Azorerna

Sommaren 2002

24/7

Första dagen i Ponta Delgada. Jag vandrade omkring nere vid hamnen bland segelbåtar från när och fjärran. De var från Tyskland, Frankrike, USA och Kanada. Stora robusta segelbåtar som vågade sig på en atlantseglats eller så bodde man här, köpt segelbåten här och seglade mellan öarna. Det tar flera timmar till närmaste ön St. Maria och de andra öarna kan man inte göra dagsutflykter till. Färjorna går högst oregelbundet men ändå ständigt efter en tidtabell som mera är ett kalendarium. Jag ska försöka göra en dagstripp till St.Maria den 15 aug. Då stannar den tillräckligt länge i hamnen för en sightseeing på ön.

Vädret skiftar ständigt men det är ändå konstant milt i luften och hett när solen lyser på från nära zenit. Moln som är regntunga men ändå inte ger regn. Himlen milt blå och havet lugnt. Landskapet har runda kullar som kvinnobröst med gröna lapptäcken. Vid kusten finns klippbranter orsakade av havets erosion. Här och var små naturliga sandstränder av svart sand.

Kaffet här är extra gott som i Portugal, det serveras underbar färskpressad apelsinjuice. Jag gör inga kulinariska utsvävningar, magen krånglar, får ta en tablett mot hård mage. I Ponta Delgada vandrade jag genom en botanisk park med många olika palmer, eukalyptus och bambu. Det är subtropisk växtlighet här på Azorerna, det finns t.o.m te-odlingar och en te-industri. En del av faunan är helt unik. Geologin särpräglad. Husen byggs av lavasten och är vitkalkade men fönsterkarmar och husknutar lämnas fria för den gråsvarta stenen. Det ger ett alldeles speciellt utseende för husen som för övrigt följer portugisisk tradition. Denna äldre traditionen med vita väggar och svarta inramningar går igen i vissa nybyggnader där vulkaniska stenarter fortfarande utgör grundstommen. I övrigt läggs det in marmor i golv, kök och diskbänkar. Det i Portugal så populära kaklet som husbeklädnad syns inte lika mycket.

Ögruppen är självstyrande och verkar ha en klok regering där vulgärturismen undviks, miljöprogrammet är lovprisat och naturföroreningar hålls på ett minimum. Hårdare ekonomiska villkor kan ge eftergifter för en mer populistisk turism. Man får hoppas att så inte sker.

25/7

En lagom slapp dag, gör inget speciellt. Besvarade ett e-mail i bookshopen nere vid strandpromenaden som hade en internetdator, tittade på en militärparad, vandrade omkring. Nu blir det lite siesta innan kvällens jakt efter en restaurant. Behaglig tillvaro kan man säga. Imorgon ska jag passa på att åka till sandstranden.

Den andra hela dagen till ända. Magen är bra igen, får se när jag måste ta nästa tablett. Känner mig bättre nu och kan slappna av. Utflykterna verkar vara under kontroll. Badplatsen i morgon, på lördag kanske det blir en utflykt till Furna med de heta källorna. Har inte bråttom precis, det är 28 dagar kvar.

Svårt att hitta bra restauranger, utbudet är litet jämfört med Portugals fastland.

Det är obehagligt mycket svenskar överallt och alla är de i övre medelålder med ett spänt uttryck. Samma ålder som jag alltså men ändå känner jag mig utanför kategorin. Kan inte identifiera mig med svenskar i den åldern, det är allt för mycket färdigt, utan förnyelse, låsta positioner.

26/7

Praia du Populo. Ah, premiärdopp i havet och det första för i år. Första soliga dagen här. Sitter på kafeet och ser ut över havet.

En kväll på en restaurant, en mexikansk, som tyvärr inte hade så god mat. Mysig dock i interiören och utsikten genom fönstret, musiken kunde varit stillsammare och mindre popmexikansk. En mexikansk restaurant passar väl bra , man är ju nästan halvvägs till Mexico. Prövar en tropisk restaurant nästa gång, man är ju halvvägs till tropikerna också. Det finns en Londonrestaurant, motivering saknas om inte likheten med en ö ute i havet skulle passa. En restaurant hade i alla fall meny på svenska, fattas bara! Det dräller av svenskar och alla är de medelålder uttråkade och gnälliga, det hörs lång väg. Jag gör en undanmanöver, tittar åt annat håll och slinker in på en annan gata, synar mig själv om jag avslöjar mig som svensk, vilken hemsk pinsamhet om så vore…

Köpte en flaska dubbelt så dyrt vin nu istället för det billiga första gången. Detta smakade ok men är ändå ett enkelt bordsvin. Det första vinet var ett sämre bordsvin för 1,2€ som bara dög till att blanda ut men annanasdricka för en acceptabel vindrink.

Utfärden till Praia do Populo bjöd på pittoreska scener av hus utmed kusten som jag måste fotografera. Sanden var gråsvart, men ändå sand och man blev inte smutsig av den. Sanden blev skållhet i solen, måste fixa ett par strandsandaler. Tog det försiktigt med solandet. Fin temperatur i vattnet, måste simma lite mer imorgon om vädret blir fint.

Kusterna är soligt fina, molnen hopar sig mest över land. Goda utsikter för bra badväder framöver och augusti lär vara bästa tiden.

27/7

Sitter en stund vid hamnen. Vädret blev plötsligt soligt igen efter moln och lite duggregn. Kan livet bli behagligare. Ska jag passa på att bada? Hinner inte med det idag. Tar Furnas imorgon. Vädret kommer att bli finare framöver. Framför allt behövs strandsandaler.

En gammal gubbe vid kajen utan kontakt, stum kanske han var, log och tittade ut över vattnet. Ville ha cigaretter av förbipasserande och fick det utan problem.

Hett i solen mitt på dagen. Solen står nästan i zenit. Havet mildrar hettan i luften, det måste vara hemsk inåt land. Solen bränner, att solbada är ingen lätt uppgift, mycket solskydd behövs.

Det är en restaurangfri dag. Gör nog en promenad utmed kusten, fotograferar, lägger mig tidigt.

En vandring utmed kusten blev en vandring utmed förorten med förmodligen en fattigare arbetarbefolkning i små hus fastgjorda vid klipporna, smala gator, låga hus sparsamt bemålade, mest vita. Havet brusande, de svarta vulkaniska klipporna och bostäderna där ovanpå kontrasterande i vita nyanser mot en grå himmel som färgades varmt i solnedgången. Här och var uppsprickande moln, vita ulliga kanter och mild blå himmel. Bergen i fjärran var täckta av regntunga moln. Solen lyste upp en stor klippa som sköt ut i havet, ett fågelparadis. Några fritidsfiskare prövade lyckan utmed den klippiga kusten.

Stannade till vid en öppen plats och en kafeteria med bord och stolar ute bland träden och gatulycktorna. Ljuset magiskt lent och från molnen en milt reflekterande solnedgång. En socialt fungerande samlingsplats för alla åldrar. Lustiga konformade parkstolar och bord i svart betong. Gatlyktor som strutar avsmalnande uppåt men fyrkantig platta och rund glob. Torget var designat! Några priser tror jag det inte har fått.

28/7

Furnas

Vackert med bergen runt omkring. Furnas på morgonen är som en bergsstation i Himalaya, berg runt omkring, en fläkt av hög ren luft och dofter av grönska, precis som i regntiden. De smala gatorna påminner om min hemstad. Kanske likheten stannar där, här andas en annan välfärd och det svischar förbi fina bilar. Grönskan och välordningen är kompakt, allt är som en plantering, husen välbyggda och korna betar på ängarna. Det är kanske mer likt alperna, men med ett subtropiskt klimat, Ymnig grönska och mycket blommor. Fick lift ner till Lagoa das Furnas av en portugis som inte kunde engelska. Han erbjöd skjuts och jag tog chansen även om en promenad skulle varit lika bra. Nu kom jag till nederdelen av sjön och kunde vandra tillbaka till Furnas i långsam takt. Sjön är en utslocknad vulkan. Heta källor i norra hörnet där det luktade krut(svavel). Ugnar hade grävts direkt i jorden där picknick folket kokade sin mat. Förmodligen i folie övertäckt med jord. Ångan från vissa hål var verkligen het. Massor av picknickfolk, det var söndagsutflykt. Undrar om sjöns vatten var varmt? Kände inte efter och jag såg inga som badade, kanske var det badförbud.

*Picknickfolket lagade sin mat i den heta sanden*

Naturen mellan sjön och Furnas var ännu mer sevärd, ett litet paradis. Blommande hibiskus och azalea överallt, betande kor, rundade dalar, bambu, banan, ananas, barrträd och eukalyptus. Allt i samma nisch, det ser man inte ofta. Ett subtropisk mellanting, majsodlingar, teplantager, risodlingar, äpple, päron, apelsin, vattenmelon, plommon, persikor, aprikos. Vilda björnbär, ännu ej mogna. Temperaturen stabil året runt, just nu mellan 18-25°. Bättre förutsättningar är svårt att hitta. Hit kan man komma och bara njuta. Heta varmvattenkällor, svavelosande och rykande. Hälsobrunnar. Jordens nydaning i mittatlantiska ryggen. Nytt land skapades och vilket paradis av jämn temperatur, ständig grönska, regn och fuktighet året runt. Kanske ett av jordens mest behagliga klimat och ständigt växlande från lite regn till sol.

Besökte inte parken, det var inträdesbiljett dit och tiden var knapp, allt är ju ändå en park här. Besökte istället de heta källorna, rena infernot. Svavelosande, hett i luften. Intog senare en ordentlig middag.
Väntade sedan på bussen till Ponta del Gada. Jag hade gjort en lång intressant utflykt. Var trött efter många km vandrande, det hade varit varmt, inte så svalt som på morgonen.

29/7

En skön dag på praian. Blev nog lite bränd i solen. Farligt att ha en bok att läsa samtidigt som man solar, tiden rinner iväg. Det kittlar över hela kroppen, får undvika att klia mig. Köpte ett gott vin, men man får gå över 3€ för att det ska smaka. Viner för 1 eller 2€ smakar inte bra, det är enkla och mycket enkla bordsviner. Kanske ett vin under 3€ kan smaka bra, men då får man ha tur.

Kanske turen till Furnas ska upprepas senare. Blev betagen av naturen och det paradisiska. De två sjöarna, blå och grön väntar härnäst. Det får bli onsdag. Tar en tur till praian i morgon, även om vädret är molnigt. Måste simma och träna ryggen.

Ytterligare odrägliga svenskar på bussen, gnälliga och förnumstiga, hårresande kommentarer till att bussen far med hög fart genom de trånga gränderna ”….inte visste jag att det kunde vara kul att åka buss, så säkert de kör…”. Hur dum kan man bli, bussschaffören och andra bilister var förstås dårar som körde så fort, bara tur om de också var skickliga förare.

30/7

Ingen dag utan dagbok. Badade, solade och tittade på vackra flickor. Skönheten ligger i själen och känslan. Kanske var några av dessa vackra flickor även kvinnor. Några oskulder verkade de inte vara. Känner mig helt likgiltig sexuellt inför dessa bruna välformade kroppar, något annat måste ju alltid till, en känsla för individen och personligheten, någon slags själ, intelligens. Kroppens värde finns bara i vad jag projicerar på den i min inbillning, det måste finnas andra djupare värden.

31/7

Utflykt till Sete Cidades och Lagoa Azul och Lagoa Verde. En vidsträckt gammal insjunken vulkan där bergmuren runt omkring imponerade med sina 300 m höjd över sjöarnas yta. Flera små lämningar av vulkaner syntes tydligt innanför den stora. Möjligen var de två sjöarna separata kratrar en gång. Vattennivån var dock lika och en vattendrag med en bro skilde dem åt. Lagoa Verde var verkligen grön av förmodligen all växlighet i vattnet. Sjöväxligheten kom ända till ytan och växte tätt där man såg ryggarna på fiskarna när de simmade omkring och ”betade”. Hade en första tanke att gå runt den stora sjön eftersom det fanns en stig, men såg att stigen gick ända upp till kraterkantens topp och det skulle tagit för lång tid med en bestigning på över 300 m för att sedan gå nerför den höjden igen. Nöjde mig med en kortare vandring utmed sjöns låglänta stränder. Ymnig grönska och gammal urskog. Det växte tätt som i en tropisk regnskog på sina ställen. Man hade börjat röja utmed stranden och bygga en väg kring de båda sjöarna. Jag tror inte man kan göra det fullt ut.

Stränderna är så branta på vissa ställen att det skulle innebära för stora ingrepp i naturen. Jag såg mycket lite turistliv, några campare, en eller två restauranger, inga hotell. De som kom med bilar, stannade, gick omkring lite, fotograferade och fortsatte vidare. Med bil kunde man komma upp till de högre utsiktpunkterna med granna vyerna över de två sjöarna. Där låg också en del lyxiga hotell.
Jag missade bussen till PDG av någon anledning. Satt väl och funderade för mycket, bussen kom exakt i tid vilket kanske överrumplade mig och jag hann inte stanna den där jag satt på kaféet och drömde. Började gå mot närmaste kustby Mosteiros, fick lift till en korsväg strax innan. Hittade ett fantastiskt fint kustlandskap där. Vart nästa tur skulle gå blev därmed spikat. Jag stod en halv timme och liftade innan en bil plockade upp mig. Mycket snälla människor, de var ändå tre personer i bilen och då brukar de flesta strunta i liftare.

1/8

En dag för att få ordning på olika saker, tvätten och magbesvären. Vet ej varför magen krånglar, spänd och hård. Måste ta laxertablett ibland. Krångel med internet nere i bokhandeln, man kom ingenstans, det fungerar bättre med telefonen direkt.

Längtar till Indien ibland när jag ser bambu, palmer och bananträd, den frodiga växligheten, även de vitkalkade träden utmed vägen, alléerna, serpentinvägarna, forsarna utmed bergen, uppdämningar som vittnar om tidvis kraftiga skyfall, torrlagda kanaler, det finns perioder av regntid. Blomprakten som efter en regntid, fuktigheten i luften, den behagliga värmen dygnet runt trots regnmoln. Indien har förstås en hel annan känsla djupt där nere, nostalgin blir inte mindre av att sitta och lyssna på en raga. En raga om bergen och floderna, ringlande toner från lågt till höga höjder, medows off green hillsides, forests lining the sky, drifting clouds beneth and above. Sittande vid forsarna med snöbergen i bakgrunden. Mycket att se fram emot. Nästa resa får bli Indien. En lång resa till bergen.

3/8

Något konstigt hade hänt vid Praian. Ett vattenscoter cirklade ute i vattnet och letade efter något, ingen badade utan väntade spänt, blötte fötterna och tittade. Kunde någon ha drunknat? Hemskt tragiskt. Det började regna och jag drog mig upp till kaféet. Sittande där kom en ordentlig störtskur, den första under perioden här.

Efter en god middag för första gången känner man sig nöjd och belåten men dyrt var det. Jag får spara på restaurangbesöken till var tredje eller fjärde dag. Vinet får man dricka hemma, på restaurangen blir det för dyrt. Dricker ett hyggligt under 3€, ett helt ok vin från 1999.

Drömmarna har varit lite konstiga, har väl ännu inte fått in balansen, när jag säger konstiga så är de konstiga. Drömmer normalt sätt rätt märkliga saker men aldrig riktigt obehagliga.

Vädret strålande fint igen efter regnet, varje dag kan innebära total molnighet till total molnfrihet och däremellan spridda skurar och växlande molnighet. Men samma temperatur hela tiden, runt 25°, vindstilla till lätt bris.

4/8

Utflyktsmålet Vila Franca do Campo var inte lika intressant. Stället lockade med vattentivoli, båtfärder ut till en hästskoformad ö med branta klippor, ett heligt kapell uppe på berget inåt land som hade det långa namnet Ermida de Nossa Senhora da Paz. Hittade inte vägen upp, hamnade i kohagar långt uppe på en kulle. Efter diverse forcerande av björnbärssnår kom jag slutligen på en väg ner. Hästar med mjölkkärl reds in bland bergen, säkert lika gammalt som kolonisationen. Ruiner efter gamla bondgårdar, primitiva hagar för getter. Massor av sockerrör- och vinodlingar.

Hamnade på terassen till restaurangen vid kajen där kyparna var utomordentligt dåligt uppmärksamma på gästerna. Fick vänta 30 min innan någon kom. När glass och kaffe var beställt kom den rätt raskt. Betalningen efteråt fungerade inte, jag fick gå in och säga till dom, hederlig som jag var.

Bussresan hem gick i snigelfart, åtminstone en bussschafför som körde försiktigt eller var det fel på bussen? Trångt blev det med massor av tyskar indrällande, stående mitt i gången tjattrande.

5/8

En skön dag med sol och bad. Fikade ute hela tiden och det blev inte så dyrt på vanliga kaféer. Kände mig bra utvilad, fick en god simtur och god mat. Livet visar sig från den goda sidan med drömmar om flygande färder bland molnen, in i partiklarnas mystiska värld av supersträngars vibrationer. Läste Ett utsökt universium av Brian Green. Såg förmodligen sjöfåglar som flög allt högre och högre i termiten tills de bildade bara en prick. Vad gjorde de där så långt uppe, vilket syfte hade det i deras överlevnad, eller var de äventyrliga och tyckte det var spännande? Örnar och kondorer lär se sitt byte från höga höjder, ser de fisken under vattnet tydligare där uppifrån?

6/8

Dagarna går och det är nu precis två veckor kvar på vistelsen här på Azorerna. Badande och solande, simmande och läsande. Dyningarna gick höga idag, man fick flytta sig längre upp på stranden. Som vanligt ett oberäkneligt väder men något regn kom inte som tur var. Många svenskar på stranden som väntat. Man börjar känna igen dem på de något feta stora utseendet.

Någon slags festival eller högtid är i antågande, man dekorer kyrkorna. Det är St. Nikolai med en massa aktiviteter 9-12 aug.

Ska försöka somna tidigt ikväll..

7/8

Mosteiros

En fin utflygt till västra kusten. Började i Ginetes. Underbar morgon, svalt lite duggigt men molnen började lätta. Tog först en frukost med smörgås och kaffe. Vandrade genom byn i den friska luften. Tidiga morgnar ger ett fint släpljus och relief åt omgivningen. Kom til utsiktpunkten ovanför Ferraria som är ett gammalt lavautsläpp i havsnivå. Uppifrån bredde den ut sig som fingrar från en hand, svarta fingrar mötte havets vågor. På den låga landytan nedanför klippan står ett övergivet hus förmodligen från tiden då det var en kurort. Havsvattnet var då mineralrikt och mycket varmare. Några stigar ledde ner till vattnet och folk badade fortfarande i det ljumma vattnet. Vandrade ner till Ferraria och fotograferade de oregelbundna lavastenarna, som bitvis tornade upp sig i förvridna former. Ett dramatiskt landskap utmed kusten med branta klippor och utskott. Långt borta skymtade klippöarna vid Mosteiros.

*Övergiven kurort med varma källor vid Ferraira*

Efter en lite dryg vandring uppåt hamnade jag vid nästa utsiktspunkt över Mosteiros. Kraftiga utskott från land, platta upptill med betande kor på gröna ängar. Ett flertal klippöar utanför kusten tornade upp sig mycket höga då jag kom ner till havsnivå. Mosteiros känns också som vilande på resterna av ett lavautsläpp, men vad är inte lavautsläpp på denna gamla vulkanö. En vacker vandring ner till Mosteiros med ständigt nya vyer över havet, klipporna och de mjukt rundade bergen inåt land. Byn är pittoresk och en väg slingrar sig utmed havet, en annan gata går som ett rakt streck från ena sidan till den andra. Det var den mest västra punkten och havet kunde ses både norr och söder ut. Vågsvallet var oregelbundet och kom från olika håll. Jag intog en middag i en av restaurangerna innan hemfärden.

8/8

Korsa atlanten med båt till Azorerna skulle från Lisboa ta minst 2 dygn om man höll en medelfart på 15 knop. Autopilot GPS & radar skulle nog vara nödvändigt plus satelitcom radio eller någon kortvågsradio för sjön. En 12 m atlantriggad med solpanel eller vindkraftverk. Sjökort och stor vana. Det är väl vad storfräsarna nere vid hamnen hade, kanadensare, amerikaner och fransmän. Goda väderrapporter och goda vindförhållanden behövdes. Azorerna verkar vara en bra mellanhamn för segling över atlanten. Återstående bit till mellanamerika är väl längre men överkomlig. Segling mellan öarna är ett tillräckligt stort äventyr. Hela dagsseglingar krävs och bra navigation. Intressant skulle det vara att studera några sjökort från området.

Vissa dagar är sega. Den här hände det inte mycket. Regn och små utflykter till caféer för lite kaffe. Tittade på lite sport, läste Dune Messiah av Frank Herbert och handlade lite vin.

Vinerna kan vara dyra, de goda vinerna är mycket dyra. Känner inte igen några från systemet, men utbudet är stort av sämre viner. De stora butikerna kommer inte ens i närheten av systembolagets utbud. Priserna är inte så mycket bättre om man ska gå på kvalitet.

Utflykterna är mest spännande nu. Ponta Delgada blir rutin, men en nödvändig rutin under en semester. Man behöver en fast punkt och en återhämtingsplats. Helgen med St Nikolai börjar imorgon med dekorerade kyrkor och en massa program. Vågar man sig på en utflykt?

9/8

Nordeste

Jag var vid den mest västra punkten i förrgår och idag vid den mest östra punkten, kanske inte rikigt, det fanns någon udde längre ut men bussen gick inte så långt. Upplevelsen på vägen hit var nog bussresan genom det pastorala landskapet, den ringlande kustvägen kantad av planteringar, blommor och parker. Vid Ribeira öppnade sig fantastiska vyer över fjärran kullar, kusten med branta klippor och byarna vid havet. Mjukt rullande ängar och fält avgränsade med planteringar eller murar av den svarta vulkanstenen. Allt som inte var åker och äng var djungel, riktig djungel med höga trädkronor, tät växlighet av bambu, lövträd, barrträd, slingerväxter och buskvegetation, fullständigt ogenomtränglig. Återkommande var de djupa dalgångarna där vägen gick nedåt och innåt dalen för att sluta i en liten bro över forsen till andra sidan av dalen. Där låg oftast planterade rastställen, vattenfall, gamla kvarnar vid forsen som man fortfarande hölls igång för kulturvärdet. De gamla husen, tvätt som hänger på linor utanför, blomplanteringar och alltid helgonbilderna. Ibland riktiga små kapell, Maria eller Jesus upplysta med brinnande ljus. En kakelinläggning med helgonbilder finns nästan på varje hus, naiva till formen och färggranna. De flesta husen var små och låga i taket men hade med tiden växt ut med alla tänkbara små utskott av rum verandor, takterasser och bakgårdar. Religiositeten är hög, kyrkor finns överallt och alla är de aktiva.

Det var en fin utflykt. Jag intog en stadig middag på kvällen och somnade nästan på vägen hem.

10/8

Inget speciellt har hänt idag. Tog en frukost uppe vid Delta Café, vandrade ner till intenetstället och försökte skicka några artiklar till mig själv men det misslyckades igen, deras e-mailprogram verkar inte fungera som det ska. Satt nere vid båthamnen och tog en kaffe. Vädret lite ostabilt, det kommer små regnskurar ibland blandat med sol och moln. En liten paus hemma och lite läsande. Vandrade ner till småbåtshamnen och tog en öl, tänkte läsa en bok men överaskades av regn och fick flytta in i kaféet där stämningen var hög. Vandrade lite vid kajen och tittade på alla välutrustade segelbåtar, rika måste dom vara, många kostade säkert flera miljoner. Vandrade hem igen nu är vädret strålande fint. Hoppas man kan gå och bada imorgon.

12/8

Det blev praian idag men inget badande tyvärr Regnet kom precis när jag stod nere vid stranden. Gick upp till kaféet och inväntade vädret i tre timmar utan resultat, det blev kaffe, öl och chips på vägen. Läste igenom nedladdade e-mail från internetbokshopen. Hela vitsen med dator är att få saker och ting nedladdade så att man kan läsa det i lugn och ro senare. Det är tröttsamt att läsa framför datorn, det är obehagligt och störande. I framtiden kommer nog läsplattor att bli vanliga, man laddar ner det man ska läsa på elektroniska plattor och sätter sig sedan i lugn och ro med en kopp kaffe i fåtöljen och läser igenom innehållet, kanske kan man bearbeta texten där också och ladda tillbaka den. Intelligenta läsplattor saknas, varför har detta inte uppfunnits. Datorn med sin skärm och låsta position är ytterst besvärande. Även en laptop är inte helt tillfredställande om den inte är extremt lätt och portabel.

Kommer att skaffa mig en laptop så snart jag får råd.

Fantastiska molnformationer framåt kvällskvisten. Ett underbart indirekt ljus från molnen. En upphöjd plats någonstans och det skulle bli ett präktigt scenario och skådespel framför ögonen.

I morgon blir det Furnas igen.

13/8

Furnas

Furnas igen och det var väl värt ett besök på Pargue Terra Nostra. Upptäckte att de hade ett varmbad där, en damm som matades med varmt vatten från underjorden. Vattnet i dammen var inte klart, det var grumligt av mineraler men folk badade och jag hade förstås inte badshortsen med mig. Parken tog väl vara på den mångfald av växtlighet som frodas, subtropiskt djungel bitvis med vackert anlagda ansade växter och gräsmattor och en del mera vild och ogentränglig. Stigar fanns överallt och de inre djungelliknande var svala och fina med mossbelupna stigar. Fantastiska träd och palmer, ett rikt fågelliv och många säregna växter. En slingrande avlång damm hyste svarta svanar som jag aldrig förut sett, de blev föremål för intensivt fotograferande. Näckrosorna var i full blom. Massor av bambu bildade täta snår, ormbunkar av jätteformat och diverse palmarter, eukalyptus, lustiga barrträd och magnolia med sitt nästan irrationella grenverk. Guldfiskar eller någon annan art i dammen var tjocka och feta stora som foreller. Tuppade av i en glänta. Åt sparsamt lite mat och väntade sedan på bussen hem.

14/8

Det är sent och jag tar mig en sängfösare, lite vin. Det var en lugn dag med lite bad och sol. Ganska blåsigt i luften, molnen for raskt fram på himlen och ibland tittade solen fram. Gjorde en kvällsvandring efter hemkomsten, nere vid hamnen vid den sena timmen. Det får bli sol och bad i morgon också.

15/8

Ännu en dag utan speciella händelser. Upptäckte för sent att det var helgdag, portugisisk sådan vad nu det kan vara för helgon eller nationaldag. Får ta reda på det. Bussen till praian kom därför inte som väntat och någon annan person där hade visst gjort samma misstag. Jag gick bort till praian vilket tog knappt en timme. Varmt var det och ett dopp vid framkomsten var välkommet. Solade en del och badade igen. Drog mig tillbaka till kaféet och tog en öl och smörgås. Läste lite och tittade i surfingtidningar, inte datasurf utan riktig sådan med tio meter höga vågor på Hawaii. En mycket speciell kultur surfingkulturen och mycket mytiskt, mycket cool och legendariskt. Jag kan lockas av enkelheten, en bräda och balanssinne, erfarenhet och mod, vågorna är gigantiska och är man inte försiktig kan man krossas mot stranden. Azorerna har inte så mycket höga surfvågor. Det är ju här ute vågorna bildas i sin litenhet och växer till sig på sin färd mot fastlandet. Azorerna verkar ligga mitt i allt och de vågor jag sett har varit högst en meter höga men det kanske inte var säsong för höga surfvågorna. Österut vid den portugisiska kusten blir de riktigt höga.

16/8

Povoação

Nu regnar det igen rätt ordentligt. Dagen var annars fin med sol vid kusten. En spännande bussresa till Povoação på en djupt slingrade väg utmed kusten och över passen till Furnas. På de höga höjderna var det kompakt dimma och påminde om barndomens bergsvägar i Himalaya under regntiden, vägkanten vetta bara ut mot vitt, vitt. Povoação är säkert den vackrast belägna byn på hela ön. Den har många förgreningar längst vägar upp mot bergen och däremellan djupa dalar med bäckar och forsar. Alla förgreningar möttes nere vid centrum i staden med en bred flodbädd. Husen byggdes kring vägarna. Mot vägen står husen kant i kant med en slät fasad och en gata nätt och jämt för trafiken att mötas, en del gator blir enkelriktade. Bakom husen fortsätter en massa tillbyggnader, terasser och verandor och slutligen en trädgård med vin- eller grönsaksodling. Blommor överallt i trädgården och i krukor. Samma mönster upprepas över hela ön. Varje landsända och landskap brukar ha en konsistens i byggtraditioner och det lokala byggmaterialet bestämmer oftast husens konstruktion. Traditionellt kanske portugisiskt men Azorerna har den speciella porösa vulkanstenen som präglar all byggnation, gammal som ny. Här och var kan man se betongsten, men den sågade vulkanstenen är vacker, billig och mycket hållbar. Gatorna är oftast kullerstensbelagda med en gråsvart ej porös mycket hård basaltsten, liknar flintan i sin karaktär. Husen målas sällan i glada färger utan det är vitkalkat och med basaltens gråsvarta som inramning till fönster och dörrar.

Mycket vackert landskap, ska åka dit en gång till tror jag.

Nu är det nästan monsunregn ute, skvätter bra på portgången.

17/8

Vädret osäkert idag, därför ingen praia. Varit flera vändor nere på internetbokshopen men datorerna var ihärdigt upptagna. Vandrade omkring på stan, affärerna stängde precis eftersom det är sabato. Tog en soppa på Tropcalia och tittade på engelsk fotboll med Manchester United och något annat lag. Tropicalia är ett fräscht ställe, liv och rörelse, alltid bra mat och trevlig service, och så visar de alltid fotboll om det finns någon. Avslutade med kaffe och kaka på en annan bar. Livet är gott. Fick upp tvätten till tork. Promenerade bort och skaffade lite till skafferiet. Luften blev utomordentligt fuktig efter ett regn och värmekänslan steg till bastuliknande nivåer, men det är förstås inte så mycket mer än 25°. Bara fyra dagar kvar på denna vistelse som såg oändlig ut i början av perioden. Nu verkar allt ta slut lite för fort.

Nästa resa måste jag ha en dator eller en bättre handhållen med internet och så ett fungerande internetkonto. Skriva är skönt.

Såg ytterligare båtar på ingång från England och USA. Stora tvåmastare med all utrustning man kan tänka sig förmodligen. Undrar hur hård vinden är och hur höga vågorna går normalt sätt. Kan väderförutsägelser för två dagar stämma utan att man utsätter sig för storm och annat otrevligt. Fällbar mast tycker jag är en nödvändighet om ska ut på atlanten och en i grunden osänkbar plastbåt med täta skott till ruffen. Fäll masten och surra den, invänta bättre vind och gå för motor och autopilot. Ett semesterparadis om man kom fram till Azorerna. Segla från ö till ö och göra vandringar utmed kusten och äta gott på restaurangerna. Bada, sola, kolla delfiner och valar. Göra strandhugg för ankar utmed otaliga natursköna platser. Ett bra sjökort och seglingsguide. Kanske nästa stopp är Madeira, Kanarieöarna, Cap Verde och Afrikas västkust. Segla till Indien, men då krävs det pengar. Segla till Amerika, ta sig till Panama och segla vidare till Hawai, Fiji och Söderhavet, en dröm, en dröm. Får väl lära mig att runda Donsö därhemma i skärgården först innan äventyr som Danmark och Norska kusten skulle bli aktuellt.

Nyhetsprogrammen på TV är betydligt rörligare och rappare än vad fallet är i svensk TV. Direktreportage från olika trevliga föreställningar över landet ger än närvaro som jag saknar i svensk TV. Där är oftast de seriösa bearbetade efterredigerat tråkiga. Nyhetssändningarna här håller på i över en och halv timme. Man kan kontinuerliga i underrubriker följa alla huvudrubriker om det aktuella reportaget inte är så intressant. Även väderrapporten är snabb och enkel och visas även som sidorubrik under pågående nyhetssändningar. En betydligt mer rörligt sätt att presentera nyheter men man tröttnar lätt.

18/8

Åter igen fick jag gå till praian. Nu skulle det finnas en buss enligt tidtabellen men någon var fel ändå. Vandringen var dock rätt behaglig och solig. Fina vågor idag med mycket folk. Längtade till riktigt höga vågor och vida vita sandstränder men allt finns inte på samma plats. Avslutade solande och badade på kaféet som vanligt med en öl och läste strängfysik av Brian Green ”Ett utsökt universum”. På vägen till bussen började det regna och jag fick vänta över en timme på bussen. Detta på grund av en procession till ära för något helgon. Processionen började med fanbärare och helgonbärare, därefter kom prästen som gick under en baldakin buren av fyra män, diverse bärare av reliker , rökelser och andra attribut vilkas mening jag ej kunde uppfatta. Blommor var utlagda på vägen och polisen var där och omdirigerade trafiken. Processionen gick förbi kyrkan och samhället. Alla hushåll hängde ut granna tyger eller sängkläder utanför fönstren, förstår ej betydelsen, kanske hade det med den obefläckade avelsen att göra. Man lär hänga ut blodiga lakan efter bröllopsnatten för att påvisa brudens tidigare oskuld. Efter det religiösa kom sportklubben med sin fana, en blåsorkester för scouterna och en massa scouter, en blåsorkester ur byns symfoniska band plus ett trumslagargäng och där tog väl det hela slut. Allt var varvat med diverse dignitärer som också visade upp sig. Kanske blev det hela lite solkigt av allt regnet och kanske inte lika uppsluppet. Ett manligt helgon enligt helgonbärarnas figur, kanske Josef. Sedan kom bussen och den fick gå med snigelfart efter processionen. Det var något som stoppade mycket av huvudtrafiken till Lagua så bilarna fick ta långa omvägar och bussen gjorde en liten ändring på sin rutt på slutet.

19/8

Povoação

Bussen var full av turister, de flesta ett gäng äldre från England, pensionärer verkar de vara. Bussen kokade över i uppförsbackarna vid passet över till Furnas och alla fick gå ut och sträcka på sig i väntan på en ny buss. Bussen hade nog klarat vidare färd efter påfyllning av vatten, men en ny buss var säkrast. Pensionärerna steg av vid nedre delen av Lagoa dos Furnas och skulle vandra runt sjön ner till Furnas, mycket riktigt hoppade de på bussen vid tillbakavägen.

Vandringen från toppen av vägen innan Povoação ner till centrum vad underbart vacker med det pastorala landskapet böljande bort mot bergen, husen klängande i rader utmed vägarna på höjderna mellan de djupa dalgångarna. Korna betande på fälten så långt ögat kunde se, ett paradis för en ko. Vingårdar, grönsaks- och fruktodlingar innanför högväxande häckar rutade in sluttningarna. Azorernas helt unika landskapsskönhet framträder som bäst här där även havet och klipporna bildar en del av helheten. Framför allt ger höjderna en fantastiskt fin utsikt och ständigt växlande sceneri.

Avslutade men ordentlig middag i centrum med det underbart fina gamla torget.

Väldigt få turister tar sig ända hit, turistbroschyrer prioriterar annat och mera spektakulära Furnas, Sete Cidades och Vila Franca do Campo.

20/8

Praian blev det en liten stund, solade och badade, vädret mycket klart och havet stilla med lätta dyningar. Kunde simma lättare i det klara vattnet, såg mycket fisk med hjälp av simglasögonen.

Duschade hemma och tog en flanörrunda till parken och beundrade alla exotiska träd. Tog en kaffe vid hamnen och studerade de klart upplysta bergen. Ljuset på Azorerna är milt blåaktigt, eller är det neutralt, himlen milt blå och grönskan blir nyansrik. Azorernas färger: blått för havet och himlen, grönt för kullarna och växligheten, vitt för alla molnen och de vitvaskade husen, svart för lavastenen. Svart är fundamentalt. Frånsett naturen ska man nog fotografera i svart/vitt. Husen, gatorna, kustens svarta reliefer gör sig bäst i svart och vitt. Här finns en kärv svart/vitt prägel med enstaka färgklickar. Jag skulle arbeta med teckning, tusch och grafik. Enstaka färgbilder genom fotografi. Skulle fotograferat i svart/vitt, men hade redan börjat med färgfilm. Det är en omställning i seendet att gå över till svart/vitt. Teckningen, gestaltningen och motiven är annorlunda. Teckningen för hand kom aldrig igång, fotograferade för mycket. Kanske får jag ta igen det vid nästa besök.

Nästa besök får bli med ett hus vid havet med utsikt, Somna till havets brus och ta sig en morgonkaffe med blicken mot horisonten. Aldrig ett hus mitt i staden med trafiken som stör nattsömnen och skällande hundar. Utsikt mot en husfasad. Här har det ju dock varit en fin tid och alla utflykter kompenserar läget. Boendet har varit bekvämt och billigt med all infrastruktur ett samhälle kan erbjuda.

Text och Foto

Davey Hammarsten