Kath-Khuni, Himalayas folkliga arkitektur

Under mina resor till Himachal Pradesh i Indien kom jag i kontakt med den lokala byggtraditionen kath-kuni vilket ungefär betyder trä-hörn och antyder om fogningar av trästockar i hörnen. Under vistelsen 1987 i Manali gjorde jag en mängd teckningar av husen. Gamla Manali bestod då enbart av dessa vackra hus. Vid mitt besök 2011 var scenen helt förändrad. Armerad betong och plåttak hade tagit över. Samma resa 2011 tog mig till Kinnaur och byn Chitcul där den gamla byggtradition gradvis övertas av nyare material. I dagboken uttryckte jag en förtjusning över att återse de gamla husen, de som fanns kvar.

“Vandrade uppåt mot det gamla Manali som är ett virrvarr av hus med gångstråk mellan dem. Någon egentlig bygata existerade inte förr i tiden men vissa stråk har nu gjorts bredare, cementerats och fungerar hjälpligt för biltrafik. Jag återsåg de originella gamla stenhusen med djurstallarna i bottenvåningen och en övervåning med loftgång helt byggd i trä. Den utskjutande loftgången som ibland löper runt hela huset användes under vintern som magasin för djurfodret och kan täckas med skivor för att stärka isolationen. Djuren där nere värmer bostadsytan ovanför. Taket av platta stora stenar som sluttar åt alla håll utgör ett bra skydd mot regnet. På loftgången kan glasade fönster åt söder samla solvärme under vintern. Alla hade några kor, får och getter. Årets kalv med underbara stora livliga ögon stod tjudrad under loftgången som gav skydd för regnet. Där stod också vävstolen som de vävde handspunnet ull till sjalar, tröjor, mössor och vantar. Den lokala produktionen såldes i en kooperativ butik mitt i byn.”

Täckta loftgångar med fönster och brädor, foder hänger i knippen. Teckning 1987 Manali

Kath-khuni byggnaderna använder lokalt tillgängligt trä och sten. Den kan vara två till tre våningar höga bostadshus i varierande storlek men byggtekninken används också för stora flerfamiljhus, tempel med höga torn och för mindre sädesmagasin.

Exempel på flerfamiljshus i tre våningar, stockarnas dragning markerade, i övrigt putsad yttre vägg med lera och vitkalkat. Manali

Grunden består av sten och grus. Gårdsplanen täcks av stora platta stenar. Väggarna byggs med trästockar varvat med stenlager. Ett lager vägg byggs av två parallella stockar med ett mellanrum som fylls med sten och grus. Stockarna hålls samman med infogade laxstjärtar. I hörnen överlappas stockarna och fixeras med träpluggar. Lager med trästockar varvas med lager av sten. Stenen ger tyngd och strästockarna sammanhållning. Alla slags fogar görs i trä, ingen cement binder sten och grus. Detta gör byggnaden motståndskraftig mot jordbävningar som är vanliga i området.

Den varvarde byggsättet med trä och sten syns tydligt. Manali

Förklarande teckning på konstruktionen av väggen, fogning med laxstjärtar, träplugg och varvade lager trä och sten.

Bottenvåningen används till djurstallar, får, getter och kor. Djurens kroppar ger värme till övervåningens boytor. Oftast finns en mellanvåning där foder och matvaror lagras.

Övervåningen byggs med balkong eller loftgång som ibland går runt hela huset. Loftgången byggs på genomgående träbalkar som ibland har extra stödbalkar (se bild). Loftgången kläs med träpaneler, har öppningar för fönster och utgör oftast lagringsplats för djurfoder. Balkongen utökar boytan väsentligt.

Stödet för loftgången förstärkt med extra balkar längst in. Manali

Takstolar håller stenplattor eller skiffersten uppe och skjuter ut över loftgången med ett överhäng. Lutningen på taket varierar beroende på om snön ska stanna kvar för att ge en extra isolering under vintern.

Taket oftast med grovt huggna stenskivor, ibland med tunn vacker skiffersten. Manali

Bearbetning sker av pelare, fönster och dörrposter med sniderier av olika slag. Abstrakta mönster, blommor, djur eller berättelser från religiösa urkunder. Snickarnas verktyg är hammare, kniv, huggmejsel, stämjärn och skarvyxa. Hus med rikt utsnidade detaljer återfinns mest i templen och byggnader av mer institutionell karaktär. Vanliga hus har mestadels målade mönster på dörrposter.

Det finns kvar folk som kan bygga dessa hus men virket är för dyrt. Bjälkarna är flera hundra år gamla och har stått emot vädrets växlingar och skyddas effektivt av ett tätt överhängande stentak med god ventilation. Virket från cederträdet Deodar är mycket hållbart. Bjälkarna togs från hårda långsamt växande cederträd högt uppe i bergen. Det är ett motståndskraftigt trä, angrips inte av skadeinsekter och röta. Nedhuggningen har förbjudits av regeringen så man bygger inte traditionellt längre och det blir för dyrt att hämta trä från avlägsna områden. Insprängt mellan de gamla trähusen reser sig boningar av betong med plåttak. Skulle man kunna efterlikna den gamla arkitekturen med stentak uppburen av trätakstolar och väggar av armerad betong vilande på stengrund? Många gamla hus har förfallit och plockats på sina trästockar. De skulle kunna bilda nya takstolar i hus med sten och betongstruktur eller varför inte ett helt nytt i traditionell stil. Slottet i Naggar är ett nybygge i kath-khuni traditionen. Se bilder nedan.