22 mars – 8 april 2026
22/3
Samling på Arlanda för deltagarna i japanresan med Rosa Bussarna. Där fanns veteraner som åkt med Rosa Bussarna på många resor, några var nya men för alla var det första resan till Japan.
Det blev en lång flygning, först 2 timmars flygning till Zürich, väntetid där i 3 timmar och sedan drygt 13 timmar till Tokyo. Vi fick trånga säten längst bak som inte gick att fälla tillbaka, hygglig mat men det var svårt att sova. Det hade blivit 23 mars då vi stod i långa köer på Tokyo Narita flygplats för identifiering, passkontroll och tullkontroll. Alla turister skulle fotograferas och lämna fingeravtryck. Övriga uppgifter hade införts digitalt via nätet och man behövde bara visa upp en QR-kod.
Snabbtåg till Nippori där vårat hotell Sakura ligger i området Yanaka med gamla hus, många tempel och mängder med kaféer, restauranger och butiker. Här fanns inte storstadspulsen men gott om folk, turister och sevärdheter. Allt är lite billigare än i Stockholm, allt är småskaligt, små kaféer, matställen med en handfull sittplatser, specialbutiker för hantverk och souvenirer, välstädade gator, välskötta planteringar, lugnt folk, alltid hövliga.
Kvällsmat vid ett gatukök med ölbackar som sittplatser, fisk och nudlar till en god öl.
Nu var vi trötta i alla delar.
24/3
I Tokyo möts man av helt rena gator, det finns inga papperskorgar, man uppmanas att samla allt eget skräp och ta det med sig hem, inga cigarettfimpar, det är förbjudet att röka offentligt, det finns rena hygieniska toaletter överallt helt gratis och det finns inga tiggare, hemlösa eller berusade som kan tänkas stöka till det. Problem finns säkert under ytan men det är inget som möter en på gatan. Människor är hövliga, bugar och tackar, köar snällt och tränger sig aldrig före trots en stor trängsel överallt. Det mesta är högteknologiskt och väl underhållet, tågen kommer och går på minuten, bussar och bilar håller måttlig fart, ingen går mot röd gubbe. Tokyos tunnelbanenät är ett av de största i världen, strukturen är dock något rörig med ett antal olika förortståg och tunnelbanesystem. I stadsdelen Yanaka där vi bodde slås man av att alla elektriska ledningar och telefonledningar fortfarande dras upp på stolpar, kanske har det att göra med jordbävningar, det är lättare att fixa ett avbrott som syns än något som ligger gömt under marken.
Dagens utflykt gick till Asakusa som ska vara Tokyos äldre delar. Vi tog en buss gemensamt dit och började gå mot det gamla templet Sensoji. Genom den stora porten Kaminarimon med en enorm röd lykta i öppningen kommer man till en livlig gata med små affärer innan man når Sensoji. Men Ann och jag tappade bort sällskapet innan vi kom till porten, de var som uppslukade av jorden. Vi fortsatte in genom porten men det var för mycket folk på affärsgatan med massor av bodar för mat, souvenirer och hantverk. Via bakgator kom vi fram till Tokyos största tempel Sensoji som en gång i tiden varit byggt i trä och brunnit ner vid ett flertal tillfällen men som nu replikerats i betong och ser fortfarande ut som en träbyggnad. Det kompakta trycket av turister gjorde det hela obehagligt och förtog hela upplevelsen. Via smala gränder hittade vi ett mindre buddisttempel med en klockstapel helt i trä. Ett flertal turister färdades omkring på handdragna rickshaws.
På ett kafé med en svart katt som symbol tog vi en smörgås och kaffe latte, det var tydligen ett jobbkafé med långa arbetsbord och uppkoppling, inget kafé med katter som sällskapsdjur.
Floden Sumida var nära och bortom den reste sig Tokyo Tower. Vi gick genom en park på ena sidan och via en gångbro kom vi till andra sidan av floden där parken fortsatte. Vår i luften, körsbärsblomning. Tokyos skyline bredde ut sig, höghus blandat med lägre bebyggelse, man tror inte att det bor 35 milj inom hela området.
Längre bort i parken kom vi till shintotemplet Ushijima, byggt i gediget vackert trä. Fotografering var inte tillåtet för att respektera det heliga området. Templet var helgat åt den svarta kon som fanns skulpterad och även visades i en film på gaveln till ett mindre kapell. Parken hade en trädgård med damm, stenar och knotiga tuktade tallar som hölls uppe med stöttor, förmodligen för att styra och forma växten, en typ av bonzai men i större skala. På den ö som fanns i dammen spatserade en häger och små sköldpaddor klättrade på stenarna. Bambulunden fanns där också, ett ständigt inslag i alla japanska trädgårdar.
Att ta sig hem till hotellet med tunnelbanan var inte lätt. Det blev förväxling med ett tåg som gick åt fel håll. Efter byte till rätt linje åt rätt håll kom vi till Yanaka och vårat hotell. Tunnelbanan är förvirrande med två olika nät innehållande ett stort antal linjer parallellt med förortståg och olika snabbtåg. Shinkansen har dock sina egna banor.
24/3
Idag med tunnelbanan till Hokusai muséet. Det visade framför allt hans skisser och skissböcker som gavs ut under hans tid i stora upplagor genom träsnittskonsten. De kallades för Hokusai manga och blev stilbildande för tecknade serier, målningar och grafik. Köpte ett häfte om Hokusais liv, konst och teknik. Hokusai blev 90 år gammal och levde i stort sett hela sitt liv i samma område vid floden Sumida där museet nu är beläget.
Det regnade men vi gick tappert vidare till nationalmuseet vid Ueno-parken. En kaffe först som smakade mycket bra till en chokladkaka. En gammal man fotograferade ömt körsbärsblomningen med paraplyet klämt i armbågsvecket och mobilen manövrerad med två händer, alla japaner med mobil fotograferar körsbärsblommorna.
Bilder från Tokyo Nationalmuseet
I regnet gick vi genom bostadsområdets smala gator bort till vårat hotell, kylan började tillta.
26/33
Tidigt uppe för att åka med Shinkansen till Kanasawa. Utomordentligt ordnat snabbtåg som har en imponerande punktlighet och säkerhet. Vi fick våra railpass och sittplatser av reseledaren. Det fanns ingen restaurangvagn på tåget så vi köpte med en yoghurt och tilltugg. Vi bordade tåget på exakt tid, hastigheten kom upp i 275 km/tim. Tokyos oändliga stadslandskap svischade förbi utanför fönstret, det var inte mycket natur man såg under resan eftersom vi for genom otaliga tunnlar och genom miljonstäder. Sträckningen gick genom dalgångarna vid Nagano, förbi de höga bergen i en vid sväng norrut och sedan västerut till havet som vi hade på vår högra sida ända ner till Kanasawa. Framkomst på exakt tid, en resa på 2:30 tim.
Hela sällskapet promenerade genom Kanazawas fiskmarknad till Hotel Linnas. Rummet var litet men med sedvanlig högteknologisk toalett, badkar och dusch (I stort sett hade alla toaletter i Japan uppvärmd sittring, inbyggd reglerbar bidédusch med varmt vatten, fläkt med deodorant och även bakgrundsljud för att kamouflera generande läten)
En lunch i fiskmarknaden med sushi och en öl smakade mycket gott, kanske var det den bästa maten under resan.
Efter lunchen gick vi till slottet. På vägen dit hittade vi ett kafé med ett mycket gott kaffe, de rostade själva sitt kaffe.
Slottet som byggdes i slutet av 1500-talet har brunnit ner vid ett flertal tillfällen genom åren men var nu åter under uppbyggnad. Centrala delarna var helt övertäckta med byggställningar men portarna och omgivningen med park, vallgravar och sidobyggnader som återuppbyggts var nog så imponerande och intressanta. Tjocka murar i sten, mäktiga portaler i bastant virke, intrikat byggteknik och ett sinnrikt bevattningssystem. Man renoverar noga med gammal byggteknik i bambu, trä, sten, lera och gips.
Bilder från Kanazawa slott och befästning
Vi gick till marknadsområdet vid den berömda trädgården Kenroku-en som vi skulle besöka nästa dag. Ann köpte ett paraply och vägen tillbaka gick vi via en vacker gångstig med planteringar och vattendrag. En häger, med sina stora utbredda vingar gled över oss och landade lite längre bort på stigen. Hägern är en symbol för lång livslängd och visdom.
Efter lite vila på hotellet gick vi till det gamla geisha området med pittoreska gamla trähus. Det finns inte många utbildade geishor kvar i Kanazawa, kanske ett 30-tal. Man skulle ha tur att se någon komma gående. Det är naturligtvis mycket dyrt att bli underhållen av en geisha, de serverar mat och dryck och underhåller med konversation, berättar historier, spelar, sjunger och dansar samt serverar te enligt konstens alla regler. Vissa tehus var kulturminnesmärken, de flesta omgjorda till suvenirbodar, restauranger eller residens. På de helt bilfria gatorna trängdes mängder av turister, många var utklädda i hyrda kimonos.
Det blev mörkt på vägen hem till hotellet.
Bilder från geishaområdet
27/3
Vi vandrade gångstigen i den berömda trädgården Kenroku-en. Skulpturerade trädplanteringar, tuktad natur med beskurna, uppknutna, uppstammade och stagade träd, porlande bäckar, stenläggningar och stenlyktor, de som kallades Yukimi-dōrō, “snöskådningslykta” eftersom det vida taket kunde samla mycket snö. Öar i dammar med mycket mossa, sten och fantastiska tallar. Där gick oftast en häger och spatserade. Trädgården var full av turister som förtog mycket av magin men detaljerna var spännande.
Bilder från trädgården Kenroku-en
Vi skulle sedan till Samurai kvarteren men hamnade i ett annat geisha område. En nudelsoppa i ett av de mysiga kaféerna smakade bra, därefter kaffe med en god kaka, ingen geisha serverade oss tyvärr.
28/3
Shinkansen till Hiroshima och till ett hotell med tatamimattor och foton madrasser på golvet. Varmbadhus fanns nere på våning 1 och jag prövade denna men det var bara en försmak av vad som väntade senare i Beppu.
Hela gänget gick i samlad trupp till ett helt hus med restauranger som bara serverade Okonmiyaki, en slags pannkaka med nudlar, kål, purjulök, kött eller fisk inbäddat och toppat med ett stekt ägg om man så ville. Det är en specialitet för Hiroshima. Miljön var stimmig, full av stekångor, fullproppat med gäster i små restauranger på över tre våningar.
29/3
Utflykt till ön Miyajima strax söder om Hiroshima för att besöka det stora templet Itsukushima Jinja, ett shintotempel med den berömda rödmålade Otorii en bit ut i vattnet. Templet står på pelare vid strandkanten och kringströmmas av havet vid flod. Färjan över till ön och vägen fram till tempelingången var fullproppad med turister, mest japaner som kanske till stor del var pilgrimer och köade till det berömda shintotemplet. Den myckna körsbärsblomningen var nog en stor bidragande orsak till folkvimlet. Tama rådjur gick omkring överallt som folk kunde klappa, populärt bland barnen.
Shintotemplet Itsukushima Jinja vilar på pelare i strandkanten, Ön Miyajima ansågs så helig att templet måste byggas i vattnet. Till höger en Toro, stenlykta med fem delar som representerar jord, vatten eld, vind och rymd enligt buddistisk kosmologi
Vi gick till buddisttemplet Daishoin ett stycke upp i berget, det var många trappsteg för att gå dit, kantat av ingraverade stentavlor om donationer från de rika. En stig vid sidan om hade 500 små skulpturer av buddistiska helgon, ahrats, som uppnått upplysningen och nirvana . De hade stickade mössor på sig som vördnadsbetygelse.
Likaså kunde man se små statyer av Jiso Botsatso, en vördad figur, känd som beskyddare av barn, också med stickade mössor som skydd mot onda andar och sjukdomar. Framför dem fanns oftast en skål där besökare kunde placera mynt och stenar som en bön om välgång och skydd.
Mellan templen var en damm anlagd i vars mitt ett litet tempel stod på en ö. Vattenånga släpptes ut från berget och skapade drömska bilder. Stora tempelklockan kunde slås av förbipasserande med en kraftigt horisontellt hängande bom, ett slag per person men barnen kunde inte hålla sig för att slå flera slag.
Vi gick förbi vackra gamla hus ner till stranden där det var fin utsikt mot Otorii. Från stranden såg vi att det var ebb och turisterna kunde gå ut till Otorii på sandbanken. Vi hittade en fiskrestaurang och fick en lunch innan färden med färjan och spårvagnen till hotellet i Hiroshima.
På kvällen gick vi ut och drack en öl med en chorizo som tilltugg på en ruffig sportbar.
30/3
Dagen började tidigt med ett besök på Hiroshima fredsmuseum som ligger i fredsparken där fredsflamman brinner tills den sista atombomben är borta. Museet är enormt välbesökt och trots att vi var där tidigt så var trängseln omfattande och man hade svårt att ta del av historien kring atombomben och dess verkningar. Men det var skrämmande det man såg och katastrofens omfattning är ofattbar, dess enorma kraft, lidandet och efterverkningarna under årtionden.
Resan gick till Beppu med Shinkansen. Det blev ett byte till lokaltåget när vi kom till ön Kyushu som är den sydligaste av Japans större öar. Beppu ligger vid hetvattenskällor och hela staden är ett populärt tillhåll för Onsens som är japanska varma badinrättningar oftast tillsammans med ett hotell eller som i vårt fall en Ryokan. Onsen betyder het källa och vissa badinrättningar anläggs utomhus. Vattnet sägs vara hälsosamt, rikt på mineraler och varje källa har sin speciella sammansättning. Vi bodde på en Ryokan som har tatamimattor på golvet och en futon madrass att sova på. Hotellet var i övrigt mycket anpassat för västerländska turister så vi satt på vanliga stolar och bord vid frukosten som serverades med japansk eller europeisk menu. De varma baden var underbara. Man duschade och rengjorde sig innan badet. Nersjunken i det heta vattnet och ljuset dämpat hördes endast det porlande vattnet bland arrangemang av stenar och växtlighet.
31/3
Vi gjorde en tur med linbanan upp till det höga berget vid Beppu som lär ha en fantastisk vy över landskapet, havet och staden. En busstur på 35 min tog oss på slingrade vägar genom bergslandskapet till linbanan. Färden upp tog 10 min i den fullpackade kabinen medan en guide pratade på japanska. Olyckligtvis var allt däruppe på toppen höljt i en tät dimma så vi fick ta första turen ner och vänta på bussen tillbaka till Beppu.
1 / 4
Besök på museet som hade fina tuschmålningar och kalligrafiska bilder i stilfulla traditionellt utformade rum med skjutdörrar och tatamimattor på golvet.
Några konstverk på Beppu museum
I regnet med våra paraplyer gick vi till ett shintotempel vid utsidan av staden. Vid templet växte ett 1000-årigt heligt träd med en mäktig stam. Ingången till tempelområdet vaktades av två höga omfångsrika cedrar. Fukten i luften gav mättade färger, en damm med karpar, en liten stenbro och mycket mossa. Människor gick fram till helgedomen, klappade två gånger med händerna och bugade, kanske lade man också en slant i en behållare.
Bilder från Shintotemplet Hachiman Asami
Dagen avslutades med en måltid på en mycket gemytlig japansk-indisk restaurang som vi råkade hitta på vägen tillbaka. Den kvinnliga kocken hade varit i lära på Sri Lanka och skapade rätter med både indiska och japanska smaker, mycket gott med spännande smakbrytningar. Hennes son som hjälpte till i köket och serverade oss var mycket trevlig och lärde oss rätt uttal av tack så mycket på japanska, arigatōgozaimasu. Han fick lära sig att säga tack så mycket på svenska vilket gick väldigt bra efter några försök.
2/4
Efter tre nätter i Beppu gick resan till Kyoto. Efter installation på hotellet gjorde alla i gruppen en promenad till det berömda buddist templet Kiyumizudera. Där var det vansinnigt mycket turister så vi löste ingen biljett till den inre stora hallen med sina mäktiga träkonstruktioner.
Bilder från Kiyomizudera.
Besök https://www.kiyomizudera.or.jp/en/visit/ för mer info
På vägen tillbaka hittade vi ingen lämplig restaurang så vi köpte lite mat för kvällen och morgonen. Det serverades inte frukost på hotellet.
3/4
Med stadsbussen tog vi oss till buddisttemplet Ginkaku-ji med en unik trädgård och löste biljetter. Där fanns en märklig konformad sandhög som enligt utsagor skulle föreställa reflexen av månen i vattnet när man såg det från templets höga våning. Köer var det överallt på de smala gångarna genom trädgården men allt var drömskt och fantasifullt.
Bilder från Ginkaku-ji.
Besök https://www.shokoku-ji.jp/en/ginkakuji/guide/ för mer info.
Sedan vandrade vi ”Philosophers path” som är en lång kanal kantad av körsbärsträd i full blom vilket lockade turister och japaner som ivrigt fotograferade varandra.
Några bilder från vandring utmed ”The Philosophers Path”
Till slut kom vi till zentemplet Nansen-ji, kanske det finaste under hela resan. Stiliga stenträdgårdar, rum med spännande väggmålningar och meditativa rum med ikeban och tuschmålningar. Där fanns ett speciellt rum för meditation med fönster mot en vacker trädgård med ljudet av porlande vatten.
Bilder från Nanzen-ji
Porten till templet var ett av det mäktigaste jag sett.
4/4
Iväg till Kyoto national museum som tyvärr var stängt. Mitt emot det finns ett berömt buddisttempel med en enorm huvudbyggnad innehållande 1001 skulpturer av den tusenarmade Kannon som är en manifestation av Avalokiteśvara (några tusen armar kunde man dock inte se). De var manshöga i trä och tätt ställda i “långskeppet” på 125 m. Där finns också 28 väktare som är avatarer av gudar ur den hinduiska, jainistiska och buddistiska mytologin.
Templet återuppbyggdes 1266 efter en brand och har överlevt sedan dess. Runt om templet finns trädgårdar med dammar anlagda. På den stora grusplanen brukar man ha bågskyttetävlingar varje år, även för kvinnor som är vackert klädda i kimonos vilket framgick av bilder på det intilliggande museet.
Det var strängt förbjudet att fotografera inne i templet så det finns bara bilder på den imponerande exteriören och trädgårdarna.
Vi fortsatte med buss till Kyotos museum för hantverk och design. Japansk hantverk är verkligen högtstående, intrikat och vackert, där fanns beskrivningar och exempel från de flesta hantverksområdena. Hantverk har haft mycket hög status i Japan historiskt sett, hantverkarna har i klass stått högre än köpmannaklassen. Kanske förklarar det något av den innovativa och enastående höga noggrannheten och precisionen i Japanska exportvaror efter kriget. Vi köpte en av de berömda handsmidda köksknivarna.
Ett stycke bort låg parken Okazaki där det pågick en Yosakoi dansfestival med uppträdanden av ett flertal grupper. En festival med mycket färggranna kläder och koreograferad dans med flaggor och sång, livligt, fartfyllt och högljudd. Yosakoi festivaler förekommer över hela Japan.
Några filmer från uppträdanden i Yosakoi festivalen
Avslutningsvis såg vi shintotemplet Heian-jingū med en stor fin trädgård. Regnet strilade ner under hela vandringen runt templet med de vackert anlagda planteringarna med blommor, träd och buskar runt stenar, vattendrag och sjöar.
5/4
Resan till Tokyo med Shinkansen tog nästan 3 timmar genom oändliga bostadsområden. Väl framme tog vi lokaltåget till Nippori och samma hotell vi bodde på när vi kom till Japan. Vi var i välbekanta kvarter och hade två hela dagar att se oss omkring, shoppa och se några museer innan hemresan.
6-7/4
Stadsdelen Yanaka där vårat hotell var beläget blev det område vi utforskade i jakt på kläder, kimonos, köksknivar och konstnärsmaterial. Vandringen gick genom slingrande gator med pittoreska villor med små planteringar i krukor utmed gatan. Konstnärsbutiken hade handgjorda penslar i naturmaterial, färgpigment med beteckningar efter växter. Där fanns också rivstenar och tusch men priserna var skyhöga.
Bilder från stadsdelen Yanaka med bostäder och shintotempel
Området hade mängder av Buddist- och Shintotempel mycket beroende av närheten till en stor gravplats. Begravningar sker efter buddistiska ritualer, Buddism och shintoism kompletterar varandra, det sägs att man föds som shintoist och begravs som buddist. Den döde kremeras, benen läggs i en urna och begravs på en gravgård. I Japan är begravningar med ceremonierna, kremeringen och gravplatsen extremt dyra men det finns billigare alternativ. I begravningsritualen får den döde ett nytt namn, detta för att inte uppväcka eller störa den avlidne vid uttalet av dess namn under jordelivet. Minneshögtid hålles efter 7 dagar då den avlidne i mellantillståndet dör en andra gång och efter 49 dagar då den döde har renats och blivit lärjunge till Buddha. Den avlidne som lämnat jordelivet finns alltså närvarande i familjen och högtidlighålls under den årliga tre dagar långa Obon festivalen då gravarna besökes och den döde besöker husaltaret. Dessa hyllningar av förfäder hör till de shintoistiska traditionerna.
Till vänster tätt sittande gravstenar vilket ger en billigare gravplats. Till höger en gammal påkostad gravsten .
Vi hittade ett tehus med butik som gjorde traditionella sötsaker, myckert vackert formade av ris- och bönpasta som serverades med vispat grönt matcha-te i dekorerade skålar. Butikspersonalen klädda helt i vitt som sjuksköterskor bar fram allt på brickor i den stilrena lokalen med mycket trä i vertikaler och horisontaler. Sötsakerna hade en intressant smak, lätt sötade och kändes mer nyttiga än vanligt godis.
Bilder från tehuset ”Torindo” med 100-åriga traditioner.
Den andra dagen fann vi till slut en fin kökskniv, vackert handsmidd och ohyggligt vass. Butiken sålde enbart handsmidda knivar av olika modeller och storlekar. Priserna varierade från de enkla för några hundra kronor till de högkvalitativa för tusentals kronor.
Det hade blivit tisdag och museerna var öppna och vi besökte det vid konst- och designhögskolan där de visade både västerländsk och japansk konst, gammalt och nytt. Där såg vi stora fina tuschmålningar från Edo-perioden. Cosmopolitan museet visade sent 1800-tal och tidig 1900-tal konst från Nationalmuseet i Sverige vilket vi skippade, det var liksom inte därför vi rest till Japan.
Lunchen intogs i Le Petit Café som spelade stilla jazz och serverade oss pizzasmörgåsar.
Snapshots från vandringarna i stadsdelen Yanaka, Tokyo
Sista kvällen i Tokyo blev det en gemensam måltid i en restaurang med hela resesällskapet. Det blev livliga samtal om alla erfarenheter under resan. Vissa var gemensamma men alla hade vi vandrat våra egna vägar i mindre eller större grupper eftersom hela resan inte var guidad omkring sevärdheterna utom vid förflyttningar och hotellvistelser med allmänna upplysningar. Våran reseledare tipsade om sevärdheter och information om resetider och samlingspunkter via facebook.
Under en eventuell återresa till Japan skulle vi för vår del undvika de populära och mest välbesökta platserna. Vi skulle resa till mindre orter med nog så sevärda stadsmiljöer, arkitektur och vackra trädgårdar, uppsöka intressanta verkstäder och ateljér. Kanske följa en vandringsled, bo nära en skog med zentempel och porlande vatten. Vi får se.
Nippon, Japan
Att komma till Japan är att komma till ett av världens mest civiliserade länder. Ett land som är osannolikt när man tänker på den höga befolkningstätheten. Hur överlever man i ett land med jordbävningar, och vulkanutbrott, tsunamin och orkaner? Landet har en hög levnadsstandard, bra sjukvård och skolgång av världsklass, välorganiserade städer. Japan är ett av de mest välbesökta länderna med över 30 miljoner turister varje år, vacker natur, stilig arkitektur (främst den traditionella) och världsberömt hantverk, färgstark kultur, underbara trädgårdar, slott och tempel.
Det finns en annan sida av Japan, ett land som har haft stark nationalism, imperialistisk politik, som har haft inre stridigheter mellan olika landsändar och markägare, utvecklade en krigarkast och haft diskriminerade folkgrupper, de kastlösa som skötte renhållning mm. Det nuvarande Japan med dess demokrati, ansvarskännande socialpolitik, ekologiskt tänkande brottas med snedfördelad demografi med stora äldre åldersgrupper, hög medellivslängd, låg nativitet, ensamhet och hög självmordsfrekvens.
Nuvarande regeringen har en högerpopulistisk profil, stödjer en ökad militarisering och större försvarsmakt.
Ekonomiskt finns en centralisering kring tätorterna, de mindre samhällena överges, ödebygder breder ut sig, ödehus säljes för ingenting, något som känns ofattbart med tanke på befolkningstrycket.
Miljöproblem finns men inget land verkar så fritt från sopor som Japan och kranvattnet går att dricka överallt. Alternativ fossilfri energi är väl utbyggt men fick en knäck med tsunamin och olyckan vid Fukoshima då all kärnkraft släcktes ner. Många anläggningar för kol, olja och biogas fick återstartas. Kärnkraft är nog ingen som vill ha tillbaka fullt ut men man vet inte vad den högervridna politiken gör.
Under andra världskriget höggs mängder av skog ner på grund av energibrist. Enorma skogsplanteringar av ceder och cypress skedde efter krigsslutet vilket gör att 75% av Japans yta nu är täckt av skog. Varje år släpper dessa skogar ut så stora mängder av pollen att 43% av befolkningen drabbats av pollenallergi. Man tror att monokulturen och klimatförändringar har bidragit.
Mina kontakter med Japansk kultur har varit genom filmer av Kurosawa, Ozo och Kobayashi, mängder av animefilmer av framför allt Miyazaki och Studio Ghibli. I början av 1990-talet var jag med och arrangerade en japansk filmfestival inom Folkets Bio där jag bl.a gjorde affischen och layout till programbladet, gjorde linoleumsnitt av en bild från filmen Harakiri av Kobayashi som trycktes på T-shirts.
Under senare tid har jag läst böcker av Haruki Murakami och Yoko Ogawa och blivit väldigt förtjust i filmer av Hirokazu Koreeda
Innan resan läste jag igenom en bok om Japans historia, kollade mängder av Youtube-filmer om olika resmål och sökte upp intressanta platser på Googlemaps. Japanguiden https://www.japan-guide.com/ är mycket bra.