte blunda för vad som kan uppstå inom mig. Tomhet, osäkerhet, skuldkänslor, begär, olust, ångerst och intighet. Djupen i mig själv kommer upp till ytan för att få en förklaring, genomlysas.

Hösten har ett liv fortfarande innan vintern. Snart tar kylan över.

Att arbeta från morgon till kväll som jag gjorde i fredags. Att redan vara  lite trött på morgonen. Komma hem, behöva handla mat, gå till affären. På vägen tillbaka mötte jag fredagsfolket förväntansfulla på väg till pubar och restauranger. Vackra kvinnor i sexiga kläder med lystna blickar, även jag fick en blick vilket hör till ovanligheten. Staplade hem, lagade lite mat. Ensamhetskänslorna kom över mig, jag började gråta, maten smakade inget och blev stående halväten på bordet. Drack lite öl och det fick mig att somna. Drömde konstigt, sådär som inte går att berätta, orden räcker inte till. Sammanhang, rörelser, bilder och känslor omöjliga att återge, surrealistiskt, feberartat. Ständigt återkommande känslotillstånd.

Vaknade till Alla helgons dag som jag inte uppmärksammat. Var på väg till badhuset och upptäckte att vissa affärer inte var öppna, systemet stängt trots att det var lördag. Ringde upp Valhalla, mycket riktigt var det stängt. Gick ner på stan och handlade och tittade på varor. En digitalkamera, det fanns många bra. Härligt väder, milt efter köldknäppen som varit. Torghandel på Gustav Adolfs torg med alla billiga varor. Måste vara ett nöje folk har, lite blir sålt tycker jag men det finns en känsla av liv och rörelse, charm och folklighet. Stickade indianska barnkläder, indianmusik och CD-skivor. Mirakeltrasan som tar bort all smuts, mirakelskärbrädan, tunn och hållbar, man kan böja den till en ränna och hälla över det hackade i grytan. Mirakelmunstycket till dammsugaren. Afrikanska skulpturer i massor, direkt från afrikanska suvenirmarknaden. Leende går jag hem.

2006-11-07

I drömmen kan jag flyga, sväva, känner en viss dragningskraft neråt men med lite ansträngning lyfter jag. Trappor neråt behöver inte trampas, jag svävar utåt, dalar och landar mjukt på nedersta avsatsen. Som en ballong flyger jag lätt över rummet till dess olika sidor. Är det kroppens lätthet och känslan av okroppslighet jag känner?

Sitter och försöker känna sätet, könet, fötterna, låren och magen. Ryggen, måste hålla den rak, sitta rakt, försöka alltid påminna mig problem som varit. Upplever inte stelheten efter en sittning. Behöver känna tillslaget, kylan och värmen, beröringen och smekningen. Handen som rör sig över len hy, känner den mjuka hullen och benen där inne. Verkligheten i hjärnan, den där ute sitter ju här inne. Det som finns här inne återfinns inte alltid där ute men har där sin förklaring eller var det tvärtom?

2006-11-11

Den tvingande verkligheten. Kroppens ansträngning att komma upp. Man känner det från buken, behovet att röra sig. Medvetandet som behöver bekräftelse på sin existens. Ett slags intighet som behöver fyllas med rörelse.

Människans sensorer skapar olika verklighetsbilder och värderingar av världen. Hon odlar sin känslighet och vidgar sin kunskap efter sin egen förmåga. Skönhet och estetik utvecklas. Det enkla som förmedlar djupet och bredden är svårast att nå.

Synen fokuseras av tanken. Har vi tankarna åt ett annat håll ser vi inte framför oss. Avskalade på all annan tanke ser vi allt och förfäras. Kanske skyddar tankarna från det smärtsamma och ångestfyllda nuet. Men i nuet ligger njutningen, mina sinnliga upplevelser, den sköna beröringen av tingen, ljudet och ljuset. Att stanna upp och vara ett barn.

Sjunga en strof för att känna bukens vibrato och ljudvågornas svall.

2006-11-17

Såg Monica Englunds fotografier på Galleri Majnabbe igår. Ett helt liv skildrat i svartvitt. Följsamma direkta bilder utan förkonstling men ändå så poetiska och vackra. Både det sköna och det osköna. Rå verklighet, formkänsla och ljus. Formkänsla och ljus var det mesta.

2006-11-23

Lunchtid nu och ser hur de gräver upp gatan där nere vid älven. Lunch även nu för dem. Som på ett givet klockslag försvann de alla, gul- och orangefärgade vägarbetarna. Högar av uppgrävd jord skymmer än mer sikten mot båtarna och norra stranden.

Såg en underbar animation på Hagabion. Goushe the violinist? Takahata från Studio Ghibli har regisserat en fin tecknad historia, flödiga akvareller som bakgrunder, en livfull animation om konsten och skapandet.

2006-11-29

Från vaggan har vi utsatts för kulturen, det är min identitet. Mitt tal formades, mitt sinne öppnades för omgivningen genom olika ledningar. Färdigheter grundlades genom skolgång och övning. Här står jag nu 54 år senare, blickar tillbaka, jag är vad jag är och har äventyren framför mig. Det förflutna som grund för nya upptäckter, intensivare närhet och vidgade vyer och berikande upplevelser.

Vi har bara nuet och drömmarna.

Stukade människor, präglade människor, härjade människor, skadade psyken med fysiska spår efter felaktigt leverne eller skador orsakade av en själv eller andra.

Leva vidare, vara vidare, känna vidare. Blicka utåt med öppna ögon, utan fördomar eller förutfattade meningar. Så lätt att säga för mig.

Att aldrig vara tyst, att aldrig lyssna, att alltid ge omgivningen din egen syn och kommentar utan att för ett ögonblick reflektera över om omgivningen vill ha din syn och allt berättande om sådant de inte har frågat om. De är outhärdliga, jag drar mig undan.

Ordens helande verkan. Orden som sammanfattar och därmed helar. Orden som läker. Var är de? Var dag behöver livets plåster.

2006-12-12 

Sover inte så bra, behöver arbete, avkoppling och vila.

Att se  möjligheterna. Jag drömmer bort möjligheterna, måste känna realiteterna, den tvingande verkligheten.

Ensamheten är outhärdlig, kommer att dö i min ensamhet. Ingen att känna, krama, och tränga in i. Känslolivets förstympade tillvaro i overklighet. Närvarokänslan i livet ökar med en annan. Lyckan i en gemensam erfarenhet. Att vara ensam då det behövs.

Finner lycka i att känna, allt som går att känna, lukta och smaka. Talar till luften omkring mig, vill höra andra svar än ekot.

Vägen formas där ute för alla vägfarare. Avbrutna vägar, broar behöver byggas.

Snart är vintern här, eller den borde ha varit här. Mild som hösten, temperaturen pendlar fortfarande mellan 5 och 10 grader.

Just nu går all trafik utanför fönstret, inom kort kommer allt att gå där nere vid älven, även bussarna. Jag kommer att få tysta mornar, eller lugnare.

2006-12-14

Det värker i kroppen, sover dåligt, drömmer konstigt, oroligt. Vet inte om jag ska gå till badet eller jobbet. Vissa saker måste klaras upp på morgonen så jag går till jobbet. Simmar i eftermiddag, sover lite och går sedan till kvällspasset. Måste simma för rörligheten i ryggen. Behöver sträcka ut mig, känna flödet i kroppen, komma bort ifrån stelheten och smärtan.

Det är mildare idag än igår, vinden lite byig, regntungt i luften. Vattendragen uppåt landet svämmar över. Det skulle vara vinter och snö inte som om vårfloden kommit. Det kommer förmodligen häftigt mycket snö senare och en lite kvardröjande kyla som sedan hastigt övergår till vårvärme och en vårflod utan like. Det är den globala uppvärmningen, växthuseffekten. Glaciärer smälter ner, Antarktis isar bryts upp och börjar ge sig ut i havet.

2006-12-18

Att lugnt kunna sätta sig ner och skriva, erinra sig livets förutsättningar. Orden ger mig lusten att gå vidare, de har format en mening åt det som upplevts och ger en fortsättning.

Tala ut, säg vad du tycker, livet måste gå vidare. Upplev det nödvändiga trycket, det nödvändiga handlingarna, sakernas tillstånd.

2006-12-21

Julkort från de som jag brukar få julkort ifrån och de som jag alltid aldrig kommer mig för att skicka kort till.

I ensamheten känner jag mig genomskinlig, flyger över tillvaron, landar här och där i tid och rymd, skådar stjärnorna bortom och genom mig. Närvaron av någon annan tar mig ner på jorden, kommer innanför huden, talet strömmar från strupen, tonen och vibrationerna, hud mot hud ger sexuell känsla, känner värmen från den andra kroppen, storheten i människan, universium, ett till, två universium intill varandra, Det hettar inom mig känner hela könets rörelse, magens läge, svaljet, sväljandet, plötsligt bara kropp, tankarna virvlar, svävar in i drömmar, in i den andre, tror jag.

2007-01-01

Nyårsdagen, på väg hem från Stockholm. Fönstret med ett förbiilande landskap.

 En tid för erinran, återseende. Mitt liv, min egen persons betydelse i denna gemenskap. Hur påverkar jag dem, vad har jag att tillföra? Nyårsfirandet med många okända, det blir presentationer, inringningar av personligheter, kontaktytor.

Tidens ström och cirkel. Åter vid samma ceremonier.

Flyktiga tankar i tolvslaget, i sprakandet, virvlandet, mörka kroppar, dunkla grupper, röster om goda tider, lyckönskningar över llivet det år som kommer, vinets berusning och slutliga töcken. Varje liv som hoppas på andra liv och vill hålla ihop, vara nära och söka upp, älska och njuta, massor av god mat. Gemenskapen vårat djupaste behov.

2007-01-03

Världens rika ger allt mer till de fattiga, till välgörande ändamål, bistånds- och utvecklingsprojekt. Det tillfredsställer dem själva, stillar deras samvete. Det är också en status som ökar deras positiva image och minskar kritiken. Nu har de några miljoner för mycket i alla fall i jämförelse med den normala höginkomsttagaren. En fara ligger i att de normala inkomsttagarna inte ser att deras futtiga kronor i bidrag kan göra nytta i jämförelse med Bill Gates miljarder och fantastiska utvecklingsprojekt. ”De har råd att ge, varför ska jag bidra med mina få kronor som jag så väl behöver själv.” Det handlar om en nedskalning. Mitt överflöd ligger relativt min inkomst i paritet med de rikas, i normala fall. Jag kan inte ge lika mycket men att ge är tillfredsställande för alla. (Bibliska tankar, tiondegivande, förvalta sitt pund, kamelen och nålsögat, etc)

2007-01-20

Första snön har fallit, det tog sin tid denna milda vinter. Plusgrader ute så det smälter i vägkanterna till en genomskinlig sörja. Kan inte se långt ut över älven.

Mina realiteter, man hinner inte med allt som ska göras och så de många störande spökena från gårdagen. Vet ej varför dessa händelser stör, varför de alltid kommer upp till ytan. Händelser med speciella människor, konflikter, hårda ord och meningsskiljaktigheter. Det tillhör det förflutna och allt går att återigen diskutera och ha åsikter om..

Världen är ny varje dag med nya kontakter och utblickar, upplevelser och erinringar.

Till badhuset nu i snöyran, kan inte försumma träningen.

2007-01-31

En månad av detta år, nu februari och det regnar, 8+ blåsigt, snart kommer våren, den blir tidig i år, det blev knappt någon vinter.

Rörelsen vidare i tid och rymd, hur existensiellt är det tyngdlösa varat i rymden där tryck och mottryck kommer från alla håll, där rörelsen verkar i alla dimensioner till synes utan ansträngning? Här verkar alla krafter neråt, hur påverkar det psyket, neråt mot den platta marken, livet alltid en strävan att upprätthålla kroppen, musklernas ständiga arbete med tyngdkraften även i vilan. Vad som är upp och ner delar vi med många här, vad som är upp och ner där i rymden blir individuellt. I riktningen framåt finns ett höger och vänster men om upp kan bli ner så blir vänster också höger. Håller jag huvudet i färdriktningen får jag ett upp och ner men inte känslan av den.

Min egen känsla av det nödvändiga, det gör ont om saker inte görs i tid, arbeten blir liggande, den malande känslan av ogjorda ting och det slutliga uppgivandet och tillkortakommandet, en förlust.

Våra meriter. Det jag glömmer blir aldrig en merit. Förmågan att glömma är aldrig meriterande.

Förlåtelse är inte att glömma oförätter utan att aldrig dra upp dem till rannsakning, det får inte glömmas. Som tur är glömmer vi det sedan på naturlig väg i tidens längd, både oförätten och hämndbegäret. De är beroende av varandras styrka. Förlåtelse är ett sätt att gå vidare utan våldspiralen, att röja en förbättringsväg.

2007-02-02

Rörelsens glädje, dansens lycka, lyckan som ger dansen. Det är all rörelse i det kreativa rummet, talet, gesterna, gången. Människans gång avslöjar hennes hälsotillstånd, hennes mentala tillstånd. Är gåendet en kreativ akt? De flesta föser sig fram med hastiga benrörelser, de behöver komma fram, har bråttom, vägen en transportsträcka för att nå målet. Turister där utanför mitt fönster har det behagliga flanerandet, söndagspromenadens, tidsfördrivets gång.

Att äga ger också ett ansvar att förvalta, du får ta förlusten av ett oansvarigt leverne. Att aldrig äga något personligt skapar övervakningsamhället, STASI-samhället, angiveriets smutsiga och förhärdande verkan. Äger du inget finns inte heller givandets glädje. Vi har förvärvade kunskaper och skapar vår värld tillsammans. Förändringen måste komma från din egen inställning, inte som ett påbud från ovan.

2007-02-09

Att börja dagen och känna det tomma bladet. Tittar ut och känner inget, ser rörelser, ljus och hör buller. Inga känslor kommer, inga inre rörelser på ett tag. Funderar över den varelse man är,  känslan av verklighet. Vad är nästa steg, en tidsplan dyker upp, du sitter ett tag här, måste till arbetet, behöver göra jobbet, en mängd uppgifter ligger och väntar. En liten stund till med blicken över det kylslagna landskapet, huttrar lite i kalldraget från fönstret blandat med värmande stråk från elementet.

Samla resurser, krafterna inom dig, de nödvändiga delarna faller på plats när rörelsen påbörjas.

2007-02-10

Har varit halvvaken länge, går in och ur drömmarna, konstaterar till slut vakentillståndet, sträcker på mig från fötterna upp till fingertopparna, verkligen här, måste stryka mig över sängen, borra huvudet i kudden med öppen mun känna den, skrika högt så att närvaron känns i hela kroppen, primalskriken, högt , högre. Stryker och sträcker mig som en katt, ner för sängen, under bordet, ålar mig ner, känner det kalla golvet mot ryggen, klänger mig på kanterna och ribborna som en apa, är helnaken, könet har styvnat men känner inget behov av utlösning bara sinnlig närvaro, taktil känsla, fanns myllan skulle jag borra fingrarna i den, fanns stenen skulle jag smeka dess skrovliga yta och känna strävhet och blankhet, ålar mig under sängen men den är för låg, som en orm glider jag tillbaka i sängen, könet har blivit jättestort, glider ner på andra sidan, tar i allt jag kommer åt, tittar ut uppåt där jag ligger, där ute är vintern kall, känslan av kylan är en sensation, gick jag ut naken skulle jag leva några timmar sedan skulle kroppen kylas ner och dö. Reser mig och känner välbehaget av att gå, balansen arbetar, stegen känns lätta, kropppen är lätt, går in i dörrkarmen för att känna närvaron, sätter läpparna mot, längtar efter en kvinna men hon är inte där. Vad har denna dag att ge, sätter på kaffet, brer en skorpa, njuter av smaken och doften, ser solen komma, den lyser upp älvstranden på andra sidan, hälsar morgonen, morgonljuset.

2007-02-13

Att befinna sig i livets centrum, i en ständig kontakt mellan det yttre och det inre, i en ständig pågående kommunikation, direkt, lustfylld och kreativ. Arbetet bör vara så. Vi måste vara nakna, bara huden skiljer oss från omgivningen, den sinnliga närvaron i rummet, luften som genomströmmar våra lungor, huden som känner kylan och värmen. Var är vi och vart är vi på väg? Svaret finns inte , bara äventyret, livets äventyr.

2007-03-23

Vad är min natur och min identitet? Ensamheten finns där alltid, behovet av en kvinna ständigt närvarande, inget har i grunden ändrats. Hjärtat pulserar, hjärnan tänker och funderar. 

Arbetet är mångfasetterat. Den ständiga närvaron i nuet ger ständig koll på vad som behöver göras, ordnas och gestaltas.

Vilan i helgen, vilan i att ej  behöva närvara någon annanstans.

2007-04-01

Det infinner sig en lugn så här första vårsöndagen, 15 grader och luften är stilla och förväntansfull. Dofterna sprider sig i värmen. Natten var god och jag sov hela tiden fram till åtta.

Blickar ut över den soliga älven. Människor där ute, deras upplevelse av livet, min upplevelse av deras liv och mitt eget liv. Känslan i kroppen, rörelserna där ute, intrycken det ger i mig. Öppenhet, ger sinnesupplevelse.

Våren är här och jag känner mig hela tiden kåt. Vågar inte ta kontakt med den där kvinnan. Hon har aldrig frågat mig om att göra något tillsammans så signalerna är klara. Låt henne vara. Jag får väl längta efter någon annan.

Mitt dilemma att aldrig hitta de riktiga kontakterna, de oförställda öppna och direkta.

Låt mig vandra genom vårstaden och insupa luften och dofterna, se människors rörelser och känna närvaron, rösterna, ensam i vimlet.

2007-04-04

Att sitta några minuter varje dag och titta ut, att bli till människa, återskapas, från tårna upp genom benen, könet, tarmarna , magen, körtlarna, halsen, hjärnan ögon, öron och jag kan tala. Det vibrerar i kroppen, hjärtat slår. Vi känner dagens vindar, rummets närvaro, de andras världar berör min värld, närvaron i rummet. Vaknandet.

2007-04-05 

Tröttheten, oförmågan att sova länge och djupt. Blickar ut idag och känner den orörliga tunga kroppen som inte vill röra sig. Inget speciellt poppar upp i verklighetens värld. Känner trötthetsryckningar i armar och ben efter morgongymnastiken. Anstränger mig att hålla ryggen rak.

2007-04-06

Världen är vad allt däri är, mitt hjärta och min själ flyter omkring i det rum som finns, simmar omkring i flödet av ljus och ljudvågor, energier, kyla och hetta, kommer aldrig ifrån det andras hjärta, det andra jag speglar mig i och upplever, inträngandets ögonblick i föreningen, den samlade erfarenhetens extas, från här till dig, skapande av liv.

Varhelst liv finns, bevara det för att det finns. Offra det som du behöver för dagen, det finns ju alltid kvar och förökar sig för morgondagen. Livet finns i överflöd om vi inte dödar det av rädsla och girighet.

Dagens ”måsten” tränger på, flyter över mig och lägger sig i hörnet och väntar, därute en klar sol över älvens stilla vatten, tänker på stegen som behöves tas, vill flyga som måsen där, följa doften av nästa måltid, minnets tryck rycker i min varelse, de samlade intrycken klingar skönt, något oroar, tvingar mig upp och iväg, vad är det som jagar mig? Medvetandet om framtiden, kunskapen om orsak och verkan, försummelser och bitter erfarenhet, allt vi inte vill göra om.

2007-04-08

Betraktelser. Jag syns klart i en stillsam relation utan rädsla. Bilden av denna varelse som lever vidare. Min egen närvaro här i detta nu, i nästa ord, i nästa rörelse mot framtiden. Att känna dess samlade tryck. Oron, smärtan och ansvaret är en del av detta vara. Alltid se relationen, också vilan i den och förtröstan.

2007-04-14

Jag är alltid i mitt eget kreativa rum, där tomheten är. Det fylls genom inväntan och det svåraste – uppgivenhet av det egna. Därefter fylls det.

2007-04-25

Betrakta denna tomhet, frånvaron av något tvingande. När känslorna är uttömda. Men känslorna kommer alltid tillbaka. De kommer i sin tur att försvinna och ersättas av andra.

 2007-05-05

Livet är interaktivt som ett ständigt pågående spel. Reaktioner och motreaktioner, upplevelser och tolkningar av upplevelser. Påverkan och svar. De inre svaren, svaren som formas innan de delges. Frågan om existensen som är existensen. Svaret som söker sin fråga.

Kan vi leva med denna insikt. Kan vi gå vidare i livet? Min historia, min roll i tillvaron. Så som jag lever, så får jag ta konsekvenserna, min karma.

stilla vänta i tomheten

till nästa störning

som ger nästa reaktion

som ger nästa rörelse

som ger nästa upplevelse

för andra

för mig själv

en del av historien

2007-05-10

Att bry sig om
de fattiga och hemlösa
de arbetslösa och sjuka
de gamla och unga
de främmande och oliktänkande
utan politisk vinning
utan religiös vinning
utan ekonomisk vinning
utan personlig vinning
en vinning för världen och freden!

Bry dig om
de rika och välbesuttna
de arbetsföra och friska
vänner och själsfränder
De har en uppgift i världen

Möjligen är klasskampen, klasskriget en av de yttersta gamla synderna. Kain som slog ihjäl Abel i avundsjukan för dennes vinning inför Gud. Jagets sårbarhet.

Klasskriget som förföljt människan sedan begynnelsen. Toleransen och humanismens död. Freden, den totala klassfreden som avskaffar mänskliga skillnader. Mänskligheten i kontrast mot omänskligheten. Omänsklig är överklassens förtryck och förslavning, omänsklig är underklassens väpnade krig med ond död?  Omänsklighet som utomjordingar möjligen skulle stå för, dock inte med säkerhet, men som människan förvisso står för.

2007-05-12

Nacken och axeln värker. Kunde inte gå på festen, undrar vad jag missade, folk, kontakter, samtal och upplevelser. Vi tror alltid att vi missar något, ges det aldrig en ny chans, finns det ödesdigra val och slump som är oåterkalleliga? Människan kan rehabiliteras, få nya utblickar och insikter.

Dagen ligger framför, gårdagen alltid ett minne, även det ord jag nyss skrev.

2007-05-17

Norges nationaldag, de har något att fira, Sveriges blir patetisk. Kristi himmelsfärdsdag idag, passande för norrmän som arbetar i Sverige.

Ett stilla duggande från skyn, därute dunkar färjorna förbi. Vad stannar kvar i oss? Allt registrerar vi men vi flyttar medvetandet åt olika håll. Jag minns dunkandet men inte formen på t.ex livbåtarna, färgen var blå. Nästa gång den passerar minns jag annat. Vårat medvetande kan inte ta in allt i samma takt som sinnena registrerar.

Medvetandet av människor som jag hört och sett. Här och nu är jag i ljuset av de andra, minns mig själv som jag var i gemenskapen. Ibland blir allt transparent. Känner mig ibland som en sådan där helt genomskinligt vattendjur som man ser rätt igenom och simmar framåt som en manet i havet. Tankarna har ingen fysisk gestalt utan ligger transparenta i omvärlden. Då vill jag sjunka ner, låta känslan finnas här inne att jag är fysik och själ och ande, inte skilt från varandra utan en enhet, sammansatt.

Ett sökande efter  källan i var och en av oss, glädjen i livsflödet..

Många vill föra sitt eget liv utan den följsamhet som är nödvändig i den skapande akten som ett förhållande är. I varje uppfattad mening och tanke finns tusen olika svar och reaktioner, en bråkdel kommer den andre till del men det leder samtalet vidare mot något meningsfullt.

Tomheten igen i ensamheten, ensamhet är tomhet. Jag står ut eftersom jag vet att det kommer att fyllas. Det lilla barnet gråter.

2007-06-03

Hitta en stor fin segelbåt med inredning i trä, välbevarad och välutrustad. Kan se framför mig underbara seglatser i sköna vatten utmed västkusten, övernattningar och strandhugg. Priset blir därefter. Ett lån på banken, avbetalningar, uppläggningsplats, hamnplats, reparationer, underhåll. Semestern är sedan rätt billig men båten kostar som en liten hyreslägenhet per månad. Det räcker min lilla lön inte till.

Det är vackert ute, soligt och skön temperatur, folk drar förbi i tunna kläder, bara ärmar. 

(Kroppen närvaro, hjärtats puls den ständiga påminnelsen om livet. Vår ständiga aktivitet även i stillheten. Det rör sig.)

2007-06-06

Nationaldagen vad den nu ska innebära. Nationell stolthet är ett underligt fenomen, nationell glädje? Känslan att tillhöra ett språk och landskap skapar en innerlighet, inneslutning men inte fångenskap. Är det ej öppet utåt försvinner dess värde och spänning. Just här finns den i livets mitt, öppen för förändring i mötet med det främmande. Det otäcka är konservatismen.

2007-06-1

Ett sällskap japaner drar förbi fönstret. De kanske är besvärade av att se rätt in i ett privat hem från gatan. Skyltfönstren bryts plötsligt mot personkontakt och blicken vänds hastigt bort. Man drar vidare, stannar inte upp. Snart så ska väl trafiken läggas om för hamnstråket. Bussarna kommer inte att bullra förbi.

2007-06-16

Trafiken har till slut styrts om och går huvudsakligen i hamnstråket. En och annan bil rullar förbi mitt fönster.

Jag är den här kroppen för att leva, ständigt leva, vibrera och vara till. Har blivit till, känner med mina sinnen, upplevelserna formas inom mig till känslor, känslorna föder handlingar. Öppen för intryck, öppen för förvandling. Förändringens vind i mig till en ny tid. Det ständigt närvarande nuet, då alla pratar om tråkigheten. Det är upprepningens tråkighet och tomhet. Upplevelsen, existensen blir aldrig tråkig utan smärtsam, intensiv, jublande glad…

Gråter över ensamheten, den ensamhet som kan mildras av andras närvaro, inte den yttersta ensamheten den som bara tron kan mildra. Den yttersta smärtsamma ensamheten där tro skapas och hoppet är det enda att hålla sig vid och kärleken blir större än allt annat.

Ensamma hjärtan, ensamma själar, ensamma kroppar. Om den inte fanns hur skulle vi då uppleva närvaro, gemenskap och vidröring?

2007-06-17

Hjärtat brister i ensamheten, blöder av längtan efter någon. Dels är jag hjärtat, dels är jag det som känner hjärtat.

Där ute ser jag en kvinna. Längtar till närhet och innerlighet, längtar till tal, samvaro och kommunikation, längtar till kroppens dofter och former, längtar till inträngande och extas. Hjärtat brister, blöder, kanske flyter det ihop med någon men då har det dött, återuppstår i annan form, bildar del i andra former i annan tid och rum.

2007-06-27

Midsommaren har gått, tröskeln är passerad eller är det dalens botten?

Jag vaknade med ett bultande hjärta, själen öppnade sina portar, kände det i alla celler. Sjöng en sång i sängen innan rörelsen upp började. Ljuvligt att känna tonerna inom mig, vandra bort i höjder och fall, rytmiska gångar, ord, meningar, ordlösa ljud, vibrationer. Jag har vaknat, blivit medveten. 

2007-06-30

Första dagen på semestern. Betraktelse: semester från tvingande ansvarstagande, kvar finns det nödvändiga ansvaret, det som man aldrig kan ta semester ifrån. Tankarna fylls av allt som behöver göras, alla som behöver kontaktas. Behagliga tankar utan stress.

2007-07-01

Vaknar till en behaglig känsla av att älska världen och livet. Tecken på att man mår bra? Egentligen betyder vänner och gemenskap allt. Ensamheten måste fyllas av annan närvaro, känslan av närvaro. Närvarokänslan i att skriva ett brev, ringa ett samtal, tala till jorden och luften, lyssna till musik, se en film, läsa en bok. Någonstans lyfter vi blicken och vill ha den verkliga kontakten. Overkligheter fyller tillvaron och längtan efter den fysiska människan som inte kan ersättas av annat.

Längtar efter…att till slut inse dess närvaro, även utan den andre.

Min tro att detta är sant, inte att det gör mitt liv lättare.

 2007-07-03 

Tillhörighet och närhet, vara en del av, existera med. Livsavgörande behov.

Regnig sommar till stor del. Ingen värme än. Förra sommaren solades bort, denna regnar väl bort.

2007-07-05

När blir man gammal? Man är den ålder man känner sig. Kan ibland uppleva mig som som tonåringen, kåt och äventyrslysten. Ibland som mogen ungdom, läshungrig, karriärslysten. Ibland som medelåldern, många järn i elden, stora projekt. Ibland darrande, gammal, orkelös, fårat ansikte, rynkor överallt, irrande blick. Som när man möter en gammal bekant som också har åldrats. Först vill man inte ta kontakt eftersom åldern känns besvärande men så påminner jag mig om att så ser jag själv ut, kanske ännu äldre. 

Den fysiska träningen är del i en föryngringsprocess. Känner mig yngre och orkar mer. Nu har jag inte en krånglande orkeslös rygg som ständigt stelnar till. Skulle ständigt vilja hoppa omkring och röra mig, överallt, från gren till gren, från sten till sten, från hustak till hustak, över murar och landa mitt på torget som i Crouching Tiger Hidden Dragon, som i drömmarna…

2007-07-06

Dykare syns nere vid kajen, dykande efter något, undersökande något?

Att inse svagheter, hjälplösheten, sårbarheten. Sinnet blottat, svävande i luften, nerver, synapser, pulsådror, dallrande hörselhår och elektriska ljus- och ljudinpulser direkt in medvetandet, präglat, känslor, ständig lust, finna livsuppgift, ständigt leva, levande…med hela kroppen.

Hotbilden, försteningen i att aldrig uppge sig självt, aldrig betrakta, ge ut, ta in.

2007-07-21

Semester i Värmland. Naturen, barnens lek och skratt, närhet och känsla, livets puls i det lilla som stora. Djuren, växterna, skönhet, oändlig skönhet, det sköna som ej går att beskriva, ljuset över Värnern en sen kväll, gråa skyar, grafitgrå, flimrande ljus från molnen reflekterande i vattnet, stilla yta. Vinden tar tag i säven, susar som den alltid susat. Varför är sävens sus ett ensamhetens sus? Hjärtat blir ensamt av naturens röst. Bryts av glada kluckande skratt från barnens lek vid vattenbrynet. Sommarens äventyr, försjunken i skogsgläntan, talande med barnen om växter och djur..

Den ymniga skogen, bär och mossor, myllret av arter i harmoni.

Tankar om vännen och vänner, kommunikationen, den verkliga som är längtan själv.

Känner av förstelningar och värk i höfterna, har verkliga problem. Sakta har det gått över men gör sig tillkänna ibland.

2007-07-22

Börjar dagen med meditation, en stilla sittning utan att anstränga dig över något. Tänk på att alla rörelser är inne i dig, livet är givet, kan bara vara.

Vid 55 inser man att livet kunde ha varit annorlunda om nuvarande insikter hade funnits vid 20- årsåldern. Nu kunde livet gått snett på andra sätt också. Uppbrotten är viktiga men eftertanke och läkande meditation hade hjälpt snabbare. Det går att tänka igenom hela livet, viktigare är att leva det, känna det och sjunga en sång.

Medvetenheten, att plötsligt känna att allt är inom mig.

2007-07-23

Stilla ro på morgonen, sommaren regnar bort eller det är sommaren som regnar in. Regnet som ger sommaren liv och inte torr död. Glittret över vägen speglande skyar, frodigt gräs vid kanten.

Svarar morgonen med en sång, läser en dikt, brottstycken ur böcker. De som skrev och deras behov och bevekelsegrunder, eller de bara skrev, det är livet. Tanken att någon vill läsa det ska inte påverka texten, den gör rätt för sig om den är bra. En del jag skrivit känns bra nu, kanske i en framtid, kanske aldrig.

Det finns mycket att läsa igenom och begrunda.

2007-07-24

Livet, allt omkring mig, i mig nu och allt som händer. Behöver inte vänta på det, upplever, längtar och blir besviken. På nytt händer det i mig, jag får lägga del till del och hitta nästa steg här inne, valmöjligheterna. Jag gör mitt bygge efter det förstånd jag har, vid eftertanke måste jag riva det mesta. I tidens längd kanske jag hittar den rätta vägen. 

Svindlande tanke, en rörelse, som uppfyller målet.

2007-07-28

Umgås med släkten, en upplevelse av närhet med sin historia. Där i det uppväxande släktet, möjligheterna, utvecklingen, energin och och kreativiteten. Barnen som blivit vuxna, står snart på egna fötter, tar ansvar och bygger sin värld. Det behövs stöd och kärlek, kloka råd och uppmuntran. Vart bär det hän i livet? Där står jag och ser en ung människa. Vilka besvär jag hade, vilka problem brottades jag med? Hur lite stöd jag fick, vem gav mig kloka råd? Smärtsam blir brytningen med hemmet, smärtsam blir ensamheten, smärtsam blir insikten om livets slut.

Blicka alltid utåt, se livet här framför dig. Ljuvliga minnen, ack så ljuvliga upplevelser och känslan av vinden, hettan och kylan, smekningen och tonen, smaken av körsbär i munnen, färgerna på torget. Vissa minnen blir så verkliga att man kan ta på dem. De inbegriper allt jag känner från tårna upp till hjässan. Som i den verkliga drömmen, drömmen som aldrig tar slut, den övergår i en annan verklighet.

Människor på kajen som håller om varandra, känner närheten. Där bortom fingertopparna och huden finns en annan, värmestrålning, kroppslighet, viskningar i vinden.

Man skapar en hemsida för att kora världens 7 underverk. Varför bara 7? Det finns 6-7 miljarder underverk som är mycket större än de medtagna och lika stora allihop, de är lika fantastiska, värdefulla och oändligt dyrbara. Det är varje människa på jorden. Sedan finns Stora barriärrevet, regnskogarna, blåvalen, pigvinerna… Pyramiderna är inte mer fantastiska än en myrstack, inte mer fantastiska än en myra. Människans skapelser är inte mycket värda.

Försöker jag ge livet ett innehåll genom att dokumentera min historia. Vi ska skapa historia, plöja och så, se det växa, ta vara på dess frukter.

2007-07-29 

Stillheten på morgonen är helande. Att inta den nya dagen med rörelse, gymnastik och mat. Sedan nyheterna på radion, därefter stilla meditation efter att ha läst några dikter. Öppet seende en stund i stillhet, slutna ögon i en stund av total stillhet. Tankarna får komma och gå, minnen fladdrar förbi, försöker att inte fästa mig vid de eller uppröras, frid och kärlek och mitt eget hjärtas slag. Kärleken till människorna och världen är det som bör fylla mig. Sinnet fylls av ro.

2007-08-04

Tröttheten, någonting som inte hänger med. Vad är meningen med att här ensam sitta och skriva? Kommunicerar jag med någon? Samtalen som helar och bär vidare, samtalen med mig själv, min Gud eller mina medmänniskor?

Det är när vi står vid den yttersta ensamheten så ligger den sköra fladdrande existensen där och följer minsta vinddrag, ångersten kommer krypande, tonar bort . Där kommer en värmande tanke om kontakt och närhet, fortfarande minnets tröst.

2007-08-15

Minnets tröst, hur länge kan en människa leva på sina minnen? Vi har det ständiga behovet av bekräftelse, att detta var sant och inte bara ett minne. Ligger sanningen inom oss, där i hjärtats slag, blodet som pumpas runt till alla delar, minnena som flödar, oändligheten inom oss. Vi kan vandra runt där ett tag, läsa en bok, fantisera en berättelse, höra ett musikstycke. Sanningarna måste prövas i nuets kontakt med verkligheten, var nu verkligheten är, allt är ju min egen varseblivning, mitt eget medvetande, tingens närvo i mig och känslan, sinnenas intryck. Jag kan aldrig komma utanför mig, får tolka de små signalerna som når mig, sinnenas intryck blir till medveten tanke. Intellektet försöker få in det i ett sammanhang. Det ligger också där som en gestalt, ett flöde, en rörelse. Kommer rörelsen  först, sedan medvetandet eller var det tvärt om?

2007-08-16

Det som blir kvar i oss är till vår hjälp. Ack vad mycket som fastnat som man behövde bli av med, som är en tyngande last, ingen till glädje. Reningsprocessen genom meditation, stillhet och fokusering på det goda, bort från den egna viljan, begäret där i ständig försåtligt bakhåll.

Lusten, känslan, upplevelsen, allt är upplevelse, det nödvändiga för att leva.

Att möta dagen där ute, att gå från sig själv ut i världen. Vad har jag av egna resurser och kunskaper? De som har hjälpt mig, de som älskat mig och banat vägarna för mig. Mina egna insatser är små.

2007-08-18

Att ge något ett liv. Det förutsätter en öppenhet för det andra och ett fritt förmedlande. Liv uppstår där i den gemensamma upplevelsen. Omedvetet skänker jag liv åt min omgivning, som barnets skratt, leende och joller. Det är upplevelsen som stannar kvar, fyller åren som kommer.

Nattens drömmar, så välbehagliga. Uppvaknande insikt om realiteter. Att ge varje dag en möjlighet, att se varje dag som en möjlighet. Mötet.

2007-08-29

Det kravlösa skrivandet utan litterära anspråk, utan krav på djupsinnighet och lärdom. Mitt eget resonerande inför livet och reflektioner, iaktagelser och försök till förståndigt handlande. Verkligheten bultar på både utifrån och innifrån. Vi är en korsväg mellan yttre och inre strömningar. Där i mitten känner jag könets behov och och magens, talen och ljudens krav, människors närmanden och erfarenhetens påminnelser, klockans tickande och solens gång. Vi är en mötesplats, många gör det till ett slagfält, en plats att hävda sitt ego.

2007-08-30

För att förstå dikten och diktaren måste jag förflyttas till de landskap som dikten ger insteg i. Därifrån ger den klara blickar, dunkla hänvisningar, möjliga utvägar, hissnande djup och evig horisont. Finner jag inte insteget flackar blicken över den obegripliga texten, dess meningslöshet.

Plötsligt händer det, resurser frigjordes, i nästa stund förstår jag ej att det var möjligt, att det kunde vara möjligt. Kroppens vilar på överraskningar.

2007-08-31

Regn och blåst. Kylan och hösten är här. Natten var feberaktig utan feber. Tankarna rörde sig som i feber, kunde inte få några överblickar, hakade upp sig envist på vissa företeelser som upprepades, upprepades med små variationer, som ett molande ljud. Kom upp vid 7-tiden, lade mig åter och sov till 9.30.

Kanske för många detaljer på en gång. Visning av hela källarförrådet för styrelsen. Alla saker som ligger där, osorterade, odokumenterade, trasiga. Ingen vet något och ingen har varit i föreningen längre än de fem år sedan den Stora Omflyttningen.

Jag koncentrerar mig på att få ordning på det tekniska utrymmet i första hand. Sedan kan det andra komma. Det behövs dokumentation, sortering, värdering och förkastande.

Jag behöver göra samma sak här hemma.

Man behöver göra samma saker här inne.

Vi bär med oss vårat bagage, om det inte omvärderas och gallras kommer det att tynga oss mer och mer.

Hösten kommer med klarheten, kylan i skuggor, värmen i solen.

2007-09-01

Känner kylan utifrån i rummet, som om den strålade in. Eller är det min egen nakenhet mot omgivningen. Ibland vill man ha det skyddande skalet, värmen och det ombonade. Kylan kommer i öppenheten, då behövs den inre värmen.

Spanar ut mot dagen nu, jag finns där någonstans emellan natten och dagen, mellan minnesbilder och det som finns för påseende.

2007-09-05

Bilden på morgonen, nattens grumlighet, värmeyra, byts mot optisk klarhet som inre trycket och hettan försöker tolka. Ibland vill man bli utvikt för att känna det där i sinnet direkt inte via ett trögt medvetande.

2007-09-06

Hamna rätt från början, nattens vila, frukosten, morgongymnastiken, morgonnyheterna, utsikten och ljuden där ute. Allt är sig likt, allt är nytt.

2007-09-07

Från djupen vill jag leva, allt vad som varit och hänt finns där nere. Det stiger till ytan i rättan tid, det skänker mig visshet, både obehagen, rädslan och glädjen.

 2007-09-12

Sitter med den stora intigheten. Det surrar och lever lite varstans i kroppen. Känner att livets rörelser börjar samla sig för dagen. Rörelserna där ute, alla människor all trafik, även vinden i kläderna, buskarna och flaggorna, röken som far oroligt iväg. Rörelser här inne fladdrar mellan tårna och hjässan, synapserna där inne och en medvetenhet, det där ute finns här inne.

Är det minnena som styr eller viljan? Minnena ger ett orsakssammanhang och en konsekvens. Mitt inre tar ett beslut att något nödvändigt måste göras. Rörelsen är på gång. Viljan att göra något.

2007-09-22

Ilskan har gått över från gårdagen och det något rigida och stupida som orsakade den kan man ha överseende med, det är personliga uttryck och önskningar. Värre är väl känslan av att ha sårat en annan människa med kraftiga utfall. Och så fortsätter den inre argumenteringen för att jag hade rätt, jag skulle nog kunna komma med övertygande svar vid en konfrontation nu. Det är bara onödigt och fruktlöst. Bättre att låta det vara och ta en diskussion senare.

Vetandet här i detta nu, att det kopplar rätt, inget vet vi förrän det har gestaltats och kan kännas, uppfångas av sinnena, skapa känslan och rörelsen här inne, upplevelse och vetskap, det som kommer till mig och det som svarar här inne.

Gå omkring i sin nakenhet, stöta på saker, känna dörrkarmens kyla, kläderna mjukhet, temperaturväxlingarna i rummet, golvdraget, saker går emot mig, jag rör mig uppåt, tittar ner, kommer ner i, sträcker ut mig. Elementära rörelser och känslor, tingens påtagliga närhet, endast sensationen. Gör detta ibland när livet behöver en påtaglighet. Behöver en nära vän, samtalet och beröringen.

Ser tillbaka på vad jag skrivit, den ensammes tankar, den längtandes tankar om kontakt. Den måste tas med smärtan och glädjen.

Varifrån kommer denna lust att kopulera i det oändliga, knulla, knulla, knulla? Mannen behov av sprida sin säd? Det fungerar inte utan kärlek, värme och närhet. Sedan kommer ansvaret, omtanken och hänsyn.

2007-09-24

Att se hennes kropp under åtsmitande kläder, byxorna döljer inte välbehagen vid underlivet, den slanka formen, det välformade huvudet och lilla munnen, vad vacker hon måste varit i unga år, nu en större resning och utstrålning. Längtar efter att kyssa, prata och kyssa, omfamna och tränga in. Förblir i drömmen en tid, för alltid.

Mottaglig är jorden i höstens närhet, frukterna faller, sötsura, genomskinliga i kärnan. Allt levande utsöndrar sina sista dofter innan kylan och snön. Dahliorna blottar sin prakt, oblygt och djärvt.

2007-09-25

Jag är denna klump av kött, underligt att den kan föda tankar och ge känslor. Det bara händer, var är min vilja?

2007-09-27

Allt som uppfattas, ses och hörs är ju en del av mig. Det som fortlever i kunskap är ett stöd i livet. Minnena ger känslorna.

Vi agerar utifrån en yttre verklighet och dess krav. Erfarenheten säger oss att uppfyllelsen därav ger sinnesfrid och överlevnad. Min kreativa insats ökar tillfredsställelsen.

2007-10-23

Skrivtillfällen. Det är som om ingen ro finns på morgonen, bör jag försöka ta en tid på kvällen? Morgontröttheten innan jobbet. Det här med vintermörkret ger ingen utsikt, visuell utsikt.

Fattigdomen i världen, stamkrigen, rebeller, strejker, torka och svält når en på nyheterna var morgon. Väderomslag och naturkatastrofer, bränder och översvämningar. Vi lever i en idyll här i västervärlden, speciellt här i norr.

Att vara en stund i stillhet är viktigt för själens ro, samla det inre. Det kreativa fröet inom oss, som växer och blommar. Försöker vakna till sång, den kommer innifrån, toner och ljud med en och annan gäspning men det är skönt, känna vibratot innom mig, jag här, därute världens ljud, ljuset som tränger in mellan ögonlocken. Att fyllas av kärleken till världen och livet i uppvaknandets ritualer, att känna inom och varsebli.

 2007-10-27

Ensam idag, kåt på kvinnor, tänker på kvinnan, lemmen blir styv, hårdnar allt mer, fantiserar om inträngningen, kroppens mjukhet, bröstens rundning, smeker höftena, kommer in, den pumpande rörelsen, sammanflytandet. Hela livet har varit en fantasi, en fantasi om livet, dess början och slut, dess ingång och utgång, dess första känslor, primalskrik, beröring och närhet, utflykt och tillflykt, komma samman och skiljas åt. Fantasier utifrån ett halmstrå. Den oändliga expanderande framtiden, vi är en del av den, en del av den är mitt befruktande, kärleksfullt omhändertagande och undervisande.

2007-11-11

Ensamhetens intighet i tidig morgon. En lugn stund där livets rörelser inifrån får reflektera över mötet med sinnenas intryck.

Det hänger nu bilder i fönstret. Det gör fönstret intressantare för förbipasserande. Några stannar upp och tittar, de flesta drar förbi. Ett skyltfönster kräver mer för dagens flanörer. Färg, design, djup och mångfald samt något begärligt, något som kan skaffas för pengar.

Dagens skönhet, den brinnande solen, turkosblå himmel i tidig vinterkänning. Lätta bomullstussar vid horisonten. Behöver utflykter till gallerier, se människor och göra mig sedd. Behöver hinna med museet, handla och begiva mig hemåt. Tar båten till staden, en trevligare resa än spårvagnen.

Här sitter jag med min kropp och kroppen har sina behov. Sträcker på ryggen den säckar ihop i denna ställning. Drar för rullgardinen, klär av mig t-shirten, känner ingen kyla, värmen kommer i kroppen, tar av mig byxorna och underbyxorna, sitter nu helt naken, tittar på fötterna, benen, den lätt styvnande lemmen. Välbehaget i nakenheten, det avskalade och intiga. Jag är detta och inget mer. Sträcker benen och drar in magen, skönt att känna kroppen, lemmen är helt styv. Lemmen blir så styv att ollonet blottas. Fantasier om inträngning kommer, utlösningen kommer ganska snart enbart genom fantasin. Vet inte hur men behovet finns där, kroppens behov av utlösning. Den fantiserade sexualakten räckte för utlösning, utan beröring och kontakt. Minnet av beröring och kontakt finns inom oss, ger näring åt våran fantasi. Avklädda kroppars sinnliga beröring och närhet. Mannen kan pliktskyldigt befrukta sin kvinna många gånger och skapa många barn. Mannen kan tömma sig utan passion, utan lidelse, utan kärleken. Mannen har också behovet av lidelsen, passionen, den intensiva sinnliga kärleksakten, uppgåendet i och orgasmen där man vrålar och skriker och snyftar, från primalskrik till den yttersta sucken. Den finns men ligger långt från naturens eget behov av befruktning och fortplantning. Det sker i stillheten. Det ligger som en pöl på golvet det som runnit ur mig av den livgivande säden. Den har blivit genomskinlig. Jag torkar upp den och lägger den i soporna som förvandlas till jord på någon sophög. Kvinnan kan pliktskyldigt ta emot en säd och föda det hon ska föda. Vem kommer att älska barnet?

Kärleken är något annat. Det skapar passionen, lidelsen, tillfredsställelsen och föder ansvaret.

Det finns ingen tillfredsställelse att tömma sin säd på marken, det finns ingen tillfredsställelse i att föda utan kärlek.

2007-11-18

Var i dödens närhet när jag stod på en stega och grejade med ljuset. Kopplade utan att kontrollera strömbrytaren, fick en skakande upplevelse, det var många muskler ytligt och djupt som darrade till. Hjärtat bultade häftigt. Om jag stått barfoto på stegen av stål kanske strömmen tagit hjärtat, möjligen hade jag fallit och därmed brutit strömmen.

Att bli påmind om sin bräcklighet, finhet, alla hyperkänsliga delar, hur allt strömmar inom oss. Vi är en del i helheten, denna oändliga labyrint av funktioner, tankar, lidelser och känslor. Elektrokemiska signaler allt ihop som vi uppfattar som tankar, bilder, smaker, köld och hetta. detta liv av flöden och in och ut.

Hur lätt allt kan gå fel.

2007-11-27

Det finns en hårdhet där ute, en rädsla att vara mjuk och mänsklig, känslig och visa känslor. Du måste tänka och arbeta, du måste alltid sätta kraft bakom orden, du måste alltid ifrågasätta och aldrig visa vekhet. Det tolkas som vekhet, det som egentligen är en intelligent följsamhet. Hårdheten kommer av rädslan för den egna vekheten. Man har aldrig fostrats att leva ut i kreativ lust, sätta livet i rörelse. Du får inte göra bort dig, tänk, tänk noga efter innan du handlar. Visa inte dina svagheter.

Ovanstående kan ju gälla lika mycket mig efter ett antal år i detta land, Man har inte undgått påverkan men jag kämpar fortfarande med identiteten, den svenska identiteten som aldrig funnits och som jag aldrig velat ha men som finns där när man kommer utomlands och ser med förfärande klarhet.

Det finns också mjukhet och finhet i där ute, underbara människor som är omtänksamma och vänliga. Det är dem jag får låta mig påverkas av.

 2007-11-28

Sitter och njuter av semestern. Idag blir det lite planering, packning och städning. Att lämna sitt ställe för en vecka verkar inte vara mer än julhelgens resa. Samtidigt så finns det alltid saker här som blir liggande, projekt som aldrig fullföljts, projekt som måste fullföljas. Uppbrottet ger nya perspektiv. Vi lever i en fantastisk värld,  vi kan ge oss ut i äventyret. Här finns mitt bultande hjärta och livet ligger framför mig. 

Jag behöver skriva mycket, koncentrerat. Min egen biografi. Denna dagbok är början, mina studier av mig själv och omgivningen.

Frid hos alla människor och fred emellan dom önskar vi. Kärleken som alltid finns där med eller utan friden inom mig. Vi brottas med våra inre lustar och begär, våra otillfredsställda behov, våra bångstyriga känslor, vår stolthet och oförsonlighet. Allt ligger det där och kommer inte friden här inne blir det oroligt i världen.

Är det detta som driver oss framåt, klyftan mellan förnuft och känsla, motstridigheterna mellan kloka beslut och besinningslös drift?

Naturen är vårt kreativa fält, vi arbetar hela tiden med naturen. Drar vi för mycket ur den och tänjer på lagarna så slår den tillbaka. Katastrofernas tid är nära.

Lycklig här i denna värld? Känslan av lust och olust på samma gång.

—-Lanzarote—-

2007-12-08

Hemma igen efter en vecka på Lanzarote. En liten resa som ändå ger stora perspektiv. Sökande sig själv i en förändrad omgivning. Drömde intensivt och om allt som hänt. En surrealistisk blandning med fantastiska händelser och innerliga känslor gör att jag känner mig harmonisk, känner mig friskare. Livet i sin mångfald, berikande varje ögonblick av den vakna medvetenheten.

Vulkanslätterna på Lanzarote var en skakande upplevelse. Dessa heta lavaströmmar, dödande allt organiskt liv, bubblande upp från det inre, resterna av en kallnad sol. Stelnade till sten, formade som förkolnade knotiga grenar, färglösa svarta. Någonstans i dess inre bildades små bubblor, fylldes med lättfytande stenmineraler, kristalliserades, skimrande i ljuset när bubblan delades och slipades, den svarta öknens ädelstenar. Den milt olivgröna var den värdefullaste.

 2007-12-16 

Vi som blivit till på jorden borde älska varandra innerligt. Här är vårt hem och vår kända del av universum som vi ska sköta, bearbeta och förvalta. Våra medmänniskor som vi ska underhålla, ansvara för och dela detta liv med. De utanförstående, de ensamma, hungriga och oförmögna. De hemlösa och deprimerade, sjuka och drogberoende. Resurser finns, hus finns, organisation finns men finner de plats i våra hjärtan? Skjuter vi inte alltid undan dem till de där professionella med arbetserfarenhet. I våran egen upptagenhet med våra egna problem, små som stora finns inte rum för mer än de närmaste. Förtvivlan och rop på hjälp rycker oss upp, samvetet tystas med gåvor och pengar.

Julens närhet skapar alltid dessa tankar. Kylan där ute, värmen här inne.

Konsumtionen på gott och ont, det slösaktiga, oansvariga köpandet, det nyttiga behovsprövade, det roande och nödvändiga, det drogade och vanebildande. Lustan och frosseriet, leken och energin, kraften och inspirationen. Somt kan köpas, somt måste tillägnas och förvärvas, somt är medfött.

2007-12-19

Vänner jag borde skicka julhälsningar till. De som jag inte kontaktat den närmaste tiden. Vänner som alltid skickat mig julkort och som jag alltid glömt bort att skicka till. I min ensamhet ligger inte traditionen med julkort, det känns som ett familjepyssel men är inte det. Det behöver bli en personlig tradition. Julhälsningen ger en värme för både sändaren och mottagaren, även om hälsningen är enkelriktad.

2008-01-05

Årsskifte och alltid en tanke om förnyelse och framtiden. Vi lever med hjärtat bultande inom oss och känslostormarna. Tankarna samlas till detta nu omkring livets behov och meningen med livet. Livet ska levas på bästa möjliga sätt, det är oss givet och vi upplever dess rörelser, vi är i dess mitt. Vad som är rörelsen inom och vad som är rörelsen utom mig är en illusion. I samma ögonblick medvetandet finns så är det en rörelse inom oss, men vi vill gärna projicera det i tid och rum utanför oss, men det är ju bara tanken. Alla våra problem ligger inom oss och oviljan att ta itu med dem. Jag behöver talande människor och människor jag kan vidröra och kommunicera med. Den finns inbyggt sedan födelsen och livets första steg, den människa som blev till genom moderlivet och sinnenas upplevelse, den existentiella upplevelsen. Livet mot döden är en resa i det inre, ihågkomsterna, de himmelska eller verkliga fantasierna. Inför min sista stund behöver jag dock en hand att hålla och en röst att höra.

Vara på väg, en resa i det oändliga, resan från moderlivet till graven och bortom. 

Flyter i detta medium, livsmedium, luft och vatten, med dess sammanhopade partiklar, tryckande, expanderande, viljande.

Obehagliga människor – människor som jag mot min egen vilja blir påverkad av. Behagliga människor – människor som jag lätt kan påverka.

Finns öppenhet för påverkan och förändring?

2008-01-23

Att ständigt hålla dig nära det inre och din egen integritet. Att förstå är att registrera, uppfatta och betänka. Sedan kan jag säga, jag förstår. Det är ju då jag kan förmedla budskapet ograverat och samtidigt förklara det. Det finns så mycket flyktigt, tror sig veta, uppfattat, ja säger du det, det låter bra, det måste vi ändra på, naturligtvis, javisst, javisst. Många människor utnyttjar osäkerheten och vill inte att man ställer frågor. De vill att det ska låta bra, imponera på omgivningen. Begriper ni inte det här så är ni dumma! Politiker är mästare på det. Politiker lever på halva förklaringar, fina uttryck och självklarheter i annan form. Vilka politiker i opposition med varandra sätter sig ner och försöker komma fram till gemensamma sanningar? Det är inte populärt. Väljare ska inte famla i osäkerhet och plötsligt ges kravet att förstå.

Mitt inre i balans, sök dig alltid inåt. Du lever alltid från ditt inre. Där skapas det som ska påverka din omgivning. Då är det bra att känna det innan det kommer ut.

2008-01-26

Regnet öser ner, slutet av januari, det skulle varit snö egentligen. Vinden frisk och byig. Staden med de södertrasade paraplyerna. Filmfestivalen har börjat, som en ljusglimt i vinterkylan. Människor söker upplevelser och utblickar i världen. Vad finns att lära känna? Vår gemensamma plats i världen där vi formar våra världar, begripliga och obegripliga, mystiska och förklarade. Allt detta finns där i min egen sfär – världen.

Att bli förklarad, upplyst, att börja se klart. Genom lyssnande och skådande. Det kommer till mig – förståelsen.

Hjärtats oro driver min själ. Gör jag inte detta så händer inget eller så händer något förfärligt.

Ur det slumpmässiga kaoset föds nya tankar och nya världar. Livets gåva, det enda som är oss givet, lika för alla.

2008-02-08

Alltid blicka framåt, känna djupt inom dig, det som varit, stödet du har för framtiden. Vacklande ibland, stadigt hålla sikten. Det som har varit är min själs närvaro, med gott och ont.

Den fria viljan ger upphov till skulden. Oskulden ligger ännu ofödd.

2008-02-22

Min rörelse skapar det själsliga rummet.

Jag rör mig i själen, vilar i den, återvänder till denna stilla ö. Hämtar näring och livslust. Det fysiska trycket i maggropen hindrar mig att lyfta blicken och se klart. Kommer det till mig denna upplevelse eller är jag dess ursprung? Vi lurar inte kroppen, den gör sina anspråk, speciellt maggropen.

Könet vill ut och fylla världen.

Jag rör mig i tiden och rummet, mitt eget själsliga skapande sätter dess gränser.

2008-02-25

En ny dag, en ny vecka, en ny tid att se fram emot
se och uppleva
handla och skapa
taga och delge
arbete och lön

Allt detta som läggs till vår historia, denna ständiga aktivitet. Med tiden skapas resurser, inre resurser, erfarenhet. Det som skiljer en gammal från en ung. I erfarenheten ligger också modet att handla, modet som erfarenhet. Den mångåriga erfarenheten som ger modet.

Om steget inte innebar en risk skulle det inte finnas ett mod att ta steget. Osäkerheten följer oss alltid, oron finns där för det oförutsägbara.

2008-03-16

Denna söndag, vila och kontemplation.

Se saker som behöver göras men inte känna tvånget utan möjligheten.

Absolut stillhet uppenbarar rörelsen.

Jag rör mig från det sedda till det inbillade och tillbaka. Så långt minnet räcker till.

Tills rörelsen inom mig tar slut.

Soligt där ute i mitten av mars, snart kommer våren.

Man byggde tunneln för att frigöra hamnstråket från trafik. Man ville tydligen bara öka trafiken genom staden. Trafiken i hamnstråket är kvar, dubbelriktad, ibland tvåfilig, övergångställen utan farthinder, röda gubbar som bara kan bli gröna om man vill, väntan, väntan. Ingen håller hastighetsbegränsningarna, inte ens bussarna. Folkströmmen är den samma, några joggare, några turister, söndagsflanörer. Allt för några miljader.

2008-03-22 

Det finns inom oss det som behövs, för den yttring som tecknar våra begränsningar. Endast tanken famlar i det oändliga.

Brottstycken blir kvar på jorden, tecknet i sanden, spåret efter den oändliga tanken. Snart finns det inte där.

Stilla, stilla i dagens gryning tingen belyses och förklaras – rörelsen i mig, ställer samman det som jag nästan kan ta på.

Katten sitter vid fönstret på elementet och njuter i vårsolen. Värme underifrån, värme utifrån. Katter har förmågan att njuta, att ta till vara varje ögonblick av rekreation, vila och värme.

2008-04-20

Allt som hopar sig i tillvaron, högarna med osorterade saker, de oavslutade projekten, de ej fullföljda tankespåren, de många påbörjade ej utlästa böckerna. Högen med papper från föreningar, osorterade. De ej bearbetade bilderna i datorn, på hyllorna, i minnets förråd.

Senaste tidens rensningar i källarförråden på jobbet. 23 års samlade minnen. Inga känner till innehållet utom jag och de som slutat. Där finns avlagringar, det som var före min tid, det som jag bara hörde talas om. Behöver det sparas för kommande tider?. Medlemmarna kan bli historielösa, de har inget arkiv att titta i, allt måste uppfinnas på nytt. Ingen förmedlar erfarenheten, insikten och ger kloka råd.

Med vilken självklarhet skulle då inte saker sparas, arkiveras och katalogiseras om alla var närvarande som skapat denna historia?

Det tekniska förråden. Det som kan komma till användning, komponenter, reservdelar, verktyg och instrument. Det antika förrådet. Vackra tekniska detaljer, film- och biografrekvisita. Gamla affischer, vackra och värdefulla. De som ska omgiva oss i rummen vi skapar.

Det ofullbordade är våran lott, vi kommer att minnas för det påbörjade, hyllas för ansatsen.

Skakande reportage på radion om fattigdomen i Indien. Människor i Bihar som jagar råttor för att komma åt deras förråd. Fångade råttor äts upp, man gör en curryrätt av köttet. Korruption i biståndsverksamheten, sjukvårdens kollaps, analfabetism, arbetslöshet. Fattigare är man än råttor, man stjäl deras förråd.

2008-05-01

Jag skulle behöva oändligt med tid för att få allt ordnat och genomgånget. Det som bara ligger där och väntar, det som finns där ofullbordat, påbörjat. Alla böcker jag behövde läsa ut, alla bilder som behövde redigeras.

Med ihärdigt arbete kanske det kommer ut något.

I skapandet ligger ingen färdig bild av hur det ska se ut eller bli. Man fortsätter tills känslan och upplevelsen finns där, intensivt, lockande och förföriskt. Däri ligger tvånget, det irreversibla, den dödliga tomheten då skaparförmågan upphört, man måste fortsätta. Det är också livets puls, dess nerv och mening.

2008-05-03

De små orden, de vanliga och enkla, bygger upp den stora tanken.

Tankar oförklarliga med ord binder oss samman, det outtalade. Där finns tron på det universella, att vi är lika skapta och i en gemensam värld.

Jag kan gå, röra mig i rummet, dit jag vill och inte kan i tanken. Inte ens ett helt liv räcker för att förverkliga rörelsen men jag försöker, försöker.

Moralisk övertygelse och ideologi stämmer inte alltid överens. Det kan vara farligt att överge någon av dem. De måste arbetas samman i praktiken.

2008-05-23

Den stilla timmen på morgonen. Ljuset bryter fram. Blicken i fjärran där detaljerna upphör och drömmarna tar vid. Det är vid horisonten som tankarna uppstår, skapar perspektivet över vardagens detaljer. Detta rogivande skådande.

Vad sätter mig i rörelse? Vad tvingar mig ut från den fullständiga vilan, mina inre organs behov, min själs rörelser? Lusten att röra sig i rummet, lusten att känna balansen, stegens behagliga rytm, närheten, löftet. Våra minnen är den identitet vi alltid har. Våra egenskaper kan vi förbättra, medvetenheten, kreativiteten, empatin.

2008-06-07

Det vi bär med oss. Materian runt omkring oss föder våra själar och kroppar. Sönderdelas i fragment, till molekyler, närande och värmande. Det vi bär vidare: kunskapen, färdigheterna, talangerna, fantasier och drömmar.

Strukturerna ligger kvar som fornlämningar. De byggda i svett. Skyddar de bräckliga kropparna. Den röjda markens närande jord. Det som byggts upp genom sekler. Vi tillhör det en kort tid, lär känna det, bidrar till ett strå i väven, försvinner i rymden som fragment, molekyler, närande och värmande nya solar.

Man tänker på dig. Dina gärningar lämnar spår. Man minns dig som exempel, varnande eller uppmuntrande.

Jag ser människors rörelser. De finner inte rörelsen behaglig. De befinner sig inte i livets mitt där varje steg är en njutning, där varje andetag är en livsfläkt. Ständigt irrande mot dunkla mål, förutbestämda, missnöjda med lotten att vara.

Rörelsen för att fly onda varelser, rörelse för att stilla hunger och törst, den ivriga rörelsen för att se och känna. 

De dansade i det saliga tillståndet, i livets klara strömmar där sången ljuder.

2008-06-14

Det vakande ögat, det nyfikna ögat. Överraskas av det yttre som det inre skeendet. Varje impuls sänder en ström av tankar, formar den inre bilden.

2008-06-16

Semestern har börjat kännbart den första vardagen. Vilande tills vilandet är över. Sträckandet till sträckandet är klart. Betrakta skeenden i min närhet. Här finns mycket att  göra, det som behöver göras, det som det finns lust att göra.

 2008-06-17

Påbörjat arbete är hälften av arbetet.

Barnets glada utrop och skratt, de ljusa rösterna, klingande, drar förbi fönstret, förklingande.

2008-06-20

Vid busskuren, kvinnan i väntan, ung, attraktiv. Medveten om sin skönhet, men det finns en flickaktig osäkerhet. Huvudet högt, rörelserna behagfulla. Rör sig mot vägkanten, tittar mot bussen, småler som i tacksamhet över att den stannar, hon vet att hon är i blickfånget.

2008-07-01

Ensamhet som förberedelse till gemenskapen. Den blir meningsfull så. Även detta skrivande.

Jag kan finna tröst i mitt eget skrivande. Aah, det där som hjälpte mig då, varför kom jag inte ihåg det? Det är som om vi behöver orden från ett annat håll, en kontakt.

Sitter naken och tittar ut. Värmen från frukosten börjar dala och jag huttrar till vid svala fläktar. Gåshuden sprider sig från låren och uppåt. Vi klarar inte de små temperaturskillnaderna. Bräckliga i vår nakenhet, kanske ovanan. Den inre termostaten som reglerar kroppsvärmen oberoende av temperaturvariationerna inom vissa gränser. Efter en tid inställer sig balansen men ack så känsliga vi är för rubbningarna i denna balans.

Yogaeremiterna i Himalaya utvecklade en resistens mot kyla genom inre övningar. Vi har en kamin därinne, det gäller att hålla värmen på något sätt. Vid fullständig hermetisk slutenhet kokar vi ihjäl.

2008-07-04

Var morgon möter jag det som är mig, väcks jag av mig själv eller av omgivningen?

2008-07-13

Första natten i naturen, tältet vid sjön, nattens olika ljud, svårt att sova. De sena kvällarna nere vid vattenbrynet, halvmånen ovan skogsdungen, speglingen i vattnet med näckrosbladen silvriga i ljuset. Vassen susande och böljande i vinden. Doften av våt skogsmark.

Vattnet kyligt, simmade en kort stund. Morgondoppet tog bort klådan, sömnigheten.

——Resan till Rhodos 16/7–23/7 2008—– 

2008-07-26

Reser till Indien om en månad. Känslorna svajar. Vilka ambitioner har jag. Jag vill nog mest bara vara och känna pulsen, flödet och minnena.

Återvändande till minnets gårdar, de gårdar jag alltid bär med mig, men där de i Indien blir så tydliga, intensiva.

2008-08-08

Planerar resan till Indien. Vill resa med liten kappsäck, utan avancerad kamera, bara med penna och block, pensel och färg. Skriva, teckna och måla, känna, se, uppleva.

2008-08-10

 En dag med barnen. Barnen som ärver våra beteenden men som bidrar med sin ständiga spontana kreativitet. Deras ibland förbluffande klokhet, de väcker våran egen klokhet, den som vi glömt bort med våran grumlade blick. De blir där ibland, samvetets röst. En ständig påminnelse om vårt ansvar.

Är det samhällets ansvar att ta hand om ungdomarna, är det inte i första hand föräldrarnas och alla de vuxna som har kontakt med ungdomar? Vad är det bibeln säger, …”för den som förleder en av mina minsta vore det bättre att en kvarnsten bands om hennes hals och hon sänktes i havet”….

Vi kan inte straffa , bara vara goda exempel.

2008-08-12

Om jag kunde minnas mina egna kloka ord vore jag vis.

Om jag kunde följa mina egna goda råd vore mina problem mindre.

2008-08-14

De drömintensiva morgontimmarna då en hel värld formas i fantasin, blandningar av miljöer, människor och händelser. Oftast går allt inte som det ska. Jag skulle ta hand om en film, jag var inne i en verkstad med all möjlig teknisk utrustning, filmerna låg i en låda, två 16-mm gjorda av Hussein, den ena var några sekunder lång, den andra bestod endast av 20 olika bilder och skulle ändå spelas. Jag letade efter en spoltalrik, spolbänken var överbelamrad med grejor, jag tappade bort filmen, blev nervös och kunde inte hitta den, klagade på min syn, såg inget, min mor var där och var intresserad i en av mina konstverk, jag nickade och sa att det skulle jag fixa, premiären närmade sig, jag blev svettig och vaknade och tänkte att detta var ju ändå en dröm, så glömsk och virrig är väl jag inte i verkligheten…

Detta är ändå ett litet fragment av morgonens drömmar, de andra har jag svårt att rekapitulera. Kanske för att de flyter in i verkligheten när man vaknat och försvinner som drömmar brukar göra, upplösta av den påtagliga verkligheten, infogade i den oändliga historien, i de undermedvetna magiska mystiska sambanden.

2008-08-16

Klar morgon, vaknade vid tio-tiden, låg och lyssnade till klassiskt. Intensivt och vackert. Det var musik från östersjöländerna. För mig en del okända kompositörer. Blev liggande till 11.30. Lusten steg i kroppen och vaknandet blev ett nöje. Musiken levererade så vackra bilder, minnen från naturen, skogen och bergen.

Människor på väg ut med skärgårdsbåten, nästan klar himmel, sensommardagar att njuta av.

—–Indienresa 1/9 – 26/9 2008—–

2008-10-04 

Tillbaka i Sverige för en vecka sedan . Tittar ut över älven, den välbekanta vyn, den helt nya vyn. Det har blivit höst och dagboken från Indien måste bearbetas. Den Indiska erfarenheten var också en inre resa, förlitande till de inre krafterna, strömmarna och varat. Uppmärksamhet på livet, vi kan inte forcera det, önska oss något, vilja något eller ha förväntningar på något. Det är här och nu det upptäcks och är. Också en vila i det som är, det som vi ser och känner. Uppskattning av människorna, detta myller av människor, för vad dom är, ett oändligt rum, ett universium i sig. Deras livsrum, det stora i det lilla, deras plats på jorden. Detta fantastiska nätverk, ekonomiskt och socialt, att lära känna, att förstå, att se.

Ur intet det oförklarliga
vilar förklarad
vibrerande
stilla
Det blåser över älven 
vind av vågor
vågor av vind
flyckt av fåglar
strömmar av luft och vatten

2008-10-05

Att ta itu med livet igen efter semestern, egentligen samma liv som under semestern, resan finns kvar, fortsätter. Uppbrottet från slentrianen och ingående i flödet av förändringar, äventyren. Det finns dock en trygghet här men också en oro. Upptäckarglädjen i vardagen, varje dag en annorlunda dag, ny och oförutsägbar. Känslan från djupet, inifrån, levande.

Det finns inga vardagar, endast dagar i vardande.

2008-11-27

Upptagen med annat, lite tid på morgonen. Skrivit rent en del av min dagbok från Indien. Kommer att sammanställa delen om Rajastan till ett litet häfte med teckningar. Det blir en lämplig julklapp.

Hur allt ständigt tränger på, vi oroas över vad som ska ske, vår egen existens. Vad våra behov är små. Vad livet är rikt om vi är lugna, stilla, öppna och känsliga, uppmärksamma. Handla nu, skriv detta. Funderar aldrig över en mening i förväg, dess formulering men väl kanske vad den vill säga. Kanske sade den ändå något annat. Uteslöt jag något som borde funnits med. Onödiga detaljer rensas bort. Den oändliga erfarenheten ligger där, minnen utan ord, form och gestalt. Rörelsen i tiden som lagrade sinnesintrycken. Innehållet i medvetandet, dess egen logik, sammanhang, förståelse, upplysthet och dunkelhet. Handlar i detta rum, tror jag, förståndigt, uppfyller kravet på resultat, rör mig mot fiktiva mål, fyller tiden med rörelser, det som kallas arbete.

Varande i nuet, att vara att se, känna, lukta och höra.

Jag är inget annat, endast upplevelse i rörelsen.

Gråmulen dag, färgerna i oändliga nyanser grått från kallt till varmt,  rörelsen i mig.

2009-02-13

Dimmor över älven som skingras av solens uppgång och värme. Snart ser jag klart mot bergen i fjärran. De är lätt snöklädda. Stilla morgon.

stillhet
ingen strävan
önskan eller mål
andas in
andas ut
det autonoma 
pulsen inom oss
skapande
förändring
omdaning
frigör flödet
vem ber jag till
vad stoppade flödet 
varför 
livet
ständigt pulserande 
stillhet
stillhet

2009-03-08 

Vårmorgon kylig, dimmorna skymmer älvstrandens bortre sida, stilla regn, asfalten glänser. Skiljer sig vårens ljus mot höstens ljus, är vårdagjämningens ljus den samma som höstdagjämningens ljus? Vardandets ljus mot upphörandets ljus. Förskjutningar i palettens färger, tanken färgar bilden.

Klarhet, klarögdhet, förklarat tillstånd, tankens transparens. Dunkla behov, tidens dolda ondska, mörkrets hjärta. Frigörelse, den inre striden, uppklarandet, insikten.

Kunna åter vara öppen, närvarande, mottaglig, sårbar…

En bekant person vandrade förbi fönstret, vi vinkade till varandra. Det var en kvinna i  min egen ålder, kanske något äldre, ensam. Hon målar vackert, abstrakt och skönt. Hon är intelligent, mjuk och vänlig. Det har funnits trevande närmanden mellan oss men det stämmer inte i personkemin. Söker jag något yngre, livligare? Skönheten finns där i det åldrade, mogna och erfarna.

2009-03-16

Vaknar till en morgon, till en kropp och själ. Till rörelse och ljus, ljud och känslor. Universum inom och utanför mig. Betryckt hjärta, mitt eget. Där är livet, beviset på Guds existens. Det ligger inom mig, bevisen och tvivlet. Följer kroppens strömmar och känslor. Det plågade livet och avsaknaden av gudens närvaro. Det jublande vackra en solig vårdag med fågelkvitter och knoppande blommor i det skira gröna. Då finns Gud där inom oss, i hela vårt väsen och hjärtat slår. Är bevisen nog? Tron är där. Vi glömmer så lätt. I den vardande dagens gråmulenhet, hjärtat som tickar, skönheten i varat, mitt och mina medmänniskors oändliga värde. Mysteriet vi delar med alla, tron och tvivlet.

2009-03-21

Det ligger framför mig, hjärtat, bröstet, händerna och fingrarna som skriver. Hjärnan som ställer samman. Rummet inom mig här möter rummet utanför mig där. Kan vi dela världen? Är det inte samma rum? Det enda rum som kan vara. Överraskningarna här inom mig, magens tryck, könets tryck. Den darrande kroppens närvaro. Ihågkomster, lenande och pinande.

Ändå, trycket inom mig som skapar världen och flyttar tiden framåt.

Vi tror oss se det andra ser men ser bara vår spegelbild. Delar vi en syn så är det en hägring, en illusion.

Tror dock att vad jag ser är en del av den andres syn.

Hoppas att min handling föder något gott hos den andre.

Tala ut i världen, jag är den förste åhöraren, lyssnar till frågan, ger de första svaren. Indränkt är min omgivning av mitt livs safter, dess nycker och infall, tolkningar och värderingar. Byt in till något nytt, ta emot något som förändrar. Var stilla, stilla.

2009-04-11

Påskafton. Strålande sol och en skön vårdag, den första också varma, relativt vindstilla dagen, inga isande havsvindar, värmande sol. Långfredagens ödslighet och stillhet byts mot aktivitet, helgbestyr.

Känner den där absoluta genomskinligheten, som om jagets aktiviteter bara var kroppens närvaro och känsla. Tanken och själen som en genomskinlig boll. Kan vi tänka utan kroppslig rörelse? Tankarna är ändå kroppsliga rörelser inom mig, allting börjar i tanken. Tanken ska styra kroppen men kroppen kommer med överraskningar, och om tanken är kroppslig rörelse är tankarna överraskande.

Tänker på varför en datafil ibland hakar upp sig trots att den spelats tidigare och inte hakat sig. Därinne i dessa miljoner laddningsförflyttningar, elektromagnetiska avläsningar sker en störning, kanske en myson från solen eller magnetiska fluktationer i atmosfären. Programmet fryser och vill inte gå vidare. Så oändligt mycket fler störningar utsätts inte vår hjärna för men den har många backup, minneslager och självreparerande kretsar. Den hoppar vidare, förståelsen blir inte mindre, talet når fram. Vi har en kontinuerlig reservplan i huvudet, fungerar det inte att säga si får det bli så.

2009-04-26

Stilla flyter livet fram, tickar och pulserar, strömmar och forsar, brusar och mojnar, tystnar. Viljan kan låta det flöda i en eller annan fåra, föra det in i sammanhang där det förstörs eller stimuleras. Livet återhämtas i vilan, stillheten och tystnaden när all oro och tankar är borta, den sårbara, fragila rörelsen i tiden.

födelsen
livet inifrån
källan som porlar
tankar
förskräckliga syner
dö från skapelsen
djupt från det ursprungliga
förnyelse

2009-05-09

Kontakterna som förändrar , gör mig synlig sådan jag är. Rädslan att ha kontakt för att slippa blottlägga det obehagliga i mig, fördomar och beroendeförhållanden. Jag vill förändras, kan bara förändras i förhållandet. Vill vara nära men ändå ha min integritet. Vill vara beroende men ändå självständig. Vårt janusansikte.

Det ständiga omformandet mot döden. Levde jag egentligen livet? Livet är det som är, stillheten, nuet.

2009-05-17

Gråa skyar speglar sig grå i vattnet. Vattnet är bara blått då himlen är blå. Vattnets färg är väl grönt, gult, ockra, brunt eller turkos beroende på var det rinner och innehåller.

Stress och irritation blottlägger mina egenskaper, obehagliga sådana. Ilskan som kommer, vill inte skada andra men vill själv inte framstå som dum. All aggression är något av ett tillkortakommande över sin egen ilska. Jag mår inte bra och projicerar den på andra. Folk behöver inte vara dumma, bara mina egna föreställningar om dem. Se problemets natur och ge ett förnuftigt utlåtande, inte ett ilsket – detta är idioti! Folk är ju sällan idioter, bara okunniga enligt min uppfattning..

 2009-06-26 

Tänker inte föra dagbok i strikt betydelse, det här är mera ett utrymme för tankar.

De första riktigt varma sommardagarna i år. Turisttrafiken är i full gång. Det pratas all världens språk inom en timme utanför mitt fönster. Det blåser lätt över älven där pråmar, bogserbåtar, färjor och lastbåtar flyter förbi. Kvalmigt varmt idag och regnet kommer nog innan kvällen.

Tycker att biltrafiken bara ökar. Alla dessa bilar med bara en person, ett otroligt slöseri med energi.

Det har gått en vecka på semestern. Några dagar i Bohuslän, fösökte fotografera men hade ingen idé om hur. Det blev sporadiska försök. Hittade några bra vinklar och ljusförhållanden. Lugnet och vilan hade kommit. Det kommer fler tillfällen och nya försök.

Nödvändigheten av total vila och stillhet för att inse behovet. Livet som alltid flyter vidare därute och här inne. Denna spännande brytning och gränsöverskridning. Upplevelse nu som i nästa ögonblick är ett minne. Låta det vara ett minne och inget annat, ej verklighet, sanning eller liv.

Den intensiva närvaron, levande närvaron, stilla närvaron, tomheten, intet, allt.

2009-06-27

Inget annat finnes än denna kropp och detta medvetande. Jag upplever andra kroppar och andra medvetanden genom min kropp och mitt medvetande. Allt finns där i nuet och stunden.

Gårdagens utflykt i musikrymden, gammal musik av Prince och Michael Jackson, Talking Heads och Franz Zappa. Jag har dålig koll och mina öron är inte anpassade. Musik man inte hört eller vant sig vid blir för mycket för hjärnan. Jag kunde uppskatta vissa rytmer och harmonier men det var för mycket. Jag längtade efter att höra en ton i taget, en efter den andra med en liten varierande paus emellan.

Koppla bort minnena och se det som det är!? En filosofisk uppmaning och utmaning eller en yogaträning? En del påstår att vi ser innan ögat ser, hör innan örat hör. Jag tror det är tankarna, önskningarna, de förutfattade, det lagrade, de döda tingen.

Tonerna, färgen, formen, smaken är direkta enskilda upplevelser. Jag måste samla dem till en mening. Kommer meningen i efterhand? Blir meningen upplevelsen eller ger jag upplevelsen mening? För mycket filosofi blockerar upplevelsen.

2009-06-29 

Livet där ute. En kvinna pakerar sin cykel utanför mitt fönster. Den har ett barnsäte. En mamma som tar upp ryggsäcken och den lilla väskan från sätet och beger sig ut på promenad utmed älven. Ledig från man och barn. Fruktbilen svänger runt hörnet och stannar till på andra sidan gatan. Fruktleverantör sedan 1986 står det på pickupens sidor. De levererar fruktkorgar till företagen. Han tar ut en korg bananer och är borta 10 min. Kommer tillbaka med en tom korg. Funderar över vad de får betala för korgen med bananerna. Bilen och chaufför måste kosta minst 500:- i timmen och levererar han 5 sådana korgar i timmen och lägger på 150:- på varje korg så kostar en korg minst 250:- . Det skulle räcka för 8 Kg bananer i en vanlig affär. Men så slipper någon släpa det till jobbet. Tid är pengar och så blir bananerna färska.

Servicebilar för data, tele, kylkontroll, ventilation. Åkerier som posten, DHL, UPS. Inom en timme ser man de flesta. Där ute går färjorna mellan Rosenlund och Lindholmen. Solen gassar. Lite svalka kommer dock från en lätt vind över vattnet, havet är inte uppvärmt än.

Inte ha några strävanden, mål att uppfylla, arbete att fullborda, inga ambitioner, inga önskningar eller behov att fylla. Ren existens, finns det? Luft är där i första hand, sedan kommer vattnet och efter en tid maten. Jag måste pissa och skita.

Om inget finns utav mer här inne så är livet bara detta. Arbetet måste till för överlevnad. Sökande efter pengar, för mat, för kläder, för husrum. Vi strävar och strävar, inte för att bara överleva utan för att uppleva, göra saker, skapa. Finns lusten där till skapandet, finns lusten att leva? Ofrånkomliga ting finns i min väg.

Denna vila är nödvändig just nu, avkopplingen. Det finns tid för det övriga.

2009-07-01

Vad driver mig i detta ögonblick. Tröttheten, vill bara sova. Stilla dagar, små projekt, småsysslor.

2009-07-21

Kraftig vind över älven, vågorna krusar sig. Värmen finns i luften, människor går bararmade. Två veckor kvar på semestern, vilan välbehövlig. Detta att bara sitta och vara, läsa ut en bok, stanna till på en plats utan att ha bråttom vidare någonstans. Betrakta och teckna.

Vad är skillnaden mellan att utnyttja kapitalet, förvärva ett kapital och föröka ett kapital. Är vi inte alla kapitalister? Vi ingår i ett kapitalistiskt system som skapades med penningväsendet. Man kan inte äta pengar, klä sig i pengar eller dricka pengar. Vi är alla utnyttjare, köper mat, kläder och dricka. En del parasiterar på kapitalet i välfärdsstaten. Andra kapitaliserar över måttan, en orättfärdig vinstmarginal. En del förslösar kapital, köper och slänger ting till skada för ekonomi och miljö. De största kapitalisterna var kanske kommunisterna med statskontrollerade resurser, materialism, korruption, individkontroll och hänsynslöst utnyttjande av naturen. Det finns dåliga kapitalförvaltare, orättfärdiga kapitalister, aktiespekulanter, valutaspekulanter. Det finns dåliga statliga reglersystem för ekonomin. Man ska bekämpa korruption, ekonomiskt svindel, kapitalförstörelse, miljöbrott och fusk. Allt detta finns det lagar för.

För en marsmänniska ser jordens politiska och ekonomiska system väldigt homogent ut. Konsekvenserna är följdriktiga, logiska. Hunger, svält, ekonomisk kollaps är en biprodukt av det globala ekonomiska systemet och politiskt maktmissbruk.

Vad är skillnaden mellan porrsurfaren, torsken och halliken? Inget. De har alla samma skuld i sexism, porrindustrin och våldet mot kvinnan. Du har ett val, tro inte att du är ett offer.

Vad jag odlar i mina tankar får jag skörda frukterna av. Handlingen ligger en armslängd från tanken.

2009-08-09

Varmt, gråmulen dag, åskan ligger i luften.

Stillhet, varande, existens. Endast närvaro, interferera ej, förändring här och nu, klart skådande.

2009-08-22

Kvinnan borta vid busshållplatsen, vackert blont hår, vackra ben korslagda. Hon är trött, verkar ha varit uppe hela natten, stirrar på sin mobil, höjer blicken ibland för att spana efter bussen. Ansiktet framifrån, vackert men ungdomligt, ännu ej moget. Det finns ett vilt drag, missnöjd med nattens kärleksaffärer, vill hem…

2009-09-11

En vacker höstdag, en av de första, ännu varmt i solen, vinden bär med sig svala dofter av förmultnad jord.

Den oundvikliga inre pulsen varifrån allt radierar. Ej vara fången under begär och drifter men känna det behagliga livets puls. Drivas endast av det inre livets tryck, den oundvikliga existensen och dess följder. Ville jag ta mitt liv skulle hjärtat ge svar, bulta mycket starkare, blodflödet skulle aktivera hela kroppen, livsnärvaron, livets enda uttryck, strömmar av livgivande blod. Min existens och medvetande, alla sinnen mottagande, evigheten skymtar. Jag har bara denna känsla kvar. Vad skulle jag mer begära. Att ett antal år se livet på jorden och skymta kosmiska evigheter. När pulsen upphör, då slutar min påverkan, då upphör jorden, kosmos och allt för mig. Kanske virvlar mitt medvetande i stoftet kring någon stjärna, kanske bildar mitt stoft nya medvetande i sällsamma liv.

Det finns inte behov av att föda nya liv på denna jord. Mitt liv lever vidare i stoftet och efterlevandes minnen en tid, sedan går den in i den stora glömskan.

Regnet som varade förra helgen, det eviga regnet som gör marken genomdränkt, varje steg är ett försjunkande i vatten, varje sten och trädgren har en grön mossbeklädning, svampen gror i varje tuva. det strilar sakta över nejden, i fjärran försvinner de, öarna, träden och husen som bakom jalusier. Intager vatten och lämnar vatten. Halvt vattendjur och halvt landdjur. Ständigt i vatten och min hud löses upp, ständigt i torkan och min hud spricker och går sönder. Balans, omväxling, överlevnad.

2009-09-12

Låt inte det bli prestige i frågan, vem som kontrollerar vad och vem som är skyldig. Försummelser bär vi alla på, tillkortakommanden är vår lott. Välkomna upplysning och klarsyn från vilket håll den än kommer, även från de som inte älskar dig.

Övertyga dig själv att du inte vet bäst, det finns alltid andra att lyssna till.

2009-09-26

Människans ord är oftast visare än hennes handlingar. Erfarenhet ger vishet. Visheten uttrycks lätt i ord, ack så svårt att fullfölja de visa handlingarna.

Det står ett mudderverk ute i älven. Reser sig som en fantasi över maskinåldern. Pråmar lägger till invid för att ta emot sörjan efter bottenskrapet. Skovlarna släpper sin last högt uppe på mudderverkets topp. Överskottsvattnet rinner av vid en ränna bredvid. Det finns fiskar som muddrar havsbotten efter föda. De har en mer förfinad silningskonst. Här gäller det att öka djupet där färjorna lägger till. Älven för med sig jord och lera som sedimenterar vid utloppen. Hamnen har vuxit genom århundraden av ständiga muddringar.

2009-10-15

Kylan har slagit till, frostiga nätter, klara dagar med kall luft. Hösten flammar upp för att hastigt dö.

Kärleken till denna sköra kropp, denna veka och otillräckliga, sårbara och kraftlösa. Våran energi och kraft måste förstärkas av våra maskiner, Vårat tal och tankar måste lagras i böcker och skrifter för att vi ska minnas, påminnas. Där i gemenskapen bildas stödet i livet, där uppstår livsenergin, där bildas nya idéer, där söker vi en gemensam framtid och mening. Den yttersta meningen är att leva livet, meningen med livet går inte att hitta något svar på. De innersta sanningarna är alltid fördolda, hur mycket vi än utforskar.

2009-10-19

Närvaro, att vara nära, närvarande, uppmärksam – en grund för förståelse och lärande, insikt och medkänsla.

Höstens klarhet, närhet till mullen och förmultning. Varför vandrar jag inte mer i naturen? Gårdagens rundtur i Botaniska öppnade nya världar. Det ligger fördolt i naturen, all världens poesi, historia och uppfinningar. Vi är en del av det, bakteriefloran, cellstrukturer, mikrostukturer, makrostrukturer. Dess historia är vår historia. Landskapet formades av människor. Vi glömmer så fort vår natur, att vi är natur, den naturliga människan, från cellen, hjärtat, lemmarna till intet, då allt förmultnat, i sanning en del av naturen. Varför fjärmar vi oss från den?

2009-10-25

Regn och regn, fuktighet och dis. Skarvarna sitter på stolparna. Sluter vingarna tätt, det gäller att hålla vätan borta. Tillfälligt burrar de upp och skakar av sig vatten. Väntar tills solen tittar fram då de kan breda ut vingarna på tork.

Andras svartmålning av mig går tillbaka på dem själva, en svartmålning av dem själva. Sådan syn, sådan självsyn.

Inre vila, fri från hat och hämndbegär.

Kritik måste jag ta. Det finns försummelser, okänsliga uttalanden, brist på diplomatiskt agerande. Det måste dock vara konkret kritik, inte svartmålningar.

Aldrig ge igen, inte önska olycka eller förödmjukelse över personen ifråga. Endast önska försoning, söka försoning och agera därefter. Bitterhet mår vi bara själv dåligt av. Varför inte sträcka ut en hand för att komma över bitterheten?

2009-11-22 

Närvara, komma igång, aktiveras. Vänta, finnas till, allt är oss givet. Vi hoppas på tillväxt och mognad. Snart börjar ålderdomen ta vid i min kropp. Jag försöker hålla kroppen vigör med träning och motion. Tills hjärtat slutar pumpa ska jag hålla rörelsen vid liv, min kropps rörelse, talet och sångens rörelse, seendet och kännandet. Närvaron som stegras med åren, att vara tillbaka i nuet utan fördomar, begär och förhoppningar.

Varför tror vi att det är viljan? Viljan söker sitt för att bevara sitt liv. Om viljan inte sökte sitt är det en annans vilja jag är slav under. Viktigast är att göra det som andra också kan må bra av. Det gör att jag själv mår bra. Gör du det bra för dig själv så mår andra kanske bättre. 

Se detta liv här som en resa. Resor har sin motor. Tankarna går ständigt omkring förflyttningen, livsuppehälle, skydd och näringsintag. Resans egen tankemotor. Mellan dessa överlevnadstankar kommer omgivningen till oss med eller utan krav på våran delaktighet. Vi betraktar och upplever, känner, smakar och utrycker vår förtjusning. Var är nästa plats? Hur tar jag mig dit?

2009-12-12

Tiden rinner iväg säger vi. Är det floden som rinner eller är det sanden i timglaset? Det är slutet, tomheten som förfärar oss. Men floden har sitt flöde tills torkan blir för svår. Tiden rinner ut i intet. Existensen upphör.

Gryningen ger hopp om nya möjligheter, gårdagen är förbi. Det flödar här inne ständigt tills min tid rinner ut.

2010-01-01

Första dagen på ett decennium. Tåget rullar genom ett frostigt landskap, varje träd och gren har en snövit hinna som i ett sagoland. Ljuden från övriga passagerare, barns gnäll och gråt, den talföres ständiga tjatter och skratt, högljudda samtal i mobilen över intima relationer.

Gårdagens mat, samtal, intryck och förlustelser ligger som en gröt i magen. Kan inte sortera namn, ansikten och deras intressen. Den totala bristen på djupgående förståelse. Den ordlösa förståelsen, aningar. Människors kroppar och deras frustrationer. De inneboende känslorna kommer ut efter vinets påverkan, pratigheten och förståelsens illusioner. Frågor ställs i engagerande samtal, svaren har inte avgörande betydelse, leder till de normala standardföljdfrågorna, ett vänligt leende av inbillad insikt. Vi tangerar varandra. Ansiktena berättar en historia långt mer intressantare än den pladdrande munnen. Kroppars erfarenhet, kroppar präglade  av försummelser och ålderdom. Där mitt i allt känner jag magen, tårna och försöker hitta infallsvinklar, förklaringar på årets sista dag. Behoven vi har av kontakt och närvaro. Vilka intryck blir bestående i känsloflödet, bland safterna inom oss som strömmar till, sköljer över i vågor, hjärtat som pulserar i dess mitt. Stunder av dissonanser och harmonier.

2010-01-04

Älvens ljus på morgonen. Den flacka solens återsken, Pastellfärger i mättad fuktig luft. Kylan från nyåret har precis upphört till det vanliga över denna landsända. Det ligger ett tunt snötäcke på väg att lösas upp. Huttrar i draget från fönsterrutan. Värmen kommer bara inifrån. Behöver röra mig.

2010-01-06

Kyla , snöyra och isande vindar. Snöplogen ute skyfflar upp meterhöga vallar utmed trottoaren. Gnistor slår om skoveln när den når kantstenens granit. Kallt i rummet, 17 grader, gåshuden sprider sig över kroppen., Händernas kalla beröring mot bröstkorgen och magen, värmen finns bara kring maggropen. Snön ligger i lena vindpiskade dynor, innesluter jordens värme, den lilla som finns.

Snön speglar bort värmen från solen, jorden blir kallare. Över Europas länder slår vintern hårt nu. Andra länder upplever rekordvärme. Det är obalans i vädret.

Ensam, känner bara mig själv, inifrån, utifrån, existerar jag? Beröringens verklighet, att bli berörd, känna annan hud och värme.

Korta ögonblick av känsel, undflyende tankar. Tankar är alltid flyende, dansar bort i tillvaron till andra, tillbaka till mig själv, griper tag om mig.

Tvångstankar, tankar som aldrig uttrycktes, som aldrig blev förklarade.

2010-01-16

Naken, vid kanten av ett bråddjup. Faller utför och kan krossas mot sten och jord. Faller sakta, det är bara att sätta ner foten på en avsats och stiga lätt ner i luften till nästa. Balanserar på yttersta ändan av ett räcke med ena foten, stiger över träden, svävar genom en ljuvlig park. Tyngdkraften finns där, drar mig ständigt nedåt, det behövs en liten kraft att förbli i luften.

2010-01-23

Älvens vatten full av isflak. Vinden biter med sin kyla. Solen lyser och ger lite värme i skyddat lä. Våren är långt borta. Än kan det bli kraftig nedkylning, snö och is. Fisken fryser inte i de djupa vattnen. Vi dör snabbt i kallt vatten. Vi har inga skyddande lager av fett och fjäll. Denna bräckliga kropp som måste skyddas mot kyla ,värme, skarpa föremål och höga fall. Hur mycket skulle vi väga om jorden stod still? Vi måste väga tyngre på nordpolen. Vi märker inte den enorma fart vi färdas i jordens rotationen och genom rymden.

Det kroppsliga är det enda vi har, vi är kroppar som rör på sig, de fina små kropparna i blodet pumpas fram av muskulära sammandragningar, faller av tyngdlagen nedåt, Huvudet blir full av dessa små kroppar om vi stod upp och ner. Små signaler, kemiska molekylers förflyttningar, massor som rör sig, förmedlar händelser, fysiska fenomen. Vi är kroppar som håller ihop, samarbetar, skyddar varandra.

Rörelse i mig speglar rörelser utanför mig men jag vet inte om rörelsen utanför mig – känner den bara inom mig. Det kroppsliga utanför är kroppsligt inom mig, där känner jag dess fasetter i ett ständigt vakande nu.

2010-01-24

Vågar vi det ordlösa, sitta ordlösa med varandra. Som i ett väntrum med främlingar, det är lätt. Med en god vän är det svårare, ändå borde det vara lika lätt. Väntar vi in tanken innan orden, tankarna ska samla sig till ord, en del ska bort, andra ska läggas till. Det förekommer ett ständigt pladdrande. Vi mildrar ångesten och fyller ensamheten med tanklösa ord. Tankarna finns inte där. Det är tomheten som skrämmer men det är tomheten som är förutsättningen. Vi måste alltid tömma oss själv, då kommer det ordlösa, evigheten och oändligheten.

2010-01-31

Kylan slagit till igen. Gråmulen frusenhet över vattnet. Älvens ström märks då isblocken flyter förbi snabbare i mittfåran. Kylan känns i de nakna benen, huttrar om kroppen. Min inre energi och värme försöker att kompensera. Inget förflutet, inget nu, inget i framtiden. Kan det bli tommare? Ändå är det just här som allt händer, allt finns här inom mig. Vart ska jag gå för att tillfredställa mig, var hittar jag sanningar och meningar med att leva om inte just nu här? Allt är här, inget fattas mig. Det växer och spirar inom mig, färger, former, utblickar. Inom mig föds något nytt varje dag, varje stund, varje ögonblick. Motsatsen finns i upprepningens tråkighet, den egna viljans snara.

Att nå till botten, känna botten, hitta grogrunden, göra avstamp därifrån varje dag.

2010-02-13

Det finns ingen tid inom mig, den är alltid påtvingad utifrån. Nu är klockan slagen, gör det här, gör det där, kom ihåg mötet, passa tiden! Inom mig är stillhet, rörelse och drömmar, allt är ett nu. Ingen måttstock om förfluten tid, ett helt liv passerar förbi i ett ögonblick. Allt, världens begynnelse och den oändliga framtiden far igenom mig varje dag, tiden är borta, nuet är här.

2010-02-27

Köpt en resa till Indien. Sedan kommer planering. Står inför olika val, vill egentligen bara vara någonstans i bergen. Betyder miljön så mycket? Det är semester och frånvaron som lockar, att vara långt borta, vara där ursprunget finns, barndomens landskap och återupplevelsen. Jag är nu en annan människa och kommer att lägga nya upplevelser till livets väv. Förmågan att leva livet nu och inte i minnenas gårdar. Det som varit har varit, varje ögonblick skapar sin egen historia.

Kommer på mig att den förra resan för två år sedan inte ännu är renskriven.

2010-03-12

En månad kvar till avresan. Allt som behöver göras innan avfärden. Kontakta människor, ordna papper, hålla möten, kurser och instruktioner.

Solen värmer och smälter snön, gröper sig in på solsidan av snödrivorna, grottor bildas, överhäng som rasar. Det pågår ett litet drama i miniatyr, vårsmältningens drama.

Solens värme tar snart över, värmer luften, vattnet och jorden. Endast iskalla nordanvindar kan återge vinterkänslan. Våren är på väg.

Viljan ska infinna sig när överblick finns och förnuftet insett alla orsakssammanband. Det är oftast då som den personliga viljan känns trivial. Vår personliga vilja kommer oftast till uttryck vid aggression, sårad självkänsla, trångsynthet och avund.

Egentligen beror den politiska viljan på tillkortakommande i uppfattningsförmåga och klarsyn. Fanns inte det gällde endast överenskommelse.

2010-03-13

Nattens drömmar var obehagliga, svårtolkade. Ibland skräms man av sammansättningar, sexuell drift, relationer med både värme och underliggande skuldkänslor. Allt som oftast drömmer jag om resor på tåg eller buss med ett irrationellt sammansatt ressällskap av personer jag känt genom livet, som jag har haft en relation till. Där finns familjen men också närstående, bekanta och även främlingar, flyktiga kontakter. Drömmar återkommer, lever sitt eget liv, har sin egen logik, utvecklar sig genom åren. Händelser upprepar sig, ibland med oerhörd detaljrikedom i form, färg och rörelse.

Vi har inte kontroll över oss själva eller kan kontrollera allt inom oss. Uppmärksamheten på vad som kommer ut och påverkar min omgivning är dock viktig. Jag påför mig eget jag, min sfär av egenhet på andra både genom min existens och mitt handlande. Min inre känsla och tillstånd återspeglas i min hållning, ansikte och blick, vilket påverkar andra.

Ibland kan en enda person som kliver på en buss sätta övriga passagerare i dyster stämning bara genom sin närvaro, oförklarligt.

2010-03-14

Där i stillheten och lugnet, den klara uppmärksamheten på relationen och handlingen. Problemen genomlyses, energier uppstår till att leva vidare. Vi är relaterade, våra handlingar skapar relationer.

2010-04-05

Allt har vi omkring oss i vårat medvetande. Vi är alltets centrum, vårt medvetande spänner över allt. I kaoset, bruset och intigheten sker den spontana skapelsen, kvantfluktuationen där det observerade är beroende av den observerande. Det skapade är en överraskning. Skapelsens princip är att det kommer ur intet. Dess resultat kan vara intelligent, det ligger i det interaktiva förhållandet mellan det skapade och skaparen.

Mitt liv ligger alltid blottat för mig själv så mycket jag nu vill stanna upp och se, jag förfäras, skuldkänslor kommer, undanflykter skapas, njutningsmedel används, dövande åtgärder, allt för att lindra smärtan. Där är vad som finns, den djupa brunnen av minnen, den oändliga horisonten, bakåt och framåt i tiden, allt finns nu inför nästa steg. Det är min skapelse av gudomen liksom gudomens skapelse av mig. Ateisten och den gudstroende möts där i samma punkt.

—-Indienresa 11/4-15/5 2010—-

2010-06-05

Två månader har gått. Jag har varit hemma tre veckor efter min resa till Indien på 5 veckor. Dagboken får ta vid där den slutade.

Indienresan blev en stor parentes, resan gick inte dit jag ville, det jag såg var det förväntade till stor del med där fanns nya upptäckter. Kanske tiden får ge svar, kanske gjorde jag stora upptäckter i mig själv, mitt eget liv och dess förhållande till omgivningen, människorna och livet. Jag började älska folket, där finns en förtjusande mångfald. Jag blev rörd över massornas rörelse, hängivenheten i själens strävan, i hopp och tro, mot ett saligt liv. Enkelheten i livet, de små tingens betydelse för det liv som fanns, denna överlevnadsvisdom. Hur den materiella välfärden ökade sakta men där allt gammalt hantverk, ritualer, klädedräkt och matkultur fanns kvar. Färgrikt, färgstarkt med ett högburet ansikte.

De skaror av smutsiga och fattiga barn i dammet som fanns kvar, som samlade sopor och åt det som gavs dem från restaurangernas överskott. Den livskraftiga kulturen i Sikkim utan stora sociala klyftor och hämmande kastsystem. Den ljuvliga våren i Garwal med alla fjärilar och tusenskönor och doften av löv- och barrskog. Längtar tillbaka.

Ser åter rörelsen över älven och vägen, badande i en stark försommarsol, värmande luften från en kall vind från havet. Vårens människor, fyllda av förväntan, upplever vinden och värmen över naken hud. De är där, gamla och unga, tjocka och smala, trötta och glada, sjuka och friska. Som vandrande blommor om våren i alla färger.

2010-06-18

Det är dag igen och min kropp är framför mig och jag sitter i min stol med blottat underliv. Tårna känns mot mattan, knät och benen känns i böjen, magen putar som jag vill dra in, hösäcken jag är, den måste bort. Sätet känns mot stolen, inom mig finns bara känslorna, den stora lemmen mellan benen som vill resa sig, fingrarna mot tangentbordet, huvudet så böjt och ryggen så krokig. Sträck på dig, sitt rak på din kil i stolen, håll huvudet rakt! Blickar ut mot älven. Känner att dagen börjar värmas därute, men vinden är frisk över älven, än så länge drar det kallt från havet.

Här sitter jag och är inget men ändå allt i universum och alla händelser och ting, all världens begynnelse och slut, alla ting som varit, kvardröjande reflexer i mitt sinne. Finns det något att känna, finns det någon mening utöver att vara här i intet, Magen som en klump, benen tynger neråt, ryggen försöker vara rak. Mellan tårna där nere och hårtopparna ovanför, min hjärnas virvlande celler och energiska liv är vad jag har att leva med och av vad som finns i livet av egentlig mening och tvingande impulser. Rycken inom mig, den frigörande impulsen, laddande andra banor och noder i den ständiga kaotiska dansen.

2010-06-20

Regnet blöter jorden med ett ihärdigt strilande. En vecka före midsommar och 15 grader i luften. Blir det en sådan där blöt, kall sommar där man måste till sol och värmen någon gång i augusti? Men blötan och regnet har sin charm, naturens krafter och oundviklighet. Man får rätta sitt liv efter det.

”Liv från mitt liv, jag ska för alltid hålla min kropp ren och klar, vetande att livets närvaro finns i alla mina lemmar.
Jag skall för alltid hålla osanningen från mina tankar, vetande att det är sanningen som är ljuset i mitt medvetande.
Jag skall för alltid försöka driva allt ont från mitt hjärta och hålla min kärlek i blom, vetande att det finns i det innersta av min själ.
Det ska bli min strävan att visa det i handling, vetande att det ger mig kraft att handla.”

Rabindranath Tagore från Gitanjali

2010-07-02

Värmen är här och turisterna tjattrar utanför fönstret, så mycket japaner och kineser det är! Sitter bara här och är ingenting, fingrarnas toppar nuddar tangenterna på datorn, tårna känner mattans ludd, sätets tryck mot baken, en lätt svalka över kroppen i det nakna tillståndet, orden finns där inom mig, varför inte handlingen, materian, rörelsen och strömmarna? Det är det inre flödet som är det oundvikliga, det flödar där alltid, inre strömmar av vandringar genom landskap, den inre resan, där finns ingen yttre resa, allt sker i mitt inre. Talet ligger i mina tår, mina ben och ryggmärg, det talar med mitt blodflöde, tankarna föds i kroppens rörelse över ytan, beröringens sensation och påminnelse, svarar i ryggmärgen, bröstkorgens tryck mot lungorna. Kan jag se tankarna i verkligheten eller känner jag dom bara? Denna ständiga närvaro, livet närvaro med öppna ögon, det är tankarna som ser min rörelser över ytan.

2010-07-04

Tidigt uppe och promenerade utmed hamnen i den behagliga svala sommarmorgonen med solen redan högt på himlen men dold bakom skyar. Dofter av hav och hamn. Älven grå och stilla, inga fartyg eller båtar plöjer ytan, en och annan mås ger upp ett skrik. Tjärdoften blev stark i närheten av segelfartyget Göteborg med alla master, tusentals meter tåg och svartnande bord. Endast en nattvakt var ute som avslutade sitt pass. Luften var klar, allt är förklarat, mitt inre är både ute och inne, en fysisk närvaro med luften, ljuset, färgerna och tingen.

2010-07-10

En varm sommardag, svalkande bris från havet, turisterna flanerar förbi. Det ljuvliga livet, ingen strävan, inga mål. Betraktar vattnets krusningar, båtarnas stilla färd över vattnet. Här skulle det vara kanaler överallt, båtar som lägger till vid varje hus. Ett långsamt liv utan hets och vinningslystnad. Se dagen, se livet, se varandra, stå i den värmande solen. Båt efter båt med guidade turister i solgasset över älven, det är strålande tider. Måsarna svärmar bakom Danmarksfärjan med förhoppningar om en godbit ur djupet.

Människans härlighet, det eviga i oss och evighetens närvaro i oss. Denna stund är för evigt eftersom nästa stund inte finns där, när den finns börjar nästa evighet, då räcker denna evighet, denna stund är nog.

Vi sitter där på ålderns höst som den gamla kvinnan därborta på bänken, överviktig med svällande former, ett liv i övervikt ger tjocka ben, bastant rygg och stor barm. Munnen sur nedanför de mörkröda glasögonen, helt i vitt sitter hon där och värmer sig i solen. Barn och barnbarnen någon annanstans nu, för hon verkar inte vara den som levt ensam, men ensamheten kryper inpå, nu återstår sittandet. Kanske finns det något att göra därhemma för det är väl dit hon är på väg med shoppingvagnen bredvid sig? Människors väntan på bussen avslöjar deras liv, hur tar man sin väntan, vad tänker man på, hur ofta blickar man bort för att upptäcka bussen, långt i förväg? Vilka njuter av sittandet, ståendet och anblicken av vattnet, luften och jorden. Vilka tankar om evigheten drar genom deras sinnen. De syns där, den otåliga, den nervösa, den blaserade, den trötte, den missnöjde, den lugne, den glade, den fridfulle, den filosofiske.

2010-07-11

Den totala trögheten, intigheten, känner värmen mot huden och den inre värmens som vill få huden att svettas. Här inne finns inget, men där finns ändå allt som är och kan finnas från nu och till döden. Illusioner är vad vi lever av. Tankarna kommer i rörelsen, stillheten är utan tankar. Denna klarsyn, att vi är intet.

2010-07-23 

Sitter med blicken mot älven och ser alla fritidsbåtar segla förbi utan upphissat segel, det är motorn som skjuter på. Himlen har klarnat upp och det blåser lätt över vattnet, som gjord för en dags seglats.

Att bara vara på sjön och uppleva havets mäktiga vidder, krafterna från luften och djupen där nere, det intensiva ljuset och friska vinden. Långt där borta skären och holmarna, fyrarna och båken, sjöfåglarna beströr klipporna, sittande och vilande, lyfter ibland flockvis och flyger lågt över vattnet för att dyka där fisken slår till. Inomskärs där strandhusen glimmar framför mörk skog och båtarna ligger förtöjda i vassen. Bryggorna fyllda med semesterfolk och alla sorters båtar. Just nu är den bästa tiden. Andungarna har blivit stora men simmar i led fortfarande över till andra sidan lämnande mamman bakom sig.

Jag skulle vilja simma, dyka och hoppa högt över vattnet som en delfin, känna kroppens rörelse i vattnet och med ett snabbt kast vara uppe ovanför i luften och bre ut vingarna till flykt, vara en amfibie, lätt under vatten och ovan vatten, behärskande alla elementen. Dock ej rymden, den tyngdlösa, atmosfärslösa, där överlever jag  ett ögonblick innan syrebrist och kyla dödar alla mina celler. Någon har fantiserat om biologiska varelser i rymden med hermetiskt slutna kroppar och pansarskydd mot den fientliga omgivningen. Inuti spirar livet och näringstillförseln sker genom det interstellära stoftmolnen med både vatten, aminosyror, kolföreningar, väte och syre. Varelserna lever i evigheter, ständigt infångande näring, några gram för varje sekel. Deras tankar är långsamma som glasets rörelser. Vår jord har sin egen inre förbränning, restprodukter och värmestrålning, infångad energi från solen. Skalet är tunt och skört, det är mest magnetfältet som skyddar mot farlig strålning.

2010-08-06

Utan tankar, bara varandet, vilandet och närvaron. Kroppen finns där med alla sina rörelser, det som varit är mitt minne, det ligger i benen i märgen i senorna och djupen inom mig. från tårna där nere upp genom benen sätet, magen, tarmarna bäckenet, lungorna, bröstkorgen, hjärtat, halsen, stämbanden munnen, nacken, nackmuskler, nackbenen, lilla hjärnan, hjärnan pannbenen, öronen, ögonen, munnen och näsan, förnimmelser, nu att allt finns nu och jag är detta levande väsen, utan tankar, utan mål, utan begär, utan hopp och strävan, kännande världen, lidande med den, glädjande med den, skrattande med den, uppfylld av dess närvaro som är min närvaro, mina sinnens närvaro är världen, jorden, universum och alltet i mig, evigheten här och nu, alltings början och slut, där jag inte är där finns inget och där jag är finns allt.

2010-08-13

Lungn och stillhet. Det är en massa saker som måste göras, det hopar sig inför hösten. Allt ska dras igång igen. Ska jag ha en Kulturnatta, hur flyttar jag allt från vinden, hur löses problemen i konstnärsklubben, lägenhetsrenoveringen…? Lugn och återigen lugn.

Känna djupen inom mig, stå med fullständigt öppna sinnen inför undret, livets under. Inte ha några förväntningar, inte sträva efter bedrägliga mål, nå berömmelsens tinnar, ha politisk vilja eller religiös strävan. Bara upptäcka dagen, människorna, ljuset, färgen och formernas spel med varandra, livets oändligheter, den eviga kärleken, närvaron, beröringen. Det är här och ingen annanstans, det viktigaste ögonblicket du har, i nästa stund är den oviktig, ett dött minne.

 2010-08-14

Orden är dåliga förklarare, når inte djupen inom oss. Det skrivs så mycket som om det var allt som behövdes, som om det inte fattades något. Det går inte att förklara dagens närhet, ljuset som spelar över mina fingrar i morgonens skirhet. Vad betyder det att få något gjort eller sträva efter att nå målen? Det tar bort stundens skönhet, fjärmar mig från nuet.

Galen behöver jag inte vara, endast uppfylld av allt, som om allt fanns nu, en känsla av galenhet, ingen struktur, ingen form, i detta sker skapandet, det nödvändiga formandet, där föds det som behöver födas.

2010-08-27

Detta inre behov av att ta revansch, att sätta dit någon i tro att man själv är så hederlig och rättrådig. Det finns alltid detta behov av ge igen, men vad vinner jag inre frid av detta? Inget, bara nya konflikter och nytt oförstånd. Jag ger igen till ingen nytta. Anser jag mig ha handlat rätt, anser jag att andra har fel? Det finns alltid en förklaring till andras handlande, det de gör i god tro, enligt regler, enligt gängse traditioner, i rättrådigt syfte, ovetskap, okunnighet. Jag kan inte förutsätta, ignorans, girighet, elakhet, vinningslystnad eller slapphet. Hur kan jag bevisa det?

Bättre att inse fel i bedömningen än att utdöma fel.

2010-08-28

September är snart här och även hösten börjar kännas med blåst, lite kyla och regn. Turisterna kommer fortfarande i skaror, färjorna glider fram på älven långsamt mot kajens förtöjning. Där kommer ett kryssningsfartyg fullbelastat med turister uppradade mot relingen för att blicka över staden och dess liv. Vita låga moln drar sakta fram i fjärran och blåa stråk syns mellan de högtflygande molnen som täcker himlen. Det blir inte regn idag men en klar, frisk lite kylig luft som en föraning av hösten.

2010-09-04

Ilska som ett uppdämt behov, ett ständigt element av irritation under en längre tid. En människa som hela tiden handlar och tänker fel enligt min egen mening. Ett litet felsteg eller missnöje förlöser en kraftig ilska som är omotiverad i förhållande till handlingen. En löjlig försummelse utlöser ett raseri. Det ligger där i djupen och lurar, vårt undertryckta missnöje.

Att leva vidare och vara i nuet och känna livets närhet i varje rörelse och tankegång, tanken som är rörelse och rörelsen som blir tankegång.

Vår tanke som omfamnar miljarder ljusår i rymden, genom formande av ord. Dessa ofattbara avstånd och volymer. Dessa tätt sammanpackade partiklar som lever och pulserar från tårna upp till tinningen, skapande begrepp om oändligheten. Det känns så långt till nästa stund, till nästa plats i tillvaron. Det ligger en oändlighet inåt ner i mig mot alla bottenlösa djup.

Här i denna stillhet ser jag allt som är som det är, oändlig skönhet och lycka att vara. Att vara i detta lugn, ständigt levande.

2010-09-12

Skriver jag om samma saker varje gång på samma sätt som en målare upprepar samma bild, även om den föreställer något annat.

Vad gör jag med en katt, finns behovet av att ha en katt? Jag som alltid levt ensam. Är katten något som tar bort ensamheten? Klarar jag ensamheten lättare med en katt? Är ensamheten ett problem?

Är det en levande kontakt, måste det finnas kommunikation? Närvarande som naturen, en växt eller husflugan här i rummet. En katt har ett större själsliv, ett något begripligare i alla fall. Tingen kan vara besjälade, med minnen.

Människor har behov av människor men ändå så gör vi så lite för varann och värdesättter varann så lite. Det är vid avsaknaden som tomheten kommer och sorgen som en anklagelse. Försummelser som inte går att reparera, sorgearbetet börjar inom oss.

2010-09-17

Att se är att vidröra något med blicken, då menar jag allt det som ögat kan se, färg, form och mellanrumsformer, rummen som bygger formerna.

Kvinna som står där borta på busshållplatsen, varande endast som gestalt, medveten om sin hållning, vinden som tar hennes hår och blusen som fladdrar mot de små toppiga brösten, elegant klädsel, stödjer sig på ena benet som ger kroppen en slingrande rörelse från tårna upp till huvudet. Så medveten, sexig utan någon utmaning eller förkonstling.

Inget är av värde, allt är oändligt värdefullt. Se, se, rikedomarna.

 2010-10-03

Varför denna fixering vid könet, varför sammanstrålar allt i könet. Skulle inte en annan kroppsdel kunna sammanfatta alla mina känslors djup. Tårna och fötterna t.ex som känner mina steg, vidrör jorden och vattnet, stryker över den mjuka mattan och upplever det kalla stengolvet, balansen i gåendet uppför och nedför trappor, på den smala murens topp. Denna balanserande akt som utlöser alla små kontrarörelser i rygg och höften, de små armlyftningarna och bålens följsamhet. Gåendets njutning, den upprätta raka gångens hissnande balansakt, svängningarna i kroppens alla delar. Så få människor som går med denna behagliga känsla av förflyttning. Där den sinnliga upplevelsen förtvinat i en formlös klump i kroppens inre, styrd av könsdrifter, hungerkänslor och otillfredsställda begär. Vi har det framför oss, det gränslösa äventyret att flytta ett steg framåt i tron att vi inte faller.

2010-10-08

Tillkortakommanden. Att inte räcka till. Våra korta liv. Våra meningslösa liv som bara finns mellan födelse och död. Om jag lyckas så är det lyckan i att vara och vara levande i varje cell i denna kropp som är jag. Sedan kan jag dö, då är jag inte mer och kanske kommer mitt medvetande in i något annat, för detta medvetna nu har då upphört och ersatts av något annat som jag inte har någon aning om. Det jag har här är det kroppsliga, sinnenas förnimmelse, rörelserna inom mig, den stora känslan och de djupa tankarna. Det som blir kvar in i det sista är förnimmelserna, hjärtats puls och strömmarna, för att sedan upphöra. Vad som då väntar är okänt.

Indiska yogis kan kontrollera sin puls, hjärtrytmen och andningen till ett absolut minimum tills det för en utomstående uppfattas som ett dödstillstånd. Deras egna röster om upplevelserna i denna absoluta stillhet är en oändlig frid och närvaro med allt som är av materia och liv.

2010-10-22

Se djupet, det innersta, där pulsen är och allt som radierar inifrån och ut. Det som möter mig där ute finns redan här inne och berör, sårar, biter och lenar. Former som berör, former som beröras, det finns redan här det jag behöver. Ändå fryser jag, skakar i kroppen av längtan, efter värme. Det är kallt där ute, kallt här inne. Kroppen alstrar sin egen värme om jag väntar stilla, lugnet återvänder. Här finns det jag behöver.

2010-10-24

”Du har gjort mig oändlig, så är ditt behag. Detta spröda kärl tömmer du igen och igen, och fyller det ständigt med nytt liv.

Denna lilla flöjt av vasstrå har du burit över berg och genom dalar, och andats genom det evigt nya melodier.

Din livgivande beröringen ger mitt hjärta en gränslös glädje och föder outsägliga uttryck. Din oändliga gåva ges till mina små händer. Åren går och än flödar det, och än finns det rum att fylla.”

Rabindranath Tagore från Gitanjali

Att bäras, vi är burna, det finns inte ett hårstrå vi inte kan få att växa, det födes inom oss det ständigt nya, denna mångfald av skapelser.

2010-10-29

Morgonen flyter iväg med många timmar. Folk kommer från alla håll, stannar till en stund och betraktar katten i fönstret som sitter och värmer sig på elementet. Detta att se ett vilande djur med vacker päls och behagligt lugn, denna inre och yttre formskönhet fyller betraktaren med leenden och glada utrop. Något som mina bilder i fönstret aldrig lyckas med.

2010-11-05

Öppna dagen med klarsyn. Se både dig själv och det som finns framför dig. Känn dig närvarande i skeendet, i nuet, i världen och universum. Hjärtats oro är ett tecken på liv. Min ångest, min mänsklighet, stillheten, min natur. Allting rör sig, därav tiden, en sekund i taget, ett andetag för varje mening, genom mig.

Minnet känns blankt ibland, det finns inga impulser, hjärtat har stannat, flödet har upphört.

Dagen flyr, denna kropp borde röra på sig, viljan finns, det är på liv och död, detta plågade medvetande.

Bestämmer jag en handling eller bestämmer handlingen mig. Dessa ryck i nervbanorna, hjärnan planerar och utför. Nyttan av den slumpvisa rörelsens erfarenhet. Det brusande livet inom mig, utan tanke, mål och bestämning. Minnet av orsak och verkan, är det visheten?

2010-11-12

Så många mornar jag suttit här och detta är den enda verkliga, de andra är flyktiga minnen. Ingen kan föreställa sig det jag upplever och känner. Säger jag blågrå himmel, blygrått vatten och svartgrå asfalt så finns där en oändlig nyansrikedom från min fönsterutkik. Går jag ut finns den friska fuktiga luften, den byiga vinden och kyliga temperaturen, det stilla droppandet från skyn, måsarnas skrik, dofterna av hav, saltvatten och bräckt vatten, doften av fisk från fiskmarknaden.

Vad behöver jag mer av upplevelser, det fyller min kropp, det sprids ett välbehag i att vara.

2010-11-27

Vintern har tagit ett första grepp, kyla och lite snö. Den här kylan strax under noll och hög fuktighet är det värsta, inga kläder hindrar att nå kroppen, märg och ben. Det behövs konstant fysisk aktivitet för att värma kroppen.

Elementen värmer för fullt men kylan i rummet går ner till 18 grader. Katten värmer sig på elementen men kan inte stanna för länge eftersom de är för heta. Solen lyser upp vinterlandskapet.

Lördag med bad, shopping och allehanda ärenden. En helg som denna då jag ska måla och teckna går åt till praktiska bestyr. Igår försvann halva fredagen efter det tidiga tandläkarbesöket då de drog ut en sprucken tand. Det blödde i flera timmar, gjorde ont och värken var borta först på kvällen. Det känns som ett avgrundshål där tanden suttit, det fylls med vävnad senare. Kindtänder sitter ordentligt förankrade där bak med kraftiga rötter i en tripod för att tåla trycket. Nu får jag vänja mig vid en kindtand mindre igen. Det var några år sedan jag drog ut en annan sprucken tand. Biter jag för hårt? Äter jag för hård mat? Fattigare på tänder men blir jag rikare i tanke och vishet? Jag får vara försiktig med de tänder jag har kvar.

2010-12-03

Betraktar morgonens ljus och kvällens ljus. De går in i varandra på vintern. Det finns inget middagsljus. Det flyter snabbt över från det ena till det andra. Älven är full av isflak redan i december, hur kommer det se ut i februari? Rå fuktig kyla strax under noll. Värmen här inombords gör att jag huttrar, kylan känns i tårna upp över benen, värmen skiktar sig i rummet, hjässan är varm men tårna fryser.

Ett rödmålat fartygsskrov med gul överbyggnad glider mellan isflaken. Nina Bres från Faaborg är på väg neråt älven kanske till hemmahamnen på Fyns sydkust i Danmark. ”Faaborg bjuder på en idyllisk handelsstadsmiljö med kullerstensgator, vackra hus och gamla köpmansgårdar, en charmig stadskärna, en mysig och livlig hamn, flera konsthantverkare, många sevärdheter samt bra inköpsmöjligheter och diverse matställen.” Det är vad turistbroschyrer säger. En stark lust uppstår att åka till Fyn men det måste bli till sommaren med cykel och tält. Det var så länge sedan jag cyklade i Danmark i mitten av 70-talet, 35 år har gått.

2010-12-12

Kall och klar vinterdag. Allt har frusit till efter gårdagens töväder. En svag vind för röken från skorstenarna söderut, det är den kalla nordanvinden. Isen lägger sig åter i kanalen och frusna mönster uppstår. Den flacka solens strålar lyser upp de små snötopparna och ger långa blå skuggor mot det vita snötäcket. Älvens ström är full av förbiglidande isflak. Stillhet i luften, en fridfull vinterdag.

2010-12-19

Sen är dagen, jag har redan hunnit gå en sväng i Haga på den livliga julmarknaden. Köpte några varma sockor för den kalla vintern. Varför är det marknad bara före jul? Alla vill handla något speciellt, letar efter en unik julklapp. Högtiden för allehanda godsaker och julpynt. Köpte några konstböcker på antikvariatet, slappnade av några minuter med ett glas vin på kvarterskrogen, träffade en gammal vän från slutet av 80-talet då vi drev en filmstudio tillsammans med några andra entusiaster. Vi funderade på en reunion, en träff för att se vad som hänt. Återträffen då ett visst antal människor har skingrats  efter en tid med kulturellt och intellektuellt arbete som satt en stor prägel på de inblandade. Filmstudion gjorde förvisso det, en filmstudio som gav Hagabion gott rykte. Sedan kan livets olika öden ha omformat människorna och skapat en klyfta som inte går att överbrygga.

Därute i nattens mörker glider en stor danmarksfärja mot havet, upplyst är den i juletid med allehanda glitterstråk. Det är mest köpresor, julbordet och spriten som lockar och den billiga konfettin. Temperaturen glider ner mot minus 10 i natt.

2010-12-25 

Kallt så det gnistrar. Luften är torr och strykningarna över kattens päls skapar gnistor. Kallare kommer det att bli, vintern har bara börjat. Nordliga vindar från det kalla inlandet.

Juldagens morgon är stilla, Färjorna på älven har tagit upp sin trafik, en och annan bil och enslig vandrare drar förbi. Där går ett par och rastar sin hund i kylan, hur orkar de små nakna tassarna med 10 minusgrader?

Vi lever alltid i vårt eget kaos. Det finns egentligen ingen ordning på djupet. Det är bara hjärnan som skapar ordningen, ständigt åter igen. På djupet finns hjärtat, pulsen, blodets strömmar och det undermedvetna. Är det kaos? Om vi inte kan se något, känna något så är det undermedvetet? Hur vet vi då att det är kaos? Där är kanske lika mycket ordning där som vi förtvivlat försöker skapa i våra hjärnor. Någonstans griper kaos in och ger det oförutsedda. Vi måste ha kontakt med allt inom oss, från tårna upp till hjässan. Kaos är vår vän och vår fiende beroende på våra öden. Att inte drivas ner av kaos utan se det som en bubblande källa.

Ensamhetens filt över mig. Allting stilla. Inom mig är allt som händer, både där ute och här inne. Hinner jag uppfatta alla nyanser, är rörelsen inom mig lika snabb som budskapet utifrån? Jag överlåter åt kroppen att bearbeta detta myller av impulser. Kan jag påverka detta sovrande och sammansättande innan det når medvetandet i en inbillad klarhet?

Klarheten är min sammansatta bild av verkligheten.

Den är klar bara för mig.

Den måste ständigt förklaras.

2011-01-06

Trettondagen med snön yrande utanför fönstret där älven med båtarna knappt skymtas. Snön har yrt sedan morgondagen. Snöröjarnas sisyfosarbete påbörjas, de plogar upp vallar på ömsom sidor av stigen för att åter efter några timmar göra samma sak igen. Hur mycket ackumuleras innan vintern är slut, hur höga blir vallarna och bergen av snö?

Tillvarons intighet. Försöker att hitta centrum för varseblivande och ordens tillblivelse. Det är svävande, flytande, sammansatt av varje cell i min kropp. Finns ett centrum så är det hjärtats puls men tankarna och orden som vandrar sin väg från tårna upp till pannloben, genom benen, låren, könet, magen bröstkorgen, halsen och svingar sig ut i fingertopparna och tillbaka. Kroppen är alltings spegel, mottagare och omdanare.

Funderar över att göra en film om människans gående och hur det speglar hennes inre. Det säger mycket om inte det mesta om hennes själs närvaro i rummet, intelligens och känslomässiga förhållande med omgivningen, harmoni eller disharmoni. Där finns den slutna gången, den öppna, den rastlösa, den hårda och farliga, den vänliga och mjuka. Benens form och rörelser ligger nära de sexuella organen. Den kvinnliga gången och den manliga, hur lätt det är att se det på långt håll. I den handikappades gång är det svårare att tolka ett genus, kräver större erfarenhet. Hur lite ser vi inte till uppförandets konst och kroppens sensuella närhet. Dansare får träna sig i att tygla rörelsens uttryck, uppmärksamma dess språk och tala med dess rörelser.

Skulle vilja närma mig fenomenet mera sensuellt, poetiskt och med filosofiska reflektioner. Det finns vetenskapliga studier, gåendets hela motorik, balansakten, kontrarörelserna, rytmiken och musklernas arbete. Det ligger som grund för en visuell studie av den personliga gången.

Katten har en försiktig rörelse, den vet exakt var den ställer sina tassar även om den inte alltid kan bedöma underlagets stabilitet vid hastiga manövrar och svängar. Olyckor händer.

Man går på ett annat sätt i Asien än i Europa. Indierna har en skridande gång, rak rygg, små steg där benen bär dig fram, koppen vilar på varje steg. Svenskarna föser sig fram med långa kliv, ett hastigt hasande med stegen för att snabbt nå fram. Kanske är detta den moderna stressade människans gång.

2011-01-09

En person har avlidit och för mig kommer reaktionen väldigt långt efteråt begravningen. Kanske skulle jag varit där, men jag kände inte betydelsen och närvaron av personen så där intensivt. Egentligen kände jag personen dåligt, pratade sporadiskt med hen och uppskattade hen inte tillräckligt. För vännernas skull och för släktingarnas skull är vi på begravningar. Vi upplever den döda personens närvaro, som om den döde finns i rummet och tiden någonstans. Det är allas närvaro som skapar denna känsla. Inom oss tänker vi på livets förgänglighet, livets bräcklighet, försummelser och brist på uppskattning av personen under livets gång. Funderingar på vårt eget eftermäle, ser den avlidnes eftermäle i ett ljust sken och vill helst glömma alla negativa sidor. En människa saknas efter sina positiva sidor och där fanns många och vi får alltid leva med människors både positiva och negativa sidor, vi bär ju själva på sådana sidor som vi hoppas folk står ut med.

Jag begriper inte vissa människor, är det brist på inlevelse eller dålig kommunikation? Oftast hör jag bara rösten men inte dess innehåll, ser minspelet som inte följer ordens betydelse. Människan vill tänka på ett visst sätt för att må bra. Vi intar den rätta ståndpunkten för att känna att vi är bra människor och misstänkliggör alla andra som inte intar den.

Politisk orörlighet är av ondo, det fjärmar oss från samhälleliga överenskommelser. Politiska idéer måste diskuteras, de är alla ofullständiga skisser och kommer att så förbli i all evighet. De får aldrig gro till en egen vilja.

2011-01-14

Frusen sitter jag och tittar ut över ett fruset landskap. Kylan där ute gör mig uppmärksam på värmen här inne men den känns inte tillräcklig.

Att blotta sig, vara skör och mottaglig, påverkbar. Så snabbt jag målar upp färdiga idéer och ståndpunkter. Jag vill påverkas men inte gå förlorad, vill behålla min grund. Den finns där alltid, den går aldrig förlorad. Den upplevs starkare vid ett öppet sinne.

Denna text är inte verkligheten, den finns där med de osägbara djupen, bortom gestaltningsförmågan. Fragmentet tänder en gnista, lyser upp det inre landskapet, lockar fram varelserna, de älskade och demonerna. Det är vad som finns kvar efter denna millisekund av verklighet.

Våra sköra kroppar, denna vansinniga biltrafik. Hur kunde människan skapa dessa farkoster som redan i måttlig fart bryter alla kroppens ben och dödar. Fientlig känns världen, fattas bara att fienden styr farkosten.

2011-01-21

Trött efter en natt med förkylning och lite feber. Får nysningsattacker och snörvlar.

Kroppens påtagliga närvaro, känner inget annat speciellt. Vad finns av känsloströmmar som styr tankarna? Kroppens behov, hunger, törst och vila? Vill egentligen ingenting, inget händer inombords och inget utom tankar om livets förpliktelser stör horisonten. All denna aktivitet för att uppfylla vår plats i tillvaron. All denna ängslan över konsekvenserna. Här bör jag förbli i evigheter, här är evigheten. Där är du och jag i det eviga närvarande nuet. Inget behövs, inget behöver hända, det som sker, det sker. Floden, älven strömmar full med isflak mot havet. Färjan bryter sin väg däremellan för att släppa av folk vid lägret. Människor rör sig mot bestämda mål, det märks på deras gång. Alla är vi uppfyllda av tidens krav, punktlig närvaro. Det är arbetets första grundsten, närvaro. Uppgifterna löses med varierande intelligens, erfarenhet och förmåga.

2011-02-05

En hel vecka med filmfestival. Utblickar över världen och människors erfarenheter förmedlade genom kameran. Ställa samman rörelser, ljus, mörker och ljud till en upplevelse, till en berättelse. I en film satt jag och funderade lika mycket över rummet, duken, människorna omkring mig som över filmens handling och rörelser. Där på duken förmedlades en form av iakttagande som stillade mitt inre och fick mig att flytta blicken till allt annat omkring mig. Mystiken i filmen fanns, det hände saker som var intressanta att följa men på ett otvunget sätt, som om allt jag själv ser och uppfattar har samma mystik och mångtydighet.

Det är så med konsten att den berikar min egen vardag, jag är i ögonblicket den enda som ger mening, är meningen och ser rikedomen.

2011-02-06

Trött på morgonen, det var väl ingen vila i natt, rikt med drömmar, rörelser, känslor och surrealistiska ting. Det flödar liksom inte där man sitter och huvudet hänger. Behöver nog sträcka ut mig på sängen igen.

2011-02-11

Morgonens skörhet, den frusna kroppen darrar. Livet som bara är här.

Vakenheten påminner mig om ting som behöver göras. Världen och universium i mina tankar. Skådar jag utåt så skådar jag inåt. Skådar jag inåt finner jag landskapet, gräset, träden, skogarna och det kalla vattnet. Det kanske alltid fanns där att upptäcka. Det skulle alltid ha kommit till mig i stillheten. Det som var, det som är och komma skall. Vi ser när allt är öppet, när det där ute är här inne.

Det blåser, snöflingorna yr omkring i luftens strömmar. Bara tanken på hur det är får mig att huttra.

2011-02-13

Mardrömmar är nästan alltid tillkortakommanden. Man gör något som man inte kan rätta till, något fungerar inte som det ska, försummelserna spökar, människor som är döda lever igen med nya relationer och konflikter, uppsatta mål nås aldrig, man hinner inte med tåget, bussen eller träffen, det är kort sagt obehagligt och uppvaknandet är en befrielse. Det finns också sjukliga mardrömmar, sexuella morbida drömmar eller allmänt äckliga med köttliga former som styrs av blodets pumpande, former som löses upp, omformas, delas upp i hundra delar, spricker och bildar nät av små element. De är svårast att förklara, de ligger i vårt eget blod och kropp, undermedvetet, arkaiskt. Frammanas av hetta eller feber i kroppen.

I det vakna tillståndet är tomheten där, förut var man i kroppen, styrdes av dess blinda nyckfullhet, mardrömmarnas värld. Nu sitter man nyktert, ser ut över landskapet och älven badande i solen.

Alla dessa tillkortakommanden, de är inte längre mardrömmar, de finns omkring mig som reella händelser, minnets begränsningar, högar av stillastående projekt. Kommer ingen vart.

2011-02-25

Jag ser bilden av mig själv, den verkliga och den inbillade, den önskade och behagliga, den sanna och oangenäma. Jag gör en bild av hela min existens, en modell och karta över mig själv som skiftar efter omständigheter, upplevelser och känslotillstånd. Det handlar om inre och yttre synvinklar, alla är de illusioner. Jag berörs av illusionerna, det är mina tankars avstamp dess grund och sanning.

Vad är det vakna tillståndet? Hur nära är min illusion en sann bild av verkligheten. Jag känner vinden, vattnet, jorden, dofterna och ljusets närhet. De framkallar minnen i mig, det är jag, den sammansatta av allt som är.

2011-03-04

Kylan letar sig lättare in nu när fuktigheten ökar. Därute ligger dimma över älven, båtarna försvinner nerför älven in i det vita. Luften, gräset, vattnet och träden på andra sidan älven är den enda natur jag ser, och så människornas väntande, gående och springande. Allt annat är byggt, konstruerat, skapat utav järn, plast, trä och betong.

Tryggheten finns bara inom oss i stillheten och förtröstan. Där vi är i ren natur.

2011-03-05

Vad oroas jag över? Det finns bara denna stund, denna jord och detta universium. Det finns bara detta bultande hjärta. Det finns inga begär, önskemål eller tillfredställelser. Hungrig kommer jag alltid vara, frågande, existerande, vibrerande. Känslan av frid bryts mot oro. Världen är orolig, det gäller att bevara den inre friden.

Vid tillfällen bryter jag upp. Måste bryta upp för nya områden. Då finns bara den inre känslan, närheten till dig själv, övertygelsen om livets enhet, vägen till förståelse.

Där ute jagar människorna, piskade av varandra, uppfyllande varandras mål, tillfredställande de sociala behoven av erkännande och betydelse.

Kallt och blåsigt där ute men himlen är klar och vårsolen värmer det lilla livet.

2011-04-02

Jag söker tröst i mitt eget skrivande. Finner styrka i det redan skrivna. Det där var bra, det där var inte riktigt sant men det får stå som ett fragment, som en ansats. Jag kommer aldrig fram till den fulländade meningen, de är alla ofullkomliga brottstycken ur livets kaotiska virvel.

2011-04-03

Varifrån tar jag avstamp, de inre bevekelsegrunderna, var är de? Behoven av att konstant uppleva, känna och erfara. Jag är här, livet lever, jag är från denna stund till nästa stund, från denna punkt till nästa punkt. Denna enkelhet –  denna fantastiska komplexitet. Det är min identitet, att alltid kunna ifrågasätta, undersöka, vara interaktiv med min omgivning, fyllas av alltet, se dess förgänglighet men för stunden laddas av dess energi. Snart finns det bara en jämnt fördelad värmestrålning som kanske i eoners framtid utlöser en ny energikälla, skapande nya förtätningar och förtunningar.

2011-04-08

Solklar vårmorgon, vinden är frisk över älven. Vågorna bryts i talrika skummande sjögäss. Det drar kallt i vinden men solen är värmande.

Skapelsens energi ligger i en absoluta närvaro i rummet och tiden, den ständiga stimulansen i händelseutveckling. Vårens energi i brytningen, uppvaknandet och förhoppningarna. Den påtagliga värmen i kroppen stimulerar. Förälskelsens tid säger man, men det är mer för att det är så mycket lättare att bli förälskad i vårsolen, omgivningen, människorna och finna stundens njutning. Att romantiken blommar mellan människor är ren tillfällighet. En av fyra människor drabbas istället av depression. Denna rörelse i tiden och kroppen som man inte vet var den ska kanaliseras. Att se alla andras lycka. Kanske minns man den misslyckade kärleken, förälskelsens missräkningar, utanförskapets lidande och existentiell ångest.

För mig var det oftast Valborg som var deprimerande. Det var all utanförskap jag kände som nyanländ till Sverige, att se alla kompisar fira, ensamhet och ångerst. Det förföljer mig men är inte så omskakande nu på äldre dagar. Jag tar en promenad i vårsolen, fotograferar och tecknar, njuter av värmen.

2011-04-22

Jaget en sammansättning av otaliga varelser. I ensamheten ser jag ett oändligt antal element som ska samarbeta. Behoven och begären behöver nollställas. Kvarstår detta faktum att kroppen är där och pulserar, föder tankar och drömmar. Kroppens lust och lidande. Kanske lidandet är en större bekräftelse på livet än lusten. Lusten är svårfångad och mystisk, lidandet är påtagligt och reellt. Instinktivt flyr vi lidanden och besvär, ansträngningar och arbete. Varför? Där är ju livskänslan och livsinnehållet. I korta stunder upplever vi lyckan och berusningen, extasen och orgasmen. Livet i övrigt är beröringen, den inre rörelsen, steget fram,  formandet och skapandet. Verklig gemenskap, öppen för upptäckter och äventyr. Det behövs inga tusenmila färder, det kan vara den inre resan i stillheten vid fönstret.

Där ute flödar solen i den första sommarvärmen, våren får en rivstart, träden slår ut över påskhelgen. Snart är det första maj.

Katten värmer sig i solen vid fönstret, mottager energin från rymden.

Vi äter den sammansatta materian byggd av solens energi. Inte så konstigt att solen var gud och allt levande av det berodde. Vi behöver förenkla det komplicerade. Se helheten och inte förirra oss i detaljerna. Barnets lek bland träd och sten, där är vi också alltid, förnimma dess närvaro, finna dess hemligheter, förstående endast ett fragment, förlitande till krafterna och energin.

2011-04-30

Förhållanden vid den absoluta närvaron i tillvaron. Helheten mellan kropp och tanke. Svävande mellan dåtid, nutid och framtid, mitt i historien, mitt i universum. Jag är universums mitt, dess förutsättning, tillblivelse och upprätthållande, endast för mig. När jag dör vet jag inte av dess existens, den blev till vid min födelse. Och den är här, min kropp som svarar, mina känslor som uppstår, rörelsen i mig. Där möter jag en annan, en annan själ, en ljuvlig personlighet som svarar, som söker en annan, inte mig, den genomströmmar mig för att nå någon annan, upplevde dess närhet, glimten av detta andra universum.

2011-05-06

Den ensamma kroppen, utan relationer. Det undflyr mig i dagens bräckning, ser den sedvanliga rörelsen, kropparnas rörelser i förhållande till varandra, tolkar deras budskap. Det är samma som gårdagens och morgondagens. Vill vara, bara vara, här är jag, se mig, rör mig. Inget utöver stillheten, den totala stillheten, utan vilja, mål och mening.

Så mycket rör sig där inne, viljor, begär, önskningar, förhoppningar, grämelse, misslynthet, hämnd….. både ont och gott.

Vill jag leva får jag utstå dess lidande, om inte återstår dödsångersten. Ögonblick av lycka, dagar av sorg.

Kvarstår skapandets mening, existensen.

2011-05-20

Ur intet kommer jag, ur intet kommer skapelsen, delningen mellan varat och icke varat. Det finns en potentiell energi i existensen som frigörs vid dess motsats, upplevelsen av döden, utslocknandet som är en förening av alla motsatser. Vart går denna energi? Finns det där någon eller något som fångar det och åter delar döden i liv och ickeliv?

2011-06-04

Ångersten griper om oss vid allt som ska förklaras. Varför blev det som det blev? En försummelse och dess konsekvenser håller mig vaken om nätterna. Ett ont ord och dess grogrund i själens mylla utplånar jag inte så lätt. Ändå så ligger det där inom min egen sfär, min egen fantasis gränser och min eget djup. Brottet har redan fått sitt straff. Försoning kommer alltid först med en försoning med sig själv. Om jag inte tror på Gud har jag inte heller någon att lägga skulden på. Eländet omkring mig har sin orsak i mig själv oavsett om en gud existerade eller inte. Jag skulle kunna klandra gudens likgiltighet inför våra öden, våra krig och förbrytelser men det beror ju på våran skuld. Värre är det med naturkatastrofer, jordbävningar, översvämningar, vulkanutbrott och stormar. Människan är som gräset, undflyende existenser, sopas med av stormeldarna, förtorkar och blåser bort, gödslar en annan jord. Jag kan inte hitta en annan mening i livet än dess liv, glädje att vara, röra sig, dansa, sjunga och le. Äventyret att nå randen av tingens existens i det lilla och det storslagna. I nästa stund är vi borta, spåren vi lämnar efter oss vittrar bort med tiden.

Man talar om mognad och stabilitet, vishet och förstånd. Jag når aldrig mognadens topp, självförtroendets lugn, vishetens pelare. Jag oroas ständigt i tillvarons labyrinter. Försöker uppnå vissa mål, förlorar andra. Lever jag så ska jag leva tills jag dör, i osäkerhet över vad som väntar mig. Tiden fylls av det oväntade, annars skulle vi dö i förtid av ledan.

2011-06-26

Här i naturens mitt är jag själv naturens puls och grund. Det lever i mig alla tider och rum. I varje ögonblick är den känd och upplevd utanför och i medvetande. Där finns den oändliga kärleken som är obeskrivbar, balansen mellan tagande och givande. Människan är naturens minst kärleksfulla varelse som förhäver sig, skapar obalansen och får leva med dess konsekvenser. Lyssnade jag tillräckligt väl behövdes inte denna egna vilja, då behövdes bara viljan att tjäna detta högre syfte, då behövdes ingen vilja alls i detta rikedomens flöde. Visheten skulle komma till mig som hjärtats slag inom mig. Ge detta hjärta vad det behöver så gläds det till dess dagar är räknade.

Bryta upp stenen med stocken, hävarmsprincipen. Det runda som rullar fortare och snabbare. Värmens energi, som är solens energi lagrad i materian, som sätter hjulet och hävarmen i rörelse. Naturens lagar i maskinerna där ute, grovt efterliknande naturens inre skeenden, endast ett fragment av dess komplexitet, dränker oss i restprodukter utan användning, för evigt kväver ett liv som ville spira.

2011-07-01

Mina ben inom mig, det innersta kvarvarande sedan köttet förruttnat, det blodskapande organet som livgör, beskyddar och sprider näring. In i märg och ben är ett uttryck om något långtgående, präglande och bestående. Ett bestående minne, detta varseblivande som trängt ner till märgen, det finns där utan värdering, teori eller förklaring. Den tysta kommunikationen, överensstämmelsen med alla varelser .

——– Indienresan 2011 ——–

2011-09-17 

Sitter och tittar ut över älven igen efter resan till Indien. Nu återstår det att skriva ner dagboken från reseskildring.

Ser att fönstren behöver rengöras. Jag ska lyssna på radio, slappna av några dagar innan jobbet. Dimmor över älven skapade av kyla och värme. Knappt syns skarvarna på pållarna, färjorna försvinner i det vita.

Ser allt och inget. Tänker på det mesta men fångar ingen tanke. Pennan löper över papperet, min tankes skrift. Vill så gärna få kontakt, skriva för en åskådare, dansa för en lyssnare, sjunga för en läsare. Allt är tolkningar av reflexer. 

2011-10-22

Vardagarna är livligast med alla cyklister och pendlare på väg till jobben. Färjorna avlöser varandra i ständig ström borta vid kajen. Sopbilar för oväsen utanför dörren, det är en ständig rörelse. Började dagen med en promenad. Spatserade bort till ett kafé i Haga, beställde en espresso och läste morgontidningen. Oftast är tiden knapp så det blev bara en runda ner till kajen och sedan till frukosten hemma. 

Så många med morgonrutiner, jag ser dom från fönstret varje dag. Vallande hunden, joggare, energiska gångare med svängande armar eller stavar, backpacker-springaren som konditionstränar med en stor ryggsäck, har hon stenar i säcken? Gamlingar som stannar till ibland och drömmande tittar mot älven och båtarna, damen på väg till jobbet varje morgon med ryggen rak som en pinne och en fast blick framåt förflyttar sig med snabba små steg.

Här är alltid tomheten innan man inser att allt är här, att det finns något utanför är en illusion. I samma ögonblick jag medvetet erfar är det innanför. Där kan det få fäste och uttryck.

På frågan om kreativitet svara jag alltid att alla är kreativa inom sitt speciella område. Många är kreativa på att undvika att arbeta, att inte göra något. Det är dagdrivarens specialitet.

Kreativitet är det som ständigt föds inom dig eftersom du är en levande varelse. Vi tror att vara kreativ är att göra något speciellt. Det finns så mycket kreativt i att bara vara. Då föds det nya som viljan annars förtränger.

2011-10-24

Varats ångest, vår rädsla över att något är fel med livet, med oss själva, att något gått snett och är irreparabelt. Vi är stukade själar allihopa, stöpta i olika former. Vi måste försona oss med vår egen historia, älska den som den är. Annars kommer vi aldrig vidare och öppnar oss för det som kan hända. 

Jag skräms över minnets perfektion, det absoluta minnet som antas som sanningar.  Det är skönheten hos minnets begränsningar som lockar mig att skapa. Locka fram den där visionen och sagan. Vi behöver myten och gestaltningen. Dagens vetenskapliga sanningar blir till gårdagens försök att nå sanningen.  Vi ser alltid verkligheten i ett nytt ljus varje dag.

2011-10-30

Disig och dimmig höstdag, regnet droppar ner hela dagen. Vintertid igen och jag har vunnit en timme på morgonen, sedan är allt som vanligt igen.

2011-11-04

Behaglig höstdag med lite dis i luften. Det blir sådär måleriskt allting på lite håll när solen belyser husen på andra sidan älven. En dag för göteborgskoloristerna! Temperaturen behaglig fortfarande men det kan slå till och bli vinter när som helst. 

2011-11-12

Måste komma upp tidigare på lördagar. Det finns så mycket att göra under dagen. Morgonstund har guld i mun. Det är en gyllene dag där ute. Vinterns släpljus lyser upp och ger långa skuggor som är lätt disiga i den fuktiga luften. Det stora i att vara människa, acceptera allt som det är, Se klart inom som utom mig, tingen, föreställningarna om dem. Nöjet att hela tiden föreställa sig något efter att ha upplevt det, ett sätt att behagligt tänka igenom det som varit. Jag behöver inte påtvinga någon min uppfattning, teori, kritik eller vilja. Här finns en oändlig värld att upptäcka, begrunda och lägga till minnet. Minnet har allt, både det medvetna och omedvetna. I den klarvakna dagens ljus spelar minnet med mina sinnens intryck en nöjsam dans, för mig bort i det oändliga varat, skratten klingar från barnen, måsar och skarvar vilar på pollarna, färjorna svänger in till kajen, människor på lördagspromenad.

2011-11-26

Så lite tid det finns för skrivande och tankearbete. Man måste vara tidigt uppe, klara av alla praktiska bestyr, kontakter och förpliktelser. Sitta ner och göra det är det enda som gäller. Då handlar det om att vara uppmärksam, koncentrerad, avkopplad och avslappnad på samma gång. det finns inget viktigare just nu och det är en lust att förverkliga, tankens spår och berättelsens flöde.

Regnet drar i byar över älven. Solen kastar sitt sken på husen långt bortom jalusierna av regn, ett måleriskt ljus. 

Sitta rak i ryggen och bara skåda, vandra rak i ryggen, dra in magen. Ständig närvaro. Ryggen är mitt öde, har präglat mitt tänkande och varande, om livet, fatalismen och tankarna om mening och livsglädje. Vore hellre en delfin som lekfullt rullar runt i havet, som inte behöver kämpa med gåendet, ståendet och sittandet. Kämpandet med gravitationens band, som drar ner, tynger ryggkotorna, klämmer på nerverna. Jag har slimmat min kropp med tiden. Är nu tio kilo lättare än för två år sedan och då är jag från början en lätt varelse. Men varje kilo är ett besvär och en tyngd att bära. Värst är stelheten i ryggen, förstelningen, kampen att erövra rörelseförmågan i ryggen. Stretchning tre gånger om dagen och ändå kommer jag knappt någon vart. Når knappt ner till marken vid böjning med raka ben, kan överhuvudtaget inte böja mig så mycket mer än rät vinkel med sträckta ben.

Drömmer om den fjäderlätta rörelsen, att kunna flyga, att vara herre över gravitationen. Ibland så realistiskt att jag tror att jag gjort det, flugit över trädtopparna, landat på bergens avsatser och lugnt kunnat hoppa ner för sluttningar. Att inte ta trappstegen utan bara glida nerför i en lätt gravitation, med en liten puff vara i luften som astronauterna man ser på rymdstationen. I rymden skulle dock mina ryggmuskler förtvina och besvären bli ännu värre, men kanske skulle övningarna bli lättare.

2011-12-18

Söndagen är vacker. Kylan har ännu inte slagit till. Jag vaknade sent och gjorde en liten bensträckare utmed hamnen. Det är så mycket som vill göra sig påmint, upplevelser, kontakter och förpliktelser inför framtiden. Livet fortsätter alltid här inne. Jag kan se det meningslösa i allting, betrakta mitt liv sådant det är här inom mig. Snart kommer kontakter, utförande av arbete för det kollektiva, ansvarstagande för andras liv, hjälp till behövande. Upplevelser av musik, färger och former, kvinnans kropp och orgasmen. Det är livet att fullfölja. Kan jag skapa sköna bilder, skapa intressanta saker, laga och ställa samman, skriva medryckande text så finns en viss mening. Istället för ett vegeterande utan inre tillblivelse och gestaltning. Den ligger öppen där ute, den nya sköna världen som byggs i våra sinnen.

2012-01-08

Det har hänt så mycket. Julen, samvaron med släkten, vännerna i Stockholm under mellandagarna, nyår. Hela tiden har jag tänkt på min nära vän Ann, den mjuka fina kvinnan som kommit in i mitt liv. Tankarna radierar utifrån relationen med henne. Det blir så när någon kommer nära in  på skinnet, innanför huden. Lättare att leva inifrån, det lever här inne på annat sätt, denna närhet, känner mig öppnare och mottagligare för allt. Det är söndag, trettondagshelgen har gått så fort. Först en kväll och  natt med Ann. Vi samtalar så lätt och ledigt om allt som kommer på. Trettondagen åkte vi till skridskobanan och skrinnade. Våra liv rullades upp där i fartens samtal. Därefter bjöd Ann på mat och vi tittade igenom en del av hennes bilder från Sydamerika. Sedan var vi för trötta. Jag kom hem och sov i 12 timmar. 

Öppenhet och känslighet. Vi är alla hyperkänsliga från födseln. Sedan trubbas vi av, behåller känslighet på vissa områden, andra förträngs. En del människor förblir hyperkänsliga genom hela livet. De får leva med det, lära sig att leva med den.

2012-01-13

Vaknar till en solklar dag och vintern är fortfarande mild. Det blir lite frost under nätterna men det är 8-10 plus mitt på dagen. Dåligt med sömn igen under natten och livet som ska gå vidare. Känner mig inte bra idag. Vissa dagar undrar man varför livet behöver levas, men man finns ju till med hjärta, lemmar och hjärna. 

Lemmarna dansar till hjärtats rytm, hjärnan försöker styra. Skrivandet en dans med fingrarna, orden kommer tillbaka i medvetandet, nästa ord ska tänkas ut, fingrarna rör sig igen, vissa saker sker autonomt. Det autonoma byggdes upp genom årmiljonerna men dansen är vår egen. Mönstren kan variera, kopieras och nya kan uppstå. Vår kultur måste harmonisera med naturen, vi är ju själva natur. Mycket så kallad kultur är osund, så väldigt mycket skadar vår själsliga och kroppsliga hälsa. Handlingar som skadar och stryper flödet. 

Behöver den där vänligheten, utan baktanke, värme och liv.

Magen en klump och skålen tom.

Ljuset där borta, mörkret kan inte se

Fattar inte det inbillade, kontakten finns i en punkt, ger oanade följder.

2012-01-29

Dessa nätter med  kvinnan i mitt liv, denna resa mellan hårfästet, öronen, halsen, mjuka rundningar, axlarnas sköna form, brösten, midjan, höfterna, låren, innanlår, knän, anklar fötter och tår och så tillbaka, in, in i, uttömmande, varande i, vilande, kännande, behöver detta.

2012-01-31 

Tiden försvinner så fort en morgon framför ljuset och älven. Iskylan i vinterns kallaste dagar, minus någon grad, kanske blir det kallare denna milda vinter. 

Försöker forma min hemsida, blir upptagen med andras, tittar förstrött på diverse hemsidor. Läser världens nyheter, så mycket man nu kan veta ta in och bearbeta. Vi följer intresselinjer, tankemönster och gör slutsatser. 

Miljoner besöker ett tempel i Indien som satsar på förnyelsebar energi och möter pilgrimerna med mat, husrum, värme och ljus. Mäktiga donationer till ett religiöst tempel? Kunde pengarna skänkts till ännu mer behjärtansvärda insatser? Det kanske inte ger lika hög prestige i jakten på god karma. Vad har Ryssland för intresse av att stödja regimen i Syrien?

Försvar
Våld
Svält
Korruption
Begär 
Orättvisor
Hämnd
Likgiltighet
Försummelse
Lathet
Lättja
Död, död, död…

2012-02-01

Alla avlagringar man har hemma hos sig från flydda tider, papper, böcker, pärmar, teckningar, fotografier, tidningar, brev, negativ, kort, anteckningar i högar och åter  högar, sorterat, osorterat. Om man bara visste var man hittade en speciell teckning, anteckning eller serie av bilder. Letade i flera dagar efter en speciell bok som plötsligt bara ligger där fullt synlig.

Det är bara nuet som är väsentligt. Det finns oändligt med historiska avlagringar i vår tid med dokumentation. Det väsentliga är vad jag kan skapa nu och att jag ser klart min situation, tingen som de är, min kropp dess funktioner och livets gång.

2012-02-03

Kölden har slagit till med minus fem grader. Isarna brer ut sig på kanalen. Förfryser mina fingrar trots goda handskar. Vinden ger isningar kring mun och kinder, kylan biter.

Gårdagens flöt fram under samtal, kyssar och kramar. Samtalen är ett löfte om framtiden att det kommer att gå bra med relationen. Ann har jag omedelbar kontakt med, tänker att jag hade det redan från början, för länge sedan då hon var en annan mans kvinna. Tiden har plötsligt ingen betydelse, samtalen går från det ena till det andra, från det enkla till det komplicerade. 

2012-02-10

Finner mig i tomhet, utmattning, villrådighet. Tomheten, kan det fyllas med något nytt? Aldrig vara rädd för intet och det tomma, känn hur det flödar till, fylls med överraskningar. Minnen av människor som varit, människor som lever vidare i oss. Alla dessa öden och vara öppen för andras öden.

Himlen är flammande orange i solnedgången, de blåtonade molnen vid horisonten och de svarta rökpelarna från skorstenarna i siluett, fredag kväll, helgen har börjat, livligt med resenärer på väg hem. 

Behöver stillheten, ser evigheten, det stora i det enkla och vardagliga, ser det unika i det allmänna.

Världen är så vacker.

2012-02-19

Inom mig en känsla av början, ovetande av vad som väntar, nuets alla valmöjligheter eller upprepningar, behöver jag välja, vem väljer åt mig? Impulserna inom mig, vetande att det ska pulsera, pulsera och kanaliseras åt olika håll. Måste vara koncentrerad, uppmärksam. Lever i mitt landskap, rör mig i dess labyrinter. Ibland se klart över nejden, ibland famla ovisshet. Bilder som föds inom mig i kontakten, rörelsen, utbytet, interaktionen med det som är.

Söndag med krita i handen framför staffliet. Målningarna ligger och väntar, vet inte följderna….

2012-02-24

Denna dag i sitt vardande. Ser bara detta liv, detta nu. Det förgångna är det förgångna. Hjärtats slag i varje sekund, strömmen av liv. En haltande man drog förbi fönstret med stora besvär. Känner vi med människor, ser deras svårigheter? Kanske upplevde han en lycka i att gå efter månader av förlamning. Allt är så relativt. Kan jag se om människan där borta vid busshållplatsen är lycklig? Kan bara uppleva min egen lycka och glädjas åt andras.

2012-03-10

Så många kvällar och nätter med kvinnan i mitt liv. Det ger energi och lust att göra saker. Förhållandet blir det väsentliga i livet, vi går vidare gemensamt. Finner det som behöver göras, vilande i det som kan vänta. Stundens omedelbara tankar och uttryck. Vad kan jag överblicka?

2012-03-17

Lördag morgon börjar med frukosten sent på förmiddagen. Nattliga drömmar i lätt feber, sådana drömmar som mal på igen och igen med samma tema. Kontakter och förhållningssätt som upprepar sig.

Den gråmulna dagen utanför med sitt silversken, pastellfärger dämpade. 

Inom mig, beskriver det som kommer till mig, 
bortom mig det okända tills jag ser dess reflexer, 
tolkar dess gestalt, tecknar dess form.
Känner jag då denna gestalt? 
Som kvinnan jag varit med under natten.
Som vattnet jag simmade i, det oändliga havet.

2012-04-01

Dagen framför mig, blåsten över älven, halvklar himmel,  kyliga stråk. 

Tomhet i mig som fylls. 

Oroar mig inte för tomheten, detta kärl fylls på nytt varje dag. Livet ligger alltid framför oss, det som levts tillhör det förgångna. 

Erinringens sötma och narrspegel. 

Känna detta nu, det friska, naturliga, oundvikliga. 

Här är ett ljuvligt minne, det tonar bort, försvinner.

2012-04-28

Tomheten i morgonstund, är det tröttheten? Stirrar ut som om världen var ny men den är där fylld av minnen, rekapitulationen från vaggan till nuet. Där innanför pannloben något som förväntas hända.

Livslusten kommer av att se livets rörelse, den omedelbara närheten till vad som händer. Rörelser i intellektet, utomsinnlig närvaro eller upp från de stora djupen.

Handling och icke handling skapar samma skuldkänsla.

Tömmas och fyllas, vi behöver denna balans, det inre rummets balans. Alla händelser behöver inlemmas i det som är min sfär, mitt känslorum. Min personlighet har jag vaga uppfattningar om, den kommer fram i relationer till belåtenhet och förskräckelse.

Kan min vän vara livet och ljuset? Kan min älskade ge mig livslust och glädje? Behövs relationen för att leva detta livet, öppnar det för äventyret att vara människa? Ljuset och livet finns inom oss, min älskade ger mig livslust och glädje.

Silverljuset över älvens tenngrå yta. En husbåt går för egen maskin mot havet. I en framtid kommer husbåten att bli vanligare. Man utvinner energi från solpaneler och vindsnurror, har en marin odling intill för fisk, musslor och havstång, komposterar och utvinner biogas, utvinner mat från havet och gödslar den med sitt avfall. Försäkrar sig om en framtid då ishaven och glaciärerna smälter, havet stiger och dränker städerna som får byggas på pålar men ack så känsliga för tsunami, orkaner och vårfloder.

Husbåtarna skulle kunna byggas sjösäkra, kunna motstå höga vågor vara elastiskt förankrade i havsbotten. De skulle kunna ha nedsänkbara linjära generatorer och utvinna vågkraft vid förankringar på en plats under längre tid. Oberoende, självförsörjande. Drömmen om den självförsörjande människan i naturen. Varför blev inte denna utopi verklig, varför är våra drömmar alltid en dröm om självständighet? Naturen ger och tar och levde vi i balans söker vi spänning på annat håll. Den oroliga människan söker nya vidder och horisonter, krigar om guld och vinner makt. Edens lustgårdar var för trånga, tillfredsställde inte människans äventyrslust. 

Kommer alltid tillbaka vid mig själv och den inre energin, kroppens behov och livssaven. Äventyret att överleva, att få tingen att samarbeta, att så jorden och skörda, att sjunga, dansa och måla.

Ropen från djupen finns där. Vi söker en transcendent upplevelse.

2012-06-30

Vibrationer i mitt inre sätter igång tankeverksamheten, tingens frekvenser och toner i alla skalor, från det djupaste bas till den högsta diskant. Där formas orden som formar en mening och en tanke. Vad liten tanken är i förhållande till den verklighet den vill greppa!  Vilket oförnuft vi har i förhållande till naturens oändliga rikedom och intelligenta uppbyggnad. Vad okänsliga vi är i förhållande till växter och djurs omedelbara reaktioner och känsliga sinnen. Om man planterar en växt i en kruka känner den snart av krukans gränser och ger omedelbart signaler om att inte växa för mycket. Människan har inte denna återkoppling, hon vill inte känna sina gränser och rättar sig inte efter den. Rötterna växer tätare utmed krukans väggar och botten. Den söker en expansion men finner den inte.  

I Amazonas regnskog lägger honan till den lilla rödgula lövgrodan sina ägg i en droppe vatten på ett blad på marken. Där vaktar hanen tills  de har kläckts. För att skydda dem från omgivnings faror bär han dem, en efter en, på ryggen högt upp i trädet till vattensamlingen i botten av en storbladig parasitväxt där de kan utvecklas färdigt.

2012-07-06

En grå dager, lätta skurar, varmt i luften. En sommardag. En vecka har gått utan sällskap med Ann. Ser fram emot kvällens möte. Allting känns fortfarande nytt och friskt, som om vi möttes igår. Nu har det bara gått ett halvår. Vad kan komma emellan oss? Livet är alltid osäkert, även en relation.

Känner mig trött och lite förlamad. Det händer liksom ingenting, men det är kanske arbete som saknas. Det är så mycket som ska komma iordning. Varje stund är en uppenbarelse av det eviga, regnet mot vägen, regntiden, minnen från dimmiga Himalaya, daggstänkta mornar med tältet på Tjärnö, regniga dagar med segelbåten Akka inomskärs upp mot Strömstad. Jordens vatten i framtiden. Ännu så går det dricka detta vatten från molnen.

2012-07-20

I detta nu är jag som jag alltid har varit, något genomskinligt utan massa och tyngd. känner trycket mot sätet men i övrigt svävar jag i tankarna, musiken kommer in genom öronen i smekande vågor, ljuset från älven träffar mig med rörelser och mönster, det far förbi, är en ström utan uppehåll, fortgår tills jag dör. Vill inget, önskar inget, sitter lätt en timme i stillhet med utsikten. 

Måste jag veta så mycket, måste jag kunna så mycket, måste jag planera så mycket. Det finns så många besserwissrar, analytiker och planerare, kunskapare och tänkare. Från och till blir jag själv en sådan. Allt finns i luften, färdigt att hämta, den självklara kunskapen utan personligt ägande eller meriterande handling, varje människas oändliga kunskap, universum. Dela med dig, för det vidare, ideerna, tankarna, sångerna, dikterna och bilderna. Endast arbetet med jorden kan du skörda, för dig och andra.

2012-08-24

Dagarna går och det är bara två dagar kvar tills jag och Ann flyger till Kina och Tibet. Förberedelser i det yttre och inre. Dagarna innan blir som ett moln av frågor, vad har jag glömt, vad måste jag komma ihåg, hinner jag med? Vad är nödvändigt att ha med sig på en sådan här resa? Man tar bara med sig själv, sin egen förmåga att tänka, sina kunskaper och färdigheter, lusten att leva, nyfikenheten och öppet sinne, kärleken och värmen. 

2013-03-10

Söndag, kylan har slagit till igen, det känns extra kallt med bitande kalla vindar och frostig mark när man förväntar sig vårvärme i solen. Vandrade i solen som inte värmde. Såg en utställningen i bergrummet på konstepidemin om sexuella övergreppen på barn av katolska präster. En gestaltning som kändes angelägen, sorglig, beklaglig och som ger vrede.

Glömt konstnärens namn. Detta minne som skulle behöva renoveras. 

2013-03-12

Återkommer till detta att leva inifrån, från källorna. Det finns där i den oändliga erfarenheten,  kunskapen som går att uttrycka på tusen olika sätt. Det uttryckta är inte den inre känslan, det är bara ett fragment men jag gläds åt dess form och skönhet. Där finns ett helt liv att  gestalta och söka sig fram till

. 

Underbara morgon, himmelen klar, frostigt kall, marssolen kan värma lite, snart bubblar det av liv. 

2013-03-13

Natten faller på och en lätt rodnad återstår i väster. 

Närvaro, är vi närvarande, eller längtar vi alltid, har vi alltid förväntningar, önskningar, föresatser, uppgjorda planer? Jagande efter vind. Det största ögonblicket är nu, något mer fantastiskt kommer jag inte att uppleva, detta magiska nu. Känner jag mig inte bekväm, sätt dig då bekvämt, invänta dig själv, livet som är inom dig. Minimeditationer, att för ett kort ögonblick hamna i meditationstillstånd, här är bara jag, pulsen, andningen, den stora känslan inombords, de oändliga vidderna och rymderna. Allt passerar förbi.

Jag planerar ett arbete, datum, plats, verktyg, utformning, början-slut, osäkra faktorer, möjlig tidsåtgång, förundersökningar, ritningar, logistik, kontakter, förfrågningar. 

Det är bara ett arbete, världen är ny varje morgon, allt kan hända, möjligheterna är oändliga.

2013-03-15

Solig klar morgon med enstaka molntussar. Färjorna kommer och går i jämna intervaller. Hur länge varar synen av älven, båtarna och måsarnas flykt över vattnet. Snart tar byggnadsställningar, kranar, schaktmaskiner och byggplank över och grumlar synen mot väster. 

Det tomma kärlet jag är från tårna till hjässan. Det fylls av diverse bråte, måste tömmas och fyllas med nytt. Föränderligheten  inom oss, föränderligheten utanför oss, formad är jag av omständigheter, formande omvärlden.

Nu är det dyrbara ögonblicket, synen bortom allt, in i evigheten som är närvarande, våra små oändligt stora liv.

2013-03-17

Tiden bygger
tiden formar
en tanke föder en annan
sammanhållen i det inre
tanken spittras
griper en riktning
följer dess spår
lockas av dess följder
kommer till vägskälet
valet
synerna förändras

Blicken mot busshållplatsen. Tanken slår mig att jag under alla år inte sett en enda bekant stå och vänta på bussen. De är alltid främlingar, som om jag inte vore hemma, på semester någonstans i ett främmande land. 

Snö har fallit under natten i mitten av mars, kylan håller ett grepp, vindar från ishaven i norr. Tänk om det alltid blåste i denna riktning, vi skulle kunna ha frostiga nätter i maj. Jordens temperatur håller på att jämnas ut, den globala uppvärmningen ger den globala utjämningen.

2013-03-16

Mitt jag, kommer aldrig bort från mig. Vad är det som stör min helhetsbild? Vad förhindrar mig att leva fullt ut? Vad är att leva fullt ut? Där finns alltid begränsningar, det sammanhang vi lever i. Möjligheterna jag har här framför datorn och skrivandet är oändliga. Möjligheterna jag har med penna, pensel och papper är obegränsade i variation, innehåll och uttryck. Det finns ett socialt ansvar för min omedelbara omgivning, hänsynstagande och uppoffringar. Bunden är jag till arbete, ordningsställande, utformande, exekverande. Bunden är jag till kroppens behov av mat, vatten, vila och rörelse. Fången i det tunna tempererade skalet som omger jorden, det känsliga samspelet, miljöhänsyn. Så lätt vi kan förstöra. Så lätt allt kan gå fel.

Lever i mitt eget fria universum, fantasins universum, utopierna. Den oändliga tolkningen av det förflutna som den gränslösa bilden av framtiden. 

Nu spelar solen över landskapet och molnen släpper fram det stora blå. Hör människors melodi och vinden spelar över vattnet.

2013-03-23

Klar kall morgon som hunnit till mitt på dagen och temperaturen stiger med solen. Tiden är en flykt, hinner jag med, stanna tiden, måste vara stilla. Allt som jag tror att jag måste göra, färdigställa, öva upp mig i. Livet har sin gång, allt passerar, jag är ett medium, förmedlare, upptagare, utgivare. Någonstans finns en transformation, nersmältning och återskapande, den personliga avfärgningen, summeringen av alla element. 

öva upp hindi, läsa, skriva och uttala
skriva färdigt reseskildringar
skriva denna dagbok
teckna
måla
fotografera
få ordning på ateljén och verkstaden
läsa böcker
lyssna på musik
höra föreläsningar
se film
se konst
gå på teater och dans.
vara social
kyssa min älskade
meditera
göra ingenting
sova

2013-03-29

Sitter här med hela världen, tanken spänner över allt, inget är mig fördolt, så långt jag nu kan tänka och minnas. Det fördolda är det ej tänkta och glömda. Samvetet gör människan ont, hon dämpar det med droger, självsuggestion, filosofiska undanflykter, inget hjälper i längden utom en människas öppenhet att erkänna och förlåta. Det allomfattande samvetet, det som ger medvetenhet, uppmärksamhet, vägleder mot bättre handlande.

2013-04-01 

Annandag påsk, stillsamt är livet, inget speciellt händer. Människor går sakta där ute, njuter av solens värme. Nätterna är iskalla.

2013-04-05

Att vara så stilla som möjligt en liten stund på morgonen. Låta tanken omfatta alltet, världen och universum. Perspektivet för dagen, vad är rätt handling nu. Vi handlar alltid, frånvaro av handling är ett ställningstagande, en handling där jag leder in mig till icke handlande. Det kan ge förödande konsekvenser. Stilla kan jag ta emot det som är nödvändigt för mig, medvetet, närvarande och med  insikt försöker jag göra det som behöver göras. Buddisterna pratar inte om ondskefulla handlingar, de påpekar handlingar utan kunskap och medkänsla.

2013-04-27

Två dagar före solresan till Andalusien i södra Spanien. Mycket behöver göras men det är semester och avkoppling. Livets närvaro i allt man gör, denna fantastiska komplexitet och enkelhet som naturen har, i oss och utanför oss och de myriader av trådar som binder oss samman i sociala mönster och kulturell inlärning. Helande vila och reflektion behövs, återhämtning och energiladdning.

Ondskan är oftast alltid grov, hänsynslös, okunnig, icke reflekterande och rädd. Intelligens är dock förutsättning för den form av ondska som bara människan förmår och besitter i en stigande skala från illvilja till massmord.  Klokheten förknippas aldrig med ondskan. Klokheten är något slags allomfattande, gränsöverskridande vetande med djup medkänsla.

—-Bilder Andalusien—-

2013-06-08

Bristen på kontinuitet i skrivandet. Att inte sätta sig ner och skriva lite varje dag. Spanien sist, dagarna var så vackra, hemkomsten, sedan en sväng till Stockholm, möten, konstmuseer och vandringar. Varje dag har moment att beskriva, unika för dess ögonblick. Resorna blir fulla av anteckningar men vardagen blir inte det. Dagen som är i vardande, full av överraskningar och nyheter. Vilka problem brottas jag med? Visserligen läggs dagarna till varandra men de går ihop, sammanblandas. Kvar blir en syntes av kunskaper, sammanfattningar. Det förgångna har sitt värde i nuets behov av konfirmering, igenkännande mönster. Upptäcker vi inte nya mönster? Ser vi inte nya ting varje dag? Intellektet arbetar med att ställa samman det förgångna med det upptäckta, klassificera, dra slutsatser, förstå sammanhang.  Finns det ett känsligt intellekt som tar till vara på det nödvändiga? En slags nödvändig process i tänkandet för att navigera i tillvaron. Sedan finns hjärn-jonglörerna, ekvilibristerna, nötknäckartyperna. De ser allt som en utmaning att lösa och förklara. 

Solen börjar lysa från en klar himmel denna sköna sommardag. Går vidare i mitt skrivande och tänkande. Performance är konst att uttrycka motstånd, ståndpunkter och känslor direkt inför människor. Inget stilla bildskapande i det fördolda. Det som jag sett har uttryckt aggressiva frustrationer och ilska över tillvaron, hjälplösheten i det de gör, ett skrik ut i natten att jag ifrågasätter, protesterar, anklagar. Hur gör jag världen bättre? Var  är den kreativa insatsen för en bättre värld. En performance ger nya tankar och hjälp att se människor på ett annat sätt. Kanske det bästa med performance, att kunna ta med sig en positiv inställning och verktyg för att göra en bättre värld.

2013-06-09

Dagen som gick med performance på kvällen. Föredraget handlade om dess innehåll, dess naturliga förlängning av torgets  scen och den performance vi alla är delaktiga i med våra handlingar, klädsel och attityder. Naturligtvis är det en gestaltning, surrealistisk och huvudet på ända, tokroligt blandat med allvar. Där finns en idé och budskap, svår  att slaviskt upprepa eller kommersialisera utan att dess idé går förlorad. Den pekar på den vardagliga miljön av arbete och sinnliga intryck. De plötsligt oväntade kasten, det oberäkneliga är dess signum. 

Vi vaknade till solen och måsars skrik. Älskade i morgonljuset, drack en kaffe med utsikten över älven och förtroliga samtal om livet, världen och framtiden.

2013-06-11

Dagens arbete till ända och solen lyser klart över älven. Alla dagens moment av arbete, tankar och funderingar. Allt detta som blir liggande på hög, aldrig färdigställt, morgondagens arbete.

Nöjet av att vara en del i en större helhet. Vad driver människor till ett ideellt arbete? När det är avgränsat, fullt av kontakter, innehåll,  spännande detaljer utan att bli betungande. Och så den meningsfulla insatsen för god film och kultur.

Själens ro, snart ska jag ge mig iväg till min älskade. Fånga stunden och att vara närvarande.

2013-06-15

Jorden omkring mig, ser allt i en sfär, min egen bubbla som jag lever och rör mig i. Den föreställningsvärld som är verkligheten omkring mig, inom mig och utom mig i ett och samma ögonblick, medvetandets mystiska tillstånd. Den lugna, kontemplativa kärnan, reflekterande det yttre i samma ögonblick som det uppfattas. Är jag fri från begär och önskningar, mitt tänkande över vad som ska bliva till,  föränderligheten utom och inom mig. Det kommande, dess löften om upplevelser. Den sinnliga njutningen i ögonblicket är min förmåga, min erfarenhet. Högsta njutningen är alltid nu. Det kommande är en hägring. Kan aldrig begära mer än vad som ges i denna stund.

2013-06-17

I sommarens soliga dagar vi gå över asfalt och betong. Brummande bilar och tjutande sirener förgyller tillvaron. Trafiken bara ökar och asfaltsjukan sprider sig. Skulle man odla något nyttigt så skulle det bara bli förgiftat. Fruktträd, grönsaker skulle trivas i rabatterna men vem skulle ha rätt att ta dem och vem skulle överleva att äta det? Först måste all trafik vara avgasfri. Varför blommar det inte mer i staden? Varje gathörn, busshållplats, parkering och gräsplätt skulle kunna blomma. Skötsel eller misskötsel, vattning eller uttorkning, renhållning eller nerskräpning? Människan är inte helt civiliserad, inte ens de som är tror sig vara det. Okunskap och ignorans finns även där kunskap och hänsyn är satt som dygd, i teorin. 

Arkitekterna vill inte bygga hus som folk kan trivas i. Stadsplanerare kan inte bygga städer med livsrum. Ekonomer vet inget om en sund ekonomi. Politiker har ingen moralisk hållning. Allt beror på en främlingskap från mänskliga behoven och meningen med livet. Samhällsbyggande beror av alla, ett samfällt hänsynstagande.

2013-07-14

Två veckor semester med Ann. Dagar av promenader, cykelturer konstbesök, arkitekturstudier, naturstudier, museibesök, matstunder och älskande. Den norrländska älvens skönhet, björkalléerna i Umeå. Tämjande av forsarna för vattenkraft, vackra kyrkor och intressanta skulpturer. Sommarfagra stigar utmed älven, blommande diken och mörka skogar. 

Sorgen hos Ann är inte över. Det finns en djupare svårmod över barndom och uppväxt. Frigörelse och förnyelse behöver vi alla. 

Uppsala med Linnéträdgården, alla vackra hus och domkyrkans resning. Stockholm med alla fotoutställningar, arkitekturstudier och skärgårdsutflykter. 

Jag hann med att fotografera, se och samtala. Resan blev en ljus dröm. Arbetet börjar här hemma, det inre arbetet, skapandet och sammanställandet. Resans alla små brottstycken, kommer till liv i framtiden. 

Alla dessa öden och människor, liv som strävar, överlever, blommar. Liv som stagnerar, stelnar till stoder, livlöst leverne, vad är det? När börjar man tigga? Ge mig! Varför kan jag inte göra något? Varför gör jag inget? Förnedrar tiggaren både sig själv och givaren? Berör det mig, tillvaron i mig, omkring mig?

2013-08-25

Att leva förklarat utan förkonstling. Att leva som om allt var en nödvändighet. Livet ett tillstånd, mina föreställningar rör sig i tiden.

2013-09-06

Gatan utanför bryts upp för undersökning. Man hittar en gammal beläggning med gatsten, grovt huggna, tjocka, rektangulära med lätt nedslipad kullig överdel. Den har legat gömd där i årtionden, nöts ner av vagnar dragna av hästar under århundranden. Gatstumpen verkar aldrig ha grävts då den belades med asfalt. Städerna växer inte bara till ytan, nya lager läggs på de gamla. Som nya upptäckter av det antika Rom när man gräver en tunnelbana.  Ytterligare upptäckter av gamla ledningar i underjorden gör förprojekteringen utdragen. Med små detonationer mot ledningarnas yta försöker man spåra deras utbredning till andra grävda hål i grannskapet. Staden är som en kropp med tjocka artärer, mindre nervbanor och porer upp mot ytan. Genom sonder, knackningar och tryck diagnostiserar man stadskroppen. Om människan följde sin egen kropps arkitektur skulle man bygga mer levande, öppet, ljust, funktionellt, ekologiskt, humant helt enkelt.

Vi bearbetar naturen till något onaturligt. Vari ligger denna process inom oss, den finns inte i naturen, inte hos djuren?

Våra föreställningar är sjukliga, svåra att hantera. Vi undervisar inte vår avkomma till att skapa en bättre värld.

2013-09-20

De gräver och gräver. Kloakerna bryts upp, stanken sprider sig. De skyfflar igen och gräver upp. Pumpar vatten ur groparna till cisterner där prover tas. De går till ett labb som blodprover på ett sjukhus.

Utsikten mot havet skyms av cisterner. Himlen klar och ren, en begynnande höstdag. Doften av löv och jord, naturens vemodiga återgång, förtröstan om mylla och näring till ny växt. Människan samlar sina minnen inom sig, de blandas med årens gång, tidens oåterkalleliga flykt, det finns bara inom mig, en skatt av minnen.

2013-10-04

En vecka kvar till utställningen. Stilla inför dagens alla arbeten. Utanför är det rena sandlådan. Man gräver upp och fyller igen som om det vore en lek. Nu verkar någon slags struktur uppenbara sig. Palissader av stålbalkar nedkörda i marken. Jord grävs upp och plattas till, balkar svetsas ihop, mätinstrument på jordhögarna, gulklädda män klampar omkring i sina stövlar. Fortfarande råder en villrådighet.

Min atelje är i förvandling. Allt ska städas undan, alla bilder monteras, skivor sättas  upp på väggarna, bilder hängas upp, belysning fixas, affischer hämtas, programblad, marschaller sättas upp, skyltar som visar vägen. Inköp av öl, vin och lite godsaker. Facebook och hemsidan.  

Lung, lugn, får meditera en liten stund till.

2013-10-26

Livet är i mig nu som i allt annat, inget utanför, fördolt eller hägrande i framtiden. I stillheten händer det stora, i tystnaden finns evighetens brus. Just nu pågår en strid som jag kan betrakta men inte påverka, avväpna eller stilla. Freden måste komma ur människans inre. Kan jag vara en förmedlare av fred? Jag kan bara vara exempel på fridsamhet och fördragsamhet. Peka på livets storhet, upplysa om det förunderliga.

Vissa djur kan hantera stora mängder sprit i kroppen. Läste om en skogsråtta som drack motsvarande 9 glas vin om dagen genom att slicka i sig nektarn från en speciell palmblomma i regnskogen. Den var genetiskt utrustad för det. Människan har förlorat dessa gener. 10 procent av befolkningen har anlag för alkoholism. Djuren undviker spriten eftersom den inte smakar gott och utgör en fara för deras överlevnad. Människan liksom djuren måste vänja sig vid alkohol genom olika smaktillsatser. Djuren blir också beroende, alkoholiserade, om spriten tvingas på dom. Symtomen på berusning är nästan de samma. Först en livlighet, sedan en förvirring och därefter balansrubbningar. Efter en stund tuppar de av. Den procent som blir alkoholiserad kan inte stoppa sitt drickande när de börjat. Bananflugan tenderar att dricka sig full av fruktsafter om den inte får en sexuell partner att  para sig med. De flesta alkoholistfall hos människan beror på brustna relationer, otrohet, isolering.

Vi är så lika djur.

2013-11-24

Frukost med utsikt över gropen, långt där borta skymtar lite vatten och en ljusblå himmel.

Världen är ny och gammal, vi är nya och gamla, inom oss finns rester av urslemmet, i mig det stoff varur jag gjordes, I tiden framför det nya som kommer att bildas inom mig.

Dagen lider, dagar kommer, dagar blir till år. Framtiden har vi inom oss, möjligheterna.

2013-12-08

Första snön faller, bildar ett djupt täcke. Det har snöat hela morgonen, som vanligt hinner inte snöskottningen ut, där finns en tröghet i samhällsmaskineriet. Sakta far bilarna med skrapade fönster, varför lämnar man inte bilen hemma en sådan här dag, speciellt när det är söndag? Hur går arbetet med avloppsrören i gropen bredvid när tjälen går i jorden. Sikten klarnar när snön upphör att falla. 

Ensamheten i snölandskapet, här inne blir det en varmare känsla av ombonat, där ute det råa kalla. Inombords ytterligare en boning varmare än rummets små kyliga stråk. Därute i rymden det verkligen kylslagna, vilken tur att finnas inom jordens varma sfär där vi andas än så länge en hyggligt ren luft, dricker ett rent vatten. Skal på skal in till hjärtats kammare pulserar livet. Hur öppen blir en människa? Flera skal ser hon inte, hon gömmer saker inom sig, längtar efter att utlämna det eller behåller det för evigt bortom andras vetskap. Så mycket av mänskligt liv vi inte vet om därför att det aldrig röjdes. Så mycket onödigt vi vet som borde bli lagd i evig glömska. Glömska och hågkomster är en gåta, källan till många konflikter.

Från informationsflödet:

Världen oberoende av oss?

Tiden och rummet är beroende av betraktarens rörelse.

Allting silas genom våra sinnen. 

Det vi tagit för givet, intuitivt, kanske inte är sant.

Våra sinnen räcker för vardagsbehoven.

Problem uppstår när vi försöker förstå yttre verklighet. 

Rummet är en konstruktion.

Verkligheten helt beroende av oss? Det sker en dialog mellan oss och det yttre. Våra åskådningsformer.

Big Bang överallt samtidigt, det finns ingen utgångspunkt.

Språket inte tillräckligt, matematik greppar en del men måste kommuniceras. 

Skapa mentala modeller, våra föreställningar, visualisera tankar. 

Mörk materia? 

Elektricitet? Metafor: vatten i ledningrör. Kulor som trängs. Knepet att använda rätt metafor och förstå begränsningen.

Går inte att tänka i 11 dimensioner. Måste göra förenklade modeller.

Matematik ett verktyg.

Varför en enkel modell? Större förståelse vid enkelhet, åskådningsformer ger enkelheten, skönheten. Fysiken, en humanistisk vetenskap. 

Var är vi på förståelsens stege?

Koordinatsystem gör det lättare att tolka en matematisk formel.

Förstärkta sinnen gör inte förståelsen större. Tolkningsmodeller behövs.

Träna att föreställa sig saker som inte finns. 

Tiden, framtiden, det förflutna bakom sig. En indianstam i Amazonas ser framtiden bakom sig, blickar alltid framåt mot dåtiden. 

Ljuset som partikel eller vågrörelse täcker inte hela ljusets natur.

Där finns också elektromagnetism.

Sanning eller mening?

Orsakssammanhang i världen är en mänsklig strävan.  Skapar en gudstro.

Higgspartikeln meningsfull? Gudspartikeln.?

Sökande efter mening inte fysikerns problematik, existentiella problem inte en del av en fysikalisk forskning.

Kaosprincipen, ett långsamt kaos, allt går mot sin upplösning.

Våra hjärnceller är kaotiska, det skapas ordning i hjärnan, är omgivningen kaotisk? Det skapas ordning utanför hjärnan, men är det inte samma sak?

Vetenskapen skapar ordning, livet på jorden en  bubbla av ordning, en oas av ordning. Hur bubblan uppstår vet vi inte. 

Verkligheten definieras ständigt. 

Realism – antirealism. Vi måste biologiskt kunna hantera realismen.

Oändligheten? Den totala oändligheten. Den potentiella oändligheten. Föreställning att vi kan fara bort i oändlighet i rymden.

Allt förflyttas långt från vår föreställningsvärld. Partikelfysik, kvarkar, strängar. 

Livet på jorden

Livet på jorden uppstod som en konsekvens av naturens inneboende egenskaper. Livet uppstår spontant där det finns temperatur, mineraler, vatten och geosfär som liv kan trivas i eller som liv kan skapa förutsättningar att utvecklas i. Livet skapar sina egna förutsättningar att fortsätta leva. Livets egen överlevnadsstrategi.  Intelligensen finns redan i materien, i molekylernas uppbyggnad, i atomernas krafter och de minsta byggstenarna. All intelligens finns redan där för att ge liv under gynnsamma grundförutsättningar.

Det är inget vi har skapat, inget vi kan påverka, inget vi kan styra.  

2013-12-31

Årets sista dag, träff med en gammal vän och hans fru. Det är märkligt efter alla dessa år hur tiden liksom stått still men det ändå hänt mycket. Livets alla möjligheter och tillkortakommanden, utveckling och stagnation. 

Mina egna besvikelser men också glädjeämnen, resor med Ann, konsten och livet.

2014-01-01

Årets första dag i ett fullsatt tåg mot Göteborg. Landskapet fladdrar förbi. Helgen är över med alla möten, konstmuseer, bilder , vandringar i staden över broarna, genom gränderna. Möte med gamla vänner, samtal om livets mening, våra liv  i vardande, utvecklande. Tiden i oss. Vi kommer inte utanför tiden, sfären vi lever i, människors närhet och distans. 

Trångt på det här tåget, konstiga orörliga figurer i närheten, bara munnen rör sig på dem. Kvinnan ler lite, de går av nu efter en blick på varandra, en nästan stum samvaro, stillsamt umgänge.

Vägen tillbaka till livet i hemstaden, arbetet, teckningen, målningen, läsandet, skrivandet. Inget är som hemma med alla böcker, teckningar, ting, associationer, bilder, avlagringar, så mycket som finns att göra. Den älskades besök, gemensamma upplevelser.

2014-01-19

Vintern har börjat härja  med snö och kalla vindar som yr upp snön. Nattens nederbörd är ett fjunigt vitt lager som tätnar i drivor. Solen är framme med högtrycket men temperaturer har dalar. Våra vardagliga morgonsysslor när det medvetna vaknar till liv. Skapelsen i oss som ska forma världen, ser vi detta allvar? Det finns en njutning i att se ting förverkligas.

2014-02-21

Snart på väg till Chile, invändigt är jag densamma, förhoppningar om förändringar, omvandlingar, insikter och nya tankesätt. Jordens väv av människor, kulturer interaktiva med naturen, naturen formar livet. Snart om en månad sitter jag här igen, en månad med Ann, i ur och skur, hur kommer vårat förhållande vara? Spännade tider följer.

—-Chileresan 21/2-28/3 2014—-

2014-04-13 

Det har gått mer än en månad, Chileresan var ett äventyr med naturupplevelser, kulturupplevelser och en behaglig samvaro med Ann. Vårt förhållande är bra och har blivit bättre med de två år som gått. Resan visade att vi kan leva tillsammans och resa tillsammans i ur och skur. Leva nära jorden, campa och laga den egna maten, bära packningen långa sträckor, en modell för framtiden men inte alltid. Åren tar ut sin rätt och kommer att tvinga oss till bekvämare resor men äventyret finns där och lusten att upptäcka. 

Vi lämnade den begynnande hösten i Chile och kommer direkt till den begynnande våren. Fruktträden börjar blomma, påskliljor, blåsippor kommer upp och temperaturen stiger i solen. Vinden blåser kallt från havet denna soliga söndag.

Sydamerika fascinerar med naturen,  indiankulturerna och det myllrande stadslivet. Sydamerika befolkades redan 11 000 år f.Kr men indiankulturerna förstördes genom kolonialismen under 1500-talet.  Egentligen reser man inte långt bort när man rest till Sydamerika. Jag känner ett större avstånd i tid och rymd när jag far till Indien trots att det ligger närmare Europa men så har jag hela min barndom i den indiska myllan. Den sydamerikanska litteraturen, musiken och språket är spansk/portugisisk och därmed europeisk. Naturen lockar, Anderna, Atacamaöknen, glaciärerna…

2014-05-03

Stilla eftermiddag efter en natt med Ann. Vi träffas i kväll igen. Ljuvliga minnen, blir varm i hjärtat

2014-06-16

Så mycket de gräver här utanför, aldrig blir de klara. Gatuarbetet med avlopp, vatten, el och fjärrvärme måste vara ett av de mer komplicerade när man inte kan ta ett samlat grepp om installationerna och göra allt på en gång. Miljoner plöjs ner i bara grävningar helt i onödan.

Där borta går någon i gula arbetskläder och plockar skräp på gräsmattan bredvid grävmaskinernas stora hål. Människor vandrar förbi utmed skyddsstaketen.  

2014-07-06

Förändrade inställningar för människor och samexistensen. Vad bundna vi är av att se människor på ett visst sätt och styrda av deras vilja att bli betraktade på ett visst sätt. Jag vill ha utbytet och kommuniktionen, det fria delgivandet, inget beräknande, inga skyldigheter, inga gentjänster som i sin tur kräver gentjänster och vi är inne i ett osunt beroendeförhållande.  En gåva blir en gengåva, blir ett krav på en gengåva, en skuld. Det finns inga gåvor utom anonyma gåvor, en skänk från ovan, tacksamhet mot ödet som ej går att muta. 

Tiggaren vill inte lägga märke till sin givare och givaren vill ej lära känna tiggaren. 

2014-07-12

Filantropen vill egentligen framhäva sig själv, här är jag, se så mycket pengar jag har som jag kan ge till de fattiga. Bill Gates skulle i tysthet dragit sig tillbaka till ett lantställe och levt på en normal lön som han får för att hjälpa till i den stiftelse som förvaltar och fördelar den förmögnehet han skänkt. En stiftelse som inte ens ska bära hans namn. Skulle han bli helgonförklarad? Kanske först om han klär sig i säck och aska. Någon Moder Theresa blir han inte. Den gyllene medelvägen är nog bäst att följa. 

Det finns inget värdefullare än den jag är. Jag är alltings centrum. Egentligen var det  heliocentriska och det geocentriska närmare det egocentriska som egentligen är det enda vi är. Någon mittpunkt i universum har man inte hittat och de svarta hålen finns i ett antal miljarder. Så det enda centrum jag skulle finna är inne i mig men var sitter det? Inifrån mig ser jag allt annat, livet inom mig är det enda centrum jag kan finna, ett levande dynamiskt centrum, föränderligt, flyktigt, stabilt, påverkbart, besatt, förandligat, sinnligt, ångestfyllt, glädjefyllt.

Morgonen väcker mig, inom mig är timmarna slut för drömmar.

Vakendrömmen tar vid, den jag tror mig kunna påverka. Min interaktiva tid med omgivningen. Vad dagen har i görande.

Om Gud skapade oss gjorde han det för sin egen berömmelse och för vem? Nils Ferlin uttrycker det som att vi är Guds beläten, älskade därför att han älskar sig själv? Vi kan inte förstå alltings skapare, för vem skapade vår skapare? Tanken på en skapare är en uppgivenhet, orkar inte tänka längre.  

2014-08-02

Ser en betagande dag, varm med dallrande luft, himlen ljust koboltblå. Vid busshållplatsen en kvinna i klänning, fingrar på sin mobil, vad funderar hon över. Det som hänt, den närmaste tiden, den hon ska träffa, mötet? Vad har folk i tankarna? Tidigare satt där en äldre kvinna med hunden i knät som hon kärleksfullt klappade. Hunden blickade med vakna ögon, blev varm i solens hetta, flämtade med tungan, egentligen en för stor hund för att sitta i knät. Bussen var på väg och kvinnan reste sig, hade käpp, haltade och tog stegen försiktigt med en snedvriden fot, hunden trippade bredvid. Bilden där i sin helhet, handikapp, ensamhet med hund. Men det är många som har hund, många ensamma utan hund, många handikappade utan ensamhet.

Kanotisten som ett streck med en prick ute på älven, hinner den undan för de stora fartygen?

Alla har sina kroppar, man ser hur människor är missnöjda med sina kroppar, gett upp eller stolt visar upp den. En del bryr sig inte om femtio kilo övervikt, magen är deras personlighet, den de levt med hela livet, benen blivit kraftiga och stabila. Dubbelhakan och det godmodiga fryntliga ansiktet.
Andra utstrålar tråkigheten och missnöjet.

2014-08-05

Upplever uppvaknandet från en tupplur som en andra dag, tar en kopp te vid fönstret, vilket datum är det idag, dagen är liden, ett disigt ljus, ser allt som ett skimmer i motljus, formerna äts upp. 

2014-08-08

Zen

Inget är som det inbillas att det det är, inget kan vara som det förväntas att det skulle vara, inget uppfylls efter de önskningar som kanske finns.

Inget finns i det som tycks vara, allt finns i det som inte är, allt liv finns i det som tycks vara intet.

2014-08-17

Öppen för tankar och skapande. Vi vill så mycket och hinner bara med en bråkdel, det mesta får vi lämna åt andra att göra.

Skriva, teckna och arbeta. Inom mig finns inga andra preferenser än att leva med mitt skapande sinne. Vad annars är vi till för? Bearbeta det sinnena tar emot. Ibland håller vi med vad andra kommit fram till och uttryckt i ord, bild och musik. Vi tolkar det efter vår erfarenhet, sant eller falskt, rätt eller fel, skönt eller plågsamt. Det är inte rätt för att det är skönt, det är inte fel för att det är plågsamt. Det falska är plågsamt nästan alltid, det sanna är skönt oftast, plågsamt om det går mot vad jag ansett rätt. Sanningen som gör ett kirurgiskt ingrepp i min själ utan bedövningsmedel.

2014-08-23

Vindar med temperaturer runt 15 grader, solen försöker värma, hösten snart här. 

Lakha Lamas ord: att vara uppmärksam, medveten och medkännande, empatisk utan sentimentalitet. Detta måste följas av handling, praktik, övningar.

Livet är värdefullt utan att vara ett tillstånd för att erhålla undervisning i Dharma. För Buddhister blir detta meningslöst eftersom Dharma är livets grund. En sådan ifrågasättning skulle sakna gehör. 

Samtidigt finns hela världen med all sin plågsamma realitet, konflikter, ondska och död. Den enes rätt i konflikt med den andres rätt. Så meningslöst! Där är buddismen bra, det som är gott för alla är också gott för mig, det som är gott för mig ska jag dela med alla andra. Dela allt utan baktanke eller returgåva. Man ska lämna folken i fred med sin kultur, de får däremot inte med våld påtvinga andra sin kultur, religion eller politik. Ickevåld är dharmas innersta rättesnöre. 

2014-09-26

Årets utställning under kulturnatta handlar om de gömda stigarna till de osedda städerna. Mystifierande men konsten föds i mystiken, det finns inget absolut konkret över konsten, dess budskap är undflyende men ändå exakt. Dubbeltydigt men tolkningsbart. Fjärmar mig från det objektiva, det finns bara det personliga som söker en sanning, om sig själv och dem som den älskar.

Vindarna rasar utanför fönstret. Denna dag med mild temperatur, klara höstfärger, lukten av multen löv, fuktig jord. Vinden övergår i vresig höststorm.

Tankarna klara, allt är minnen och närvarokänsla, nuet och alla minnen.

2014-09-27

Vinden är stark, krusar älven i höga vågor som piskas till skum.

Tankarna går till alla hemlösa, de som blottats på allt, som inte kan återgå i samhällskroppen. Skulle de inte kunna arbeta med något, skaffa sig tillfälliga arbeten och därmed få underhåll och socialbidrag? Man kan vara sjuk och handikappad men de arbetar frenetiskt med att samla tomburkar, flaskor, metalldelar, prylar, borttappat. Utmärkta arbetare men det finns ingen organisation i samhället för att ta till vara denna arbetsduglighet. Det finns så många arbeten att göra, så mycket folk vill ha hjälp med. Det finns mycket pengar i omlopp till förbättringar, underhåll, städning och tillsyn. Man betalar dyra firmor för okvalificerat arbete. Samla alla kringdrivande hemlösa, ge dom en bostad och anställning. Så länge de är villiga att ta ett arbete vilket som helst får de extra lön i fickan. Vill de inte arbeta får de ett minimum, bostad och mat. Oftast räcker det för att ge människan en lust att arbeta, göra något för samhället och ta itu med sina problem. Alkoholisten, drogmissbrukaren lever i en skymningsvärld. Behöver vård och omtanke. Skulle inte sysselsättning med något meningsfullt kunna ändra en människa? Tid behövs till insikt och förändring hos missbrukaren. I ett samhälle behövs upplysning inte bara till vanliga människor men även för för de som inte vill vara med, missbrukaren, den kriminelle. Missbruk kan ske av ätande, rökande, drickande, drogintag, spelande, surfande, sex. I Kina finns rehabiliteringsläger för internetmissbrukare. Varför ett missbruk uppstår är nyckeln till förståelse både hos patienten och psykologen. Bristen på en bra självbild? Ser vi oss själva i ljuset av andra sås ett frö till förbättring, en vilja till förbättring. Helt klart kan en förfärande bild uppstå som slutar i depression och självmord. Insikter måste ske i små steg. Att någon ser  och bryr sig om är den första hjälpen.

Källan där viljan är ett med flödet
Där handlingen blir en källa
Det ogjorda är en brunn att fylla
Vi står där halvfulla, töms och fylls på nytt
Tomheten som fylls för att åter tömmas.
Till den slutliga tomheten som blir den fullständiga uppfyllelsen.

2014-09-28

Söndagsgrått, söndagsljust, söndagsglatt…. ord som förändrar inställningar och känslan för en situation och tidpunkt. Vakna en söndagsmorgon efter lördagsfesten eller sitta i ensamheten vid ett fönster där himlen är som en grå filt. Ljuset ute är fantastiskt denna höstdag, mild fuktighet, lätt blåsigt. Skogarna lockar med sina färger.

Bergstrakter vid en vulkan i centrala Japan inte långt från Tokyo lockar mängder av vandrare kring hösten för sin spektakulära färgskrud. Inga varningar hade utgått och vulkanberget fick ett utbrott, Över 30 ungdomar befaras ha begravts i askregnet. Söndagsgrått i en förfärlig bemärkelse.

Utanför fönstret har stadens vener, ådror, nervbanor, synapser och avföringstarmar blottlagts för reparation och ombyggnad. Man fyller igen för att snart gräva fram dem igen om något glömts bort. En operation i taget, det går inte att göra allt medan det blottades. Man har snart grävt i gatan under ett år, ett komplicerat system av avlopp, elledningar, vattenledningar och fjärrvärme. Labyrintiska gångar för fotvandrare har korsat området med staket och pilar.

Containrar skulle kunna utrustas som bostäder färdiga med el, värme, vatten, toalett och avlopp. Där skulle en hemlös kunna bo tills fast bostad erhålles eller flyktingar bo i väntan på asyl och uppehållstillstånd. Tillfälliga bra bostäder, rustikt utformade med allt inklusive som lätt kan kopplas på olika stationer i staden med anslutning till infrastrukturen. Dessa skulle kunna fraktas på båtar till katastrofområden, flyktingläger, och ge långsiktigt mer hygieniska och skyddade bostäder än tältläger.

Grävskoporna är så moderna här utanför att de snart kan programmeras att utföra ett jobb utan skötare. En ritning på var och hur djupt en ledning går, vilka dimensioner den har etc kan programmeras in och grävskopan blottlägger den intakt utan åverkan. Kruxet är att sådana ritningar inte existerar, därför gräver man så mycket och skadar så mycket.

2014-10-04

Gyllene morgon, älven ligger stilla, en lugn lördagsmorgon, grävskoporna står orörliga. Man förbereder marken här ute för att asfaltera gatan. Vilket oväsen det kommer att bli med bilar, bussar och lastbilar, kanske måste jag flytta.

Tiden och rummet skapades/uppstod på något sätt, alla religioner har sina förklaringar. Att något ont finns i människosjälen, det onda eller ondskan som kom in bilden är ett genomgående drag hos alla religioner liksom frälsningen/frigörelsen eller befrielsen från detta. Ligger ondskan i den fria viljan? Ondskan står i motsatsförhållande till det genomtänkta och upplysta. Om vi vet allt, och ser vad som sker är viljan underordnad en visdom. Den vise framhäver inte sin vilja. I tillvaron finns förklaringar, upplysningar, all hjälp och läkning för den som undersöker, ser och lyssnar.

Naturen har alla mediciner, födoämnen, mysterier, äventyr och glädje. Naturen är också du och jag. Vi ska inte förgripa oss på naturen, det gör bara dåren och den okunnige.

Det finns aggressivitet och konflikter bland djuren, vi kallar det för utveckling, evolution, den starka som övervinner den svaga för släktets överlevnad. Tilllämpas detta på människan skapas fascism, diktatur, despoti, fundamentalism och rasism. Hur lite människan har förstått! Den yttre evolutionen tycks redan haft sin höjdpunkt i människan, dess intelligens, uppfinningar och flexibla anpassning till alla miljöer och temperaturer. Det har snarare skett en degenerering. Här behövs inte den starkes rätt att förgöra den svage, det är bara den despotiska viljan, ondskan i människan. Evolutionen måste ske inne i människan, empati, hänsynstagande och samhällsbyggande. Det finns ingen grund för nationalism, bygga gränser, utstaka territorier, samla i ladorna för egen vinning och utnyttja andras arbete. Naturen räcker till för alla. Människan kamp för överlevnad i naturen har oftast skapat de konflikter vi fortfarande ser och inte kan förlika oss med. Den förnöjsamma naturmänniskan är en myt men också att hon dödar andra människor för egen vinning. Människan har inget att vinna på att döda andra, hon har allt att vinna på överenskommelse, handel, utbyte och kommunikation.

Den konfliktbenägna människan är grogrund för alla dramer. Först uppstår en lycklig situation, olyckan sätter in, konflikter uppstår, fiendeskap och/eller ond bråd död. Försoning, fatalism, ödets lott eller hämnd ger en upplösning av dramat. Sedan börjar nästa olycka, konflikt, våld och upplösning. Kortsiktig är människan.

Lever i rummet och tiden, både denna tickande hjärna och viljan någonstans som gror i den samlade vetenskapen och okunskapen. Där finns också viljan att vänta in kunskapen, viljan att göra den rätta handlingen.

2014-10-05

Stilla söndagsmorgon, varm höstdag, brittsommar. I mig är allt, i mig finns lösningarna. Var ligger den tvingande tanken? Djupt inom mig den ursprungliga viljan att göra det som är rätt. Befriad från de egna behoven av tillfredsställelse. Egot styr mina handlingar, viljan att framhäva sig själv, visa sin alster för andra, få beröm och erkännande. Varför det? Jag är det berömda, unika, värdefulla liksom alla är unika värdefulla och berömvärda. Jag är inte mer betydelsefull, mer duglig eller kunnig. Jag är i tidens ström,  i världens mitt. Inom mig får jag lära känna alla andra.

2014-10-11

Dagen efter kulturnatta med utställningen ”Hiddden trails to unseen cities”. Välbesökt och uppskattat av de flesta. Många besökare hittade hit trots ”hidden trail” till utställningen och den ej förverkligade staden på södra älvstranden. Bäst respons från konstnärer vilket glädjer mig. Hur söker man sig vidare, vilka gallerier ska man bearbeta, var vill man ställa ut och vilka bilder? Framtiden får avgöra vad jag hamnar. Jag ser inte utställningarna och visningarna som mål utan det är  arbetet och skapandet. Att jag kan sitta, stå, tänka, handla och vara kreativ ‒ förverkliga idéer.

Eftermiddagspromenad i Stottskogen, höstlöven på marken, fukten och mossan, ekorrar som samlade för vintern kilade upp och ner för stammarna. De stod en kort stund vid vägkanten för att sedan snabbt gömma sig bland buskarna och klättra upp till trädets håligheter.

Djuren som flyttar in i städerna, tar skydd hos människan, där finns mat och håligheter att gömma sig. Det urbaniserade djursamhället. Människan skulle kunna ge skydd och vårdnad.

De indiska städerna har ett fantastiskt djurliv av vilda och tama djur.

2014-10-25

Strödde några frön i en låda med jord och det har skjutit upp med rasande fart. Redan efter ett dygn syntes grodden och fyra dagar senare är skotten 6-8 cm höga. Nöjet att se ting växa.

Tror jag ska plantera sallad, basilika och mynta.

Sitter och väntar på besökare till min utställning som ska pågå under lördagar i en månads tid. Jag tror ingen kommer. Det är ett experiment, facebookutskick och e-postutskick, hjälper det? Varför gör man sig besväret? Folk kollar in hemsidan, rycker på axlarna, hm fint…men jag har annat att göra.

En god vän dök upp. Det märktes att han inte begrep så mycket om konsten eller att det intresserade honom, fick inga kommentarer. Samtalet kretsade istället omkring resan till Chile, Torres del Paine,  om en bekant till oss som med en väninna ska sätta upp ett härbärge på inkaleden i Peru. Lycka till tyckte vi, det måste vara överexploaterat. Vi kom in på huset, framtiden, konstnärshuset som ska bildas i huset bredvid, vad händer med området etc. Det var trevligt att träffas.

Alla dessa papperslösa i samhället. De tas om hand av frivillighetsorganisationer. Barnen har rätt till skolgång, föräldrarna får gå under jorden men kan via olika företag ändå arbeta. De kan erhålla bostad, mat och underhåll från hjälporganisationer. En del har bott här i 5-10 år. Nu är barnen stora, de har fått rätt att stanna och föräldrarna rätt att få uppehållstillstånd.

Romerna från Rumänien är EU-medborgare. De har rätt att röra sig fritt i landet, rätt att tigga men varför jobbar de inte istället? Organisationer i Småland har faktiskt ordnat jobb, bostäder och underhåll till romska familjer.

Arbetslösa och hemlösa i Sverige då? Kunde inte arbetsförmedlingen agera som arbetsgivare. Man registrerar sig som arbetsökande och ställer upp på arbete. De som vill ha något gjort som att rensa rabatter, städning, grävning, hantlangning, skotta snö eller putsa fönster kan ringa arbetsförmedlingen och få hjälp. De betalar arbetsförmedlingen som i sin tur avlönar sina arbetare. De ska ju ändå ha socialhjälp, arbetslösersättning, bostäder och mat. Kanske bygger de upp meriter på sina tillfälliga arbeten, blir uppmärksammade av företag och får ett fast jobb. Vad har en människa utan utbildning, erfarenhet eller kompetens att vänta sig. Någonstans måste den börja.

2014-10-26

Någonstans inom mig börjar det, besluten, tanken, viljan och handlingen. Är jag viljelös? Är jag bara tanke? Vad är ett beslut? Beslut att handla, handlingens början, handlingens fullföljande.

Luft är jag, tomhet är jag, fint stoff, känslor, greppar mig själv, står rak, öppnar ögonen, tänker, upplever allt, är nu och ingen annanstans, längtar inte bort, vet att jag ska gå bort,  göra saker, handla, simma, cykla, komma tillbaka, skriva, lyssna. Livet går vidare, livet lever vidare i mig, hjärtat pulserar, tänker över livet, min älskade, hjärtans förening, könets förening, inträngande och utlösande, befruktande.

Kärleken och skapandet.

2014-11-09

Jorden där ute och mitt hjärta här inne, jorden blöder och så mitt hjärta, människor bombas, lemlästas, ondskans spiral neråt mot förintelsen, ingen går fri. Hämnden finns inom varje människa, därav skulden vi alla bär. Den “heliga” vredens återgäldning är ondskan ursprung. Vi kan bara försonas , även med den värsta av människor. Eller finns den onde? Är det inte det som skapar konflikten. I Guds namn ska jag förinta de som besatts av de onda andarna. Tyvärr flyttar sig de onda andarna glatt till dem som så uttalar sig. Nej, det finns inget annat än stillsam försoning, ett offer av jagets stolthe. Människor i andra generationen efter kriget borde lättare försonas men hatet, bitterheten och hämndens lust sitter djupt. Israeler kan aldrig försonas med palestinier, varför? Jag har inte dödat, våldtagit, bombat eller kastat sten! 95 % av både palestinier och israeler skulle kunna skaka hand och sluta fred. De har inte gjort något.

Det onda bekämpas först inom mig, det finns inte där ute, det goda finns inom mig i viljan och medkänslan. 

Jordens våldtagning är våldtagning av oss själva, ett självplågeri.

Skulden vi alla har, ingen är skuldfri.

I dessa ansikten läser jag hela mänsklighetens problematik, de går hastigt förbi, men den omedelbara reflektionen är ett plågsamt inre, gammal som ung. Den unga människans ytliga lätthet och förnöjsamhet kommer strax att bjudas motstånd. Värst är dessa gäng som bildar jargong, klädkod och språk. Personlighetens uppgående i massan är en grogrund för konflikter, rasism och hat.

Det är barnen som stannar till vid mitt fönster och tittar, deras oskuldsfullhet, nyfikenhet sätter inga spärrar, uttrycker inga fördomar eller skapar misstänksamhet.

2014-11-28

Musiken klingar ur högtalarna, det klassiska som ligger mig närmast, där varje tongång har ett gensvar inom mig. Vet inte vad som skapar musiksmak, det är den inre acceptansen, flödet av tankar och känslor, färger, former och händelser. Min textmassa har en musikalisk motsvarighet liksom bilden. Mitt liv kanske har en musik, dikt och bild som passar, som är min signatur i livet. Personligheten upplevs i andras närvaro av fritt tankeutbyte.

Utanför fönstret arbetar man febrilt med att ordna upp inför trafikomläggningen. Surbrunnsgatan blir genomfartsled då jag är tillbaka från Turkiet. Det blir tidiga mornar med trafiken som väckarklocka om jag inte sover med öronproppar.

Denna dag med inköp och förberedelser.Ska simma och sedan besöka Ann med vänner på en restaurang.

Människan är sin egen ö, gränser och inre liv. Sitter i meditation tills jag upplever detta, det inres oändliga obehindrade expansion mot universiums gränser i tid och rum. Då är det också tid att avsluta, harmoni har uppnåtts där det yttre och inre samspelar. Jag stänger ute, öppnar, förhindrar och upplever ett oberoende och känner behov.

2014-12-14

Den ständiga uppmärksamheten på inre och yttre betingelser, vad skapar mina behov, var finns den innersta tillfredsställelsen, att göra det som är rätt eller det som bara jag ska ha, uppleva? Skapandet är en kamp så väl som lust. Vi får ingen mening med våra liv utan inre skapande aktiviteten. Belöningssystemen i hjärnan är en drivkraft så väl som en fälla. Jag behöver ge ut så väl som att ta in. Min självbild är en referens, vad jag inte vill vara, vad jag saknar av förmåga, vad jag kan vara nöjd med, vad jag har som mål, en strävan att uppfylla och uppfyllas, ta del av en evighet, ett överflöd. Lidandet, fattigdomen, hungern, utsattheten och kylan? Så lite vi upplever av den, så lite vi förstår.

2014-12-17

Tid, allt har tid, försvinnande tar tid, framkomst ur intet tar tid, evigheten är tidlös, ej greppbar.

2014-12-19

Ett party pågår bredvid min lokal, ett party är livet för ungdomen, där möts alla drifter, kontakter, blickar, suckar… Hög musik för att skingra osäkra tankar, sprit för mod i barm. Får se när larmet tystnar och sista gästen gått hem.

2015-01-03

Ett nytt år, en ny cykel att fullfölja eller ta sig ur. Det finns bara framtid, inget går att återta, leva om eller ångra. Våra misstag är minnen, våran historia finns inom oss, i våran interaktiva mänsklighet. Mina vänner, medmänniskor och jag berättar vår gemensamma historia, den finns i vårt medvetande, nerskriven i böcker, filmad, målad och tecknad. Tolkningen blir vår egen förmåga, den egna inlevelsen och den personliga erfarenhetens möjlighet att förstå. Vi greppar en del, återberättar en del, glömmer annat. Alla reviderar vi historien. Min personliga synvinkel är baserat på mitt personliga minne, förmågan att komma ihåg.

Rör mig i rummet, fångar tidens innehåll, flyktiga minnen, ställs samman i bilder, av mig i rummet i tiden. Det förgångna är nuet inom mig, bilden av historien inom mig, den finns bara här nu.

2015-01-31

Vintern kommer och går, gör tappra försök med snö och kyla men så töar och slaskar det igen. Grådisigt över älven, det är töväder men kylan tränger djupare ner med den fuktiga luften.  Filmfestivalen livar upp med mängder av fina filmer, man hinner bara se en bråkdel. Det är som med allt annat i detta överflödssamhälle, vraka och välja, sy ihop ditt paket efter intresseområde, din sfär som är din värld och universum. Jag vill leva gott och det goda i livet blir alltid en måttstock. Det goda är inte nödvändigtvis det slappa, likgiltiga, mättade och motståndslösa. Det goda är möjligheterna att skapa och göra saker, dikta, sjunga och dansa. Det goda i livet är att kunna äta inte att äta gott, det goda är att kunna tänka, inte att underhållas, det goda är kunna röra sig, inte bara att ligga ner.

Den indiska filmen Titli på festivalen liknar filmen Gudfadern i miniatyr, fadersfiguren sitter tjock som en Ganesha på sängen hela dagarna och tittar på TV, den temperamentsfulle sonen härjar som en maffiaboss och slår alla omkring sig. I omgivningen finns alla grader av medvetenhet och underkastelse, ett bröllop, mord, hotelser, lögner och bedrägerier. Där finns begynnande förståelse och ånger. Filmen är ett litet mästerverk, ett kammarspel med fin miljöskildring. Osminkat, rått och ärligt skildrat, med en stor känga åt den heliga familjen, bröllop, traditionerna, äktenskapen, kvinnomisshandel och korruption. Så mycket det går att skildra i det lilla, men det lilla blir det stora och den vanliga människan höjs upp till något universellt storslaget.

2015-02-06

Jag ser mig själv i spegeln, åldrad, rynkorna hänger, det finns begynnande lösa häng under hakan, blicken ser trött ut, var sitter tankarna, hjärnan där inne försöker förstå, sinnena är desamma sedan födseln, smak lukt syn hörsel känsel, det sjätte sinnet är min perceptionsförmåga, förmågan att sätta samman, göra en bild av det samlade intrycken, tänka, tänka…vad är jag om jag inte funderar och tänker, upplever-reflekterar. Inifrån kommer livet, det som är fött och lever här och nu. Se bakåt i tiden är att se in i det närvarande, det som finns i mig. Tiden är en konstruktion.

Gatan är full av gatsten, man lägger gator precis som på romarnas tid, sten vid sten, återvinningsbart. När gatan blir böljande och gropig plockar man upp stenen, jämnar till marken och lägger tillbaka stenen. Asfalten slängs till råfyllnad eller så lägger man på ett nytt lager asfalt. Städer växer på höjden, marknivån på nya städer ligger högre än de forntida eller har marken sjunkit ner? Bara Venedig sjunker sakta, man måste ha stövlar i beredskap inomhus, sedan heltäckande dykardräkt och sedan även snorkel. Sedan lever man bland fiskarna.

Präglas min livssyn av min ålder, ser jag trött på omgivningen, är jag desillusionerad? Kan jag se friskt och nytt som ett barn? Här i mig finns alltid historiens tyngande hand, historiens diabilder som ständigt ploppar upp utan förvarning, besvärande erfarenheter, skuld och begär. Vi kan inte rensa utan att ta skada, det går inte att skära bort utan att det blöder. Det måste uppdagas, läkas och ställas till rätta.

 2015-02-07

Lura sig själv! Vill jag ha sex med flera kvinnor. Klarar inte den självbilden, det blir alltid jämförelser, någon kommer i kläm, jag själv får dåligt samvete, föraktar mig själv. Kan inte se mig själv i den rollen. Speciellt inte om man har ett förhållande. Man kan upphetsas av vackra kroppar och sexiga bilder precis som möten med olika kvinnor skapar en viss lust men också en mur, en oöverstiglig mur. Där finns alltid värmen och närheten med den man älskar, har lärt känna och vill lära känna mer. Vad skulle en annan kvinna plötsligt ge för något.

Vore jag helt utan ett förhållande söker jag ett förhållande eftersom det skapar den bästa relationen, jag söker kärleken inte sexet, söker närhet och kommunikation.

Hjärnan och kroppen stimuleras hela tiden av intryck utifrån, bilder, rörelser och ljud. I mig finns tankarna, djupet och förståelsen, inlevelseförmågan, att se bortom och bakom ytan.

2015-02-22

Våren börjar komma, vintern kan slå till men det verkar som att våren blir mild och tidig. Kanalerna har inte frusit till och älvens vatten har alltid varit fri från isflak hela vintern. En extremt mild vinter. Solsken över älven, frisk bris från havet krusar vågorna vita.

Kroppen måste skötas, hållas uppe, aktiveras och tränas. Gående, cyklande, simmande är vad jag kan åstadkomma, träning hemma med gymnastik.

Meditation, läsning, tecknande och lyssnande på musik, lyssnande till livet i och utanför mig. Allt är egentligen mitt liv men jag behöver en föreställning av det där ute, i tro att det är där ute, finns där men som också kan påverkas, förändras.

Bygga ett hus i naturen, nära naturen, helst vid havet men också i skogen, i en glänta eller på berget överblickande skogen. Ekologiskt, energisnålt, självförsörjande. Naturens material från trakten, vinterbonat.

Först hitta en tomt, bestämma storlek, rita, konstruera, söka bygglov, söka grannlov. Finansiera huset, kommunikationer, transporter, väg. Tid att bygga. Få råd att resa, få tid att resa.

En tillflykt för kontemplation, meditation, arbete, skrivande, avkoppling, vila.

2015-03-20

Partiell solförmörkelse vid 11-tiden. Ljuset blockerades c:a 85% enligt kartorna. Himlen var molntäckt, ljuset fördunklades en kort tid under 20 min. I TV-sändningar kunde man se den totala solförmörkelsen på Svalbard 11.15. Runt en svart prick lyste coronan med inslag av protuberanser. En sådan förmörkelse ger nästan nattlig förmörkelse, ett skräckscenario förr i tiden då allt var magiskt, bar på dåliga omen. Fascinationen idag är vetenskaplig men också denna sensoriska kroppsliga upplevelse. Men vi upplever solen, månen och jorden varje dag. Varför är fascinationen större då de ligger i linje med varandra, den ena framför den andra i solstrålarnas riktning. Jag tyckte konjunktionen Månen, Venus och Mars i början månaden var vacker att skåda, de tre starkaste reflekterande himlakropparna, som lyser starkare än de självlysande stjärnorna förutom solen. Ingen stjärna syns vid sidan om en strålande måne, men Venus och Mars kan synas. Mytbildningar, sägner, astrologi uppstår. För människan, innesluten i jordens starka magnetfält har dessa konjunktioner, sammanträffanden, ingen som helst påverkan. Det är bara solens flammande lågor, de kraftiga solvindarna, eruptionerna från solens yta som kan påverka oss människor liksom månens dragningskraft med ebb och flod.

Det celesta urverket förutspår nästa förmörkelse, datorer räknar snabbt ut alla solförmörkelser tusentals år in i framtiden men det går inte räkna fram nästa stora meteoritnedslag, förutse nästa förödande jordskalv, vulkanutbrott. Ett förebådande asteroidnedslag är domedagsklockan. En kort tid har människan en relativt lugn planet och kan bygga upp civilisation och välstånd. Men hon krigar, uppfinner helvetesvapen, smutsar ner atmosfär, vatten och jord. Men innan domedagsklockan klämtar för döda öron smälter jorden av solens utvidgning. Männsiskan kultur är sedan länge upplöst i den djupa magman.

2015-04-12

Hårda vindar i natt. Försökte sova under täcket men ett rasslande och vinande höll mig stundtals vaken. Byggjobbare var tidigt ute och rättade till omkullvräkta skyddsstaket. En natt med min älskade. Vaknade med den ljuva blicken av bröst, axlar, hals och en leende mun.

Vad är vilja, sitter och har ingen vilja, men efter en stund rör det sig inombords, önskningar, tanketrådar. Viljan uppstår då något ouppklarat ska ske på något sätt. Jag har en bestämd uppfattning och uttrycker en vilja först inombords sedan i ett yttre sammanhang, tror mig ha rätt, anser att jag kan hävda en vilja. I samma ögonblick sluter sig tankarna, de snävar in, blir enkelspåriga. Hade jag öppet klart skådat utan viljans skygglappar skulle andra lösningar uppenbara sig. Nollställa sin vilja är svårt. I meditationen är det ett mål. Bara lyssna till den inre rösten, uppleva den egna andningen, hjärtats puls, se tankarnas irrande banor, lämna dom, släppa dom.

2015-04-25

Våren har kommit, vitsippor överallt i naturen samtidigt med lövsprickningen. Från mitt fönster ser jag inte ett träd, inte en vitsippa. Naturens växlingar spåras i människornas klädsel, hur varmt det är ute, hur solen värmer, ljuset på morgonen och när solen går ner. Asfaltdjungeln, stenriket, metall och motorer. Hundarna som luftas vid älvstranden bär inte längre en kroppsgördel som den överkänslige ägaren tvingar på det stackars djuret vintertid. Det är som att sätta en täckjacka ovanför pälsrocken. Joggarna blir fler och turisterna börjar komma som utnyttjar den billiga vårsäsongen. Cyklisterna svärmar redan sedan flera veckor tillbaka. Snart blommar kläderna. Staden har sina vårtecken.

2015-05-01

1:a maj har aldrig tilltalat mig, en uppfordran att vara med, visa sig, avslöja sin politiska tillhörighet, följa med i slagorden, den halvreligiösa massrörelsen, sångerna med historiska vingar. Varje liv är unikt, kan inte liknas något annat. Vad är rätt för alla och vad gynnar alla? Utopierna är grundvalar för massrörelser, de sanningar som alla ska rätta sig efter. Kompromisser är det enda framkomliga, långsam fördelning av resurser för ökat välstånd. Naturen har inte gjort revolutioner, förändringar har skett genom katastrofer och långsam återväxt. Människan vill revolutionera för att människor har medfört förtryck och dödande. Man vill i ett slag ändra samhällets grund. Det blir alltid lidanden och nöd. Vill vi leva på dessa offer? Vad offrar vi själva för något? Det finns en hel värld av lidanden och förtryck. När skall kineserna bli så upplysta att de slänger enpartivälde och korruption över ända? När ska Indiens massor bli upplysta så att de ser sina rättigheter och skyldigheter?

2015-05-08

Sköna maj, snålblåst, snål på värme annars blåser det frikostigt. Fredagar är ledigt skådande från fönstret en vardag då skytteltrafiken över älven blandas med alla skärgårdsbåtar och godstrafik. Staden är en hjärna med transportleder, budbärare, utbyte av information och energitillförsel. Finns det kollektiva medvetandet? Uppstår det idéer samtidigt överallt i staden? Ligger tankarna i luften som energifält. Vad lockar staden om inte detta energifält. Människor dras till städerna som bina till kupan eller myran till stacken. Har stora revolutionerande upptäckter gjorts av enskilda ute i ödemarkerna, nybyggare i sina stugor? Mäktiga kompositioner och odödliga bokverk skapats i öknen? Möjligen med inspiration av den men det är alltid den interaktiva miljön i tätbebyggelser och städer som lett utvecklingen. Hjulets uppfinnare var inte någon enskild individ utan individer i kommunikation. Vi tror så mycket på individens förmåga, hon dör där ute i ensamheten. Eremiten kan samla krafter och insikt men behöver samhället som arbetsfält. Samsara är vår lott, att nå utanför Samsara är också vår destination, dit når vi vare sig vi vill eller inte, jag tror inte på reinkarnationen, men det är en bra metafor. Tankar, idéer och visdom lever vidare i andra kroppar med själar. Har jag ett minne av tidigare liv så är det från mina föräldrar och deras föräldrar, ett mystiskt genetiskt minne präglat av interaktion mellan miljö och människor.

2015-05-14

Kristi himmelfärdsdag, himlen är en abstraktion, ett sinnestillstånd inom oss, våra föreställningar om det absoluta paradiset. Där finns minnet av Kristus, levande som en god människa. Där i himlen finns också Buddha, Mohammed,  allt efter var och ens himmel. Kanske är det den femte dimensionen eller tionde. I något universum lever jag med Kristus framför mig, i ett annat kanske Buddha går vid min sida, i ett annat kanske jag är Mohammed. Vill kanske helst vara Dalai Lama. Se där, våra preferenser!

Solig vårdag i maj, en går lättklädd i solen, några har kastat av rocken, cyklister barbenta utan handskar, turisterna på en fullastad båt skummar fram över älvens yta.

Allt är en yta, djupet finns bara inom mig, mina tolkningar av det fragment som sinnet ger av verkligheten. Tråkigheten är själens tråkighet, allt har en oändligt mättad betydelse och innehåll, spänning och dramatik. Men jag har tråkiga stunder, stunder av väntan. Jorden är våran stimulans, böckerna och konsten, detta att jag faktiskt är medveten om något.  Skapandet är ett förverkligande av livet inom mig, sedan kan jag dö, livet är fullbordat. En gammal människa som levt sitt liv känner det fullbordat. Hen kan ge upp andan och dö som en zenbuddhist som mediterat hela livet. Vid en speciell tidpunkt bestämmer zenbuddhisten sig för att dö i meditationen, balansen är så perfekt att kroppen förblir i upprätt tillstånd då döden inträffar. Eremiten har inträtt i Bardo, övergångstadiet mellan detta liv och nästkommande.

2015-05-17

Var är den ständiga närvarons tillstånd, meditationens nu, finns kontinuitet? Livet har uppbrott, ett stackato, medvetna, omedvetna övergångar till olika nivåer, tillstånd – tankeflöden. Författaren försöker binda ihop dessa tillstånd, ge dem en betydelse, målaren målar sina surrealistiska bilder och ger dem kryptiska namn. Människans diskontinuitet. Musiken ger en helande närvaro så länge den ljuder men har en början och slut. I Mahlers symfonier finns plötsliga hopp, brytpunkter mitt i stycket, ljuvliga korta moment av närvaro, sedan en uppryckning eller nedslag, en omedelbar övergång i något annat. Är det ett skapande flöde så länge tonen ljuder, tonen som håller samman över djupen? Efter en tid orkar vi inte hålla tonen, vill byta ton, växla över i något annat. Ett konstverk har en sammanhållande ton, ett anslag, rytm och rörelse. I en vandring ger varje steg ett tillskott av tankar, sammanhållna av stegets närvaro. En vandring är ett konstverk, av tankar, känslor och intryck. En vandring är ett gestaltande i tiden och rummet.

2015-06-07

Indienresan närmar sig. Börjar läsa om Indiens historia. Behöver sätta mig in i olika områden. Behöver bättra på läs- och skrivkunnigheten. Vaccinationer under kontroll. Hotellrum i Delhi behöver bokas eller ta det som det kommer? Alla räkningar betalas. Be företag att de skickar räkningar per mail.

Vattning av krukorna, underhåll av skrivare, ändring av larmet. Mailutskick, mallar. Komihåglista, packlista, valuta….

Nära dig själv, resonerande, kommer aldrig bort från dig själv, du finns alltid där, min kära och jag själv i en relation. Här bestämmer jag mig för något, vill något. Lär jag mig något? Övning ger färdighet. Behöver en disiplinerad arbetsro. Varför dröjer de så mellan dessa dagboksanteckningar? Varje söndag borde jag få ro till det.

Trafiken mullrar utanför, man har öppnat Surbrunnsgatan. Det är ändå inte lika bullrigt som vägarbetsmaskinerna. Det var dock tystare på helgerna, nu mullrar det även en söndag. Kylan börjar avta lite, än har människorna på sig jackor och halsdukar efter en extremt kall maj månad. Efter indienresan börjar Ann och jag leta efter hus, tomt och täppa, renoveringsobjekt, utvecklingsmöjligheter.

Inget utom det som är här, bortom nuet finns det okända. Här lägger jag bit för bit ett bygge av erfarenhet med överraskande element, kombinationer, sammansmältningar.

Strömmarna inom mig, fånga det…

2015-06-19

Midsommarafton. Den äkta svenska högtiden, svenskhetens bevarande stund. Ska göra en indisk linsgryta till festen. Det är midsommarkyligt, regn, enstaka solglimtar. Bland blommor och bin i naturen. Monokulturerna är en fara för de vilda bina som behöver den vilda naturens mångfald. Parasiter och kvalster sätter sig på bina och suger ut dom. Bidöden är ett av jordens största hot. Dör bina så dör mänskligheten. Människan tror sig förstå men fattar inget, hon tror sig handla rätt men handlar fel, lyssnar inte på naturen, följer inte dess rytm och känner dess behov.

Kall är jorden och rymden, men den kan också bli för varm. Vi är tempererade, i en puppa av tagande och givande värme.

2015-07-04

En månad kvar till Indienresan. Planer görs upp, förberedelser, inköp. Kontroll av vaccinationer, reseapotek, skor och kläder. Under resan köper jag tjänster runt omkring mig, hotellrum, buss, taxi, mat och dryck. Jag bär med mig mina anteckningar, kontaktuppgifter, pass, visakort, mediciner och kläder.

Tingens värde, den abstrakta erfarenheten, känslan som också är en abstraktion, många samlade små element. Jag är materia men min erfarenhet, minnen, bilder och musikupplevelser är andlig, finns inte i materien, skulle aldrig kunna lockas fram ur hjärnan på elektrisk/mekanisk väg. På något sätt har även djurens erfarenheter en andlig dimension, deras liv är en samlad erfarenhet. Vi måste respektera detta.

2015-07-19

Två veckor kvar till Indienresan. 

På morgonen hörde jag om olyckan med Stenafärjan som krockade med ett lastfartyg så att ett stort hål slogs upp på sidan av färjan. Vid frukosten tog jag kikaren och tittade mot Stena Line och såg just denna färja med det stora hålet på sidan. Det är sällan som nyheterna finns framför ögonen. Senast var det då bussen rammade in i husknuten några meter bort med en ljudlig duns. Det kom minst tre ambulanser som tog hand om skadade och chockade. Det blev ett helt uppslag i GP. En gång såg jag ambulans, dykare och räddningsmanskap nere vid kajen som höll på med något. Jag lyssnade på radion och hörde att man funnit ett lik i älven. Vem det var som drunknat kom fram långt senare.

Efter omläggningen av trafiken ser jag flera gånger per dag hur bussarna åker fel väg. De tar vägen rakt fram utmed kajen som det brukat och stannar sedan fundersamt innan de måste backa tillbaka eftersom bussen inte kan vända. 

—-Indienresan 2015—-

2015-10-10

Tillbaka från indienresan. Det blev ingen filosofisk dagbok skriven under resan. Det får bli tankar i efterhand. Resan med Ann gav tillfälle till reflektioner direkt i samtal. Jag hade min vana från Indien, visste vad som väntade och ställde inga höga förväntningar. Ann chockades av smutsen, eländet, oljudet och lukterna. Det kan bli för mycket ibland. Tvärtom kan den sterila miljön, tystnaden och välståndet också bli för mycket. Så det handlar om en vana. Nästa gång kanske det blir lättare och på slutet av resan fanns en viss acceptans. Människors ogenerade stirrande på Ann, speciellt från alla män var en obehaglig upplevelse för henne. Det var himmel och helvete om vartannat. Jag är kritisk mot den släpphänta stilen i det indiska samhället, låt-gå-stilen som accepterar avskrädeshögar, orena toaletter, smutsiga gator, illaluktande öppna kloaker, oljud, tutande och allmänt tränga sig före, att ignorera trafikregler, hastighetsbegränsningar. Gatan är en soptipp och husväggar en spottkopp. Det finns en massa vidrigheter som de själva inte lägger märke till.  Är det fattigdom och överbefolkning det handlar om? Jag tror det mera tas som ursäkt. Utbildningsnivå och allmänna förebilder saknas. Japan har samma befolkningstäthet som Indien men med en helt annan utbildningsnivå.

Det som stannar kvar är den fantastiska naturen och den goda maten, frukterna och grönsakerna. Där var det himmel.

Komma tillbaka och anpassa sig till samhället här igen. Hitta avstamp för framtiden. Vad är nästa mål att se fram emot? Vad hägrar?

Hösten är här med kyla, gula löv, dofter av jord och förmultnade löv. En promenad i solen genom parken får det bli.

2015-10-30

Livsvilja och viljan att leva, är det samma sak? Vi ser livet och dess möjligheter, skönhet och komplexitet. Finns inte möjligheterna och kreativiteten i botten infinner sig snart meningslösheten. Att se klart det arbete som måste till för att bevara livsglädjen, nyfikenhet på livet. Den upplysta människan är upplyst inifrån, ser även sitt eget mörker som behöver skingras. Vi tror oss vara upplysta av all information vi får från omgivningen men det kan kamouflera mörkret inom oss. Livet inrymmer ett visst obehag som egentligen bara är saknad av bekvämlighet. Det är bara en dålig vana. Man ser en lång artikel framför sig som borde läsas men obehaget skingras efter en stunds läsning då innehållet visar sig omistligt och ses som absolut nödvändigt att läsa. Obehag grundar sig oftast i förutfattade meningar om livet, inte i att klart se dess realiteter. Om realiteterna skapar obehag är det en uppmaning att göra något för att förändra en situation; att inte dra sig undan ansvaret.

Att ständigt utsätta sig för ett lyckopiller, denna ständiga jakt på stimulans. Datorer, spel, facebook, musik och filmer. Arbetar vi med intrycken, gör vi något kreativt av det?

Allt är i mig, inget undgår min existens men allt är inte medvetet. Vi plockar fram det som är relevant för oss. Dåligt samvete är kunskap om det som jag inte brytt mig om. Gott samvete får man aldrig, det finns för mycket skuld i världen.

2015-11-07

Det finns perioder och stunder i livet där man känner sig underutvecklad, som om någon del i utvecklingen gått mig förbi. Det skapar osäkerhet och frustration. Alla upplever dessa tillkortakommanden med en oro och ångest att aldrig hinna ikapp, förstå och inhämta kunskaper och erfarenheter. Detta gäller nu inte ting som hur man programmerar en dator, lagar en bil, bakar en kaka eller löser korsord. Nej, det är mer fundamentalt och svårdefinierat. Det kan vara känslomässiga, sociala, olika karaktärsdrag, attityder, reflexmässiga handlingar och tänkesätt, fattningsförmåga etc.

Det gäller att slappna av och inse att man är en del av helheten, drar sitt strå till stacken. Inte bara det vanliga strået, kanske ett ovanligt, nytt kreativt strå, en upptäckt bland alla vanliga byggstenar. Människans utveckling är långsam. Det första sunda tecknet är att inse sin okunskap och underutveckling, arbeta mot de goda målen, personligt och globalt.

2015-12-04

Bearbetar svårigheter med att skriva. Hur kritiserar man andras handlingar utan att såra och nedvärdera? Felslut och oövertänkta handlingar gör vi alla så det gäller att avgränsa en kritik till specifika frågor, inte se den andra som dum, inte kapabel att förstå eller blockerad. Jävighet och handlande efter dolda motiv är mycket svårare att hävda eftersom bevis måste finnas.  Det gäller också att kunna gå vidare, se människan som förnuftig, intelligent och ha förtroende för henne.

I denna värld av relationer, ser jag min möjlighet att ge ett bidrag.

Existerar jag så existerar de andra, se inte jaget, se denna varelse som är i kommunikation och interaktion med andra själar och varelser. Människor älskar att ha ett husdjur. Där finns plötsligt inte jaget, man ser bara djurets personlighet och älskar det. Att djuret tyr sig till dig betyder inte att det älskar, den har dock en viss grad av empati, kan sörja din bortgång, förstå din smärta, givetvis för att den är beroende av dig.

Julen närmar sig och det kanske blir en släktträff. Släkten är mig nära i djupet, där återgår man i gamla roller. Ser man inte varandra på länge får man acceptera förändringar. Det gäller också att inte falla in i gamla roller, vara öppen för det nya. Minnena av barndom och gemensam uppväxt blir starkare med åren. Har vi samma minnen av uppväxten? Drar de inte isär ibland? Varför minns jag inte det ringaste vad min äldre bror minns och varför har han inte det ringaste uppfattning av vad jag minns? Ett gemensamt minne finns om platser och händelser men det är så olika det har fastnat i hjärnbarken.  Fotografier ger objektiv uppfattning men de är ju stela ögonblicksbilder. Tänk om allt skulle kunna spelas upp igen som i en film men vem skulle vara regissör, dramaturg och från vilken vinkel skulle det återges? Se där den ständigt reviderade historieskrivningen. Sanningen ligger i dess förmåga att övertyga, det som till slut alla uppfattar som sanning. Det ska mycket till för att revidera denna sanning. Vi lever i en ständig föränderlig uppfattning av vad som hänt, de verkliga orsakerna till händelserna, skuldbördan. En naturkatastrof är en reell händelse men vem bär skulden? En massdöd i en speciell infektion är tragisk men kunde den undvikits, finns det skyldiga och vad hjälper det att straffa?

Jag ser min egen kropp som ständigt åldras, den går mot förfall, död och upplösning i sina minsta beståndsdelar. Samlar mina minnen i bilder, tecknar vad jag ser från min egen synvinkel. Tankar och gestaltningar sprids, sparas, vittrar sönder och försvinner. Till slut försvinner jag också i historiens töcken även om min ande och själ kanske lever vidare en tid. Samlas själarna någonstans för att umgås i en annan dimension? De påverkar oss då inte mer än det som finns bevarat i historiskt material. Är inkarnationen ett sätt för själen att leva vidare kroppsligt? Men människor ser och upplever varelser långt efter deras död, lite för länge än vad som är rimligt om den ska inkarneras. Buddhisterna tror på c:a 40 dagar i bardo. Den upplyste kan försvinna i nirvana.  Människor inkarneras inte i den gestalt som vi minns de hade. Jag har själv ingen uppfattning av de döda, kan inte se eller uppleva deras närvaro. Är jag bara okänslig, blockerad av ett naturvetenskapligt skeptiskt seende?

Ur en naturvetenskapligt uppfattning föddes själar en gång och kommer till slut att upphöra i den fullständiga intigheten, den fullständiga upplösningen och entropin. Vi kan inte se så långt bakåt eller in i framtiden. Sanningar kommer att revideras.

Höststormen rasar utanför, vindar upp till 30m/s. Solen tittar ändå fram, älven rasar av skum, människor stretar med svårighet fram, djärva cyklister susar förbi utan att trampa eller får leda sin cykel i motvinden.

2015-12-13

Luciadagen, solen lyser från klarblå himmel, ingen frost eller kyla. Väntar vi oss en mild vinter? Datorer kan i sina bästa stunder spå vädret men kan oftast bara förutsäga morgondagen och en bit in i veckan trots sin enorma datakraft.

Artificiell intelligens bygger på algoritmer och datakunskap, sökningar av data och sammansättning av data. Det är långt kvar till den verkliga intelligensen, den självlärande, interaktiva roboten. Jag tror man måste se till hela människan och dess komplexitet för att skapa verklig intelligens och inte stirra sig blind på hjärnan. Upprätta artificiella ben, hud, könsorgan, mage armar, hjärta, lungor, syn, hörsel, smak och känsel med  omfattande förmåga till indata. Låt sedan detta processas i datacentralen och utdata styra talorgan, armar, ben och kroppens rörelse. Egentligen ska inga fakta finnas där från början utan bara förmågan. Roboten får gå den långa vägen till inlärning och kanske den då utvecklar en personlighet. Kanske det tar lika lång tid som en människas inlärning. Det blir då fullständigt onödigt med programmerad artificiell intelligens om inte roboten fort ska utveckla specialiserade egenskaper som överträffar människans förmåga. Vi har ju ändå robotar som en hjälp för människan och hennes begränsningar. Människan är från början delvis programmerad. Hon har sin DNA och kan vi koppla en sådan fundamental programmering till datamaskinen kanske den också snabbt kan utveckla unika nyttiga egenskaper.

2015-12-26

Några dagar kvar på året, dagar som är lika viktiga som alla andra dagar. Lediga dagar ser vi som bonusdagar, om det händer något viktigt eller om vi gör något viktigt har inte samma betydelse som dagar då vi ska arbeta och göra rätt för oss. Inget kan vara felaktigare, det finns inga “avkopplande dagar”, inga dagar som är “oviktigare”, inga dagar utan betydelse. Människan stirrar håglöst mot omgivningen, julen gav inte så mycket, annandagens baksmälla, en viktig dag att stirra verkligheten i vitögat, utan fördomar och med nyfikenhet. Inget är så beklämmande som massans reaktioner, masshysteri och det allmännas attityder. Inom människan finns en ny syn, inom henne föds nya synsätt. Hon behöver inte rusa till mellandagsrean, hon behöver inte räkna ihop årets förtjänster, misslyckanden och skuld. De summeras ändå alltid inom henne. Hon behöver alltid lämna det förgångna bakom sig, se det som ett minne, som tas fram, vridas, vändas  och användas för framtiden.

2015-12-27

Första snön denna vinter, smälter i plusgraderna, regnet gör sitt. Älven ligger stilla, lätt sydlig vind. Livet finns här i intigheten, i känslan av hjärtats slag och lungors arbete. Tanken och medvetandet om dessa tankar som ger ytterligare tankar, som ger idéer och handlingar. Allt är igång, varje dag tills allt tar slut. Summerar året, spanar in i framtiden. Arbete, skapande, kopulerande, kyssande, kramande. Vänliga ord, nödvändiga handlingar, sunt leverne, goda tankar. Vi vet så mycket om vad som är rätt och riktigt men vi sitter fast i olika mönster, attityder och fördomar. Det kompakta regelverket i vår omgivning som kväver all lust att skapa. Livet har vissa regler, handlingar som är positiva, handlingar som är negativa. Det är så mycket vi bara gör för att överleva, från dag till dag. Nästa dag ska jag göra det där som jag borde ha gjort, imorgon blir allt bättre, bara jag får detta gjort så löser det sig, vad skönt det ska bli med ledigheten, ser fram emot festen, resan, filmen, mötet…

Dagen avslöjar tiden och rymdens oändlighet, stundens dyrbarhet och evigheten i ögonblicken, miljoner tankar från a till b och då har jag bara börjat en sekund in i dagens ljus.

2015-12-31

År läggs till år, det är alltid så, även då vi inte är i ett definierat årsskifte då man bör tänka på årens flykt och rannsaka sina handlingar och ställa upp föresatser och lova förbättringar. Kalendern byter nummer.

Jag borde kontakta människor, jag har inte några sociala förmågor, skulle kunna leva i min ensamhet, besöka min käraste, prata med mina arbetskollegor, en och annan från dåtiden. Söker ensamma människor ensamma människor? Vi uppfattar alltid andra som socialt aktiva och inte ensamma som vi själva är. Vi har svårt att se ensamheten hos andra, sympatisera med den och göra något åt den. Den finns där dock och en hälsning gör alltid något även om det missuppfattas som något pliktskyldigt.

Ensamma är livrädda för andras ensamhet, det finns liksom inget försvar, inget beredskap, bara en smärta. Kanske kan de mötas i smärtan.

2016-01-12

Tillbaka från några dagar i Stockholm med mycket konst och en stor cirkusupplevelse. Trevligt umgänge vänner och vänners vänner.

Vackra promenader genom staden och sköna kvällar med Ann.

Trött efter en lång arbetsdag. Gårdagen var ännu längre. Morgondagen ska jag försöka korta av, arbetet vill säga, dagen har alltid sin längd.

2016-01-16

Hörde spanarna på radion.

Om uttrycket extremt som det råder inflation på i alla sammanhang, det saknas nyanser och poetiska uttryck. 

Om den nya nostalgin där tidens oroligheter och osäkerhet får att vända oss till välbekanta problemlösningar och mystik istället för de osäkra konfliktfyllda.

Om fulheten som Umberto Ecco skriver i sin senaste bok, kontra skönheten som är rätt ointressant. Fulhetens renässans, där man vågar visa sig så ful som man också känner sig.

Det är isande kallt, lite snö har lagt sig under natten. På älven strävar en liten lastbåt mot havet, upplöses i dimman borta vid Eriksberg.

Tankarna kommer och går, läser filmfestivalens katalog om världens alla filmer och människans oändliga värld av konflikter, känslor, frågeställningar och framtidstro.

Människans identitet ligger i att intellektuellt och känslomässigt förstå världen och människorna. Fanns inte människorna utan bara intellektet fanns det inte heller något att förklara eller att undersöka. Våra begränsningar är vår drivkraft, våra tillkortakommanden är vår historia, inspiration och motivation.

Det absoluta intellektet har vi ingen föreställning om liksom vad tingen i sig är. Allt är antropocentriskt där intellektet har en vag uppfattning om andra intelligenser som dock alltid får en antropomorfisk karaktär, talar och tänker som vi, även neråt i hierarkin där djuren får mänskliga uttryck. I vårt undersökande av tingens innersta natur stöter vi på oss själva som utgör begränsningen, osäkerhetsfaktorn. Ändå ligger möjligheterna där och hägrar, ännu skjuter vi horisonterna längre bort, ännu förflyktigas en och annan illusion. Det är där vi befinner oss i en spännande färd genom rymden.

2016-01-29

Våldet ligger som en underutvecklad primitiv egenskap hos hjärnan. Våldet tar vid där hjärnan slutar tänka. Kulturellt är den obefintlig, det finns ingen kultur i våldet. Det är en aningslös drift som behärskar psyket som ett gäng rivaliserande apor.

Det är oftast de obildade medellösa som får utföra våld styrda av en överklass som aldrig gör hantverket. Kanske våldets tjänstefolk är oskyldiga, deras hjärnor i överlevnadsdrift kan inte säga ifrån. Det är förtryckets manifestation, den som förtrycker räknar med våld och mobiliserar sig. Det är ondskans spiral, rädsla och girighet.

2016-01-30

Värmebölja mitt i vintern, all snö är borta, vintern slår nog till igen i februari för att ersättas av våren. Allt är relativt. Allt är nyanser av grått bort mot horisonten där man tidiga mornar nu ska kunna se fem planeter i rad på himlavalvet vid klart väder. Vinden är måttlig trots stormvarningar. Det är långt fram på förmiddagen efter en natts vila, frukost och radiolyssnande. Reprisen på spanarna som levererar framtida visioner som man oftast glömmer lika fort man hör dom eftersom deras logik inte alltid är glasklar, men lätt rolig. Ser jag tecken i skyn vid utblickarna från fönstret? Förebådar ett väder ett annat väder? Totalt ovetande om dagen på  året skulle en hastig utblick placera mig sent på hösten eller sent på vintern, tidig vår. Möjligen skulle klockslag och ljus få mig att gissa rätt årstid. Det här vädret en sen januaridag ger en viss upprymdhet, förväntan om värme sol och vår. En sådan här dag i slutet av november ger en depressiv stämning, mer mörker och kyla i antågande med julens ljus som enda glädjeämnet. Vinterns snö och kyla ger omväxling, ljushet och skönhet som inte liknar något annat. Jag har svårt att inta en gråmulen sinnesstämning. En sådan här dag har naturens sin skönhet i de milda färgerna och mjuka övergångarna i nyanserna och sina speciella dofter.

2016-02-12

Morgonen med utblicken över älven, en återkommande samlingspunkt för tanken, funderingar över allt och vilan i det enda liv som är källan inom mig. Det som jag jämför allt annat med, fasorna i krigen som pågår, eländet bland fattiga tiggare, hemlösa och alkoholiserade. Deras utblickar är den ständigt återkommande visionen om överlevnad, längtan till mildring av sinnets och kroppens plåga. 

Det finns märkligheter i tillvaron, ett skapande liv. Mannen som föddes blind men som nu är fantastisk på att spela in fågelljud. Han rör sig i naturen med sin ledarhund, uppfattar och lokaliserar de minsta läten i naturens rikedom. Tvillingarna som gemensamt gått konstutbildningen och numera målar samma tavla tillsammans men ändå är skilda konstnärer, den ena stimulerar den andre, vissa målningar är den enes idé men förverkligas av den andre. Mannen som blev besatt av ett gammalt hundraårigt typsnitt som slutade tryckas för att dess upphovsmakare slängt alla typsnitt i Thames. Genom att skanna in alla böcker och tryckalster som gjorts kunde han återskapa typsnittet digitalt och publicera det igen, ett vackert modernt typsnitt. Man fann närmare 150 typer  efter dykningar i Thames vid den bro där typsnitten slängdes. Det finns bara en saxtillverkare kvar i England som gör saxar helt för hand, vackra välfungerande och vassa som håller en livstid.

Nattens förunderliga drömmar, svåra att återberätta. Det är bilder utan verbalt innehåll, ett flöde av allt man mött, egendomliga sammansättningar. Innehållet beroende av temperatur i luften och gårdagens intryck.

En helt surrealistisk dröm om ett misslyckat försök att visa en film på ett bibliotek,  en fruktansvärt smutsig toalett, ett torg där man säljer levande små råttor och möss som föda under fallfärdiga parasoller.

En vacker dag, det vill säga en solig dag, kall och solig. Älvens färjor arbetar frenetiskt med att forsla alla arbetare och studenter över till science park vid Lindholmens utbildningscenter denna fredag i februari månad. Måsar och andra sjöfåglar guppar obekymrade på vågorna och spanar från pållarna. De har sina bostäder under bryggorna utmed  stränderna som en del av stadsbefolkningen, integrerade med människan, beroende av hennes avfall och den alltmer sparsamt förekommande fisken i älven.

Inte underligt att alla flyktingar tar sig till vår fridfulla del av världen, de är välkomna att dela friden, samvaron och skapa ett mångsidigare och bättre samhälle.

 2016-02-13

Ett tunt lager av snö, snöslask bildas, snart är det över. Fina gråtoner med det vita som accent. Längtar till landet, jorden, myllan och växterna. Snart ska vi till Spanien och möta våren tidigare. Sedan har nog våren kommit här, vandringar i skogen, plocka tidigt blåbärsris, björklöv och nässlor. Livet är gott med naturen. Människan har skapat en onödigt krånglig teknisk kultur med inriktning på fel saker. Högteknologi istället för nyttig teknologi och vardagsbruk. Det finns där också men människan har fjärmat sig från naturen, är rädd för den. Köper istället för att framställa själv. Vi lever på utvecklingen som har varit men kulturen är naturfrånvänd. Det är så mycket kemiska preparat, konstgjorda mediciner, onyttig mat, energislösande framställning av produkter, miljöförstörande ämnen, global uppvärmning….

Här inne längtar kroppen och själen efter harmoni med människor och natur. Var finner vi den i en värld av konflikter, egenkärlek och frosseri?

2016-02-14

En kväll med Ann  och kärlek. En dag med Ann i ett strålande vinterkallt landskap, stadslandskap. En kaffe på Nöjds kafé. Promenad ner till Nya varvet och Röda sten. Ett titt på utställningen med en suggestiv video, ett svartvitt landskap som sakta förändras inför ens ögon, byggnader förfaller och vegetationen tar över, apokalyptiskt, skrämmande.

Det är en frusen utsikt, gatlyktor, rykande skorstenar, båtar och hus tecknar sig skarpt mot den klara sena skymningen. De snöpudrade trottoarerna är fulla av spår efter dagens vandrare.

2016-02-26

Strålande dag, solen strålar klart, den strålar alltid. Även en mulen dag kan man kunna värme och solenergi. Hinner skriva denna dagbok, kanske skriva på reseskildringar eller översätta mina texter. Man hinner inte med så mycket, alla dagar har sina sysslor och åtaganden. En vecka kvar till Spanienresan, förberedelser och planering.

Tillvaron är så fylld av information, så mycket att ta hänsyn till, så mycket e-post, facebook, sms, nyheter och utanpå det konsumtion av musik och film. När arbetar jag? När gör jag något skapande utan att konsumera? Titta, verkligen se , reflektera och återge. Den moderna människans alla stimulantia är ett allvarligt hot. Försätter människan i ett apatiskt förhållande där man jagar stimulans istället för konkreta kreativa handlingar. Allt är bara upprepningar, transportsträckor, bladvändningar, slentrian. Jag får rikta kritiken inåt mot mig själv.

2016-03-15

Ta itu med det som är, jag sitter här vid mitt fönster och beskriver det som varit, mitt inre, min själs rörelser.

Resan till Spanien, Malaga, Cordoba, Sevilla, gamla kulturstäder. Malaga, hamnstaden med rika kontakter över medelhavet, Cordoba, en gång världens mest avancerade stad med bortåt en miljon invånare, centrum för konst, arkitektur och lärdom, sammansmältning av muslimsk och kristen histori, vetenskap och filosofi. Sevilla, den stora handelsstaden, världens mäktigaste katedral, lärdom, vetenskap, frigjordhet, tolerans.

Om jag inte själv beskriver, tecknar och framför, kommer jag inte heller ihåg. Mitt inre är en spegel av omgivningen, förvrängd, finner aldrig klarheten men det blir bättre med åren. Öppna ögon mot framtiden, alltid tänkande, filosoferande. Så många projekt, så många trådar att dra i. Vad är det jag finner väsentligt?

2016-03-18

Vad jag själv finner för väsentligt beror på min egen moral, mina önskningar, mina skyldigheter, andras skyldigheter etc. Detta skiftar efter tid och egen klarsyn. Man måste alltid se till andras behov efter att ens egna är tillfredsställda till en viss nödvändig nivå. Är jag hungrig delar jag brödet med den hungrige. Vad är det för nytta att äta sig mätt och se andra hungra? Vara hungrig är ett tillstånd som vi när som helst kan komma över. Det är nyttigt att gå hungrig tills det är matdags. Det skärper sinnet och ger klarsyn.

2016-03-20

Våren gör sitt inträde med soliga dagar även om temperaturen inte når så högt och det kan komma en och annan frostnatt till. Under vandringen i Lärjåns dalar mellan Angered och Hjällbo var naturen i stilla avvaktan, fåglar drillade, allt knoppade men inget var utslaget, inte ens gräset i backarna. Granarna skymtade med sin mörkgröna kontur i den avlövade skogen. Alla dessa nya löv som ska spricka ut, plantor som ska växa, blommor som ska slå ut. Tick,tack, allt är inbyggt, en väntan på rätt temperatur, fuktighet  och sol.

Betrakta naturens alla skiftningar, grenarnas förgreningar i ett samordnat mönster, mossorna som är de första gröna tecknen, den fascinerande rotstrukturen från träden blottade vid åns strandkant där översvämningar forslat bort mylla och lerjord.  Lyssnar vi som träden, söker efter signaler, temperaturer, vatten och mineraler. Vi går hungriga men vet inte vad vi vill ha eller vad vi behöver.

Cyklisterna rullar allt fler med älven. Där ute badar de i en blek vårsol och söndagspromenaden knäpper upp jackan.

2016-03-25

Dimman lägrar sig över älven bortom den silvriga asfaltvägen. Lugnare liv en långfredag, påminnelse om döden, livets korthet och de oändliga livsögonblicken. Hur relativt är det inte med tiden! Det behövdes ingen Einstein för det. Det var svårare att förklara det matematiskt och fysiskt. I detta ögonblick det pulserande hjärtats oro, hjärnans försök att förstå. Ondskans ursprung är kärlekslösheten. Förödande med föräldrars försummelse av barnen, terrorister kanske saknat någon som älskat dom, de är brickor i ett maktspel. Det vill bara få ut aggressioner, död åt det som sårat dem, hämnd åt de som lämnat dem åt ödet. Det polariserade hjärtat? Älskar en terrorist en terrorist. Det finns egentligen ingen solidaritet, bara en önskan att dö och begå hämnden.  I kriget går man till gemensam död för den goda sakens skull, det finns ingen kärlek till medsoldaten, lika lite finns det hat till inbillade fiender. Det finns inget rättfärdigt krig. Ondskan kan bara bemötas med kärlek. Att skicka bombplan till IS-kontrollerade områden är ett lika stort misstag som att IS bombar flygplatser och tunnelbanor. Det behövs ett annat bemötande, fördömande och annat handlingsmönster. Inte det infantila: du slog mig, jag ska slå dig också.

Om människan ett litet ögonblick förstod tillvarons fantastiska dyrbarhet, det oändligt mystiska att vara människa, storheten i livet, mitt beroende av medmänniskan och hennes beroende av mig. Då vore hennes enda önskan att göra gott och lägga till rätta det som gått fel.

2016-04-10

Innifrån, innifrån, hur kommer jag dit? Vila i kroppen och livets puls. Allt är egentligen självklart. För en bit bröd måste man arbeta, för ett äpple från äppelträdet behövs bara ett välvilligt tillstånd. Varför arbetar vi för brödet? Varför nöjer vi oss inte bara med frukten? Nu befinner vi oss inte i paradiset. Potatis, säd och grönsaker måste sås och skördas och liksom äpplen sparas till vintern. Människan kan inte lagra reserver på annat sätt. Våra fettreserver sinar snabbt. Björnen äter upp sig och går i ide och ekorren samlar. Fåglarna kurar ihop sig och äter höstens frön. Jägaren jagar om vintern precis som vargen för sitt uppehälle. Vi liknar djuren, vi är olika djuren men en del av naturen. Vilar i naturen, känner dess närvaro, puls och energi. Ibland är det skönt att beskriva det självklara.

2016-04-16

Gråmulen lördag, stiger upp vid tio-tiden efter surrealistiska drömmar, som de blir då man drar på uppvaknandet och bara vilar. Men vilan är välbehövlig och den surrealistiska drömmen kan tydas och få betydelse i livet. Kanske avslöjar den djup inom mig som jag inte vill veta av. Tyvärr är den för komplex för att jag ska kunna återberätta den, inte klar och tydligen som utsikten över älven, men det är också ett återsken, kunskap ger djup till skenet.

Kan vi döda någon i drömmen, någon vi hatar? Tror att det är svårt då drömmen återkopplar till den som drömmer och man vaknar upp skräckfylld. Det har hänt mig. I verkliga livet kan man döda någon i tankarna eller önska någons död men då ligger allt på distans, blir mer ett talesätt. Vid närmare eftertanke vet man att man inte kan göra det själv, ta i det med egna händer. Då kan man inte heller bli nöjd över att andra tar det i sina händer.

2016-04-22

Frisk vind över älven, strålande sol från det klarblåa, den där koboltblå i tidiga vårliga dagar där bara solen tar bort kylan i luften. Nollställd efter en veckas arbete, försöker arbeta bort tankar på jobb. Det hör till måndagen, nu är jag fri att tänka på annat.

Allt som kunde varit annorlunda, tankar som plågar oss. Jag måste acceptera tillståndet som det är. Det är oftast de egna tillkortakommandena, det där som borde blivit gjort, handlat och sagt.

Några turister, invandrare, flyktingar, det går inte att se på avstånd, kanske är de genuint svenska vid det här laget, fotograferar sig själva med en selfiepinne, man, hustru, dotter, kvinnorna i schaletter.

Det här landet är så stort och rikt, att man kan ta emot dubbelt så många flyktingar, men de måste födas, undervisas, erbjudas jobb och stimuleras till företagsamhet. Lägger gärna skattepengar på det, en mycket bra investering för landet.

2016-04-23

Det är morgon för mig men klockan är redan över tolv. Jag sov till halv elva och frukosten är avklarad. Den kyliga våren fortsätter där ute, det märks på jackor och mössor som folk bär. Det finns dock hurtiga med tunn sportjacka och joggingskor.  

Längtar till naturen med dess små rörelser och stilla liv. Här bullrar det dagen lång. Naturen visar sig i det milda ljuset över älvens krusningar, molnformationer mot den blå himmlen och grästäppan vid vägkanten där en och annan hare kan synas i kvällningen. Det övriga är stål, sten, asfalt, och betong; människans övervärderade kultur. Inget är speciellt vackert i hennes yttre kultur eftersom det anpassats efter maskiner och kommersialism.

2016-05-05

Det kommer några varma dagar. Allt kommer att slå ut, pollenallergin blommar, sköna maj med alla förberedelser, avstamp för sommaren, båtar renoveras, sommarstugor ställs iordning, trädgårdar planteras. Drabbas av en viss apati där jag sitter bakom glaset och tittar ut mot en soldränkt älv där turistbåtar skummar fram. Rullbrädor är i farten, hopp över rännstenar och bänkar. Vårens yrsel, svindel, depression. Bäst att inte förvänta sig något, inte planera, inte förutsätta.

13/5  2016

Lätta segel svänger runt över älvens yta som långsamma fjärilar, den bländvita duken blinkar till i morgonsolen. En regatta av små segelbåtar inom en utmärkt farled samsas bredvid färjor och lastbåtar. Mer utrymme på älven nu då flytdockan har sålts till annat land. Det ser tomt ut men husen bortom flytdockan träder fram och i ärlighetens namn var väl den inte så vacker den där blå dockan. Hamnen förlorar dock ytterligare en av sina profiler. Jag hoppas lyftkranarna kulturmärks och får stå kvar bland alla renoveringar och bostadsprojekt. Hamnlivet består snart av bara måsar, färjor och fritidsbåtar.

Det normala klimatet under våren återkommer, kylan ska slå till under helgen med åska och regn.

Informationssamhället skapar djupa depressioner. Det går att sammanställa i bild och text eländet i världen med sådan kraftfullhet att människan tappar livsgnistan, det hjälper inte att bli indignerad, maktlös står man där. Det som har hänt har hänt, man får inte glömma men människan glömmer så lätt, ser inte faran. Genom apatin kan olika former av slapphet komma som förvärrar trenden. Klarsynen måste alltid finnas, uppmärksamhet, beredskap.

2016-05-29

Klarblå himmel övergår i ett molntäcke. Slumrade från fem på morgonen till kl 10. Jag hade nog sovit för mycket på lördagsmorgonen. Blev pigg efter klockan tolv på kvällen och läste i sängen, surfade. Kroppen finner ingen sömn. Vet inte hur denna dag gestaltar sig. Man rör sig i någon halvdvala. Intigheten infinner sig, meningslöshet eller fruktlöshet inför tanken på alltings mening. Det senare verkar vara det samma som det första men det finns en skillnad. Skillnaden som finns mellan passivt: meningslösheten, till aktivt: försöka förstå mening. Söka meningen som aldrig finns där eftersom alltings mening är tidens flykt. Vi lägger en bit i taget framför oss och en bit i taget bakom oss. Ett folkslag i Amazonas ser det förflutna framför sig, det kommande ligger alltid bakom dem, det de inte kan se och inte planera. Nuet blir allt som har varit, en vacker tanke och mycket sann. Det är det vi har inom oss, det som varit är nu inom oss. Det jag skådar är min erfarenhet. En upptäckt ligger framför mig, i nuet.

2016-06-12

Formulera sig, veta, uppleva, uttrycka. Vad jag ser försöker jag beskriva, vad jag läser är en del av vad jag skriver. Vad jag hör är en del av vad jag talar, sjunger eller spelar. Det som rör sig är en del av min dans. Frihet att utesluta, avskärma sig? Barnet kan inte stänga ute, vi måste skydda det, men också lära oss av det.

Rekapitulering. Allt filtreras ständigt genom minnets begränsningar och brist på gestaltning. Att minnas gestaltningen men också det bakom, sammanhangen, associationerna, det som finns bortom gestaltningen, orden och tankarna

2016-06-19

Snart midsommar, grå himmel, det blåser kyligt från havet. En stor grupp japaner vandrar förbi, eller är det kineser. Tror mig kunna skilja dem åt men kläder är sig lika över hela världen och vem i detta land kan skilja kineser, japaner och koreaner från varandra?

Vad vi ser har vi blivit en del av. Vårt seende är vår gestaltning. Det finns ett passivt seende, oreflekterat. Ett ickeseende som är en blockering, en blindhet. “Med seende ögon se de icke”.

Människan besitter jorden men har i och med det ett stort ansvar. Hennes förbrytelser mot den försvarslösa naturen är monumentala. Naturen kan straffa och slår alltid tillbaka men gör det inte omedelbart. Tigande tar naturen emot skövlingar, hugg och slag. Där finns ingen åklagare, ombudsman som kan ställa människan inför rätta. Snart är det försent. Naturen slår tillbaka av egen kraft, urskiljningslöst. Den rubbade balansen.

Jag vill inte äga något. Inget mer än lite pengar för att fritt kunna lämna, ge mig ut världen. Det är dock gott att ha ett hem någonstans, dela det med någon. Att rota sig, att sedan fritt kunna lyfta, flyga.

2016-07-08

Högsommar kan man säga, vädret opålitligt, inte ens rapporterna stämmer. Det är sol, regn och allt mittemellan. Älven ligger grå, krusas lätt av vinden, solljuset målar landskapet fläckvis. Oregelbundna trasiga moln som varken ger regn eller skugga.

Försöker formulera ett synopsis till en bok men idéerna tryter. Jag har aldrig haft för avsikt att skriva en bok. Jag är ingen driven författare men även en författare har sina tvivel över ämne, innehåll och omfattning av sin bok. Kanske det bara är att skriva. Bilden träder fram efter alla skisser. Boken liksom bilden träder fram efter alla strödda skisser.

Bilden av mig, jag är svår att leva med, man måste försona sig med sin person. Inte att acceptera alla brister och fel men att se lösningar och förbättringar. Att se sig själv i ljuset av andra medför ett slags mellanläge, men det går inte att jämföra människor. Om en människa är deformerad av dåligt leverne, försummelse av sina intellektuella och känslomässiga kapital så finns där ändå det oändliga människovärdet. Det går inte att förakta en människa, bara att försvara och kritisera. Ett moraliskt fördömande ställer alltid mig själv i skottgluggen. Det måste alltid finnas en avståndstagande och kritisk granskning. Vad är fakta? Det levereras alltid så kallad fakta som nästan alltid är inlindad i en bakomliggande åsikt. Alla fakta (vilket är omöjligt)  eller begränsade fakta, vad som är vad bestämmer min åsikt.

Gå ut och teckna din omgivning, med text eller bild. Penna och papper finns där som ett sammanfattande instrument vare sig det är ord eller bild.

2016-07-10

Det ligger ett grått täcke över himlen, en skärgårdsbåt strävar in mot hamn, segelbåtar frekventerar älven allt intensivare, högsommar och utflykter till skärgård och hav.

Oron stiger ute i världen, konflikter mellan muslimer och islamofober, hotet från fundamentalistiska muslimer. Splittring inom EU, nationalism, främlingsfientlighet, inkomstklyftor, orättvisa, utsugning, miljöförstöring, överbefolkning, utrotning av elefanter, noshörning och tiger. Inget slut på eländet om man bara ser nyheter vilket samlar allt elände i hjärnan och sinnet förmörkas. Tillståndet för världens ekonomi har aldrig varit bättre, livslängden ökar, sjukdomar minskar, svälten är nästan utrotad, miljömedvetenheten är hög, positiva krafter för grön energi, manifestationer för bättre integration av flyktingar, etc, etc. Motrörelser finns alltid men räcker de till, det är ständigt en kamp.

Människan som en medveten varelse om allt som rör sig i världen. Orkar vi med? Slår vi inte dövörat till för att få lite lugn och frid. Måste vi alltid hålla oss uppdaterade om allt elände som sker. Facebook har en tendens att dra upp alla konflikter till ytan men innehåller också positiva nyheter. Varför kan jag inte behålla mitt minne som det är och uppdatera det vid behov? Det prackas på, uppdatera dig nu!

Genomskinlig som en manet känner jag mig ibland, där nere finns kroppen med sina strömmar, safter och organ som pumpar och för restprodukter dit de ska, smälter, filtreras. Här uppe synapser, elektriska spänningar, sammanfattningar, bilder, idéer och beslut. Det isländska ordet för idé betyder bildsyn. Jag berättar inte bara ur minnet, det skapas, gestaltas i ord och bild, intrycket uttrycks. Det sker oftast omedvetet men det ligger där, minnets outgrundlighet. Myten om att vi bara använder 10 procent av vår hjärna. Sanningen är den att vi använder i stort sett hela vår hjärna hela tiden.  Koncentration kan förlösa, karaktär och historia blir till fördel eller nackdel, min karma tynger mig i detta liv, befrielse när jag uppger mig själv.

Arbete med denna text, arbete med det jag gjorde för 30 år sedan, arbete med det som hände igår, förrgår? Allt ska bearbetas, tas upp, filtreras.

När arbetet är över strömmar det bilder, tankar, känslor kommer och går. Skapar jag så är jag koncentrerad kring det men hur det blev till är oftast ett mysterium. Det går inte att vänta på ingivelsen. Arbetet är en tillflykt, det händer inte så mycket nytt med formen under slitet men beredskapen finns där när idéerna kommer.

2016-07-22

Solig högsommardag med värme, lätt svalka från havet, segelbåtarna, turistbåtarna, fritidsbåtarna, färjorna svärmar i glittret från älven. 

Människorna vandrar sakta lustfyllt lättklädda utmed kajen. Borta vid Stenpiren har man kastat upp liggstolar på sanden under parasoller vilket ger sken av en badstrand i något avlägset semesterparadis. I Paris lär man ha gjort en sandstrand mot Seine mitt i staden. Snart kommer det en badplats vid älven utanför  mitt fönster men då är jag sedan länge borta i Värmland. Dagboken vid ett fönster är på väg att ta slut. Kanske fortsätter den i Munkfors. Tankarna förblir dock omkring livet, döden och universum. Pelaren i världen går igenom mig, jag är egentligen världsaxeln eftersom allt händer genom mig, mitt medvetande om det som är. I mig samlas kunskaper och händelser och framtiden formas. Min förståelse av det som händer är också en skapelseakt. Min delaktighet är min förståelse. Okunskapen är ett utanförskap. Därför vill vi veta, känna oss delaktiga.